SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
BLOM blωm4 (blom (med) sl(utet) ŏ Weste), r. l. m. (Palmcron (1642; osäkert, se under 1 a), B. E. Malmström 6: 101 (1840), Tegnér 3: 4 (1841) osv.), stundom, fordom (nästan) alltid, n. (Kiöping Resa 56 (1667: blom, pl.), Odel Sincl. 2 (1739, 1741: blom, pl.), Dalin Vitt. II. 5: 48 (1742, 1755), LD 1910, nr 216, s. 2, m. fl.); best. blommen, ss. n. blommet; pl. (i bet. 1 a o. 2) = (Kiöping Resa 56 (1667), Ödman Resebild. 65 (1907) m. fl.).
Etymologi
[jfr nor. dial. blom (bloomm), m. o. n., isl. blóm, n. koll., blommor (o. blad); se för öfr. BLOMMA, sbst.]
1) blomma, blommor.
a) [jfr motsv. anv. i nor. dial.] (numera föga br.) blomma (se BLOMMA, sbst. 1 a). En Telningh eller Blom, som nys vthgången är, / Fördärfwas lättligh kan aff köld, bläst och ondt Wäär. Palmcron Sund. sp. 348 (1642). Odel Sincl. 2 (1739, 1741). Står på gården en apel ljus — / .. Rikedom / af hvita blom / smeker mig lent på kinden. Vetterlund I dagens stunder 9 (1896). Äppleträden ha så nyss blommat ut, att ett och annat ännu har några .. blom kvar. Ödman Resebild. 65 (1907). — bildl. (Världslig lycka är) Et blom, som blott för ögon är. Dalin Vitt. I. 1: 52 (c. 1745). Du knoppande ros, .. veckla ut dina blom i hjärtats och kärlekens högröda färg! Hemberg Fr. Kola 144 (1902).
b) [jfr motsv. anv. i isl.] koll.: blommor; jfr BLOMMA, sbst. 1 a β, BLOMST b, BLOMSTER 1 a. Flora er smyckar .. / Med blom och blad. Bellman 2: 75 (1777; möjl. pl.). En kryddgård full med blom och bin. C. V. A. Strandberg 1: 268 (c. 1870; möjl. pl.). Lönnarna .. klädde sig .. med grön blom. Lagerlöf Jerus. 1: 122 (1901). Fram i gräs och fager blom / hvirflar frisk en källa. Bååth Vagant. 80 (1906). Fruktträd i hvit och blekröd blom. Hansson N. vis. 60 (1907). Bergens hårda och stärkande vind, som skakar ned mycket af den vackraste blommen. Hallström Skepn. 76 (1910). — jfr FLÄDER-, FRUKT-, HJORTRON-, KÖRSBÄRS-, MANDEL-, NYPON-, RÅG-, VÅR-, ÄPPEL-BLOM m. fl. — mer l. mindre bildl. Du är femton år: / Ditt hjertas lustgård burit sin första blom. B. E. Malmström 6: 101 (1840). Lifvet, som vill blom och frukt. Levertin Sv. gestalt. 320 (1903). Kan drömmen plocka hop så mycken ångest, / .. i blott en handfull blom från nattens fält. Hallström Sagodr. 208 (1910).
2) (knappast br.) blombärande ört; jfr BLOMMA, sbst. 2. De vackra blom som finnas här (i Lappland) ge sysselsättning åt botanisten .. men knappast åt naturbetraktaren. R. Berg i Sv. turistfören. årsskr. 1908, s. 273. jfr i namn på vissa blombärande örter: HJORT-, KRISTIKORS-, NICK-, NICKEL-, PIRKUM-, STÄRKE-, ÖGON-BLOM m. fl. — särsk. i uttr. blom för dagen = BLOMMA, sbst. 2 slutet. Bäckström Lyr. dikt. 74 (1870).
3) blomning, blomstring; stundom svårt att skilja från 1 b; jfr BLOMMA, sbst. 4, BLOMSTER 4; i sht i förb. i blom. Frygga, som uplifvade på den åhrstiden hela Naturen til kärlek, blom och fortplantning. Dalin Hist. 1: 241 (1747). Bohvete .. var i blommen mycket ömtåligt för frost. J. Stolt (1879) i Bidr. t. vår odl. häfder 5: 46. Inåt land der ligger äng i blom. Östergren N. dikt. 56 (1879). Yppiga trädgårdar med syrener, acacier och all försommarens härlighet i fullaste blom. Willebrand o. Rancken Fem sportsm. 28 (1886). Att drifva en syrénbuske i blom. Abelin Trädg. inomhus 18 (1904). En plommongren i blom. PT 1905, nr 120 A, s. 3. — särsk.
a) bildl. (jfr b slutet, c slutet): blomstring, blomstrande tillstånd; jfr BLOMMA, sbst. 4 a. Bland Fänad ser man ju ej Universiteter? / Ser man hos dem i blom de fyra Faculteter? Dalin Arg. 1: 196 (1733, 1754). Han kom (till orten) uti sin mandoms blom. C. V. A. Strandberg 3: 155 (1869). Flickor i blom och kraftiga drängar. Engström Guldbåg. glasög. 194 (1911).
b) i uttr. slå ut i blom, äfv. l. komma i blom, ngn gg slå i blom, förr äfv. slå blom, taga blom, utveckla blommor, börja blomma; jfr BLOMMA, sbst. 4 b. Så snart hon (dvs. rågblomman, Draba verna) kommer i blom, skall åkermannen så ut sin vårråg. Linné Ungd. 2: 4 (1732). Förr än .. (sockerrören) tagit blomm, skjäras de af och safften utprässas, af hvilken såckret sedan kokas. Dens. Diet. 2: 151 (c. 1750). Syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom. Strindberg Röda r. 3 (1880). Då nästa ljusvåg kom farande, gingo blåbär och lingon i blom. Lagerlöf En saga 149 (1908). — bildl. I Leon och Asturias / Slog hela Spaniens makt ånyo blom. Almqvist Ram. Mar. 30 (1834). Han sjöng, hur två hjertan slå ut i blom, / När de blifvit hvarandra kära. Östergren Dikt. 48 (1871). Ty hvartill ha väl flickors hjärtan skapats, / Om ej att slå i blom mot första kärlek. Hallström Gr. af Antw. 54 (1899). Hans själs inre slog ut i rikaste blom. Annerstedt i 3 SAH 17: 20 (1902). Med Gorkij har den revolutionära novellistiken i Ryssland slagit ut i full blom. Jensen Tsardömet 187 (1905).
c) i uttr. stå i blom, blomma, bära blommor; jfr BLOMMA, sbst. 4 c, BLOMMA, v. III 1 c, BLOMSTER 4. Skogen står grön och rågen i blom. Atterbom Lyr. 1: 135 (1815). Ängarna stå .. i sin rikaste blom. Retzius Sicil. 84 (1892). Hästhovsörten stod i blom på dikeskanten. Lagerlöf Holg. 1: 11 (1906). — bildl.: blomstra, stå på sin höjdpunkt; jfr BLOMMA, sbst. 4 c slutet, BLOMSTER 4 slutet samt (stå i) FLOR. Han (den sårade) lefde ju — hvad gjorde litet blod / Då i sin fulla blom minuten stod? C. V. A. Strandberg 3: 475 (1856). Under vår ungdoms dagar, medan kroppens och själens spänstighet ännu står i blom. Fries Linné Skr. 2: 80 (1906).
4) färg. skum på indigokyp; jfr BLOMMA, sbst. 6 c. Åkerman Kem. techn. 2: 372 (1832).
Spoiler title