SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÅELSE blå3else2, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. olika slag af blåelse, föga br.) -er.
Etymologi
[liksom d. blaaelse, af nt. blausel, blagels, se vidare BLAUSEL]
namn på vissa vid tvätt l. stärkning använda blå färgmedel; jfr BLAUSEL, BLÅ-STÄRKELSE, BLÅNELSE. Weste (1807). Flytande blåelse. Hagdahl Det bästa 81 (1885).
Ssgr: BLÅELSE-KAKA. (förr) blåelse i kakform. Engelska Blåelsekakor. DA 1808, nr 4, s. 6. Därs. 1824, nr 75, s. 10.
-VATTEN. färgmedel bestående af vatten o. i vattnet löst blåelse. DA 1808, nr 58, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content