publicerad: 1924
BRÄCK bräk4, n. (L. Paulinus Gothus JClaesson 49 (1611), Dalin (1850)) ((†) m. l. f. l. r. OPetri 1Post 22 a (1528), Wallner Kol. 45 (1746)); pl. (i bet. 1, 4 o. 6) -er (1540—c. 1700) l. = (1536—1676).
Ordformer
(bräck 1525 osv. bräk 1556—1722. brä(ä)ch 1544—1564. brek 1525—1627. breck 1529—1674. breeck 1622. brech 1535—1656)
Etymologi
[fsv. bræk; liksom d. bræk af mnt. breke, vbalsbst. till breken (se BRÄCKA, v.1); jfr äfv. ä. t. brech. Jfr BRÄSCH]
1) [jfr BRÄCKA, v.1 I 1 o. II 1] (†) bristning, knäck; bräcka, rämna; bräsch. Tu som gör iordena beffuande och remnande, hela hennes breck. Psalt. 60: 4 (öfv. 1536; Bib. 1917: revor). Kyrckmuren .. hade fått een bräck när tornet upsattes. OfferdalKArk. N I 1, s. 6 (1692). Lind (1749). Gottfrid hotar staden att förstöra / Och bräck han re'n på murarne har gjort. Kullberg Tasso 1: 209 (1860).
2) [jfr BRÄCKA, v.1 II 1] (i fackspr.) skada som uppkommer gm att ngt bräckes, krosskada, bräckage; särsk. sjöt. i förb. läck och bräck, emballageskada som förorsakar minskning af varan. Utan l. fri från läck och bräck (klausul i konossement hvarigm fartygsbefälhafvaren förbehåller sig ansvarsfrihet för skador å lasten). SvBL 1: 342 (1858; bildl.). Lang FSjör. 1: 456 (1890). (Glasförsäkrings-)Bolagets reassuranser mot bräck. PT 1909, nr 97 B, s. 2.
3) [jfr BRÄCKA, v.1 I 2] (†) brist (på ngt l. i ngt); saknad, afsaknad (af ngt). Ther fans bräck i hans reginskap til 975 gyllene. OPetri (1525) i SthmTb. 1: 43. Breck är både om ööl och Brödh. GR 10: 164 (1535). Sill och salltt, theraff the stoor bräck i Pommeren haffva skola. OxBr. 10: 110 (1628). Begiär tu ynnest? väl! ther på är ingen bräck. Kolmodin QvSp. 1: 161 (1732).
4) (†) fel, brist, ofullkomlighet; skröplighet, bräcklighet; krämpa; i sht i fråga om moraliska fel o. brister; ofta i förb. fel och bräck, synd och bräck o. d. Thin bräck och skröpeligheet mostu kenna. OPetri 1Post. 22 a (1528). Monga Feel och Breck förer .. (ålderdomen) medh sigh. AJGothus ACoyet C 3 b (1618). Hwem är vthan bräck? Grubb 261 (1665). En Svensk, som hellre dör, än nöjer sig den dag, / Då han ser minsta bräck i Frihet, Kung och Lag. Dalin Arg. 2: 438 (1734, 1754). PJBergius IVetA 1758, s. 226.
5) (†) skada; olägenhet; afbräck; förlust. GR 13: 124 (1540). Wår käre Son .. haffwer fått en breck i szin foot. Därs. 16: 26 (1544). Jagh haffuer en stoer breck ther aff att jagh kandh icke thiidske. BtFinlH 4: 253 (1564). Gustavus och hans Hieltar .. / Göra Fienden breck. PolitVis. 271 (c. 1633). Se'n genom mig .. (tronens) ära lidit bräck. Kullberg Tasso 1: 88 (1860).
6) (†) misshällighet, tvist? Alle twister och brecker, som än nw emellom beggie Rigerne vfördragne äre. GR 13: 266 (1541).
Spoiler title
Spoiler content