SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
BORRA bor3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lex. Linc. (1640; under terebratio)), -ERI (se d. o.), -NING; -ARE (se d. o.).
Ordformer
(bora 2 Mos. 21: 6 (Bib. 1541), Berzelius Blåsr. 109 (1820: genomborar), båra G. I:s reg. 25: 551 (1555), Kullberg Ariosto 2: 146 (1865: genombåra), bohra Helsingius (1587), Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 18 (1719). borra (bårra) Verelius Ind. 151 (1681) osv.)
Etymologi
[fsv. bora, motsv. d. bore, isl. bora, nt. o. holl. boren, t. bohren, eng. bore; afl. af BORR, sbst.1 Med afs. på de olika formerna jfr d. o.]
1) medelst (kringvridning, under tryck, af) borr l. annat spetsigt verktyg åstadkomma ett rundt hål l. en cylindrisk urholkning l. genomgång; stundom närmande sig l. öfvergående i bet.: trycka, pressa, sticka, stöta. Stå och borra på ngt. Borrning i trä, i järnplåt. Borra med snäckborr. Borra efter vatten i klippan. (Tjufven hade) begyntt båra vnder bodhbotnen. Bidr. t. Åbo hist. I. 2: 73 (1624). (Kon) bårar med nosen efter Hö. J. O. Hagström i Sv. Merc. 2: 583 (1757). Jag .. fann mig sjelf en half timme efteråt borrande med käppen i sanden. Nyblom Hum. 129 (1874). jfr: Vageln kallas på folkspråket stolsteg och anses, enligt en vidskeplig tro, kunna fördrifvas derigenom att man med en stolsfot motsols ”borrar” på ögat. NF 17: 55 (1892). — jfr BORT-, FÖR-, GENOM-, HAND-, I-, IN-, MASKIN-, NED-, OM-, SLÄT-, TORR-, UPP-, UR-, UT-BORRA m. fl., äfvensom DIAMANT-, DUBBEL-, JÄMN-, O-, TRÅNG-BORRAD m. fl., KALK-, VED-BORRANDE, p. adj., m. fl., BERG-, DIAMANT-, DJUP-, ENMANS-, HAND-, KANON-, KÄRN-, LIN-, STÅNG-, TORR-BORRNING m. fl. — särsk.
a) med obj. som betecknar föremålet för borrningen. Tagh en syyl, och bora honom (dvs. trälen) genom hans öra. 5 Mos. 15: 17 (Bib. 1541; Luther: bore jm durch sein Ohr). När Timbermannen har fäst Bielkan .. medh hållhakan, så .. borar (han) honom medh Nafwaren. Schroderus Comenius 527 (1639). Jag skeppen borrat / förliden natt, / ett lofligt spratt! Tegnér 1: 95 (1825); jfr β. — särsk.
α) i uttr. borra guldäpple, se under GULDÄPPLE.
β) i förb. borra ett fartyg (l. dyl.) i sank, förr äfv. i grund, borra l. åstadkomma hål i den under vattnet befintliga delen af en fartygssida o. därigm sänka fartyget. Femtio skepp borrades i grund. Emanuelsson Polyb. 1: 114 (1833). Turkarna .. (gåfvo) eld och borrade ångaren i sank. GHT 1897, nr 89 A, s. 2. — jfr GRUND-BORRA.
γ) om urholkning medelst borrverktyg så att ett rör uppstår. Borra en gevärspipa. Mickehaker (dvs. nickhakar), the som väll smidde och borede vare måtte. G. I:s reg. 25: 191 (1555). Borrade stockar, hvarigenom vatten varit .. ledt under jorden. Brunius Sk. konsth. 431 (1850).
