SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
BOCKHORN bok3~2rn, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(bocka- B. Olavi 45 a (1578), Eneström Finvedsb. 149 (1910). bocke- Berchelt Pest. ors. D 6 a (1589), Livin Kyrk. 118 (1781). bocks- Franckenius Spec. C 2 a (1638), Synnerberg (1815). bock- Rudbeck Hort. bot. 56 (1685) osv.)
Etymologi
[fsv. bukkahorn, bukshorn, motsv. d. bukkehorn, holl. bokshoorn, t. bockshorn]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] horn af bock. B. Olavi 45 a (1578). (Mot pesten) rökie (några) .. hwar Morghon j theras Huus .. medh Bockehorn, och ther medh haffue the, och theras Folck warit frij aff Pestilentzien. Berchelt Pest. ors. D 6 a (1589). Röken aff Bockehorn fördrifwer Ormar. I. Erici Colerus 2: 153 (c. 1645). — särsk. om bockhorn användt ss. musikinstrument. Livin Kyrk. 118 (1781). Finns i Dalarnes härbrän ett bockhorn / som har kvar sina läten från förr! Karlfeldt Flora 30 (1906). Djurhornet (kohornet eller bockhornet), det instrument, på hvilket sedan urminnes tider vallåtarnes egendomliga locktoner utförts. SDS 1913, nr 228, s. 3.
2) benämning på vissa växter.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; namnet är föranledt af de hornformigt böjda fruktbaljorna] (†) växten Trigonella fœnum græcum Lin., grekiskt hö, hornklöfver. Franckenius Spec. C 2 a (1638). Melin Gr.-sv. ordb. (1853; under τῆλις).
b) [jfr t. gemshorn, fr. cornaret; namnet är föranledt af växtens tvåhornade frökapsel] växt af släktet Martynia Lin. Lilja Flora ö. odl. vext. 92 (1839). Svensson Sv:s kulturv. 429 (1893).
c) [jfr t. hornkümmel, fr. cumin cornu; namnet är föranledt af växtens hornformiga frökapsel] (†) växten Hypecoum procumbens Lin. Rudbeck Hort. bot. 56 (1685).
3) [namnet är föranledt af mjöldrygans bockhornsliknande form] (i bygdemålsfärgadt spr., föga br.) mjöldryga, mjölöka. A. M. Wåhlin i VetAH 1771, s. 38. Eneström Finvedsb. 149 (1910).
Ssgr: BOCKHORNS-FRÖ. särsk. till 2 a. AHB 54: 92 (1871). Lindgren Läkem. (1902).
-GRÄS. (numera knappast br.) = BOCKHORN 2 a. Gif .. (får som hafva hosta) litet fœnum græcum, eller Båckhorns gräs. Alströmer Får. 40 (1727).
-KLÖFVER. [jfr t. bockhornsklee] (knappast br.) = BOCKHORN 2 a. Uppf. b. 5: 205 (1874).
(1 slutet) -LÅT.
(1 slutet) -MUSIK.
Spoiler title