SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
BLADA bla3da2, v. -ade; o. BLADAS, v. dep. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
Etymologi
[till BLAD; jfr d. blade, blades, nor. blada, mnt. bladen, t. blatten; jfr äfv. BLÄDA o. BLÄDDRA]
Anm. I det följande skiljas de deponentiella formerna från de öfr. Vbalsbst. upptagas under I.
I. BLADA.
1) motsv. BLAD 1.
a) (†) refl.: utveckla blad. Ur roten (på Cicuta) upstiger en stjelke, som liksom Angelika grenar och bladar sig. Dahlman Humleg. 107 (1748). Kummin .. harfvas neder väl och jämt, så rotar han sig starkt och bladar sig til följande höst. Alm. (Ld) 1751, s. 30.
b) [jfr motsv. anv. i d., mnt. o. t.] (numera föga br.) afplocka l. afbryta l. afbeta l. dyl. bladen af (ngt), afblada. Kålhufvuden bladas väl. Dahlman Reddej. 178 (1743, 1772). Enligt en uppteckning ifrån Ångermanland skulle fåret följa frälsaren; men fick i detsamma se ett grönt blad på tufvan. Då sade fåret: ”Jag skall blada tufvan först”. Men frälsaren .. svarade: ”ja, du skall ock få blada i allan tid”. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXXIX (1868). — i öfverförd anv. Kräft-Stenar .. Äro hvita eller blå stenar; halfklotige; skalige som en lök, hvilka skal i elden bladas och exfolieras. Wallerius Min. 413 (1747).
c) [jfr motsv. anv. i fd., dan. o. t.] jäg. låta höra bladrop; i sht ss. vbalsbst. -ning: bladrop. ”Bladning” .. består i ett efterhärmande af rån, då hon lockar bock. T. Thott i Bibl. f. jäg. 3: 437 (1895).
d) (†) afverka enstaka för afverkning mogna träd i ett skogsbestånd; anträffadt bl. ss. vbalsbst. -ning: blädning. Skogens tilbörliga bladning och utgallring. Trozelius Rosensten Inl. 7 (1752).
2) motsv. BLAD 2.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] (i mellersta o. norra Sv. samt i Finl., hvard., i Sv. föga br.) bläddra. H. Bergroth i Tidskr. Ped. fören. i Finl. 1895, s. 124. André sitter vid skrifbordet .. samt bladar i en stor kontobok. Runeberg N. dikt. 96 (1902). Just som han på nytt skulle blada i aftontidningarne, svepte Vejde in genom dörren. Öberg Makter 1: 19 (1906). — jfr GENOMBLADA.
b) (†) genomgå blad för blad. Josephus .., hwilken alla gambla Judiske monumenter medh högsta flijt bladat och igenom farit hafwer. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 581 (1671, 1674).
c) tekn. i utvidgad anv., om bleckplåtar: föra isär (plåtar från hvarandra liksom bladen i en bok vid bläddring i densamma). De skurade blecken (som skola förtennas) nedföras på kant uti en fyrkantig tackjernspanna ... Uti denna panna .. få dessa stå omkring en timme, hvarunder de ofta skiljas åt, eller bladas. Almroth Karmarsch 490 (1839).
3) snick., tekn. motsv. BLAD 3 e: förtunna (en bjälke l. dyl.) i o. för infällning med annan (bjälke l. dyl.); medelst blad hopfoga; vanl. ss. vbalsbst. -ning. Uppf. b. 1: 323 (1874). En sådan maskin kan .. hyfla, göra tapphål, såga enkla och dubbla tappar, blada, parallelsåga, kantsåga, spånta, kjela. A. Grill i Jernk. ann. 1877, s. 509. Bladning. Sammansättning af tvenne trästycken medelst infällning, dock så, att densamma sker i de bredare ytorna. A. Johansson hos Salomon Snick. 158 (1890). — jfr HOP-, IN-BLADA.
4) motsv. BLAD 4.
a) (mindre br.) tekn. forma (lera) till blad, forma i bladform. Karlen, som bladar. Winblad Tegelbr. 85 (1761). Lerets .. bladande och formning til Takpannor. Därs. 87.
b) (mindre br.) tekn. hamra till (bladtunn) plåt. Blada kallas vid Plåtsmide det första smidningssättet, som göres på det urvälde Plåtämnet, då smeden uti tvenne hettor, under Plåthammaren, utbreder först den ena och så den andra hälften, hvarefter detta bladade ämnet är färdigt at midtpå vikas tilsammans til en Stört. Rinman (1788). Slutligen färdigsmidas (bladas) blecken eller plåtarne, under en långsamt gående hammare med bred ban, och på ett mycket bredt städ. Almroth Karmarsch 181 (1838). Eneberg Karmarsch 2: 228 (1861).
II. BLADAS. [jfr d. blades samt LÖFVAS] (†) = I 1 a. Skjuta upp, såsom blomster, brådd; sticka upp, bladas, knoppas. Almqvist (1842; under anskjuta).
Särskilda förbindelser:
BLADA AF 10 4. (mindre br.) till I 1 b: aftaga l. afplocka l. dyl. bladen af (en blomma, en växt o. d.). Ack! blomster på vännens graf, / Dem bladar snart hösten af. Atterbom S. dikt. 2: 233 (1838). Rosor, födda att bladas af genom sin egen svällande lifskraft. Hallström Purpur 198 (1895).
BLADA AF SIG. (†) till I 1 b, bildl.: afla af sig, föda af sig. Om tu har något hördt, som ondt vtaf sig bladar, / Så håll thet stilla tyst. Kolmodin Qv.-sp. 1: 294 (1732).
BLADA IHOP 10 04. snick., tekn. till I 3; jfr BLADA TILLSAMMANS. Tekn. tidskr. 1900, B. s. 133 (i fråga om järnvägsskenor).
BLADA TILLSAMMAN(S) 10 032 l. 040. snick., tekn. till I 3; jfr BLADA IHOP. Stommar i form af likbenta trianglar .., som bladas tillsammans i hörnen. Arrhenius Jordbr. 2: 8 (1860, 1862).
BLADA UPP SIG 10 4 0. i anslutning till BLAD 2: dela sig i papperstunna skifvor. Papperstorf och pappersgytja .. benämnas de strukturvarieteter af torf och gytja, som efter torkning låta med lätthet tudela sig i nästan papperstunna skifvor eller af sig sjelfva blada upp sig liksom gråpapper. NF 12: 728 (1888).
BLADA UT SIG 10 4 0. (föga br.) i anslutning till BLAD 2: klyfva sig i papperstunna skifvor. I sträng eld bladar den (dvs. talken) ut sig. Berzelius Blåsr. 286 (1820). A. Sjögren Min. 133 (1865, 1874).
Spoiler title
Spoiler content