SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
BRODER brω3der2, m., i bet. 11 r. l. m.; best. -dern, äfv. -dren (GR 2: 196 (1525), Wallengren Mann. 222 (1895)) ((†) -deren Rom. 16: 23 (NT 1526), 1Mos. 13: 11 (Bib. 1541), Celsius G1 1: 207 (1746)); pl. bröder (GR 1: 40 (1522) osv.) brø4der ((†) brödere GR 6: 182 (1529), Holof. 29 (c. 1580). brödrar Luk. 14: 26 (NT 1526), Landsm. XVII. 1: 13 (i handl. fr. 1671). brödra (-e) Mat. 12: 46 (NT 1526), HB 2: 300 (1597). bröders HH 20: 329 (c. 1640), 2Saml. 35: 215 (i handl. fr. 1662). brodre GR 16: 423 (1544)); pl. best. bröderna (Mat. 20: 24 (NT 1526) osv.), äfv. (numera bl. ngn gg i högre stil) brödren (Columbus Ordesk. 38 (1678), Heidenstam Folkung. 1: 104 (1905)) ((†) brödrena(r) Apg. 9: 30 (NT 1526), 1Mack. 13: 28 (Bib. 1541). broderna GR 3: 118 (1526));
l. BROR brω4r, m.; best. (numera bl. i bygdemålsfärgad framställning) -en (Ekeblad Bref 1: 138 (1652), Horn Lefv. 106 (c. 1657)) l. -n (ÖB 61 (c. 1712; i rim)); pl. (†) -ar (Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 92 (1696; efterhärmande barnspr.)) l. brö(ö)r (Grubb 125 (1665), Dalin Vitt. II. 6: 168 (1752)); pl. best. brörna (Ekeblad Bref 1: 81 (1651)) l. brören (Ekeblad Bref 1: 207 (1652), Därs. 2: 204 (1660)) l. bröran (Ekeblad Bref 1: 40 (1650)).
Ordformer
(brod(h)er Mat. 5: 22 (NT 1526) osv. broer Svart G1 14 (1561), VDAkt. 1678, nr 122. bro(o)r RA 1: 469 (1546: capitels bror), Prytz G1 B 4 b (1621) osv.)
Anm. om ordets former. Mellan formerna broder o. bror råder i stort sedt den stilskillnaden att den förra formen har en mera högtidlig l. skriftspråksmässig, den senare åter en mera otvungen, förtrolig l. hvardaglig prägel. Formen bror förekommer hufvudsakligen i bet. 1 o. 8. Rörande anv. af formerna i dessa betydelser se vidare anm. nedan till 1 o. 8. För anv. af de olika formerna i sg. best. samt pl. obest. o. best. gälla i hufvudsak samma regler som för anv. af motsv. former af FADER, se FADER anm. 3:o, 4:o o. 5:o (sp. F 41-44).
Etymologi
[fsv. broþir, y. fsv. äfv. bror (pl. brödher, äfv. brödhra), motsv. d. broder, isl. bróðir, got. brôþar, fsax. brōðar, holl. broeder, fht. bruoder, t. bruder, ags. broðor, eng. brother, lat. frater (fr. frère), gr. φρατήρ, sanskr. bhrātar, fir. bráthir, fslav. bratro; jfr FRATERNISERA. Pl. bröders beror på inflytande från nt. l. holl.; pl. brödrar är analogibildning efter systrar, mödrar]
Översikt
Öfversikt af betydelserna: 1) köttslig broder. 2) blodsförvant; stamförvant; medmänniska. 3) relig. trosförvant. 4) klosterbroder; gillesbroder; ordensbroder. 5) yrkesbroder, kollega. 6) (ge)like. 7) vän. 8) dubror. 9) kurre, fyr. 10) i pl.: testiklar. 11) ett slags bakverk.
1) om manlig person i förh. till den l. dem som äro hans syskon; i utvidgad anv. äfv. om fosterbroder, äfvensom i fråga om djur. Han är hans (l. hennes l. deras) bro(de)r l. han är bro(de)r till, förr äfv. af l. med l. vid honom (l. henne l. dem). Han har alltid behandlat mig, som om jag hade varit hans bro(de)r. Riktiga l. köttsliga bröder. (Min) bror Karl. GR 2: 196 (1525). Iacob födde Iudam och hans brödher. Mat. 1: 2 (NT 1526). Ioseph .. wardt en heerde offuer hiorden medh sina brödher. 1Mos. 37: 2 (Bib. 1541). Ej må .. två Bröder på en gång vara ständige Ledamöter af Stats-Rådet. RF 1809, § 5. Carlstedt Her. 1: 401 (1832; om hundvalp). Två bröder Adelsvärd. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 8 (1889). — jfr FAR-, FOSTER-, HALF-, HEL-, K(ON)UNGA-, MOR-, STYF-, TVILLING-, ÄLSKLINGS-BRODER m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Dett är ingen annars bror j haffuet. SvOrds. A 4 b (1604); jfr 7. Godh granne wedh handen, är bättre än en Broor långt borta. Grubb 264 (1665). Ingen bror i spel. Rhodin Ordspr. 81 (1807); jfr: Inga bröder i kortspel, heter ju ett gammalt ordspråk. Henriksson Tyskl. 75 (1901); jfr 7.
b) i uttr. store bror, äldre l. äldste broder(n); lille bror, yngre l. yngste broder(n). Svante fick lof att göra, allt hvad store bror ville, därför att han var lille bror. Geijerstam MPojkar 2 (1896).
Anm. till 1 b. I ä. tid förekom uttr. lille bror l. bror lill(e) ss. skämtsam benämning på danskarna [jfr d. broderlille, brorlill, i sht i ä. tid användt ss. tilltalsord till bröder l. vänner l. (med anstrykning af öfverlägsenhet) till yngre personer]; jfr 8. Ekeblad Bref 2: 42 (1657). Förr än man skulle ingå någon skamlig fred (med danskarna) .., förr vore't bättre att hålla ut med bror lille. Därs. 150 (1659). KFÅrsb. 1912, s. 147 (1712; om den fientliga danska flottan).
c) [jfr motsv. anv. af t. gebrüder] i pl. best. (i Finl. äfv. i pl. obest.) jämte familjenamn i benämning på firma l. dyl. Bröderna Påhlmans handelsinstitut. Bröder Friis mekaniska verkstad. Ramsay VägvFinl. 339 (1895).
d) i uttr. som beteckna att ett mellanhafvande uppgöres utan egoistiska motiv: dela som bröder, dela jämnt (o. i all sämja), utan att den ene söker tillvälla sig större fördelar än den andre. Sen dra vi lott eller dela som bröder. Tegnér (WB) 5: 118 (1820). bröder emellan, se EMELLAN I 3 c β.
e) (skämts., hvard.) bildl. i uttr. inte bäste brodern, inte den bäste af sitt slag, ”inte Guds (l. mors) bästa barn”. VDAkt. 1681, nr 125. Tu lär intet ha varit bäste brodren i tin vngdom? Scherping Cober 2: 449 (1737).
f) oeg. om sak l. abstraktion o. d. som är af samma l. liknande beskaffenhet som l. står i nära förh. till (l. brukar åtfölja) ngt annat. (Februari) må wäl .. för sin Köld skul kallas Januarij Broder. I. Erici Colerus 1: 28 (c. 1645). Döden är sömnens broder. Hagberg Pred. 4: 155 (1818). [jfr Hesiodos Teog. 758 ff.].
