SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOGGI bog4i, sällan bωg4i, r.; best. -n; pl. -er; äfv., i sht förr, BOGGIE bog4i l. bog4ie, ngn gg bωg4-, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(bogie Tekn. tidn. 1870, profnr s. 3, Ekbohrn Främ. ord (1904: bogievagn); boggie GHT 1896, nr 226, s. 3, SvD(N) 1918, nr 134 B, s. 2 (: boggievagn). bogi Tekn. tidskr. 1898, M. s. 107, Därs. 1900, M. s. 20 (: bogihjul); boggi SAOL 1900 (: boggivagn) osv.)
Etymologi
[liksom d. bogie, nor. boggi, fr. bogie, af eng. bogie, af okändt ursprung]
1) [jfr motsv. anv. i d., nor., eng. o. fr.] i sht järnv. kring en vertikal tapp vridbart underställ vid underrede på järnvägs- o. spårvägsvagnar l. vid lokomotiv; ofta inbegripande de på underställets löpaxel l. -axlar sittande hjulen. Tekn. tidn. 1870, profnr s. 3. För att .. med lätthet kunna genomgå skarpa kurvor, hvilar hvardera ramen (på Fairlies lokomotiv) med sin panna på hvar sin bogie. Därs. 1871, s. 244. (Fripassageraren) hade placerat sig på en boggie under ena boggievagnen. GHT 1896, nr 226, s. 3. Genom att vexeln omkastades för tidigt, urspårade bakre boggien å boggievagnen. SDS 1900, nr 461, s. 2. — jfr CENTRUM-, PENDEL-, STJÄRT-BOGGI m. fl.
2) (hvard.) elliptiskt för BOGGI-VAGN. Det af en bogie och en vanlig personvagn, två finkor (m. m.) .. bestående tåget. GHT 1895, nr 222, s. 3.
Ssgr (i allm. till 1): BOGGI-, äfv., i sht förr, BOGGIE-ANORDNING~020. —
-AXEL.
-HJUL.
(2) -HUND. [benämningen har föranledts af att taxens långsträckta kropp o. korta ben påminna om utseendet på en boggivagn] (skämts.) om tax. Åkerhielm De gamlas roman 34 (1907).
-LOKOMOTIV.
-RAM. ram l. balkar som uppbära boggins löpaxel l. -axlar. —
-RAM-STYCKE. (del af en) boggiram. —
-RAMVERK~20 l. ~02. boggiram. Boggiramverkets hufvudsakliga uppgift är att förmedla lagringen af och utgöra styrning för boggiaxlarna med tillhörande lager. Höjer Lokom. 158 (1910).
-STÄLL. = BOGGI 1.
-SYSTEM. Från Atlas verkstad levereras .. 15 personvagnar af bogiesystem. SD(L) 1894, nr 273, s. 8. —
-TAPP.
-VAGN. med boggianordning försedd järnvägs- (l. spår)vagn, vanl. af betydande längd o. oftast afsedd för persontrafik. På vår halfö uppträdde bogievagnar år 1880 nästan samtidigt i Sverige och Norge. Tekn. tidskr. 1891, s. 118. Boggievagnen har .. fått sitt namn däraf, att vagnskorgen hvilar icke direkt på axellagren utan på tvänne små vagnar, som i England kallas boggies. GHT 1897, nr 68, s. 2. jfr PERSON-BOGGIVAGN.
Spoiler title