SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLANKHET blaŋ3k~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara blank. — särsk.
1) till BLANK, adj. 2. Almqvist (1844).
Spoiler title
Spoiler content