b) med obj. som betecknar verktyget osv. med hvilket man borrar, borra in; i sht i öfverförd o. bildl. anv. Borra nafvaren i stocken. Ej skall i ryggen på mig, som en flykting, din glafven du borra. Johansson Hom. Il. 22: 283 (1848). (Han) borrade i dem sitt ögonpar. C. V. A. Strandberg 4: 208 (1857). Hon ställde sig framför honom på bara ett stegs afstånd och borrade blickarne i honom. Hedberg På ömse sid. om ridån 114 (1888). Borra din duniga kind / mot mitt bröst för att höra dess slag. Österling Facklor 15 (1913). — särsk. [jfr östsv. dial. pora i si, äta l. dricka glupskt, nor. dial. bora i seg med samma bet.] (hvard., föga br.) i förb. borra i sig ngt om (glupskt) förtärande af ngt: stoppa l. proppa i sig ngt. Janson Paradiset 76 (1900). (Skepparen) ville nödvändigt steka sin filet, fast han såg att jag med god smak borrade i mig min .., rå och ingniden med salt och peppar. Engström En bok till 145 (1909).
c) (mindre br.) i sammandragen konstruktion med obj. som betecknar det föremål som drifves l. föres in i det borrade hålet. Högbenor .. (uppresas), deruti pinnar båras för raftstänger. Wijnblad Tegelbr. 20 (1761).
d) med obj. som uttrycker resultatet. Borra (ett) hål i en plåt. Borra en grop i snön med skidstafven. En kula borrade ett hål genom hans ena rockskört. Per Fredagh boradhe hohl å Jutä skipom. Bureus Suml. 57 (c. 1600; jämfördt med originalet). (Man har) måst borra en tunnel genom .. Shakspeareklippan. Uppf. b. 1: 410 (1873). Borrning af artesiska brunnar. Svensén Jorden 63 (1884). — särsk.
α) i öfverförd anv. i förb. borra sig väg (genom ngt), borra sig fram. (Mörviksån) har borrat sig väg genom de så kallade Humlarne. C. J. Hartman i VetAH 1814, s. 68. Man (såg pudelns) .. lurfviga svarta hufvud .. borra sig väg genom snögloppet. Topelius Vint. I. 1: 206 (1880). — bildl. Genom S. har han sökt båra sig väg till Reuterholm. Calonius Bref t. Porthan 186 (1796).
β) (†) i bildl. anv. i förb. borra hål genom l. på (ngt), göra våld på, underminera, omstörta. Bedrägelige lärare .. som bora hohl genom Scrifftena. P. Erici Musæus 1: 170 a (1582). Collegium fruchtar at han .. torde .. vilia bora hål på Collegii förordning. Bark Bref t. Hermelin 2: 197 (1707).
e) med innehållsobj. som angifver måttet på en borrad sträcka. Borra två meter om dagen. Rinman 1: 173 (1788). Beting för borrad meter. Johansson Noraskog 3: 393 (1884; i fråga om malmbrytning).
f) refl., när det borrande föremålet tänkes ss. mer l. mindre själfverkande; i sht i öfverförd l. bildl. anv. Så djupt i Argants kropp sig Ottos klinga bårar, / Att han den återdrar till fästet full af blod. J. G. Oxenstierna 5: 166 (c. 1817). Hvart ord en glödhet pil är, som sig bårar / Djupt i mitt innersta. Atterbom 1: 215 (1824). Djupt humlan sig borrat i backen. C. F. Dahlgren 2: 113 (1840). Ekelund Syner 23 (1901).
g) i p. pr. närmande sig adjektivisk anv.; i sht [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] om fysisk (o. därifrån öfverfördt om psykisk) smärta. En borrande tandvärk. Den sjuke beskrifver värken (i örat) såsom skarpt borrande eller bultande. Lovén Anvisn. 48 (1838). En pinande, borrande känsla af förtret, sorg, nedslagenhet och skam. Ahrenberg Landsm. 106 (1897).
2) i fråga om felaktig gångart hos hästar (o. nötkreatur): utföra vissa vridrörelser med benen, i sht de bakre. Borrning med bakhofvarna. Bergman Hofbesl. 106 (1905). Landtbr. bok V. 2: 164 (1909).
3) (†) refl.: försträcka sig l. vricka sig i kotleden; jfr BORRAD o. BORREN. Möller (1790). Då Hästen bårat sig. Är då han förryckt eller förränkt karleden. Bure Häst. 64 (1801). Ehrengranat Ridsk. Tillägg (1836).
