SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄDA blä3da2, v. -ade (Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 340 (1857) osv.); numera sällan -er, blädde, blädt, blädd (Visb. 1: 250 (c. 1620), VL 1897, nr 128, s. 3). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
Ordformer
(blädja (blädia) P. Erici Musæus 1: 169 a (1582: affblädia), Serenius (1741). bläd(h)a Kockeb. A 5 a (1650) osv.)
Etymologi
[afl. af BLAD]
I. [fsv. blädhia, motsv. d. blæde, nor. dial. bledja, isl. bleðja; jfr mnt. bladen, holl. afbladen, t. blatten, blätten, eng. blade] motsv. BLAD 1.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor. dial., isl., mnt., holl., t. o. eng.] (numera mindre br.) afplocka l. afbryta l. afbeta l. dyl. blad(en) af (växter), afblada. När .. (ankungarna) blifwa något stora, så bläd Kåål, hacka honom sönder, och blanda honom in med Klij och giff them. I. Erici Colerus 2: 202 (c. 1645). Til frö-stockar vtväljer man .. the starkaste (tobaks-)plantor, bläder them, som the andra, och bryter af sido-skotten. Broocman Hush. 2: 106 (1736). Sundén (1885). — särsk.
a) abs.: afplocka m. m. blad(en) af träd(en) l. andra växter. Man skal blädia, och icke ryckia vp medh rötter. Sv. ords. B 6 a (1604) [jfr fsv. man skal blädhia kaalen ok ey skära op mz rotum]; jfr: Bättre blädia, än ryckia rooth. .. (dvs.) Dhen som rycker vpp Rooten, han haar inga blad at wänta. Grubb 74 (1665) o. Man skall bläda kålstocken så, att den växer igen. Rydberg Vap. 350 (1891). The bladotta Wijnqwistar stödier (vingårdsmannen) .. medh spielkar och wijnstakar: Strax ter effter blädier han. Schroderus Comenius 439 (1639). — bildl. I förra pestilens tiden hafwa tv små barn i hwit kläder folgts åt, och sagdt wid then ena porten ther the stadnat; här wilje wi sopa: wid then andra porten; här wilje wi bläda. Swedberg Dödst. 313 (1711).
b) (föga br.) afplocka (blad). Om man wil tagha hwijta heela Kåhlhufwen, och blädha bladhen sachta nedhan til. Kockeb. A 5 a (1650).
2) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i dan. o. i nor. dial.] skogsv. afverka vissa träd l. trädgrupper (i en skog o. d.); (utvälja o.) afverka (träd l. trädgrupp inom visst skogsbestånd); motsatt: trakthugga; i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr BLADA I 1 d, BLÄDDRA, v.1 II 1. Oordnad l. oordentlig l. planlös l. äkta blädning, äldre, planlöst förfaringssätt att afverka de äldsta o. bästa träden inom ett skogsbestånd utan hänsyn till skogens afkastningsförmåga o. utan att sörja för beståndets återväxt. Ordnad blädning, systematisk blädningsafverkning efter en på skogens läge, storlek och beskaffenhet grundad hushållningsplan med särskild hänsyn tagen till befordrandet af nya plantors uppkomst o. fortväxt. Ren blädning, form af ordnad blädning, hvarvid afverkning af mogna enstaka träd (l. trädgrupper) sker samtidigt öfver ett helt skogsbestånd. Rationell blädning, form af ordnad blädning, innefattande dels stamvis, dels gruppvis blädning. Stamvis blädning, utgallring af vissa enstaka träd, som stå i vägen för de vackraste trädens fria utveckling; blädningsgallring. Gruppvis blädning, afverkning af mindre trädgrupper (vanl. på glesare ställen) i en skog, hvarigenom luckor uppstå, som så småningom utvidgas för befordrandet af återväxten inom beståndet: gruppblädning. Traktvis blädning, gruppvis blädning med upptagande af större blädningsluckor, traktblädning. Bergv. 1: 790 (1734). Blädning, det är: at när det mogna trädet är borthuggit, de yngre lämnas qvarstående i deras växt och efter deras mognad utblädas. Fischerström 3: 203 (1783). Dessa (skogar) hafva ofta under århundraden varit föremål för afverkning, dels kalhuggning .., dels blädning. Lundström Skog. 24 (1895). Vid all blädning böra trädets årsringar få bestämma, hvilka träd, som skola blädas eller ej. Landtm.-bl. 1904, nr 3, s. 3. — jfr GENOM-, UT-BLÄDA samt GRUPP-, TIMMER-, TRAKT-BLÄDNING m. fl.
