SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BRÖSTGÄNGES brös3t~jäŋ2es, adv. o. oböjl. adj.
Ordformer
(-gangis 1530. -g(i)änges (-genges) 1543 osv. -gengies 1614. -g(i)ängs(-z) 16881851. -gengest 1561. Anm. I adjektivisk anv. har en gg anträffats best. -gängse GHT 1898, nr 220 B, s. 1)
Etymologi
[jfr ä. d. brystgængs; af BRÖST 2 o. ett slags adverbialbildn. till GÅNG. — Jfr GÄNGSE]
I. adv.
1) (numera knappast br.) i eg. bem., om strid l. kamp: med bröstet mot fienden, anfallsvis, med full kraft; i strid man mot man; i (öppen) strid; äfv.: mot fiendens front, rakt, direkt. GR 15: 157 (1543). Settia an på Fienden .. Brystgenges, thet är, medh fulla macht och bewepnadt arm. L. Paulinus Gothus MonTurb. 263 (1629). Efter omöjeligt var, at attaquera .. (fienden) bröstgänges, lät Hans Maj:t hela Arméen svänga sig til vänstra sidan. Nordberg C12 1: 269 (1740). Ödmann StrSaml. 3: 9 (1788). Carlstedt Her. 3: 205 (1833).
2) mer l. mindre bildl.
a) (numera mindre br.; se dock slutet) utan hänsyn, bryskt; rakt på sak, utan krumbukter l. omsvep, öppet, direkt. GR 7: 484 (1530). Falsker går intet brystgiänges. Grubb 832 (1665). Det mål .. (Karl XIV Johan) föresatt sig, visste han alltid att hinna, ehuru det sällan skedde bröstgänges. Thomander 1: 492 (1844). Rydberg Vap. 235 (1891). — särsk. (fullt br.) i uttr. gå bröstgänges till väga (förr äfv. till verka). (En annan) torde (icke) hafva ment så väl med Herren, och gådt mera bröstgänges til verka. Lagerström Tart. 98 (1730). Spanska regeringen hotade först med ett omedelbart ultimatum och en flottdemonstration, men afstod sedermera från att gå fullt så bröstgänges till väga. PT 1901, nr 224, s. 2.
b) (†) rakt, direkt, tvärt, bums. (På denna fråga) kunne osz alle Wijse i Babel icke ett eendaste Ord swara, och måste bröstgänges förstumma. Kempe Proberugn 14 (1656, 1664). (Värmen kan) drifwa Thermometern op til (x) när then spelar bröstgängz therpå. Swedenborg RebNat. 3: 315 (1718). Kyrönkoski (Kyröfall), där Ikalis sjöar kasta sig bröstgänges utför en brant klippränna. Topelius Lb. 2: 50 (1875).
II. adj. Anm. I vårdadt spr. undvikes helst anv. af ordet ss. adj.
1) (knappast br.) motsv. I 1: som sker i öppen strid l. man mot man. Malmström Hist. 4: 268 (1874). Johansson Varseln. 30 (1915; i fråga om älgars parningsstrid).
2) (mindre br.; se dock slutet) motsv. I 2 a: brysk. Å, .. dessa bröstgänges fasoner! Hallström G3 112 (1918). — särsk. (fullt br.) motsv. I 2 a slutet, i uttr. bröstgänges tillvägagångssätt. GHT 1898, nr 220 B, s. 1. Cederschiöld Sverre 125 (1901).
Spoiler title
Spoiler content