Anm. till 3. Möjl. föreligger här ett annat verb, som omedelbart ansluter sig till BORREN 1.
Särskilda förbindelser:
BORRA BORT 10 4. till 1. (Vagel) botas genom att borra bort den. M. Jonsson i Landsm. II. 5: 24 (1881); jfr språkprofvet fr. 1892 under BORRA, v. 1. — jfr BORTBORRA.
BORRA FAST 10 4. till 1. Han borrar sin stålsko i isen fast. Tegnér 1: 115 (1820); jfr BORRA, v. 1 b. Han borrade fast sina ögon i hennes. Janson Paradiset 170 (1900); jfr BORRA, v. 1 b. (Fästingarna voro ej) sena att borra sig fast i de .. svartas nakna kroppar. Sjöstedt Bl. storvildt 335 (1911); jfr BORRA, v. 1 f. — jfr FASTBORRA.
BORRA FRAM 10 4. till 1, i sht 1 f. Wetterbergh Samh. kärna 1: 3 (1857). Ångaren tog en ny ansats och borrade sig ånyo några famnar fram (i isen). Lundegård Tannh. 1: 135 (1895). De båda tunnellagen, som borrade sig fram från var sin sida, nalkades varandra. Didring Malm 1: 187 (1914). — jfr FRAMBORRA.
BORRA FÖR 10 4, äfv. FÖRE 32. till 1: borra hål för att därigm underlätta indrifvandet af spikar, o. d. Borra före. Holmberg (1795; under amorcer). AHB 97: 37 (1879). — jfr FÖRBORRA.
BORRA IGENOM 10 040 l. 032, äfv. GENOM 40 l. 32. till 1. — jfr GENOMBORRA.
a) till 1 a. Kant tu .. bora honom (dvs. Leviatan) hans kindbeen igenom medh en syyl. Job 40: 21 (”41”) (Bib. 1541).
b) till 1 f. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 62 (1697). Watnet har bohrat sig igenom och skurit sig in och ur en klint. Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 19 (1719). Polisbetjenter bårrade sig igenom trängseln. Blanche Våln. 37 (1847). Ett hvasst föremål hade bakifrån borrat sig igenom hans ena knäveck. Janson Lögn. 209 (1912).
BORRA IN 10 4. till 1. A. föreslog att så snart man såg tekn till mask (på trädet) bora in i hvar hufvudgren med en spikbor (osv.). C. Bonde (1769) hos Trolle-Bonde Hesselby 180. — jfr INBORRA. — särsk.
a) till 1 b. Borra in borren ända till skaftet. Han borrade in värjan i bröstet på honom. Nordforss (1805). — särsk. i öfverförd l. bildl. anv. Det .. var kärlek i hennes stora, svarta ögon när hon borrade in dem i (fästmannen). Hedenstierna Fideik. 167 (1895). Den gamle herrn, som hade borrat in näsan i Georges rockuppslag. Janson Costa Negra 2: 102 (1910).
b) till 1 c. Emellan Bjelkarne boras in .. stadiga slåar. Brauner Tankar om boskap 75 (1756). Ett förfärligt sår, hvari granatskärfvan hade borrat in ett stycke rödt kläde. Lundquist Zola I grus 312 (1892). (Han) hade narrat pojkarna att borra in krut i några vedträn och plugga till sen. Engström Min 5:te bok 202 (1910).
c) till 1 f. Nordforss (1805). Adlerbeth Ov. 312 (1818). Kulan borrade sig in i väggen någonstädes. Janson Costa Negra 2: 133 (1910). — särsk. i öfverförd l. mer l. mindre bildl. anv. Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 18 (1719). Borra sig med hufvudet in i kudden. Almqvist (1844). Hur kan ett litet ord så djupt dig bry / Och borra sig i själen in? Östergren N. dikt. 70 (1879).
