SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
BRONS broŋ4s, stundom äfv. bron4s (brånns Dalin, WoJ (1891; jämte brångs)), r. (m. Heinrich (1814), Lundell) ((†) n. (i bet. 1) Nilsson Ur. 2: 106, 137 (1864)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(bronce 17881899. brons 1815 osv. bronz 16721897. bronze 17351847)
Etymologi
[liksom dan. o. t. bronze af fr. bronze, af it. bronzo, af osäkert urspr., möjl. af senlat. (æs) brundusinum, (koppar) från Brundusium (Brindisi)]
1) benämning på vissa legeringar af koppar o. tenn (stundom äfv. zink o. bly); kanonmetall; klockmetall; malm; jfr METALL. En staty i l. af brons. Verelius Herv. Tillegn. (1672). Fischerström (1783). Öfver-Ståthållarens Buste af Bronze. DA 1808, nr 38, s. 1. Hör larmklockornas hemska gång, / bronsens sång! Rydberg Dikt. 2: 26 (1891). Den tid, under hvilken de nordiska folken förfärdigade sina vapen och redskap af brons. LsbFolksk. 331 (1892). Lejonet låg så stilla som gjutet i brons. Hallström Than. 46 (1900). — jfr ALUMINIUM-, FOSFOR-, GULD-, KANON-, KLOCK-, MANGAN-, METALL-, SILFVER-, SPEGEL-, STATY-BRONS m. fl.
2) föremål af brons; särsk. om (smärre) konstföremål, bronsstatyett, -byst l. -figur l. dyl. Antiquarier gifva namn af Bronz, åt sådane bilder, urner och ciselerade arbeten, som af vissa metall-blandningar blifvit förfärdigade. Fischerström (1783). De högsta prisen (på konstauktionen) betingade tre bronser, en venetiansk statyett, .. en fornromersk ryttare .. och en bronsfigur. AB 1893, nr 91, s. 3.
3) bronsliknande färgstoff (till bronsering); jfr BRONSERA b. TaxaSjötull. 1782, s. 7. Bronze kallas .. den gulaktiga kopparfärgen, som med Fernissa sättes på hvarjehanda bilder och Statüer af Gips, at därmed få en likhet af äkta Bronze-metall. Rinman (1788). AHB 119: 29 (1884).
4) brungul, bronsliknande färgnyans; jfr BRONSERA b. KonstNyhMag. 4: 20 (1821). (Molnet) skiftade färg, från pärlgrått till en lätt brytning i brons, som .. sken upp till .. guld- och silfvertoner. Gellerstedt Hult 25 (1906).
Ssgr (i allm. till 1): BRONS-AFGJUTNING~020. En .. bronzafgjutning af .. Molins .. Bältespännare. IllSv. 1: 85 (1873).
(jfr 2) -ARBETE~020, äfv. ~200. af l. i brons utfördt arbete l. föremål. Berzelius Res. 194 (1819). En uti Mahogny-Ram med förgylldt Bronz-arbete, infattad Trymå. DA 1824, nr 239, s. 3. Så godt som alla de under bronsåldern i Norden förfärdigade bronsarbetena äro gjutna. IllSvH 1: 138 (1876).
-ARTAD, p. adj. —
-BESLAG.
(jfr 2) -BILD. Franzén Skald. 4: 31 (1810, 1832). Kongens ansigte var orörligt som en bronsbild. Palmblad Nov. 4: 93 (1851).
-BLECK. AHB 45: 48 (1870). Hängsmycken af bronsbleck. Fornv. 1912, s. 26.
(jfr 3) -BLÅTT, n. tekn. blått bronslack. Bronsblått (blått Broncelack), är en mycket vacker, blåaktigt svart lackfärg ... Framställes af en med något Dahlia (en tjärfärg) försatt lösning af Blåholzextrakt, genom fällning med Jernvitriol. Användes till tapeter. Ekenberg (o. Landin) (1888).
-BRUN. Bronzbruna lockar. Almqvist Jagtsl. 28 (1832). De bronsbruna folken i Indien. Hedin Fronten 721 (1915).
-BRUNT, n.
