SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRIKETTERA bri1kete4ra l. brik1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(stundom skrifvet briqu-)
Etymologi
[afledn. af BRIKETT]
sammanpressa (ngt) till briketter, göra briketter af (ngt). JernkA 1884, s. 200. Enär småkol och kolstybb äga ett väsentligt mindre försäljningsvärde än kol i större stycken .., blifva de ofta briketterade. 2UB 5: 191 (1902).
Ssgr: BRIKETTERINGS-MASKIN. JernkA 1900, s. 483.
-VERK. anläggning för brikettering. Ett anriknings- och briketteringsverk för torrstensmalmerna i Norberg. JernkA 1888, s. 306.
Spoiler title
Spoiler content