BORRA NED 10 4. till 1. — jfr NEDBORRA.
a) till 1 b; i sht i öfverförd l. bildl. anv. (Han) borrade ned sitt heta ansigte i kudden, så att han var nära att qväfvas. Almkvist Turgenjef Nov. 9: 86 (1887). Han stod och borrade ned spaden mellan ett par stenar. Lagerlöf Jerus. 2: 94 (1902). Tommy svarade ej. Han borrade blicken ner i sanden. Hellström Kuskar 139 (1910).
b) till 1 c. Han lät borra ned ett par stadiga järnkrampor i klippan.
c) till 1 f; i sht i öfverförd l. bildl. anv. Man har borrat sig ned öfver 30 m. i berget. Bäckström Sång. o. ber. 136 (1876). Männen liksom borrade ned sig i sin vresiga butterhet, de ville hvarken höra eller se. Janson Paradiset 63 (1900).
BORRA OM 10 4. till 1. Dalin (1850). — särsk. till 1 a γ: verkställa ny borrning (af pipa l. eldrör i skjutvapen). Borra om en bösspipa. Strindberg Skärk. 207 (1888). Borra om kanonerna för att uppnå större skjuthastighet. SD(L) 1898, nr 151, s. 2. — jfr OMBORRA.
BORRA SIG FAST, FRAM, IGENOM, IN, NED, UT, se BORRA FAST osv.
BORRA UPP, äfv. OPP 10 4. till 1. — jfr UPPBORRA.
a) till 1 a.
α) Borra upp, medelst borr göra öppning på något (t. ex. en tunna). Dalin (1850).
β) gm borrning rensa upp l. jämna l. utvidga ett borradt hål l. dyl. Linné Ungd. 2: 207 (1734). De bårade opp fänghålen på kanonerna som svenskarna slogo igen med spikar. C. E. Alopæus (1808) i Ur Finl. hist. 71. Borra upp lokomotivcylindrar. Tekn. tidskr. 1878, s. 14.
b) till 1 d: gm borrning åstadkomma, borra. Nordforss (1805). Hans slitna hand har borrat upp den brunn, / hvars vatten läska dessa kvinnors mun. Heidenstam Vallf. 28 (1888). G. Hallström i Fataburen 1909, s. 93.
BORRA UR 10 4. till 1. — jfr URBORRA.
a) till 1 a = BORRA UPP a β. jfr: Borra ur. Creuser. Evider. Nordforss (1805).
b) gm borrning skaffa bort l. aflägsna; jfr BORRA, v. 1 c. Vill man upphugga en machinnitad vexel, måste man vanligen borra ur naglarne. Frykholm Ångm. 92 (1881). När stjälken är torr, borrar man ur märgen, och (blås)röret är färdigt. Kaudern På Madagaskar 112 (1913).
BORRA UT 10 4. till 1. — jfr UTBORRA.
a) till 1 a.
α) förfärdiga gm borrning. (Ett stycke af en stålstång) borras .. ut till hjulnaf. SD(L) 1897, nr 228, s. 1.
β) utvidga gm borrning, borra upp. Weste (1807). ”Borra ut en kanon,” öka dess kaliber. Almqvist (1844).
b) gm borrning skaffa bort l. aflägsna; borra ur; jfr BORRA, v. 1 c. Man tager möra Äplen, skalar dem, borrar ut kiärnhusen. Oec. 50 (1730). Skulle .. (den afbrutna skrufven) icke kunna fattas med tången, så måste den borras ut. Ericsson Urmak. 28 (1897).
c) till 1 d: åstadkomma gm borrning, borra upp. Det varma vågsvallet fräter isen ... Portar och tunnelgångar borras ut. Hedin Fr. pol t. pol 2: 469 (1911).
d) till f. Borrspetsen har redan borrat sig ut på andra sidan. — i öfverförd anv. (Nötborrarens larv) borrar sig ut ur nöten. NF 14: 1492 (1890). Någon sökte borra sig ut ur (folk-)massan med hufvudet under de öfrigas armbågar. Hellström Kuskar 162 (1910).
Ssgr (till 1; jfr ssgrna under BORR, sbst.1): A: (1 e) BORR-ALN. (i sht förr) jfr -METER. Beting .. der aflöningen utgår efter borr-aln. Jernk. annal. 1862, 2: 10.
-APPARAT.
-ARBETARE~0200. borrare. Jernk. annal. 1863, s. 67.
