SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
BOT 4t, r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste, Almqvist, Sv. o. t. handlex. (1851)) ((†) n. RA 3: 106 (1593; i bet. 1), Dahlman Humleg. 49 (1748; i bet. 3), Lagerbring 1 Hist. 2: 398 (1773; i bet. 6: ättarbot), C. E. Andersson hos Sundblad Sed. o. br. 381 (1888; i bet. 2, bygdemålsfärgadt)); best. -en (ss. n. -et); pl. böter40 (numera bl. i bet. 5, äfvensom 6 (se anm. nedan); GR 1: 30 (1521; i bet. 1), L. Petri Sal. vish. 16: 9 (1561; i bet. 2), Widekindi Krigsh. 594 (1671; i bet. 1)) l. botar (i bet. 5, Bouppteckn. fr. Toftnäs 1768 osv.), förr äfv. boter (GR 25: 294 (1555), Ödman Vår- o. sommard. 1: 5 (1882, 1887: skinnboter)). Anm. Pl. böter i bet. plikt, penningböter upptages ss. särskild artikel.
Ordformer
(bott Ludvigsson Norman 3 (c. 1550), Carl ix Cat. F f 2 a (1604); boot GR 12: 32 (1538), VDAkt. 1651, nr 112. botter (pl.) Prytz G. I C 2 b (1621); bötter (pl.) GR 3: 45 (1526), Block Anm. ö. pest. 4 (1711). — Rörande formen botum (dat. pl.) se under BÖTER)
Etymologi
[fsv. bot; jfr d. bod, isl. bót, got. o. fsax. bōta, mnt. bote, bute, holl. boete, eng. boot, sbst., äfvensom fht. buoza, t. busze; af samma stam som BÅTA, BÄTTRE; jfr BOTA, BÖTA, BÖTE, BÖTER. — Neutralt genus torde i de flesta fall bero på inflytande från BOTEMEDEL, LÄKEMEDEL o. d. Rörande pluralformen bötter (äfvensom botter o. sing. bott) jfr E. Olson i Sv. stud. t. G. Cederschiöld 49 ff. (1914)]
1) († utom i uttr. råda bot; jfr dock anm. nedan) förbättring l. afhjälpande af ett (olyckligt) tillstånd l. ett missförhållande; hjälp; ändring till det bättre, rättelse; äfv. konkretare: botemedel. (Kristiern II har) wort rike saa grundeliga förderffuat .. med förderffueligit mynth .. at thetta wort rike bidhar thess (dvs. därpå) sent eller alrig böther. GR 1: 30 (1521). Haffuen j några brister eller saker emothe hans nåde, .. ther skal komma god both på. Därs. 6: 58 (1529). Hvaremott ingen bequemare boot eller medel näst Gudh synes att kone uptenkes. A. Oxenstierna 1: 255 (1634). Han .. (hade) flerfaldiga gångor skrifvit till Konung Erik om denna sak, utan att derå följt någon bot. Strinnholm Hist. 4: 278 (1852). — särsk.
i uttr. med bet.: göra ändring l. rättelse i (ett missförhållande l. dyl.), ställa till rätta, afhjälpa. [fsv. föra bot a] föra böter på ngt. GR 25: 271 (1555). ConsAcAboP 2: 418 (1662). göra böter på ngt. L. Petri Kr. 99 (1559). [fsv. läggia böther pa] lägga bot l. böter på ngt (jfr 7 slutet). GR 3: 45 (1526). Därs. 25: 66 (1555). HB 2: 274 (1596). skaffa bot l. böter på ngt. FinU I. 3: 37 (1594). Strinnholm Hist. 5: 78 (1854). ställa bot på ngt. Murenius AV 317 (1656). Brandordn. f. Sthm 1661, s. A 1 b. — [fsv. radha bot; jfr d. raade bod, isl. ráða bót] (fullt br.) i uttr. råda bot på l. för, äfv. mot ngt, förr äfv. råda böter på ngt. (Bönderna hafva lofvat att) raadha ther godha bötther paa (dvs. på lifsmedelsbristen). GR 3: 94 (1526). Råda bot på de missförhållanden, af hvilka landet led. Odhner G. III 1: 110 (1885). Råda bot mot det onda. OoB 1892, s. 37. Hustomten, som rådde bot för allt då något höll på att gå på sned. Nyblom Minnen 2—3: 151 (1904). jfr (†): Nils Dack[e] ville rådhe boot på the monge löse karler, som .. giorde stoor skalckheet oc schade. R. Ludvigsson (c. 1580) i HH 20: 77.
