SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÖRNBÄR bjœ3rn~bä2r, i södra Götal. o. på Gottl. äfv. bjœr3n~, l. ~bæ2r, l. 4~1 (bjö`rnbär Weste), n.; best. (i bet. 1) -et; pl. (i bet. 1) =.
Ordformer
(biörne- Månsson Trääg. A 4 b (1643, 1647), Bromelius Chloris 99 (1694))
Etymologi
[jfr got. baíra-bagms, mullbärsträd (sannol. eg. ”björnträd”; jfr Falk o. Torp Etym. wb.), hvars frukter likna björnbären, i följd hvaraf mullbär o. björnbär under medeltiden ofta förväxlades med hvarandra; jfr äfv. t. bärendreck, björnbär, hvilken benämning enl. Grimm berodde därpå, att man trodde, att björnbären växte upp ur björnspillning]
1) bär af under 2 nämnda buskar, björnhallon (se d. o. 1). Jag plockade i dag Baccas rubi fragariæ folio, voro rätt delicate, smakade som björnbär, dock något behageligare. Linné Ungd. 2: 167 (1732). Björnbär .. nyttjas til mos och läggas på Viner, som deraf få en främmande och ljuflig smak. De säljas antingen friska, eller torra, eller ock insyltade. Orrelius (1797). Han väntade ännu, då björnbäret började svartna i klippskrefvan och då nyponet rodnade på törnbuskens nakna grenar. Lagerlöf Drottn. 62 (1899). Bååth Vagant. 75 (1906).
2) buskartade arter af släktet Rubus Lin. med mörka bär, i sht Rubus fruticosus Lin. o. Rubus cæsius Lin., särsk. den förra; björnhallon (se d. o. 2). Rubus erectus major fructu nigro vel cæruleo, .. Brambär, Biörnbär, Biörn hallon, Blåå hallon, Suur hallon, Kalflortar. Franckenius Spec. E 3 b (1638, 1659). Björnbär .. stod såsom buskar i åkrarna. Linné Sk. 73 (1751). Bramble, brombär, björnbär, käring-hallon. Serenius I i i i 3 a (1757). Nyman Sv. växt. naturh. 2: 63 (1868).
3) (†) hallon. Rubus idæus. Brambär, Biörnbär, Hollon. Rudbeck Hort. bot. 100 (1685).
Ssgr: A (†): BJÖRNBÄR-BUSKE, se B.
B: (jfr 2) BJÖRNBÄRS-ART30~2. Björnbärsarterna .. äro att räkna bland de mest mångformade. Andersson Växtvärld. 73 (1896). —
(2) -BLAD ~2. Björnbärs-bladen variera tre-bladiga och fembladiga. Lundström Trädg. 205 (1852). —
(1, 2) -BUSKE ~20. (-bär- Franckenius) Rubus erectus major fructu nigro vel cæruleo, Rubus batus. Stoor Brambärbuske, Biörnbärbuske. Franckenius Spec. E 3 b (1638, 1659). Njupon- och Björnbärs-buskar, Hagtorn med flera tjänliga trän, at använda til Häckar. J. Fischerström i VetAH 1761, s. 239. Kring förstukvisten uppemot taket böra björnbärsbuskens stolta rankor klättra för att framemot hösten smycka densamma med hela kaskader af svartröda bär. Abelin M. trädg. 22 (1902). —
(2) -HÄCK~2. Nordforss (1805). Dalin (1850; under björnbär). —
(1) -MOS~2. Björnbärsmos är näst åkerbär det mäst läskande och smakliga. Linné Diet. 2: 187 (c. 1750). —
(2) -RANKA~20. Sturzen-Becker 6: 164 (1868). Stengärdsgården, som .. var övervuxen med törne och björnbärsrankor. Lagerlöf Holg. 1: 20 (1906). —
(1) -SAFT~2. Linné Sk. 261 (1751). C. Rathcke hos Kôersner Prakt. handb. 2: 336 (1888). —
(2) -SNÅR~2. Björnbärssnåren, som (på Kullen) öfver stengärdena välla in på vägarna. P. Rosenius i Sv. turistfören. årsskr. 1906, s. 8. Hallström Skepn. 314 (1910). —
(1) -SYLT~2. DA 1824, nr 1, s. 11. Langlet Kokb. 520 (1902). —
(1) -VIN~2. Kalm Resa 2: 226 (1756). In de Bétou Peers Fruktviner 56 (1892).
Spoiler title
Spoiler content