-BAGGE.
1) (föga br.) skalbaggen Ips (Tomicus) typographus Lin., åttatandad barkborre, ”boktryckare”. Dalin (1850).
2) [jfr t. bohrkäfer] skalbagge tillhörande familjen Anobiidæ (Ptinidæ), trägnagare; borrbill. Rebau Naturh. 1: 590 (1879). särsk. med anv. inskränkt till undergruppen Ptininæ, tjufbagge. 2 NF 22: 537 (1915).
-BILL. (borre- Dahlbom Skand. insekt. 21 (1837)) [jfr d. borebille] skalbagge af släktet Ptinus Lin., i sht Ptinus fur Lin., tjufbill, tjufbagge, borrbagge. —
-BORD. tekn. skifva l. bord i (l. till) borrmaskin hvarpå det föremål som skall borras upplägges. Uppf. b. 6: 32 (1874).
-BRUNN. borrad brunn, rörbrunn. Anlägga en borrbrunn. Geol. fören. förh. 1880—81, s. 270.
-BÄNK. [jfr FIL-, HYFVEL-, SKÄR-BÄNK] (i sht förr) bänk l. ställning afsedd att fasthålla föremål som skola borras. Johansson Noraskog 3: 54 (cit. fr. 1650). Grundell Underr. om artill. 221 (1705).
-DJUP, sbst. Ett borrdjup af 800—1000 meter. Tekn. tidskr. 1900, K. s. 32.
-FEL. i sht om felaktighet som uppstått vid borrning af loppet hos eldvapen. —
(1 e) -FOT. (i sht förr) jfr -METER.
-FOTS-BETING, n. Borrfotsbeting. Vid detta beting betalas borrarbetarne uteslutande efter den uppslagna längden borrhål. Wetterdal Grufbr. 360 (1878).
-FÖRSÖK.
-GIGG. [jfr FRÄS-GIGG] tekn. jfr -KÄLKE. Hål för bultar, skrufvar och stift borras .. i borrmaskin, der gevärsdelen, fastsatt i ”borrgigg”, lägges på ”maskinbordet”. Eldhandv. skjutsk. 2: 54 (1886).
-GORR. (numera föga br. o. bl. hvard.) borrslam. Bårrgår, eller Gur, Bårrlort, kallas det vid bårrningen lösgående bergmjölet, som i anseende til vattnet, hvilket slås i hålet, liknar et gur. Rinman (1788). Stål Byggn. 1: 220 (1834).
-GRUS. Borrhålet rensades från borrgrus.
-GÅNG.
a) (†) borrhål. Fernow Värmel. 656 (1779).
b) gång l. pasage som åstadkommits gm (ur)borrning, i sht af djur. Hygiæa 1867, s. 388.
-HUS. (bore- SUFH)
1) (förr) byggnad för borrning af eldvapen (l. pumpstockar). SUFH 5: 241 (1617). Johansson Noraskog 3: 54 (1884).
2) byggnad för maskineriet vid djupborrning. Uppf. b. 3: 71 (1873). Erdmann Sk. stenkolsf. 519 (1915).
-HÅL. För at utröna, hvad bergart är under sandstenen, nedslogs borr-hål med en stenkolsjordbor. S. G. Hermelin i VetAH 1767, s. 27. Grönstensyxor .. försedda med ett rundt borrhål för skaftet tvärs igenom stenen. Klintberg Gotland 74 (1909).
-HÅLS-TAPP. jfr -KÄRNA; i sht arkeol. VittAMB 1874, VIII.
-INSTRUMENT. (mindre br.) borrverktyg. Almroth Karmarsch 293 (1839). Auerbach (1907).
-JOURNAL. journal öfver djupborrning. E. Erdmann i Nord. tidskr. 1878, s. 133.
-KARL. (mindre br.) borrare. Jernk. annal. 1880, s. 424. Därs. 1909, s. 235.
-KARTA. karta på hvilken iakttagelser vid jordborrning äro inlagda. Tekn. tidskr. 1899, B. s. 2.
