SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
BORGEN bor4jen, r. l. m. l. f., i bet. 1 d m.||ig. (m. Sahlstedt, Dalin (1850); f. Lind (1749), Lundell); i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(borg(h)an G. I:s reg. 1: 60 (1523), Job 17: 3 m. fl. st. (Bib. 1541), Nehrman Inl. t. jur. civ. 349 (1729), Lind (1749). boren(n) Svart G. I 134 (1561), Hist. handl. XIII. 1: 237 (1566). bårren Carl IX Calend. 83 (1592). born Ärkeb. Abrahams räfst 144 (1596))
Etymologi
[fsv. borghan, borghän, borgen, f., motsv. d. borgen, isl. borgan; till BORGA, v.1]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.] (i sht jur.) säkerhet för att en parts åliggande gentemot en annan skall fullgöras; denna säkerhet kan vara dels person (borgensman l. -män), dels (väsentligen i fråga om utländska förh.) sak (pant); från borgensmans sida är borgen ett åtagande af ansvar gent emot en annan för att en tredje skall fullgöra ngt som åligger honom gentemot den andre, samt förpliktelse att i motsatt fall själf fullgöra det (l. underkasta sig det straff som är stadgadt för den händelse det icke fullgöres); jfr LOFVEN, LÖFTE. Hans screddere och Niels Jönson skule haffva borgan aff Lambrect Helmis, at the skule inghen skade haffva ther aff at the vaare god for honom. O. Petri (1524) i Sthms tänkeb. 1: 14. Thet är en dåre som handena recker, och gåår j borghan för sin nästa. Ordspr. 17: 18 (Bib. 1541). Ståtthållarenn (vill) sielff settije bådhe lijf och godz .. udi bårghenn för dhem, att dhe äre E. K. M:tz trogne undersåther. A. Oxenstierna 2: 22 (1609). Uti saker, som angå Lifwet, tillåtes ingen Borgen. Schmedeman Just. 1253 (1689). Borghan brukas i alla ärender, när man tviflar, om en lärer vilja eller kunna fullgiöra thet, hvartil han sig förplichtat. Nehrman Inl. t. jur. civ. 349 (1729). Åtskilliga af Adelen .. gingo med liflig ed i borgen, at den nu aftalde och betingade Leigde skulle obrotsligen blifva i akt tagen. Lagerbring 1 Hist. 3: 2 (1776). — särsk.
a) (numera knappast br.) om gisslan. Then ene Parten skulle sättia then andre Gisel och Borgen. G. I:s reg. 1: 19 (1521). Konungen af Dannemark skulle sända en fullkomlig borgen (för G. I) in uti Svea Rike, at der vistas under den tid mötet (i Malmö 1524) påstodo. Celsius G. I 1: 226 (1746). — i uttr. hafva i borgen, hafva som gisslan. Atij (S. Norby) .. haffue en borgare wtaff waar Stadt Suderköpungh .. j borghan och saa goth som fonghen. G. I:s reg. 3: 61 (1526).
b) borgen för ngn att han icke skall afvika från orten (utan inställa sig för rätta o. d.) l. begå annan rättsvidrig l. klandervärd handling; numera bl. i fråga om utländska förh. om penningsumma ss. pant för att ngn ej skall afvika. Han frigafs mot en borgen af 100,000 dollar. Vij (gåfvo) .. biscop hans löss och frij vtåff then borgan han oss satte i væstrås. G. I:s reg. 4: 392 (1527). (Det) är wår wilie, att thu wilt alffwarligen skriffwa eller tala them till, szom hans (dvs. våldsverkarens) borgan äre, hwi the icke haffwe ett annet vpszeende (dvs. uppsikt) medt honom. Därs. 16: 61 (1544); jfr d. Varder någon af Ridderskapet och Adelen uti uppenbar grof missgierning .. tagen, då bör en sådan antastas och uti et anständigt och säkert rum til saksens utförande inmanas, .. men är gierningen icke så grof .., må then skyldige personel eller reel borgen för sig ställa. 2 RARP 3: 514 (1723). Then, som för flycht misstänckt är, (må) lösgifvas, ther (dvs. om) han borgen för sig ställer, at han ej skal rymma, eller hålla sig undan. UB 8: 4 (Lag 1734). Sätta borgen för sig. S. Grubbe (1852) i Försl. t. SAOB. Den amerikanska rättvisan! Sedan Fairfax stuckit ut ögat på Er, ställer han borgen för sig och går lugnt och promenerar .. tills han är i ordning att fara öfver gränsen till nästa stat! Wijkander Onkel Sam 100 (1875). — särsk. i vissa uttr., af hvilka numera bl. ett o. annat kan förekomma tillfälligt i historisk framställning.
