SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1919  
BORA 4ra l. 4-, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[af it. bora, af lat. boreas, gr. βορέας, nordanvind, nordnordost; jfr BORE, BURRASK, HYPERBORÉ]
benämning på en nordlig l. nordostlig l. ostlig kall störtvind vid norra delen af Adriatiska hafvet. Långa gingo Medelhafvets vågor, / Skumbekrönta, dansande för Boran, / Som kring rymden tjöt sitt vilda jubel. Mellin S. dikt. 283 (1852). Hagman Fys. geogr. 172 (1903).
Ssg: BORA-STORM. Adrias fruktansvärda borastormar i norra och mellersta Dalmatien. A. Jensen i Ord o. bild 1901, s. 170.
Spoiler title