-KAX. borrmjöl. (Kax) Består dels af det söndermalna berget, dels af de stålparticlar som nötas af nafvaren, eller bergbårren, hvarföre det då Bårrkax kallas. Rinman (1788).
-KNARR. [jfr t. bohrknarre] tekn. borrsock. —
-KRATS. krats för upprensning af borrhål. Holmberg (1795; under curette).
-KRÄFTA. kräftdjuret Limnoria terebrans Leach. (som lefver o. borrar i trä). (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 3: 443 (1904).
-KVARN. (båre- G. I:s reg.) (förr) maskin l. anläggning för borrning af rör, i sht pipor l. eldrör i skjutvapen. G. I:s reg. 28: 29 (1558). Ifrån Smedjan kommer Pipan til Borr-qvarnen. P. Wäsström i VetAH 1773, s. 317.
-KÄLKE. tekn. rörligt ställ i en borrbänk i hvilket man fastsätter det föremål som skall borras; jfr -SLÄDE o. -GIGG samt KANON-SLÄDE. Zidbäck (1890).
-KÄLLA. (mindre br.) artesisk brunn; jfr SPRING-KÄLLA. Hammargren Jordkl. utvecklingsh. 130 (1854). Uppf. b. 3: 78 (1873).
-KÄRNA. tekn. cylinderformig pelare (l. tapp) som uppkommer i borrhål vid borrning med cylinderborr (o. därvid omslutes af den ihåliga borrstången). Jernk. annal. 1878, s. 389.
-LAG, n. borrarlag. S. Sandel i VetAH 1769, s. 309.
-LORT. (†) = -GORR. Rinman 1: 346 (1788; se under -GORR).
-LUTA. (mindre br.) tekn. om nedersta delen af ett visst slag af borrkratsar, hvilken liknar en luta; äfv. om hela verktyget. Rinman 1: 1070 (1788). Uppf. b. 3: 22 (1873).
-MASK.
1) (†) (rörmask af) släktet Terebella Aut. (Lanice Malmgr.). A. Modeer i VetAH 1796, s. 70. jfr: Borrmask-slägtet. Dens. Därs. 1788, s. 223.
2) (mussla af) släktet Teredo Lin., skeppsmask. Ett .. helt litet djur är borrmasken, som borrar sönder skepp. Berlin Läseb. 147 (1852).
-MASKIN. En mindre Bårr-Machine til massift Gutne Canoner. G. Meyer i VetAH 1782, s. 276 (rubrik). Wetterdal Grufbr. 137 (1878). jfr BERG-, CYLINDER-, DIAMANT-, DJUP-, HAND-, METALL-, RADIAL-, STÖT-, TRÄ-BORRMASKIN m. fl. —
-MEJSEL. tekn. mejsel som användes som borrverktyg vid maskinborrning medelst stöt. Uppf. b. 3: 65 (1873).
(1 e) -METER. borrdjup af en meter. Kostnaden per borrmeter.
-MJÖL. det fint sönderdelade ämne (l. stoft) som afskiljes vid borrning, borrkax; jfr -GORR. M. Triewald i VetAH 1740, s. 227.
-MUSSLA. [jfr t. bohrmuschel] mussla med förmåga att åstadkomma borrgångar, i sht dylik mussla af familjen Pholadidæ, särsk. af släktet Pholas Lin. Lindström Geol. gr. 65 (1859). Dens. Masius 3: 155 (1864; om skeppsmasken Teredo navalis Lin.). 1 Brehm III. 2: 332 (1876; om Pholas Lin.). Nathorst Jord. hist. 324 (1890; om stendadeln, Lithodomus lithophagus Lin.).
-MÄSTARE. förman l. instruktör för borrare. Tekn. tidskr. 1874, s. 227.
-PALL. (mindre br.) kvarstående stenparti i bottnen af ett borrhål. Stål Byggn. 1: 223 (1834).
-PATRON. (dynamit)patron som anbringas i borrhål i o. för sprängning. —
-PIPA. (mindre br.) för stensprängning afsedt borrhål. Dagen 1902, nr 39, s. 2.
-POST, sbst.2 (jfr sp. 3965) [kanske urspr. samma ord som BORR-POST, sbst.1] borrarlag. Jernk. annal. 1824, s. 183.