3) [utveckladt ur 1] (föga br.) skala af (barken på träd); jfr BLÄDA AF b samt BLÄDDRA, v.1 II 2. Det .. gör en tall nästan intet, om jag med en yxa bläder af barken ett stycke, men granen (tager) af en sådan blädning .. allvarlig skada. VL 1897, nr 128, s. 3.
II. [sv. dial. bläda, bläa, blä; jfr d. blade, nor. dial. blada, holl. bladeren, t. blättern] (†) motsv. BLAD 2: vända bladen i en bok o. d., bläddra (se BLÄDDRA, v.1 I 1). Uti sine hand hade .. (ängeln) en Bok, uti hwilken han stadigt blädde. Dryselius Turk. måne 30 (1694). Man bläder mehr i sina papper, ther inkomst och vtgift vpskrifvit står, än i Herrans helga Bibel. Swedberg Sabb. helg. 134 (1734). Sahlstedt (1773).
III. [jfr motsv. anv. af d. blades, holl. afbladeren, t. sich blättern] (†) refl., motsv. BLAD 4: dela sig i tunna skifvor, skala sig, fjälla sig; jfr BLÄDDRA, v.1 III. Möller (1790), Öhrlander o. Leffler (1852).
Särskilda förbindelser:
BLÄDA AF 10 4. till I. — jfr AFBLÄDA.
a) (mindre br.) = BLÄDA I 1. Kål, som gubben (dvs. Philemon) hämtat utur sin vattnade trägård, / Bläder hon (dvs. Baucis) af dernäst. Adlerbeth Ov. 211 (1818). Tunt vardt gräset, som han slog, / Och masken blädde af hans trän. Wallin Vitt. 2: 184 (c. 1830).
b) (föga br.) = BLÄDA I 3. VL 1897, nr 128, s. 3 (se under BLÄDA I 3).
BLÄDA OM. (†) till II: bläddra. Han bläder om i boken. Envallsson Procent. 68 (1786).
BLÄDA UT 10 4. till I 2: (välja ut o.) afverka (träd i ett bestånd o. d.). Om .. the äldre och mognare trän bläddes ut. Bergv. 1: 789 (1734). — jfr UTBLÄDA.
Ssgr (i allm. till I 2): A (föga br.): BLÄD-HUGGA. Skogvaktaren 1894, s. 71.
(I 1) -KÅL. (föga br.) (kålrätt beredd af) ytterblad som afplockats från växande kålplantor. Schultze Ordb. 2153 (c. 1755).
B: BLÄDNINGS-AFVERKNING~020. Skogsv.-fören. tidskr. 1910, s. 202.
-BESTÅND. skogsbestånd, i hvilket blädning tillämpas. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 314 (1857).
-BRUK. (tillvägagångssätt vid) blädning. Kinman Guttenberg 57 (1890).
-GALLRING.
1) = stamvis blädning (se ofvan). Skogsv.-fören. tidskr. 1903, s. 184.
2) kombination af stamvis o. gruppvis utförd blädning; rationell blädning. Skogsv.-fören. tidskr. 1903, s. 207.
-HUGGNING. blädning. Skogvaktaren 1891, s. 20.
-HYGGE. Efter de olika (skogs-)afverkningssätten skiljer man mellan trakt-, blädnings-, berednings- och gallringshygge. Juhlin-Dannfelt 159 (1886).
-LUCKA. gm gruppvis blädning uppkommen lucka i ett skogsbestånd. Skogsv.-fören. tidskr. 1907, s. 172.
-SKOG. skog i hvilken blädningsmetoden tillämpas. Kinman Guttenberg 85 (1890).
-STYRKA. storleken af den virkesmassa som under viss tid gm blädning afverkas på en bestämd skogsareal. Skogsv.-fören. tidskr. 1903, s. 207.
-TID. tid som vid ordnad blädning åtgår tills alla lotter i ett skogsbestånd blädats. SFS 1867, nr 56, s. 8.
-VIS, adv. medelst blädning. Cnattingius Skogslex. 87 (1876, 1894).
Spoiler title
Spoiler content