Anm. till 1. 1:o. Ordet användes numera knappast i denna bet. ss. tilltalsord i fortlöpande satssammanhang, hvilket däremot förekom i ä. tid. (Nyss) kåm min broders dreng .. medh b. schrifuelse på hwilken jagh icke hafuer tillfelle till att swara wijtlöftigt .., teth broderen megh icke will förtenkie. HB 2: 269 (1595; i bref från Thure Bielke till dennes broder Hogenskild Bielke). 2:o. I denna bet. användes ofta formen bror (ngt hvard.) med efterställdt poss. pron. MIN l. DIN l. SIN (jfr DIN anm. 3, sp. D 1432). (Jag) Redh .. till Oxie och besökte bror min. KFÅrsb. 1912, s. 340 (1700). Formen bror användes stundom äfv. (hvard. l. familjärt till barn o. yngre personer) utan bestämningsord l. slutartikel vid omtal med bet. ’din' l. ’er bror', t. ex. Är bror hemma?
2) om manlig person i förh. till andra personer med hvilka han är förenad gm närmare l. mera aflägsen släktskap.
a) [hufvudsakligen efter motsv. anv. i hebr.] (nästan bl. i bibelspråket o. i däraf påverkadt spr.) om nära manlig släkting, blodsförvant, blodsfrände. VarR 11 (1538). Abram (sade) til Lot (sin brorson), Käre, Lätom icke wara tretto emellan migh och tigh, .. ty wij äre brödher. 1Mos. 13: 8 (Bib. 1541).
b) (i sht i högtidligare spr.) om stamförvant l. landsman; numera oftast i pl., hufvudsakligen om personer af olika, men dock stambesläktade folk. Våra bröder på andra sidan Kölen (dvs. norrmännen), på andra sidan sundet (dvs. danskarna). Thå .. (Moses) wort fyratiyo åår gammal, kom honom j hiertat ath han wille besee sina brödher Jsraels söner. Apg. 7: 23 (NT 1526). Den politiska ställningen i Skandinavien börjar mer och mer ådraga sig våra tyska bröders uppmärksamhet. GHT 1860, nr 91 A, s. 3. — (†) inbegripande äfv. kvinna. Om tin brodher en Hebreesk eller Hebreeska sälier sigh tigh. 5Mos. 15: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: någon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna).
c) (ngt högtidligt) i enlighet med uppfattningen af hela mänskligheten ss. medlemmar af en familj, om medmänniska, nästa. Alt Folck äro Bröder, och böra som Bröder hvarannan älska. Ehrenadler Tel. 441 (1723). Ömmande för sina olyckliga bröders (dvs. de döfstummas) sorgliga läge. BetDöfstUnd. 1878, s. 10.
3) relig. om (manlig) trosförvant; i sht om kristen trosförvant, medkristen. Broder i Kristus; broder i Herren. Om någhor wore som kallas en brodher, thet är then som kallas christen. FörsprNT 6 b (1526). O herre Iesu Christe .. werdas nw til ath giffua thenna wor siwka brodher, then nw medh olio smorder är, sina helso igen. O. Petri Hb. E 3 b (1529). Runeberg 3: 241 (1830). jfr: Hwar och en som gör min fadhers wilia, som är j himblomen, han är min brodher och syster och modher. Mat. 12: 50 (NT 1526). — särsk.
a) om manlig medlem af den äldsta kristna församlingen; särsk. i pl. Effter wij funnom ther brödher, wordho wij bidhne ath wij skulle bliffua när them. Apg. 28: 14 (NT 1526). Athi (dvs. att I) thenna epistolan läsa laten för alla helgha brödhrena. 1Tess. 5: 27 (Därs.). (Jag har varit i) farligheet jbland falska brödher. 2Kor. 11: 26 (Därs.). Elsker brödherna. 1Petr. 2: 17 (Bib. 1541; NT 1526: brödherskapet). Rydberg Sägn. 48 (1874).
b) om (manlig) medlem af en kristen sekt, ett (fri)religiöst samfund l. dyl. Bömiska l. märiska bröder. The andelige bröder äro altid stridige. Scherping Cober 1: 195 (1734). Långfredagsandakten på de evangeliska brödernas sal. MoB 2: 233 (1807). Vår arme unge broder Andersson / har blifvit världens barn och fallit från. Fröding NDikt. 62 (1894). Många f. d. taboriter anslöto sig till .. (de bömiska brödernas samfund), som ock kallade sig Kristi lags bröder, äfven helt kort bröder. Thomæus KyrkH 2: 420 (1896).
4) om manlig medlem af en orden l. korporation l. dyl.
a) [efter lat. frater] om manlig medlem af en kloster- l. munkorden l. annan andlig sammanslutning; klosterbroder. Söstre och bröder i wastena Closter. GR 1: 40 (1522). Bröderna många, Clostredt armt. Grubb 58 (1665). Lijka Bröder, lijka Kappor (dvs. kåpor). Dens. 453. Rydberg Sägn. 41 (1874). (†) Ther haffuer .. warit .. tu clöster ... Ther till Sancti Johannis hws, mez (dvs. med) nogra bröder Johanniter. 2Saml. 9: 12 (i handl. fr. 1525). — jfr CISTERCIENSER-, DOMINIKANER-, GRÅ-, GRÄMUNKE-, JOHANNITER-, KLOSTER-, SVART-BRODER m. fl.
b) (förr) om medlem af handtverksskrå l. gille, gillesbroder. Then som wil blifwa Mästare och Broder i ämbetet. Ordn. 1/3 1669, s. C 1 b. Böttiger Haupt 16 (1901). — jfr GILLES-, MURAR(E)-, SKRÅ-, ÄMBETS-BRODER m. fl.
c) om medlem af (världsligt) ordenssällskap l. annat slutet sällskap; ordensbroder. Broder ceremonimästare, gör din plikt! Rosenstein 1: 3 (1780; om medlemmar af sällskapet Utile Dulci). Hvem är, som ej vår Broder mins, / Fastän hans skugga mer ej fins? Bellman 2: 184 (1783). Den Styrande brodren (i orden Den silfverhårige grisen). Cederborgh UvT 1: 35 (1809). — jfr BRIKOLL-, FRIMURAR(E)-, KNUTS-, ORDENS-, STOLS-BRODER m. fl.