-PROF. prof (af visst ämne) som erhålles gm borrning. —
-PROFIL. geol. gm borrning(ar) utrönt geologisk profil. —
-RING. ring (i borrhålets vägg)hvilken uppstått vid slätborrning af pipa l. rör. Borr-ringar, som skämma loppets jemna yta. Almroth Karmarsch 643 (1839).
-RÖR. tekn. rör hvarigm man åstadkommer (l. vidmakthåller) borrhål; ihålig borrstång i djupborrningsmaskin. Tekn. tidskr. 1872, s. 259. 2 Uppf. b. 1: 520 (1898).
-SAX. (numera knappast br.) obst. sax för intern (af)klippning. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 267 (1837).
-SKENA. tekn. (efter sprängning) kvarstående del af borrhål. Jernk. annal. 1861, s. 402.
-SLAM. af borrmjöl uppkommet slam; jfr -GORR.
-SLÄDE. [jfr t. bohrschlitten] tekn. = -KÄLKE. Björkman (1889).
-SOCK. tekn. visst slags borrapparat i hvilken borrens rörelse åstadkommes medelst en enarmad häfstång i förbindelse med spärrtrissa, borrknarr; jfr SNARKA, sbst. AB 1845, nr 221, s. 1.
-SPÅN. spån som afskiljes vid borrning i metall l. trä l. dyl. Ekström Præs. i VetA 1750, s. 7.
-STOL. [jfr SVARF-STOL] (i sht förr) ställning medelst hvilken borrning-kan försiggå med större kraft o. noggrannhet än direkt för hand; borrbänk. Almroth Karmarsch 294 (1839). Jernk. annal. 1868, s. 46.
-SVAMP. [jfr t. bohrschwamm] Borrsvampen (Vioa), hvilken borrar sig in i kalkstenen. 1 Brehm III. 2: 384 (1876).
-TAPPNING. slöjd. Slöjdunderv.-bl. 1888, nr 6, s. 2. Borrtappning. Fastsättandet i borradt hål af ett trästycke, formadt efter hålets storlek. A. Johansson hos Salomon Snick. 144 (1890).
-TORN. torn för borrstångens upphissande vid djupborrning. Uppf. b. 3: 70 (1873). Vid anläggningen av en oljebrunn uppbygger man först ett c:a 20 meter högt borrtorn. Rönnholm Ekon. geogr. 97 (1907).
-VAGN. tekn. vagn för aptering af borrmaskin; äfv. inbegripande borrmaskinen. Dalin (1850). Wetterdal Grufbr. 141 (1878).
-VATTEN.
1) vatten som användes för underlättande af borrning. Jernk. annal. 1873, s. 136.
2) vid borrning framkommande l. gm borrning framskaffadt vatten. Tekn. tidskr. 1896, Allm. s. 72. Erdmann Sk. stenkolsf. 408 (1915).
-VERK. (numera föga br.) maskin l. (anläggning) för borrning i sht af pipor l. eldrör i skjutvapen; jfr -KVARN. Lindberg o. Johansson Karlskoga 127 (i handl. fr. 1774). Auerbach (1907).
-VERKTYG~20 l. ~02. Almroth Karmarsch 291 (1839).
-VIND, sbst.2 (jfr sp. 3966) (numera knappast br.) = -VERK. Rinman (1788). Schulthess (1885).
B (†): BORRE-BILL, se A.
-FNAS. borrspån. Lex. Linc. (1640; under lanugo).
-HUS, -KVARN, se A.
C: BORRNINGS-APPARAT. borrapparat. —
-FÖRETAG~200 l. ~102. —
-FÖRSÖK. LAHT 1881, s. 32.
-MASKIN. (mindre br. i fackspr. utom ss. senare led i ssgr) borrmaskin. Tekn. tidskr. 1874, s. 160 (om korkskärningsmaskin). SAOF (1916). jfr BERG-BORRNINGS-, DJUP-BORRNINGS-MASKIN m. fl. —
-METOD.
-RESULTAT.
Spoiler title
Spoiler content