Anm. till 1. Stundom torde bot i denna bet. fattas ss. bildl. l. utvidgad anv. af 2 o. blir i samma mån mera användbart i modernt språk; jfr anm. under BOTA 1. Ett missförhållande, hvilket närmast kräfde bot. Forssell Stud. 2: 11 (1884, 1888). Stegrad löneförhöjning anses som enda och ofelbara boten mot allt .. missnöje. NDA 1913, nr 79, s. 4.
2) om botande af (kroppslig l. andlig) sjukdom l. åkomma o. d.: läkedom, hjälp; botemedel; kur. Söka, finna, få bot för l. mot en sjukdom. (Kristus) gaff .. (den lame) boot och helso. L. Petri 2 Post. 271 b (1555). Hos tigh allena får jagh boot, / När som min siäl är slagen. Ps. 1695, 62: 1. Finna .. det bästa Bot för Sot. Brenner Dikt. 1: 220 (1706, 1713). Mot döden finnes ingen bot. Öhrlander o. Leffler (1852). Vet du någon (säker) bot mot tandvärk? Östergren (1917). — särsk.
a) i ordspr. Tag ther boot ther tu fick sot. Sv. ords. C 7 a (1604); jfr: Taga boot dher man får sooth .. Rwsz medh Rwsz fördrifwa. Grubb 337 (1665). Drucken sooth giör sömpnen booth .. (dvs.) Bästa medicin för en drucken man är en rooligh (dvs. lugn) sömpn. Grubb 158 (1665). Kärleekz siukan haar ingen booth. Dens. 439. Boten är ofta värre än soten. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr HÄLSO-, LÄKE-BOT.
b) i oeg. anv. En tjufpojke har jag varit i alla mina dar; men så har jag nu också fått bot derför. Blanche Läk. 40 (1846). — särsk. (starkt hvard.) i uttr. ge (ngn) l. få bot för snufva o. d., ge (ngn) l. få en ordentlig uppsträckning l. upptuktelse l. ett ordentligt kok stryk; jfr BOTA 2 a slutet. Den satans Trygg skall få sig bot för snufva, / Att ljuga så! Runeberg 6: 95 (1862).
3) (†) konkret: läkemedel, medicin, medikament. Alle böther hielpa. Sv. ords. A 2 b (1604); jfr 2. Aldrigh ingen Kung Christiern troor / Vthan Segred trullkonan stoor, / Och Dybika hennes dotter, / Medh hwilka han kokar botter. Prytz G. I C 2 b (1621). Hierteverk kom Mikils messe dagh 1627 der emot gaf D. Raicus migh böter. J. T. Bureus (1628) i 2 Saml. 4: 111. Hos Landtman, är Brakvedsbark kokad i Ättika et enväldigt bot emot skabb på Hästar och Boskap, om de dermed tvättas. Dahlman Humleg. 49 (1748).
4) (†) om lagning, reparation. Taket .. läker (dvs. läcker) mykit och får det intet boot snart så blif(ve)r det förderfvat. ConsAcAboP 4: 192 (1674). Omkring Kyrkiogården har man en försvarligen upsatt Gråstensmur, .. doch nu snart behöfande bot och förbätring på några ställen. Wettersten Forssa o. Hög 96 (c. 1750). Almqvist (1844).
5) (numera nästan bl. bygdemålsfärgadt, särsk. i mellersta Sv.) bit l. stycke hvarmed ngt (i sht klädesplagg) lagas l. är lagadt (l. förstärkt), (påsatt) lapp. Ingen insäter ena boot vthaff itt nyt clädhe, vthi itt gammalt clädhe. Luk. 5: 36 (NT 1526; Bib. 1541: klwt; öfv. 1776: lapp). Bättre booth, än baar sijda .. (dvs.) Bättre lappade Klädher, än naakot Kropp. Grubb 66 (1665). (En) kättel, hwar på 4 bötter funnes. VDAkt. 1682, nr 217. (En) gammal (järnskopa) med många botar. Bouppteckn. fr. Toftnäs 1768. Det är klen bot, som inte är bättre än hålet. Granlund Ordspr. (c. 1880). Trikåkalsonger af bomull, med utvändig bot. TfLev. 1902, nr 44, s. 1. Han skulle sätta en bot på en af mina kängor. Engström En bok till 20 (1909). — jfr KOPPAR-, SKINN-BOT m. fl.