5) om manlig person i förh. till den l. dem som utöfva samma verksamhet l. lefva i samma omständigheter, manlig kollega, yrkeskamrat, yrkesbroder, ämbetsbroder; äfv.: stridskamrat, vapenbroder; förr äfv. allmännare, användt ss. tilltalsord till person som man räknar ss. sin jämlike; jfr 8. Erlige Strenge riddere godemen naboor oc gode bröder. GR 1: 50 (1523; i skrifvelse från G. I till adeln i Skåne, Halland o. Blekinge). Mina bröder likna mig (dvs. odalmannen), / Hvar en uppå sin ort. Geijer I. 3: 186 (1811). En broder i Apollo. Tegnér 6: 219 (1833). — jfr APOLLO-, DISK-, JAKT-, MED-, OLYCKS-, SKALDE-, SPEL-, STALL-, SÄNGAR-, VAPEN-, YRKES-, ÄMBETS-BRODER m. fl.
6) (numera föga br.) om person som liknar l. är att jämställa med en annan; like, gelike; likasinnad. Then som laat är j sitt arbete, han är hans brodher som skadha gör. Ordspr. 18: 9 (Bib. 1541). Är han en dåre, så finner han monga bröder. Schroderus Hoflefv. 155 (1629). Berndtson (1880).
7) (numera mindre br.) vän; umgängesvän; kamrat. (De skola) wara brödher och .. godhe wenner, som tillförenne. ÅngermDomb. 16/10 1638, fol. 140. Rijk man får många Bröör. Grubb 125 (1665). I nöjet äro alla bröder, / I plågans lott tar ingen del. Leopold 2: 27 (1801, 1815). — jfr DRYCKES-, PUNSCH-, SUP-, UMGÄNGES-BRODER m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. svuren broder, svuren vän. Hertugen af Prussen schall vare hertugh Johans godhe besynnerlige venn och svoren broder. RA 2: 85 (1563). Sätherberg Dikt. 1: 24 (1862).
b) af furste använd benämning på l. tilltalsord till annan furste. Konung Demetrius tilbiudher sinom brodher Ionathe och Iudiska folckena helso (dvs. hälsning). 1Mack. 11: 30 (Bib. 1541). Her Frantz Konungh vdi Franckerijke, wår broder, bundzförwantte och synnerlige käre wän: önske wij Gustaff .. wår broderlige helsen (dvs. hälsning). GR 17: 337 (1545).
8) om manlig person i förh. till annan (i sht manlig) person som han ”lagt bort titlarna” med l. som ”lagt bort titlarna” med honom; dubror; särsk. användt ss. tilltalsord (se anm. nedan). Jag är bror med honom. Vi blefvo bröder, så snart vi träffades mellan skål och vägg. Med dem .. var (han) Broor och Buss. S. Columbus Vitt. 252 (c. 1678); jfr 7. (Han var) vän och bror med alla glada själar i studentkåren. Wieselgren GDag. 362 (1884, 1901). — jfr DU-, HEDERS-BRO(DE)R.
Anm. till 8. Denna bet. utgår från bruket af ordet bro(de)r ss. tilltalsord, (i sht efter ”bortläggande af titlarna”) användt mellan relativt jämnåriga manliga personer (förr äfv. af kvinnlig person till manlig), äfvensom af äldre manlig person till yngre, som i sin tur kallar den äldre ’farbror' l. dyl. (De) skälla hwar andra för bröder. Schroderus Hoflefv. 227 (1629). (Den uppvaktande kavaljeren) Gulle-Goszen är (hos de unga damerna), og heter då först Bror. Warnmark Epigr. I 3 a (1688). De voro bekante, träffades då och då, och sade bror åt hvarandra. Almqvist Törnr. 1: 49 (1839). Ss. tilltalsord i talspr. har bro(de)r numera oftast en ngt högtidlig l. skämtsamt ålderdomlig prägel o. har i fortlöpande satssammanhang i regel fått vika för pron. ’du'. I öfverskrifter i bref o. d. är ordet däremot fortfarande fullt kurant, t. ex. Bäste Bro(de)r (ofta förkortadt till B. B.), äfv. enbart Broder, med högtidligare prägel äfv. Högtärade Broder l. dyl. Till högt uppsatt person, förman l. äldre person i allm. användes förr ofta uttr. (Högtärade) Herr Broder, stundom föregånget af vederbörandes fullständiga titel. Hög Wyrdige H: Doctor och Biskop hög:de H: Broder. VDAkt. 1702, nr 224. I direkt tilltal användes oftast formen bror, antingen med l. utan föregående adj.-attr. (mera sällan i uttr. min bror). Farer nu well, min k. Broor! Asteropherus 40 (1609). Tack min Broer deth war bra! Lucidor (SVS) 39 (c. 1670). Söta Bror, trottas ej, så ofta som jag besvärar. Linné Bref I. 2: 114 (1747). Se så, bror, nu är middagen förbi! Berzelius Res. 193 (1819). I ä. tid kunde adj.-attributet äfv. vara efterställdt. Hvem tänker begära kredit af dej, bror söta! Blanche Våln. 594 (1847). Vid tilltal i fortlöpande satssammanhang användes numera företrädesvis formen bror i obest. form o. oftast utan adj.-attr. I ä. tid o. ännu ngn gg användes formen broder i best. form, förr äfv. i obest. form med adj.-attr. (Jag) Begerar allenast Brors suar igen. OxBr. 11: 57 (1629). Jag fick i går k. Broders (bref). Bark Bref 1: 79 (1703). Detta fält (står) .. öppet för kära bror. Atterbom (1811) i BrefNSkolH 354. (Om ej sjukdom hindrat) hade jag .. ej underlåtit, att längesedan besvara min brors högst angenäma bref. HJärtaBrefv. 1: 26 (1822). Det var väl ingenting annat brodren hade på sitt hjerta? Wallengren Mann. 222 (1895).
9) [jfr motsv. uttr. i d., holl. o. t.] (numera mindre br.) med tanken mindre fäst vid förhållandet till ngn annan: kurre, fyr, prisse, ture, sälle; i uttr. lustig l. munter broder; förr äfv. fuktig l. våt broder, dryckesbroder; äfv. med efterställdt adj.: broder lustig, broder liderlig [efter t. bruder lustig, bruder liederlich]. De fuktiga bröderna som säja: hej haaa, heij lustigh. Ekeblad Bref 1: 224 (1653; rättadt efter handskr.). En Bror Liderlig. ÖB 15 (1712). Våta bröder och supsystrar hafve vi många hos oss. Scherping Cober 1: 106 (1734). Ludvig von Greiff, en glad lustig bror, fastän han nästan aldrig smakade vin eller spirituosa. För hundra år sen 1: 9 (cit. fr. 1838). Broder lustig. Auerbach (1907).
