SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
BOSKÉ boske4, r. l. m. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er; stundom äfv. BOSKETT boskät4, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-et Fischerström 1: 212 (1779: bosqueter), Levertin Sv. gestalt. 134 (1903). -ett Ant. saml. 296 (1654: boscetter), SkogsvT 1910, Fackupps. 87. buské Lundström Trädg. 2 (1852))
Etymologi
[jfr t. boskett, eng. bosket; af fr. bosquet, af it. boschetto, diminutivform till bosco, skog, lånadt från germ. spr.; jfr BUSKE. Ordet är identiskt med BUKETT]
företrädesvis i ä. trädgårdskonst: visst slags (mindre) plantering af lägre träd o. buskar; äfv. allmännare, närmande sig bet. buskage. Ant. saml. 296 (1654). En tät boské. Palmblad i PoetK 1813, Suppl. s. 44. Den s. k. stora bosquetten eller labyrinten (på Drottningholm). Böttiger Drottningh. 103 (1889). (Häckarna hade) delvis .. förvandlats, till lummiga boskéer. Fahlcrantz Kyrkoherden 146 (1907). — jfr SYREN-BOSKÉ.
Spoiler title