α) en fast l. stark l. viss borgen, så beskaffad borgen, att man icke behöfver befara att den som ställt borgen för sig skall afvika l. eljest handla rättsvidrigt. G. I:s reg. 1: 60 (1523; se under β). Därs. 4: 326 (1527). Därs. 28: 446 (1558; se under β). I midler tijdh skulle .. Agnete (som var anklagad för mordförsök) medh sin man bliffwe vdi enn fasth borgen. Hist. handl. XIII. 1: 78 (1563).
β) i uttr. anamma l. ställa l. taga ngn i borgen, hända l. taga borgen af ngn, låta ngn komma i borgen, laga att ngn ställer borgen för sig; mottaga (o. godkänna) den borgen som erbjudits för ngn. Han hafwer warith mik (G. I) ok riketh förnær ther före hafwer iak tagith starke borghan af honom. G. I:s reg. 1: 60 (1523). Athj (dvs. att I) .. ville latha honum komma j en stark bårghen oc tilplictilse ath stånda oss tiil swars oc rette. Därs. 4: 48 (1527). Om the Lubske kiöpmen, ther liggie i Lödisse, är wor willie, attu later bescriffua alt theris godz .. och hender en fast borgan aff them, szå att the ecke komma aff landett. Därs. 8: 347 (1533). (Befallning) Till Jönns Boszonn, att han anammer Peder rustmestere udi starck borgenn. Därs. 28: 446 (1558). Hon steltes vti borgen. Och thesse effter(skrif)ne woro god för henne om 10 oxar och 10. daler. Växiö rådstur. prot. 1607, s. 146. Effter Jon Andersson war ingen bofast man vthan lösker drengh, Ty togz han i borgen, och hanss löfftessmähn ähr faderen Anderss Persson och Nilss Bengtsson, at han skulle komma tillstädess å Rådstufwan när pofodrass. Därs. 1664, s. 203.
γ) i uttr. anamma ngn i borgen för ngn, antaga ngn ss. borgen för ngn. G. I:s reg. 16: 420 (1544; se sista språkprofvet under δ).
δ) i uttr. komma till borgen, blifva fri mot borgen, få gå fri mot borgen, begära ngn till borgen, begära att ngn må få nåd mot borgen. Wij haffwe vndt thenn Peder i Brandhult (som varit med i Dacke-upproret o. sedan flytt till skogs), att hann må komme till borgenn, och nid till sitt igenn. G. I:s reg. 16: 402 (1544). Tesse Bönder .. haffwe waridt her hosz oss, på then Päder j Brandhultes wägne, Begärendes honom till borgan .. Thett wij honom och gunsteligen vndt och efftherlatidt haffwe. Hwarföre är wår willie och begären, att thu anamer tesse för(skrif)ne 4 Bönder j borgen för honom, Så att han alrig effther thenne dag skall lathe sich medt sådane vhörsamhet, skalkheet och förräderij förnimme, widt alles theris lijff och leffwerne tillgörendes. Därs. 419.
ε) i uttr. rymma sin borgen, rymma fastän man ställt borgen för sig. Pedher Canceler .. haffwer rympt szin borgan. G. I:s reg. 1: 276 (1524). Nhär .. Oleff Jönnssonn för .. sijnn mishandell och otrohett skuld ähr stält vdi enn borgenn, haffuer hann sådane sijnn borenn rymdtt och förlupedtt sijtt fängelse. Hist. handl. XIII. 1: 237 (1566). Tegel G. I 1: 102 (1622).
