SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISSA, v.1, äfv. BITSA, v.; vbalsbst. -ARE (se d. o.).
Ordformer
(bitza Svart. bissa Petreius, Axehielm. jfr BISSARE)
Etymologi
[fsv. bitza, afl. af stammen i BITA; jfr t. bitzeln]
(†) skära för (vid ngns taffel). Doctor Jens Gotus som war Electus till Erchebiscop, .. förde ganska stort pråell, lett bitza och credentza för sigh. Svart G. I 100 (1561). (Tsarens) Hoffjunckare som skänckia och bissa för honom. Petreius Beskr. 3: 27 (1615). Bissa för een: skära för en. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630).
Spoiler title
Spoiler content