6) i sht jur. godtgörelse; straff, vite; böter; bötessumma. Vid bot af 20 kronor, vid 20 kronors vite. I ena bot, i ett straff; sammanlagdt, tillhopa (vid sammanräkning af straff för flera förbrytelser). GR 7: 217 (1530). Han moste böta såsom een boot vthgiffuer för retta. Glossa t. 1 Kor. 3: 15 (Bib. 1541). Tiufuar som inthet hafua böta med skola slåss i jern och arbetha för sin booth. VRP 1643, s. 1151. Broor i broth. Broor i booth .. (dvs.) Lijka brutet, lijka bött. Grubb 55 (1665). Hoot bijter meer än booth .. (dvs.) Dhet (dvs. att) Öfwerheeten hootar .. någon, wärkar offta meer än sielfwa straffet. Dens. 331. Bot för olofligit hygge. BB 13: 5 (Lag 1734). Drag öfver böljan hän och indrif skatten! / det är den bot, jag fordrar för din djerfhet. Tegnér 1: 46 (1825). Böter skola i penningar ådömas och Kronan tillfalla. Minsta bot vare fem Riksdaler .. Högsta bot vare femhundra Riksdaler. SFS 1864, nr 11, s. 4. — jfr DAGA-, LYTES-, MANS-, PENNING-BOT m. fl.
7) i sht relig. sonande af begångna synder (gm ånger o. bättring), syndabot; bättring; handling hvarigm man visar ånger öfver begångna synder. Göra bot. (Gud) eskar icke .. annor boot vthaff oss, än at wij bättre oss. O. Petri Sacr. A 3 a (1528). Affbedia, är bästa boot. Grubb 4 (1665). Bättring eller bot betyder icke en sådan, som vi hittils hafve kallat Bot, när man piskar och tvingar (dvs. plågar) sin kropp, til at dermed gjöra tilfyllest för synden, eller då Presten pålägger enom så och så mycket til pligt. Borg Luther 1: 499 (1753). Väck mig till allvarlig bot. Ps. 1819, 413: 2. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 137 (1895). (†) Monga som tillförenna syndat haffua, och icke haffua lagt boot vppå theres slemheet. 2 Kor. 12: 21 (NT 1526; Bib. 1541: giordt boot för theras oreenligheet); jfr 1 slutet. — jfr KYRKO-, SYNDA-BOT. — särsk.
a) i uttr. bot och bättring. Predika, göra bot och bättring. Lofva bot och bättring, äfv. allmännare om löfte om bättring efter ngn förseelse af hvad slag som helst. Then ewige döden .., then wij icke vndfly kunne, vtan wij göre boot och bettring. O. Petri Ed. C 3 a (1539). (Prästerna) skola .. förmana til Boot och Bättring. Kyrkol. 2: 2 (1686). Att syndaförlåtelsen endast meddelas af Gud åt en sann bot och bättring. Geijer I. 1: 294 (1845). Bönderne bådo om förskoning, lofvade bot och bättring samt angåfvo sina uppviglare. Odhner Lärob. 135 (1869). (†) Gudh alzmecktig hafver låtit månge handa straff alleredo utgå och der igenom oss till bötter och bättringh nådeligen varnadt och kalla låtit. RA 1: 352 (1544).
