SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRIMMA brim3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, BRIMNING.
Etymologi
[efter eng. bream, af oklart urspr.]
sjöt. gm svedning utvändigt rengöra fartygsbotten. Deleen (1829). Brimma (bränna ett fartyg vid kölhalning). Jungberg (1873).
Spoiler title
Spoiler content