10) [efter motsv. anv. i (m)nt. o. t.] (†) i pl.: testiklar. Fosz 555, 563, 581 (1621).
11) [jfr liknande anv. i holl.] (†) benämning på visst slags bakverk af hvetemjöl, mjölk, ägg, korinter m. m.; jfr SYSTER. Oec. 49 (1730: Broder). Därs. 172 (: Bror). Broocman Hush. 6: 37 (1736: Broder).
Sammansättningar.
Anm. 1:o. De flesta af nedan anförda ssgr ansluta sig till 1. I regel kunna de dock äfv., mer l. mindre tillf., ansluta sig till hvilken som helst af bet. 28.
Anm. 2:o. För fördelningen mellan de olika ssgstyperna gäller i hufvudsak följande. Typerna bro(de)r- o. bro(de)rs- användas hufvudsakligen i sådana ssgr där förleden afser endast en person, typen brödra- däremot där förleden afser två l. flera. Typerna broder- o. broders- förekomma framförallt i ngt högtidligare stil, medan typerna bror- o. brors- hafva en mera hvardaglig l. familjär prägel och hufvudsakligen användas i släktskapsord, hvarvid typen bror- är den vanliga i södra Sverge, brors- däremot i det öfriga landet.
Typen broder- användes väsentligen a) i ssgr där förleden utgör obj. till efterleden (BRODERMORD, -MÖRDARE o. d.), äfvensom i det närstående BRODER-LÖS. b) i vissa numera obrukliga adj. o. adv. där förleden kan öfversättas med ’såsom en broder', ’i egenskap af broder', ’broderligt' (BRODER-FLITLIGEN, -KÄRLIG, -KÄRLIGEN, -TJÄNSTLIG, -TJÄNSTLIGEN, -VILLIG, -VÄNLIG, -VÄNLIGEN). c) i ssgr som beteckna att ngt liknas vid en broder (BRODER-FOLK, -LAND, -SPRÅK, -VAPEN). d) i ssgr som beteckna ett mellanhafvande mellan två l. flera bröder (BRODER-FEJD, -KRIG, -TRÄTA) l. ngt som är afsedt för l. består af två l. flera bröder (BRODER-FÖRSAMLING, -GÅRD, -HUS, -KRETS, -PAR). I ord med denna bet. är dock ssgstypen brödra- den vanligaste (jfr ofvan).
Typen broders- användes i sht i ssgr där förleden har poss. bet.
A: BRODER-ARF, -BAND, se B.
-BARN, se D.
(4 a) -BREF. (†) = BRODERSKAPS-BREF; jfr BRÖDRA-BREF. Lagerbring 1Hist. 4: 365 (1783).
-DEL, -DOTTER, se D.
-DRÅP. [fsv. brodhor drap] dråp som ngn begår på sin broder (l. sina bröder). Ekblad (1764).
-DRÅPARE. person som dräper l. dräpt sin broder (l. sina bröder). Carlstedt Her. 1: 432 (1832).
-FAMN, se B.
-FEJD. brödrafejd. Reuterdahl SKH II. 2: 660 (1850).
-FLITLIGEN. (†) med broderligt nit. (Jag) beder .. M(in) K(äre) B(roder) ganske broderflittligenn, att (osv.). OxBr. 10: 23 (1617); jfr BRODER 8.
(jfr 2 b) -FOLK. folk som i förh. till ett annat är ss. en broder; stambesläktadt folk; särsk. om svenskarna o. norrmännen i förh. till hvarandra (i sht under unionstiden); jfr BRÖDRA-FOLK 2. Franzén Skald. 2: 301 (1809, 1828). jfr Tegnér HemOrd 19 (1881).
(3 b) -FÖRSAMLING. (†) brödraförsamling. KyrkohÅ 1909, Meddel. o. aktst. s. 44 (1742). SvTyHLex. (1872).
(4 a) -GÅRD. (förr) = BRÖDRA-GÅRD. Strinnholm Hist. 3: 289 (1848).
-HAND, se B.
-HAT. (broder- J. G. Hallman osv. broders- Nicander 1: 61 (c. 1830), Kindblad (1868)) hat som broder hyser mot broder (l. syster); hat mellan bröder; äfv.: hat som syster hyser mot broder; jfr BRÖDRA-HAT. J. G. Hallman Vitt. 11 (1756).
-HATARE. person som hatar sin broder l. sina bröder; särsk. till 1, 2. Runeberg 1: 291 (1841).
-HJÄRTA, se B.
(3 b) -HUS. = BRÖDRA-HUS. Björnståhl Resa 4: 205 (1774). HeimdFolkskr. 12: 25 (1894).
-HUSTRU, se D.
-KRETS. (broder- Wingård osv. broders- Wallin Vitt. 2: 355 (1830), Agardh BlSkr. 2: 289 (c. 1850)) brödrakrets. Wingård 2: 255 (1833).
-KRIG. brödrakrig. Bååth GrStig. 155 (1889).
-KYSS, -KÄRLEK, se B.
-KÄRLIG. (†) jfr -KÄRLIGEN o. BRÖDRA-KÄRLIG. Altså är till min käre broder min broderkärlige begäran, att (osv.). OxBr. 3: 261 (1632). Hasselqvist Thauvonius F 2 a (1684).
-KÄRLIGEN. (†) med broderlig kärlek. Juslenius (1745). Härom anhåller jag synnerligen broderkärligen. Rhyzelius Ant. 156 (c. 1750).
(jfr 2 b) -LAND. jfr -FOLK o. BRÖDRA-LAND. NDA 1867, nr 239, s. 3. (Finland) var ett broderland, delande väl och ve med hufvuddelen af riket. Schybergson FinlH 1: 90 (1887).
-LOTT, se D.
-LÖS. som saknar broder, utan broder. Barn (tryckfel för Bar) är broderlöss mann. SvOrds. A 3 a (1604).
-MORD. jfr -DRÅP, äfvensom BRÖDRA-MORD. Hamb. (1700).
-MÖRDARE. jfr BRÖDRA-MÖRDARE. Linc. (1640; under fratricida).
-MÖRDERSKA. Möller (1790).
-NAMN, se B.
-PAR. (broder- Kullberg. broders- Nyberg) (föga br.) brödrapar. Nyberg 1: 185 (1831). Kullberg Tasso 1: 149 (1860).
-PART, se D.
(jfr 2 b) -RIKE. jfr -FOLK o. BRÖDRA-RIKE. WoJ (1891).
-SKÅL, -SON, se D.