b) yttre botgöring; särsk. (om förh. i den äldsta kristna kyrkan samt inom den katolska kyrkan o. de protestantiska kyrkorna under tiden närmast efter reformationen): af kyrkan ålagd yttre botgöring till sonande af begångna synder, kyrkobot, penitens. Ålägga, göra, undergå (kyrklig) bot. (De) stelte sig ibland them som offentelig boot giorde. Ekman Siönödzlöffte 482 (1680). Endast de, som tillfogade en klerk eller munk skada till lif eller lem, skulle åläggas att färdas till Rom, men de mindre brottslige af Biskopen kunna påläggas bot och af honom aflösas. Strinnholm Hist. 4: 31 (1852). Man kände i Sverige (under medeltiden) både offentlig och enskild bot. Hildebrand Medelt. 3: 826 (1903). — särsk. om det af den katolska kyrkan antagna, i ”hjärtats förkrosselse”, ”munnens bekännelse” o. ”tillfyllestgörelse gm goda verk” bestående sakramentet; särsk. i uttr. botens sakrament; jfr BIKT 1 b. Cornelius Lärob. i kyrkoh. 48 (1860). Inom den rom.-katolska kyrkan har skriftermålet sin närmaste motsvarighet i botens eller biktens sakrament. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 120 (1895). jfr: Dopet .. fattar vthi sigh thet tredie (doch icke egenteligen kallat) Sacramentet, nembl. Boot och Bättring. Rudbeckius Luther Cat. 231 (1667); jfr a.
Ssgr (i allm. till 7, särsk. till 7 b): A: BOT-BOK. bok innehållande förteckning på olika slag af synder o. mot dem svarande kyrkliga straff, biktbok, penitentialbok. NF (1878).
-BÄNK. kyrkbänk för botgörare. —
-DAG. särsk. om (af vederbörande myndighet påbjuden) kyrklig högtidsdag afsedd att mana till syndabot. Bot- och böndag. Nordberg C. XII 1: 878 (1740). särsk. i sg. best. (allmänna) botdagen, benämning på den första af kyrkoårets fyra bot- o. böndagar. 1 Böndagen (Allmänna Botdagen). Handb. 1894, s. 10. —
-DISCIPLIN. (kyrklig) praxis vid botöfningars åläggande o. fullgörande. Cornelius Lärob. i kyrkoh. 6 (1860). Fornkyrkans stränga botdisciplin gjorde det i många fall .. nödvändigt att förkorta de ålagda straffen. 2 NF 1: 239 (1903).
-DRÄKT. botgörardräkt. —
-FASTA, r. l. f. (bots- Muræus) Muræus Arndt 2: 87 (1648). En rätt boot Fasta är thet, när man .. aff Hiertans ånger och ruelse öfwer Synden, til itt bootfärdigheetz Tekn, håller sigh på någon tidh från all maat och Dryck. J. Matthiæ 1: 374 (1658).
-FLYKTIG. (†) eg.: som undandrager sig botgöring; obotfärdig. Warna säkre och bootflychtige menniskior (för) dödzens oförmodeliga tilkommelse. Phrygius Likpr. ö. M. Rosengren A 3 b (1608).
-FULL. (†) botfärdig. Ett bootfullt Land. Dahlstierna (SVS) 133 (1698).
-FÄRDIG. [efter mnt. botverdich l. t. bussfertig] eg.: som är redo att göra bot för sina synder; ångerfull; botgörande. En botfärdig syndare. Sv. synodalakter 2: 60 (1610). The gamble (hafva) kallat .. (den femte bönen af Fader vår) orationem pœnitentium, thet är the Botfärdigas böön, eller theras som Bättring behöfwa. Emporagrius Cat. O 4 b (1669). Ett botfärdigt och trofast hierta. Handb. 1693, s. 187. jfr OBOTFÄRDIG.
-FÄRDIGHET —00~2 l. ~200. ÄARäfst 27 (1596). Handb. 1894, s. 175. jfr OBOTFÄFDIGHET.
-FÄRDIGHETS-TECKEN. tecken på botfärdighet. J. Matthiæ 1: 374 (1658; se under -FASTA).
-GRAD. (särsk. i fråga om förh. i den äldsta kristna kyrkan) om hvar o. en särskild af de olika grader som en botgörare hade att genomgå under sin botgöring för att blifva återupptagen i kyrkans fulla gemenskap. —
-GÖRA, v. nästan bl. i p. pr. o. vbalsbst.: göra bot. En botgörande missdådare. Palmblad Nov. 2: 136 (1819, 1841). Det yttre botgörandet. Reuterdahl Inl. t. theol. 402 (1837). Botgöra och tjena. Rydberg Sing. 63 (1857, 1865).
-GÖRARE. person som gör bot; särsk.: person som fullgör af kyrkan föreskrifna botöfningar, penitent. Brunius Metr. 39 (1836). Hildebrand Medelt. 3: 825 (1903; se under -TID). Nederst i långhuset (i kyrkan) eller i en särskild förhall stodo botgörare samt katekumener. Wrangel ByggnH 12 (1904).
