SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
BLÅHET blå3~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[fsv. blaahet (P. Månsson Skr. 482)]
sbst. till BLÅ 1. Mild är Vår-himlens blåhet, än mildare är Dit ögas. Enbom Gessner 45 (1794). (Det ljusblåas) grad af blåhet. Berzelius Blåsr. 96 (1820). Framför oss bredde sig hafvet i sin mest färgdjupa blåhet. Tekn. tidskr. 1902, Ark. s. 67.
Spoiler title
Spoiler content