(jfr 2 b) -SPRÅK. (mindre br.) Den moderna portugisiskan .. bildar .. en frappant motsats till det sköna, klangfulla broderspråket, spanskan. NF 13: 70 (1888).
-STYCKE. (broder- VDAkt. 1680, nr 80, Crusenstolpe. brors- ConsAcAboP) (†) broderlig handling, broderlig tjänst. Tu haf(ve)r inth brorsstycke giordt moot migh. ConsAcAboP 2: 50 (1656). Jag utber mig af dig ett broderstycke. Crusenstolpe Mor. 2: 360 (1840).
-SÄMJA, se B.
-TJÄNSTLIG. (broder- VDAkt. bror- Ekeblad) (†) jfr -TJÄNSTLIGEN. VDAkt. 1657, nr 341. Jag ber farkär tjänstligen, han täcktes med min brortjänstliga hälsning gratulera syster Anna Krabbe och Liliehöken. Ekeblad Bref 2: 85 (1658).
-TJÄNSTLIGEN. (†) med broderlig tjänstvillighet l. tillgifvenhet. Näst min brodervillige tiensts tillbud alltidh, käre broder, Her Cantzler .. beder jagh brodertienstligen, att (osv.). OxBr. 10: 10 (1615); jfr BRODER 8.
-TRÄTA, r. l. f. brödraträta. A. Oxenstierna 1: 14 (1605).
(jfr 1 f) -VAPEN. om ett vapenslag i förh. till ett annat (särsk. inom samma lands krigsmakt). SD(L) 1897, nr 184, s. 2. Flottans brodervapen, armén. IllMilRevy 1898, s. 97. —
-VILLIG. (†) med broderlig tjänstvillighet. Mijnn broderwilligh och wenligh helssann (dvs. hälsning). SUFinlH 4: 216 (1613). OxBr. 10: 10 (1615; se under -TJÄNSTLIGEN). Därs. 55 (1622).
-VÄNLIG. (†) jfr -VÄNLIGEN. Brodervenligh hellssen (dvs. hälsning). A. Oxenstierna 2: 658 (1624). OxBr. 10: 140 (1639).
-VÄNLIGEN. (†) med broderlig vänskap. Kan jagh M(in) K(äre) B(roder) här medh brodervenligen icke förhålla, att (osv.). OxBr. 10: 23 (1617). Därs. 3: 461 (1633).
B (numera företrädesvis i högre stil): BRODERS-ARF. (broder- BtSödKultH) arf efter broder. BtSödKultH 12: 65 (1597).
-BAND. (broder- Nordforss, E. Sjöberg 115 (1819)) [till BAND, sbst.1 2 (b)] band som förenar bröder; jfr BRÖDRA-BAND. Nordforss (1805). Det christliga brodersbandet. Bring Högm. 533 (1862); jfr BRODER 3.
-BARN, -DEL, -DOTTER, se D.
-FAMN. (broder- Tegnér (WB) 5: 152 (1822). broders- J. G. Hallman osv.) broders famn. J. G. Hallman Vitt. 97 (1756).
-HAND. (broder- J. G. Oxenstierna, Lundegård Stormf. 15 (1893). broders- Wallin osv.) broders hand. Wallin Rel. 2: 301 (1826). Så blef jag sofvande, af broderhand, / Lif, krona, drottning i ett nu beröfvad. Hagberg Shaksp. 1: 304 (1847). bildl., särsk. i uttr. räcka ngn brodershanden l. en brodershand l. dyl., erbjuda ngn broderlig vänskap l. hjälp l. förlikning o. d. Nore från sitt frusna tjäll / Räcker Gylfe broderhanden. J. G. Oxenstierna 5: 419 (1814); jfr BRODER 2 b.
-HAT, se A.
-HJÄRTA. (broder- Snällp. 1848, nr 4, s. 3. broders- Stagnelius osv.) broders hjärta. Kom .. / .. till mitt brodershjärta! Stagnelius (SVS) 4: 35 (c. 1815).
-HUSTRU, se D.
-KRETS, se A.
-KYSS. (broder- SP, LoW (1911). broders- Bellman Gellert 91 (1793) osv.)
1) kyss som ngn gifver ngn till tecken på att han betraktar honom ss. en broder (l. att han vill kalla honom så). SP 1792, nr 286, s. 2. Grefven .. täcktes hedra mig med att dricka brorskål. .. sedan vi druckit och hjertligen gifvit hvarandra broderskyssen, skingrades min förlägenhet. Wetterstedt Mut. 202 (1832); jfr BRODER 8. särsk. till 3 a. Broderskyssen l. Den heliga kyssen, fridshelsning, som enligt den apostoliska uppmaningen (Rom. 16: 16; 1 Kor. 16: 20) vexlades mellan de äldste kristne under gudstjensten, vanligen efter tacksägelsebönen vid nattvardselementens invigning. NF (1878).
2) (tillf., skämts.) oeg. När han gick, .. / Gaf jackan, himmelsblå och lång, / Alltjemt en broderkyss åt hälen. Lenngren 90 (1795).
-KÄRLEK. (broder- Nordforss, LoW (1911). broders- Dalin (1850) osv.) broderlig kärlek; jfr BRÖDRA-KÄRLEK. Nordforss (1805). Ren kristlig broderkärlek. Claëson 2: 101 (1859); jfr BRODER 2 c, 3.
-LOTT, se D.
-NAMN. (broder- Strinnholm Hist. 5: Reg. 131 (1854), Rydberg Sägn. 45 (1874). broders- Bergeström osv. brors- MoB)
1) benämningen l. tilltalsordet ”broder”; särsk. till 1 l. 8. Bergeström IndBref 259 (1770). (Jag) utbeder .. mig .. den äran, att få hädanefter hedras med brorsnamn. MoB 2: 29 (1791).
2) (tillf.) till 4 c, om det namn som ngn bär i egenskap af broder i ett ordenssällskap l. dyl. Geijers brodersnamn i (Götiska) förbundet var Einar Tambaskjälfver. NF 5: 979 (1882).
-PAR, se A.
-PART, se D.
-RÅD. (†) broderligt råd. Eth gott och szwågerligit broderss rådh. GR 11: 93 (1536).
-SKÅL, -SON, se D.
-SÄMJA. (broder- Valerius 2: 274 (1841), Melin Pred. 3: 10 (1852), Kindblad (1868). bror- Grubb) brödrasämja. Brorsämian räcker icke altijdh til. Grubb 55 (1665).
C: BROR-BARN, -DEL, -DOTTER, -HUSTRU, -LOTT, -SKÅL, -SON, -SONS-DOTTER, se D.
-SÄMJA, se B.
-TJÄNSTLIG, se A.