-GÖRAR(E)-CELL. jfr -GÖRINGS-CELL.
-GÖRAR(E)-DRÄKT. Lysander Äfv. 112 (1872).
-GÖRAR(E)-FÄRD. (frivillig l. af kyrkan ss. bothandling ålagd) pilgrimsfärd till sonande af begångna synder, vallfärd, vallfart. Cederschiöld Erikskr. 56 (1899).
-GÖRAR(E)-MIN. äfv. allmännare: ångerfull min. Dagen därpå (sedan han varit ute på rummel) gick .. (den äkta mannen) omkring med botgörarmin. Tavaststjerna Bröl. 97 (1893).
-GÖRAR(E)-SKJORTA. grof skjorta (af tagel l. dyl.) som bäres (närmast kroppen) af botgörare. —
-GÖRARINNA10032 l. 01—. (mindre br.) botgörerska. Ödmjuk som en botgörarinna. Topelius Fält. 5: 447 (1867).
-GÖRELSE. botgöring. Almqvist Sättet att sluta st. 13 (1835). De svenske statsmännen skyndade att försona hvad som var brutet, genom botgörelse inför den allsmäktige världsherskaren. Forssell i 3 SAH 3: 106 (1888).
-GÖRERSKA. DA 1825, nr 169, s. 2. Maria Magdalena, denna typ för alla sköna botgörerskor. Kullberg Bref 1: 168 (1844).
-GÖRING. abstr. o. konkretare: penitens. Yttre botgöring. Endast vid uppenbara brott och synder .. ålades i början excommunication och botgöringar. Nordström Samh. 2: 361 (1840).
-GÖRINGS-CELL. klostercell afsedd för botgöring. Mellin Nov. 2: 212 (1849, 1867).
-GÖRINGS-DAG. dag på hvilken (ålagd) botöfning skall fullgöras. Dalin (1850).
-GÖRINGS-FÄRD. botgörarfärd. Afzelius Sagoh. 4: 84 (1842).
-GÖRINGS-LÖFTE.
-GÖRINGS-TID. jfr -GÖRINGS-DAG. Dalin (1850).
-GÖRINGS-VERK. Vallfärder .. (ansågos vara) ett botgöringsverk och ett medel till syndernas förlåtelse. Rydberg Kulturh. förel. 6: 46 (1888).
-HANDLING. handling hvarigm man gör bot; särsk.: af kyrkan påbjuden handling till sonande af begångna synder. —
-KAMP. [efter t. busskampf] själsstrid före omvändelsen. Frey 1841, s. 21. (Den Wesleyanska metodismen) antager, att menniskans omvändelse är ögonblicklig, alltid förberedd genom en skakande botkamp. Anjou Kyrkoh. 69 (1842).
-KLÄDD, p. adj. klädd i botgörardräkt. Runeberg 5: 428 (1837).
-KÄNSLA. känsla af djup syndaånger. —
-LÖFTE. botgöringslöfte. Bergstedt Vikrama 52 (1846).
-LÖS. (bote- Spegel) [fsv. botalös]
1) (numera bl. ngn gg tillf. i poetiskt spr.) till 1 l. 2: utan bot, obotlig, ohjälplig, irreparabel. Aldels wara fäld ok bootlösz ligga neer. Lucidor (SVS) 312 (1673). (Begråta) sin bootlösa Skada. Dahlstierna (SVS) 52 (1698). (Drottningen fick dö) På det att Hennes Siäl .. / Ey skulle ängslig see Guds Wredes Hagel rägna / På Sit bootlöösa Land. Därs. 70 (möjl. till BOT 7: obotfärdig). Schenberg (1739). Hallström Skogsl. 194 (1904).
2) (†) till 6; eg.: hvars brott icke kan sonas med böter; ogill, fågelfri. Spegel 14 (1712).
-MEDEL, se under BOTA.
-PRAXIS. NF 9: 52 (1885). I mån som kyrkans botpraxis mildrades, stod det penitenten öppet att utbyta strängare botverk mot lättare, såsom böner, allmosor, frigifvande af lifegna. 2 NF 1: 239 (1903).