c) borgen för fullgörandet af viss prestation som åligger ngn, ss. betalning af skuld, återlämnande af lånfånget gods o. d.; numera den enda i Sv. förekommande formen af borgen; gm prestationens fullgörande träder borgensmannen gent emot hufvudgäldenären (o. sina medborgensmän) i den ursprunglige borgenärens rätt. Enkel borgen, gm hvilken borgensmannen förbinder sig att betala först sedan hufvudgäldenären blifvit förgäfves kräfd. Proprie borgen, borgen ”såsom för egen skuld”, gm hvilken borgensmannen ger borgenären rätt att utkräfva sin fordran af ”hvilkendera han helst vill”, hufvudgäldenären l. borgensmannen. Borgen för kostnad och skada. Stå, vara, gå, förr äfv. stiga i borgen, teckna l. ikläda sig l. åtaga sig borgen för ngn, för ett lån, för ett arrende. Begära, erbjuda, ställa borgen. Godkänna, godtaga en borgen. O. Petri (1524) i Sthms tänkeb. 1: 19. Then som går i Borgan, han går i Betalning. Dom.-regl. mom. 16 (c. 1530); jfr Sv. ords. C 3 b (1604) o. Grubb 134 (1665). War icke när them som sina hand förplichta, och för skuld j borghan gå. Ordspr. 22: 26 (Bib. 1541). Borgen är sällan skadelöös. Grubb 54 (1665). En Handels-Factor .. Bör .. hafwa fast Borgen för sin ombetrodde Handel, eller hafwa Huus och Grund obeswärad i Staden. Risingh Kiöph. 114 (1669). Wi stegom i borgen för (honom). Växiö domk. akt. 1716, nr 82. Hafva två, eller flere, i borgen gått, och sig en för alla, och alle för en, til ansvar bundit; ther må man för fulla gälden söka hvilkenthera man helst vil. HB 10: 11 (Lag 1734). Den som går i borgen, går i sorgen. Rhodin Ordspr. 15 (1807). Utlåning .. mot borgen. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 306 (1893). — närmande sig bet.: lån som man gått i borgen för. Holger Nilsson har måst betala en borgen för sin bror. Lagerlöf Holg. 2: 432 (1907). — jfr ARRENDE-, EFTER-, FYLLNADS-, KASSA-, PROPRIE-, SKADE-, UNDER-, UPPBÖRDS-BORGEN m. fl.
d) [jfr motsv. anv. i d.] borgensman. Borghan (kan) åter fodra the böter, som han måst ärlägga för en förrymd ogierningzman. Nehrman Inl. t. jur. civ. 354 (1729). Dalin Hist. III. 1: 258 (1761). Hvem har han fått till borgen? Dalin (1850). jfr MED-, UNDER-BORGEN m. fl. — i öfverförd anv.: garant, vittne. Åkalla Gudh til witnesbyrd och borghan, at wij sanningen säya. Balck Musæus I 4 a (1596). (Den nye konungen afgaf) sin .. Ed eller försäkring, tagandes Oden til borgen, at han skulle hålla Landsens Lag. Dalin Hist. 1: 223 (1747). (Kristus) kallas .. vår borgen och löftesman. Nohrborg Sal. ordn. 21 (c. 1765). Till borgen tog han Gud jemväl de heliga martyrer, / Om döden henne (dvs. modern) nalkades, om någon sjukdom komme, / .. han ville systern hemta. Sander Ros o. törne 102 (1876).
e) i öfverförd anv.: garanti; säkerhet, underpant. At Frun behaglig är dertil behöfs ej borgen. Triewald Lärespån 122 (c. 1710). En dygdig vandel på jorden är säkraste borgen för et lycksaligt öde. Tessin Bref 1: 149 (1752). Hon är fattig, men sådan är hennes dygders borgen och lön. Björn Förf. yngl. 79 (1792). Ditt ord är mig en borgen, / Att jag en gång med fröjd uppskär / Hvad jag sår ut i sorgen. Geijer I. 3: 243 (1812). Er tapperhet är mig .. en borgen för stridens lyckliga utgång. Stagnelius (SVS) 3: 234 (c. 1815). Att H:r Afzelii arbete utmärker sig för mycken klarhet och reda i framställningen är något som Författarens namn redan är en borgen för. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 231. För hennes karakter hade jag en säker borgen däruti, att hon var Agnes Geijers bästa vän. De Geer Minnen 1: 58 (1892). — särsk. i uttr. gå, äfv. stå i borgen, ngn gg vara borgen för ngt o. d., gå i god för l. garantera l. ansvara för ngt. Iagh (vill) icke wara Borgen före, at ... L. Paulinus Gothus Pest. 21 b (1623); jfr d. De andre Stånden stå i borgen derföre, at ingen vidare Reduction skulle Ridderskapet ock Adelen påtvingas. 2 RARP 3: 112 (1723). Jag går i borgen för hennes tystlåtenhet. Kexél 1: 105 (1788). För sanningen af dessa berättelser vill jag ej gå i borgen. Porthan Bref t. Calonius 594 (1799).
2) (†, se dock slutet) lån, försträckning; kredit. Monger menar, at thet är funnet som han på borghan tagher. Syr. 29: 4 (Bib. 1541; öfv. 1915: Mången anser lån för ett fynd). Att the landzköpmän motthe bliffve ther qvare i landhet och brucke sin handell med borgenn och köpslagenn. G. I:s reg. 29: 513 (1560). En fierdingh strömingh som han hade tagit til borgans. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 80 (1597). Låhn och borgan .. wil .. ey länger tilräckia. Gustaf II Adolf 116 (1615). Han hadhe .. latedh besökia (dvs. anhålla) hoos Konung Gustaff, om tretijo tusendh Daler, Vnder thet skeen, at han them begärede til Borgens och på een betalningh. Tegel G. I 2: 371 (1622). — särsk. (numera bl. bygdemålsfärgadt) i uttr. på borgen, på kredit. Köparen bringer altidh penninger medh sigh, när han hoos the fremmande köpslager, men aff borgaren tager han opå borgen. RP 6: 569 (1636). Taga, lemna varor på borgen. Dalin (1850).