D: BRORS-BARN. (broder- HCarlsFörsäkr. 1599, s. A 3 a, Hallenberg Hist. 1: 27 (1790), Cavallin (1875), Hahnsson (1884; med hänv. till brors-). broders- RARP 3: 159 (1640), Nordforss (1805). bror- Horn Lefv. 112 (c. 1657), Westermarck, SAOL (1900; jämte brors-). brors- VgFmT osv.) [fsv. broþorbarn i bet. 1]
1) (ngns) broders barn; jfr BRÖDRA-BARN 2. VgFmT II. 6—7: 116 (1587).
2) (numera mindre br.) kusin på fädernet; jfr BRÖDRA-BARN 1. Linc. (1640). Han är brorsbarn med mig. Dalin (1850). Westermarck Äkt. 333 (1893).
-DEL. (broder- GR 14: 22 (1542), VDArk. 1676, nr 55. broders- GR 8: 58 (1532), Fernow Värmel. 35 (1773). bror- Wexionius, ÅgerupArk. brors- (i bet. 2) Fischerström 1: 435 (1779), Björkman) [fsv. brodhor del i bet. 1] (numera knappast br.)
1) = -LOTT 1. GR 8: 58 (1532). Thet skall alt blifwa skifftat uthi twå Broderdeelar och een Syster deel emellan .. wår k. Son Kongen i Pålandh, wår k. Dotter och wår k. yngre Son. Stiernman Riksd. 388 (1590). HCarlsFörsäkr. 1599, s. A 3 b. En wälligh Bror-Deel moot en lagom Syster-Lått. Wexionius Sinn. A 1 b (1684).
2) = -LOTT 2. ÅgerupArk. Bref 1757. Björkman (1889).
-DOTTER. (broder- GR, Reuterdahl SKH 1: 359 (1838), Hahnsson (1884; med hänv. till brors-). broders- Helsingius F 4 b (1587), Nordforss (1805). bror- Dalin Hist. 1: 284 (1747), Rydberg RomD 53 (1877), LoW (1911). brors- VgFmT II. 6—7: 123 (1587) osv.) [fsv. broþor dottir] (ngns) broders dotter. Hon är hans (l. hennes l. deras) brorsdotter l. (en) brorsdotter till, förr äfv. af honom (l. henne l. dem). GR 17: 404 (1545).
-DOTTER-DOTTER. (ngns) broders dotterdotter. PT 1908, nr 165 B, s. 4. —
-DOTTER-SON. (ngns) broders dotterson. PT 1908, nr 165 B, s. 4. —
-HUSTRU. (broder- VRP 1629, s. 312, Lindfors (1815). broders- Helsingius, Dähnert (1784). bror- ASScF 6: 88 (1861). brors- Lind (1749; under bruders-weib) osv.) [fsv. brodher hustru] (ngns) broders hustru; jfr SVÄGERSKA. Helsingius F 5 a (1587).
-LOTT. (broder- BtFinlH, Brunius Metr. 211 (1836), Topelius Vint. I. 1: 322 (1860, 1880). broders- ÅngermDomb. 1638, fol. 132, Högberg Utböl. 1: 212 (1912). bror- BoupptRArk. 1671, Weste (1807; under broderlott). brors- Weste (1807) osv.) [fsv. broþor luter i bet. 1] jfr -DEL.
1) (i sht i fråga om ä. förh.) lott l. (an)del som vid arfskifte l. dyl. tillkommer broder; motsatt: systerlott; jfr BRÖDRA-LOTT. BtFinlH 2: 219 (1588). Olivecrona LagbGift. 98 (1851).
2) [anv. beroende därpå att brorslotten (i bet. 1) i ä. tid var dubbelt så stor som systerlotten] rikligt tilltagen andel; särsk. i sg. best.: den större l. värdefullare delen, det mesta l. bästa. Tessin Bref 1: 299 (1753). Operan tog brorslotten .. af allmänhetens intresse. Odhner G3 2: 203 (1896).
-NAMN, se B.
-PART. (broder- SvLittTidskr., Tenow Solidar 1: 116 (1905). broders- Nyblom Österut 118 (1908). brors- MosskT osv.) = -LOTT 2. SvLittTidskr. 1868, s. 172. Brorsparten af uppmärksamheten (har) under sommarens resor egnats vallarnes växtlighet. MosskT 1893, s. 90.
(8) -SKÅL. (broder- Hallenberg Hist. 3: 365 (1793), Meurman (1846). broders- Lind (1749; under broderskap). bror- Murenius, LoW (1911). brors- Stagnelius osv.) duskål. Murenius AV 127 (1646). (För ämbetshederns skull) vare (prästerskapet) intet så lätte att sittia och dricka duskål och brorskål med någon. KyrkohÅ 1902, s. 109 (1656). Proponera brorskål. Wetterbergh FyraSign. 143 (1843). särsk. bildl. i uttr. dricka brorsskål med abborrarna l. dyl., gå till botten, drunkna. Stagnelius (SVS) 4: 283 (1823). Crusenstolpe Tess. 4: 339 (1849).
-SON. (broder- VarR, Reuterdahl SKH 1: 429 (1838), Schulthess (1885; med hänv. till brorson). broders- GR 17: 147 (1545), Nordforss (1805). bror- Carl xii Bref 45 (1701), LoW (1911). brors- Lind (1749; under nefe) osv.) [fsv. brodhor son] (ngns) broders son; jfr BRÖDER-SON 1. Han är hans (l. hennes l. deras) brorsson l. (en) brorsson till, förr äfv. af honom (l. henne l. dem). VarR 10 (1538). Man (må) ej gifta sig med sin .. brodersons .. enka. GB 2: 5 (Lag 1734).
-SONS-DOTTER. (bror- PT) (ngns) broders sondotter. PT 1908, nr 165 B, s. 4. —
-STYCKE, se A.
(8) -TITEL. Jag svarade, utan att bruka den vanliga familiera brorstitul. Tersmeden Mem. 5: 188 (1781).
E (†): BRÖDER-BARN, -LAG, -MORD, -MÖRDARE, se G.
-SON. (bröder- Teitt, Petreius. brödre- UpplFmT) anträffadt bl. i pl.
1) (ngns) bröders söner; jfr BRORS-SON. Petreius Beskr. 2: 32 (”23”) (1614).
2) manliga kusiner på fädernet. Teitt Klag. 47 (1556). Kom för rätta Rasmus i Tiustavigh och Lasse i Södersunda, tuå brödre sönner. UpplFmT V. 2: 155 (1602).
-TRÄTA, se G.
F (†): BRÖDERS-BARN, -SKIFTE, se G.
G: BRÖDRA-ANDA. (i högre stil) broderlig anda; särsk. till 2 c. Lehnberg Pred. 2: 332 (c. 1800).