-PREDIKAN. (bots- Ekman Siönödzlöffte 200 (1680)) predikan afsedd att väcka syndaånger; straffpredikan. Skarp och straffande bootpredikan. P. Erici Musæus 2: 25 a (1582).
-PREDIKANT. person som gm sin predikan åsyftar att väcka syndaånger; äfv. allmännare: person som håller stränga strafftal; moralpredikant. (Johannes Döparen) skulle blifwa en så nijtälskande Bootpredikant, som Elias war. J. Matthiæ 1: 66 (1658). Den som intet kan mera njuta, blir altid en Bot-Predikant. Eurén Spanior. i Peru 18 (1797).
-PREDIKARE. (†) botpredikant. Skarpe bootpredikare. P. Erici Musæus 2: 62 b (1582). Schroderus Os. III. 1: 192 (1635).
-PREDIKNING. mest användt till bildande af best. form o. pl. af -PREDIKAN. Johannes Baptista giorde .. många skarpe Bootpredikningar. Phrygius Him. lif. 154 (1615).
-PSALM. psalm som ger uttryck åt en botfärdig sinnesstämning; särsk. om hvar o. en af de sju psalmerna nr 6, 32, 38, 51, 102, 130 o. 143 i psaltaren. Ekman Siönödzlöffte 138 (1680). En af Boot Psalmerne upläses (vid aftonsången före sön- o. helgdagar) .. för theras skul, som gå til Skrift. Kyrkol. 2: 6 (1686). Konung Davidz siv botpsalmar. Swedberg Cat. 784 (1709).
(1) -RÅDA. (†) råda bot på (ngt). Om .. dannemän af Cläriikeriidh äre förtwngade medt gestning, .. skall thet .. tiil thet besta botrådes och nedslås. GR 6: 57 (1529).
-STÄMNING. botfärdig stämning. —
-TID. botgöringstid. Björnståhl Resa 3: 188 (1778). I fornkyrkan hade biskopen rätt att för ifrige botgörare .. förkorta bottiden. Hildebrand Medelt. 3: 825 (1903).
-TÅR. nästan bl. i pl.: af syndaånger föranledda tårar. Beweka steenhårde Hiertan til bittra Boot-Tårar. Lacander Likpr. ö. Gyllenstierna 20 (1706). Bot- och bättringstårar. Törneros Bref 1: 2 (1823).
-VANDRING. jfr -GÖRAR-FÄRD.
-VERK. bothandling. Utbyta strängare botverk mot lättare. 2 NF 1: 239 (1903).
-ÅNGEST. af syndaånger föranledd ångest. Nohrborg 568 (c. 1765).
-ÖFNING. (fullgörande af) religiös(a) handling(ar) hvarigm man gör bot; penitensöfning. De andelige fäderne förordna en allmän botöfning. LittT 1796, s. 109. Kyrkans bud af bot och bättring förvandlades småningom till föreskrifna botöfningar. Geijer I. 6: 124 (1839). Gubben, som genom stränga botöfningar skäligen försvagat sina krafter, dukade slutligen under för sin andakt. Lysander Äfv. 3 (1872).
-ÖFNINGS-GRAD. botgrad. 2 NF 3: 1300 (1905).
-ÖFNINGS-LÖFTE.
-ÖFNINGS-TID. botgöringstid. Almqvist Sättet att sluta st. 16 (1835).
-ÖFVANDE, p. adj. som fullgör botöfning(ar). De botöfvandes ovanliga drägter. Stiernstolpe DQ 2: 488 (1818).
-ÖFVARE. botgörare; penitent. Bergstedt Metr. öfvers. 63 (1845).
-ÖFVERSKA.
B († utom i -MEDEL): BOTE-LÖS, se A.
-MEDEL, se under BOTA.
C († utom i -VÄN): BOTS-FASTA, -PREDIKAN, se A.
(1) -VÅN. (knappast br.) hopp om l. utsikt till förbättring. Med stor ömkan hafwer (jag) sedt thet olag, som wårt ädla moders mål hafwer råkat vti, .. at snart sagdt ingen botzwån synes mer öfrig wara. Swedberg Schibb. D 4 b (1716); jfr Cederschiöld Döda ord 15 (1893). Roos Hennes son 29 (1904).
Spoiler title