Ssgr (till 1, i sht 1 c): A (†): BORGEN-HÄNDER, pl. (borgane Girs G. I 185 (c. 1630), borgen(d)e G. I:s reg. 12: 267 (1539), Stadg. ang. landtmil. 4: 899 (1696), borgne Schroderus Liv. 710 (1626), borne J. Nordlander i Norrl. saml. 321 (efter handl. fr. 1600). bårgans Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 145 (1632)) [fsv. borgane hendher (Sthms stadsb. II. 1: 402 (1483)); jfr mnt. borge(n)hant] om åtagande af borgen (se BORGEN 1 b) för en annan; jfr BORGE-HÄNDER sp. 3935. G. I:s reg. 4: 396 (1527). Säger .. (den anklagade) neij för sigh, .. tå skal han anten sättias i Wårt Hächte, eller tagas i Borgen händer til näste Ting, och thet lijdha .. hwad Lagen medgifwer. Stiernman Com. 1: 638 (1615). Månge vthaff them, som .. flydde vthur borgne hender, .. dömbde han ifrån Lijfwet. Schroderus Liv. 710 (1626). (I Västerås 1527) bleeff Brasken inmant, och stält vthi Borgene Händer. För honom gingo i Löfftet, Herr Thure Iönson, Larsz Siggeszon (m. fl.). Girs G. I 91 (c. 1630). (Dacke) stodh i Borgane Händer för en Summa Sölff och Oxar, til at lösa sitt Lijff medh, för Hoor och Dråp skuld, thet han begådt hade. Därs. 185. Bårgmestare och Rådh .. hafua tagit .. hans .. drengh, honom en tijdh på Rådhhuset fängzlat, och sedhan vnder bårgenne hender löös gifuit. Consist. acad. Abo ä. prot. 1: 152 (1645).
B [jfr fsv. borghana man] (†): BORGENE-HÄNDER (äfv. borgane. bor(g)ne), se A.
C: BORGENS-ANSVAR~20, äfv. ~02. Agardh Om borgen 49 (1878). Jämväl ett muntligt åtagande af borgensansvar är fullt bindande. Björling Civilr. 158 (1908).
-FÖRBINDELSE. Kolmodin Liv. 3: 126 (1832). Smedman Kont. 5: 26 (1873). Mannen (miste) på borgensförbindelser .. allt hvad de sparat tillhopa. Benedictsson Folkl. 176 (1887). Borgensförbindelserna för boklån i våra offentliga bibliotek. Björling Civilr. 158 (1908).
-FÖRSÄKRA. form af försäkring gm hvilken ett försäkringsbolag l. dyl. ikläder sig ansvar för de medel som de(n) försäkrade ha(r) om händer. (Kassören) är borgensförsäkrad i bolaget Tre kronor för 4000 kr. SD(L) 1902, nr 220, s. 3.
-HÄNDER, se A.
-KREDIT. kredit mot borgen. LAHT 1908, s. 117.
-LÅN. lån mot borgen. Stockholm 3: 84 (1897).
-MAN. [fsv. borghana l. borghanz l. borgens man, isl. borganarmaðr] person som gått i borgen för en annan.
a) (†) till 1 b. Ekenäs domb. 1: 14 (1628; se under BORGA, v.1 1 a α).
b) till 1 c: borgesman, löftesman; jfr LOFVENSMAN. Sjöl. 1667 Skipml. 11. Sedan borgensmannen betalt skulden, får han i sin ordning en fordran emot hufvudgäldenären, nämligen att denne skall betala igen beloppet. Björling Civilr. 159 (1908). jfr MED-BORGENSMAN. i öfverförd anv. Bremer Brev 2: 481 (1845).
-MENING. (skrifven l. tryckt) formel gm hvars undertecknande borgensman ikläder sig borgensansvar. Agardh Om borgen 31 (1878).
-SKRIFT. skrifvelse gm hvilken borgensman ikläder sig borgensansvar. Törngrenska målet 117 (1801).
-SUMMA. summa för hvilken man står i borgen. Dalin (1850).
-SYSTEM. En af grundorsakerna (till att allmänt välstånd ej finnes i vårt land) är borgens-systemet. SvT 1852, nr 24, s. 1.
-UNDERSKRIFT~102. underskrift gm hvilken man ikläder sig borgen. Dalin (1850). Klint (1906).
Spoiler title