-BAND. [till BAND, sbst.1 2 (b)] (i sht i högre stil) band som förenar bröder; jfr BRODERS-BAND. Kellgren 3: 62 (1792).
-BARN. (bröder- VocLib. afd. 23 (c. 1580), LMil. bröders- Schroderus Liv., ConsAcAboP 5: 366 (1683). brödra- VarR, Helsingius F 4 b (1587). brödre- Schroderus Comenius 603 (1639)) (†)
1) kusin på fädernet; oftast i pl.; jfr BRORS-BARN 2, BRYLLING. VarP 10 (1538). Ther framkommo ock twenne aff högh Slächt, och Brödersbarn. Schroderus Liv. 342 (1626). Linc. (1640; under patruelis).
2) i pl.: brorsbarn (se d. o. 1). Förmyndare för .. Tunandri små bröderbarn. ConsAcAboP 4: 485 (1679). LMil. 4: 1126 (1698); möjl. till 1.
(4 a) -BREF. [fsv. brödhrabref] (förr) = BRODERSKAPS-BREF; jfr BRODER-BREF. Then ene haffuer söcht sin saligheet mz (dvs. med) pelegrims reser .., then andre mz aflatz breff och brödhra breff. O. Petri PEliæ e 1 a (1527). Dens. Clost. E 1 a (1528).
-ENDRÄKT~20 l. ~02. endräkt mellan bröder; endräkt mellan stambesläktade folk. Valerius 2: 213 (1837; om endräkten mellan Sverge o. Norge); jfr BRODER 2 b.
-FEJD. fejd mellan bröder; fejd mellan stambesläktade folk; jfr BRODER-FEJD. Mellin Nov. 1: 201 (1832, 1865). Den brödrafejd, som kallas peloponnesiska kriget. Rydberg RomD 110 (1877); jfr BRODER 2 b.
-FOLK.
1) folk hvars medlemmar sinsemellan äro l. betrakta hvarandra ss. bröder; jfr BRODER 2 c. Upp till Statens nya Tempel tåga / ej skilda Stånd, men blott ett Brödrafolk. Tegnér (WB) 2: 70 (1811).
2) till 2 b: broderfolk; särsk. om svenskarna o. norrmännen i förh. till hvarandra (i sht under unionstiden). Brödrafolkens väl, Oskar II:s valspråk. Hammarsköld i Phosph. 1811, s. 113 (om svenskarna o. danskarna). Carernes brödrafolk (myserna o. lyderna). Carlstedt Her. 1: 164 (1832).
-FÖRBUND.
1) förbund mellan bröder, stamförvanter l. vänner; i sht till 1, 2 l. 8. The .. bortdriffuo the fångar in vthi Edoms land, och intet tenckte vppå brödhra Förbund. Am. 1: 9 (Bib. 1541; möjl. två ord). Ett par ädla menniskor, hvilka räcka honom handen till ett brödraförbund. Rademine Knigge 2: 126 (1804).
2) konkretare: förbund l. sällskap hvars medlemmar betrakta hvarandra ss. bröder; särsk. till 2 c, 3 b l. 4. Medlemmar af ett .. hemligt Brödra-förbund. Rademine Knigge 3: 142 (1804). Jordens stora brödraförbund. Atterbom i Phosph. 1810, s. 43. Rydberg Sing. 116 (1865).
-FÖRENING.
1) = -FÖRBUND 1. Med Sabinerna Rom knöt brödra-förening. Adlerbeth Æn. 191 (1804).
2) = -FÖRBUND 2. Elgström i Phosph. 1810, s. 151. De böhmiska bröderna eller brödraföreningen. Thomæus KyrkH 3: 260 (1896).
-FÖRSAMLING. församling hvars medlemmar betrakta hvarandra ss. bröder; jfr BRODER-FÖRSAMLING; särsk. (oftast i best. form) om de märiska brödernas (herrnhutarnas) församling; jfr BRODER 3 b. Oldendorp 1: 10 (1786). Lundin NSthm 223 (1888).
(4 a) -GÅRD. (brödre- GR) (förr) gård afsedd (till gemensam bostad) för klerkerna vid en kyrka; jfr BRODER-GÅRD, äfvensom KAPITEL-HUS. The gamble, blinde och förlammede prästher, som vij tilförenne för Gudz skuld hafve gifvit theres bröd och opphälle uthi brödregården i Schare, så länge the lefve. GR 25: 214 (1555).
-GÅRDS-PREBENDE. (förr) Brödragårdspreb. (Der som aldrugæ mæn plæga gifvas in). Forssell Hist. 1: Bil. 67 (i handl. fr. 1540).
-HAT. hat mellan bröder (l. vänner l. stamförvanter); jfr BRODER-HAT. Mellin Nov. 1: 111 (1833, 1865).
(3 b) -HUS. (brödre- Schroderus) hus afsedt för (andliga) bröder, för medlemmarna i en brödraförsamling l. dyl.; jfr BRODER-HUS. Ringa Hyddor, .. ther en eller twå boo tilsamman, hwilke Wåningar man kallar Brödrehuus. Schroderus Os. 1: 569 (1635). I Nederländerna och i Tyskland uppstodo .. många brödrahus (för Det gemensamma lifvets bröder). Thomæus KyrkH 2: 382 (1896).
-KEDJA. (i högre stil) jfr -RING. I en fast brödrakedja sluta sig omkring den himmelske Fadren. Wingård 2: 85 (1822); jfr BRODER 3. Såsom symbol af enighet bildas brödrakedja (vid reception i godtemplarorden). Lundin NSthm 656 (1890); jfr BRODER 4 c.
(4 a) -KLOSTER. [fsv. brödhra kloster] munkkloster. Reuterdahl SKH II. 1: 191 (1843). Franciskanerorden hade såväl brödra- som systrakloster. Hildebrand Medelt. 3: 982 (1903).
-KOLONI. särsk. till 3 b, om koloni (som bildats) af herrnhutare. Oldendorp 2: 3 (1788). (Grundelstjerna) ville .. grunda en brödrakoloni i Stockholm. KyrkohÅ 1903, s. 15.
(4 a) -KONVENT. (brödre- GR) GR 23: 343 (1552). Linköpings stift var .. rikt på Cistercienserkloster. Det hade flera både brödra- och systraconventer. Reuterdahl SKH II. 2: 480 (1850).
-KRETS. krets af personer som äro l. betrakta hvarandra ss. bröder; jfr BRODER-KRETS. Atterbom i Phosph. 1810, s. 158. —
-KRIG. krig mellan bröder l. mellan stambesläktade folk; jfr BRODER-KRIG. Thorild 1: 154 (1794).
-KÄRLEK. kärlek mellan bröder; jfr BRODERS-KÄRLEK. Den Kristna läran bjuder fridsamhet, mensklighet, brödrakärlek. Leopold 3: 111 (1797, 1816); jfr BRODER 2 c, 3.
-KÄRLIG. (enst.) full af broderlig kärlek; jfr BRODER-KÄRLIG. Dock var ditt väsen mildt och brödrakärligt / emot en hvar, som slöt sig till dig ärligt. Tegnér 2: 514 (1836).
-LAG, n. (bröder- GR, Heinrich (1814). brödra- Kempe FabritiiL 24 (1762) osv.) [fsv. brödhra lagh]
1) (numera bl. i högre stil) broderligt förbund. Din hand till oss du öfver fjällen räcker / Till trofast brödralag i nöd och lust. B. E. Malmström 6: 205 (1864). (†) The som i Companij och Sworna Brödherlaghe ähre. Skråordn. 36 (1596); jfr BRODER 4 b.
2) (numera bl. i högre stil) konkretare: krets l. sällskap af bröder l. vänner; särsk. om (andligt l. världsligt) ordenssällskap; jfr BRODER 4. Eett .. torpeställe, .. som tillförende under S. Ericks bröderlag leget hafver. GR 25: 9 (1555). Flensburg (o. Collin) 103 (1910, 1915).
3) samvaro l. samkväm i bröders l. vänners sällskap; jfr BRODER 1, 7. Bellman SkrNS 2: 65 (1777). (Bellmans) böjelse för lustiga brödralag. Atterbom Siare VI. 1: 22 (1852).
4) (†) i uttr. dricka till brödralag, dricka brorsskål; jfr BRODER 8. Vanligen drukkos .. (vid flyttningskalasen) til brödralag. Fallén Biogr. 11 (c. 1820).
(jfr 2 b) -LAND. jfr -FOLK 2 o. BRODER-LAND. C. v. Zeipel i PoetK 1819, 1: 83 (om Sverge o. Norge). Vårt gamla brödraland (Finland). B. v. Beskow (1854) i FoU 26: 13. —
-LOTT. (†) = BRORS-LOTT 1; äfv. bildl. Dalin Arg. 2: 207 (1734, 1754). Wadman Saml. 1: 183 (1830).
-MORD. (bröder- J. G. Hallman Vitt. 53 (1756). brödra- HSH osv.) mord som ngn begår på sina bröder; stundom äfv. om mord som ngn begår på sin broder, brodermord. HSH 3: 47 (c. 1750). Hämden uppsteg vildt i kungens sinne / och hotade med dubbelt brödramord. Widström Vitt. 35 (1840). Kains och Abels offer och deraf förorsakade brödramord. Brunius Metr. 177 (1854).
-MÖRDARE. (bröder- Dalin, J. G. Hallman Vitt. 16 (1756)) jfr -MORD o. BRODER-MÖRDARE. Erik Menved, som bistådt en Brödermördare (konung Birger som mördat sina bröder Erik o. Valdemar). Dalin Hist. 2: 407 (1750).
-PAR. jfr BRODER-PAR. Leopold 2: 264 (1795, 1815; om två apor). Det var ett märkvärdigt brödrapar som bar namnen Johannes och Olaus Magnus. Quennerstedt OMagnus 5 (1899).
(jfr 2 b) -RIKE. jfr -FOLK 2 o. BRODER-RIKE. SvLittFT 1833, sp. 144 (om Norge).
-RING. jfr -KRETS. Tegnér (WB) 1: 207 (1806). I vår förtroliga brödraring var han lika hemmastadd som välkommen. Valerius 2: 264 (1840).
-SAMFUND~20 l. ~02. samfund af personer som äro l. betrakta hvarandra ss. bröder. Vetenskapens stora brödrasamfund. Anderson (c. 1880) i 3SAH 7: 290. Det böhmiska brödrasamfundet. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 151 (1898); jfr BRODER 3 b.
-SINNE. (i högre stil) broderligt sinne(lag). Med fromt barnasinne och endrägtigt brödrasinne. Wallin Rel. 1: 379 (1825).
-SKIFTE. [jfr fsv. brodhor skipte] arfskifte mellan bröder; företrädesvis (i fråga om forntida förh.) om delning af regeringsmakten mellan bröder. Komma, förr äfv. falla i brödraskifte, om ett land l. dyl.: komma under styrelse af bröder som (efter sin fader) dela makten sinsemellan. (Konung Ingels) brodher .. wille sielffuer warda konung, ty drap han honom, onth brödhra skipthe. O. Petri Kr. 26 (c. 1540). Upsala Konunga-Säte föll (under hedna tiden) understundom i Brödraskifte. Lagerbring 1Hist. 1: 362 (1769). Holmberg Nordb. 430 (1854).
-SLÄKT. (i högre stil)
1) släkt (l. folk) af människor som betrakta hvarandra som bröder; särsk. till 2 b, c. Leopold 2: 155 (1796, 1815). Jesus ville, genom kärlekens band förena alla menniskor till en brödraslägt. Hagberg Pred. 1: 24 (1814). Böttiger 1: 272 (1836, 1856).
2) till 2 b: släkt l. folk hvars medlemmar äro ss. bröder i förh. till en annan släkt l. ett annat folk; jfr -FOLK 2. J. G. Oxenstierna 5: 430 (1818; om norrmännen).
-STRID. jfr -KRIG. Tegnér 4: 99 (1830).
-SÄMJA. sämja mellan bröder, broderlig sämja; jfr BRODERS-SÄMJA. LBÄ 11—13: 202 (1798). Brödra-sämjan räcker icke altid till. Rhodin Ordspr. 8 (1807).
-TRO, r. l. f. (i högre stil) trohet mellan bröder. J. G. Oxenstierna 1: 196 (1805). Böttiger 3: 139 (1832, 1858).
-TROHET. (i sht i högre stil) trohet mellan bröder, (ngns) trohet mot sina bröder l. sin broder. Runeberg 2: 296 (1833). Ling Tirf. 2: 13 (1836).
-TRÄTA, r. l. f. (bröder- Chesnecopherus, Möller (1807)) träta mellan bröder; jfr BRODER-TRÄTA. Chesnecopherus Skäl Xx 3 b (i handl. fr. 1597).
-TVIST. Hedberg Bröll. 135 (1865).
-TYCKE. (mindre br.) jfr SLÄKT-, SYSKON-TYCKE; ofta bildl. De begge satirerna .. röja ett brödratycke, åtminstone af förträfflighet. Franzén Tal 29 (1811, 1835).
(3 b) -UNITET. oftast i best. form, benämning på de märiska brödernas förbund; jfr -FÖRSAMLING. Det Evangeliska Brödraunitetet. Oldendrop 1: 6 (1786). Den böhmiska brödrauniteten. PedT 1892, s. 225.
H (†): BRÖDRE-BARN, -GÅRD, -HUS, -KONVENT, se G.
Spoiler title