1) bronsbrun färgnyans; jfr BRONS 4. AHB 39: 127 (1870). (Ekarnas) blad .. skifta i alla nyanser af bronsgult och bronsbrunt. GHT 1897, nr 297 A, s. 2.
2) brunt bronslack; jfr BRONS 3. Bronsbrunt (brunt Broncelack), är en .. violett, rödbrun lackfärg. Erhålles om en lösning af Blåholzextrakt försättes med något Dahlia och fälles med Alun. Ekenberg (o. Landin) (1888).
(jfr 2) -BYST. PT 1892, nr 2, s. 3. —
-CELT. arkeol. Nilsson Ur. 2: 92 (1862).
(jfr 2) -FIGUR. Imiterade bronsfigurer. Hagdahl Det bästa 44 (1885).
-FOLK. (föga br.) bronsåldersfolk. Holmberg Bohusl. 3: 220 (1845). IllSv. 1: 262 (1873).
-FÄRG. jfr BRONSERA b.
1) bronsliknande färg- (ton); jfr BRONS 4. Rinman 1: 310 (1788). Halmhattar i bronze-färg. KonstNyhMag. 4: 20 (1821).
2) benämning på vissa (färgstoffer bestående af) pulveriserade metaller l. legeringar af olika färg; jfr -PULVER, äfvensom BRONS 3. AHB 13: 45 (1865). Bronsfärger beredas af kopparzinklegeringar, hvilka uthamras till tunna blad samt rifvas och upphettas med olja, paraffin, vax o. d. .. Till bronsfärger räknas äfven andra färgstofter, såsom musselguld, .. mussivguld .. och musselsilfver. Cleve KemHlex. (1883).
-FÄRGA. bronsera. Dalin (1850).
-FÄRGAD, p. adj. jfr BRONSERA a. Marklin Illiger 86 (1818).
(jfr 2) -FÖREMÅL~002 l. ~200. —
-FÖRGYLLA. bronsera. Bronsförgylda gaskronor. TT 1896, Allm. s. 175. —
-FÖRGYLLNING. abstr. o. konkret. —
-GJUTARE. person som har till yrke l. sysselsättning att gjuta bronsföremål. Bagge Wendt 92 (1835).
-GJUTERI1004, äfv. 0104, äfv. 3~002. JernkA 1868, s. 333. —
-GJUTNING. gjutning af bronsföremål; stundom allmännare: konstgjutning. Almroth Karmarsch 132 (1838). Östergren (1917).
-GLANS. bronsliknande glans. (Mindre kärrhöken är) Ofvan mörkbrun med bronsglans. Nilsson Fauna II. 1: 89 (1858).
-GLÄNSANDE, p. adj. jfr -GLANS. Nilsson Fauna II. 2. 2: 115 (1834).
-GRÖN. grön som gammal brons. MagKonst 1828, s. 48. —
-GRÖNT, n.
1) bronsgrön färgnyans. Thomson Insect. 301 (1862).
2) benämning på vissa gröna, metallglänsande färgstoffer, särsk. en af pariserblått o. kromgult blandad färg; äfv.: grönt bronslack. Ekenberg (o. Landin) (1888).
-GUL. A. Sjögren Min. 48 (1865).
-GULT, n. bronsgul färgnyans. GHT 1897, nr 297 A, s. 2 (se under -BRUNT).
-HYAD, p. adj. som har bronsfärgad hy. Hellström Kusk. 113 (1910).
-IMITATION. Bronsimitationer, kallas sådana bronsliknande föremål, som bestå af vissa, billigare metaller än brons, t. ex. Jern, Messing etc., och hvilka hafva erhållit ett bronslikt metallöfverdrag på galvanisk väg. Ekenberg (o. Landin) (1888).
(jfr 4) -KALKON. husdj. benämning på en bronsfärgad varietet af den tama kalkonen. PT 1906, nr 152, s. 3. LBl. 1907, nr 15, s. 4. —
-KNIF. Nilsson Ur. I. 3: 6 (1838). Bronsknifven, hvars föregångare inom stenåldern var flintskärfvan. Hildebrand FörhistF 441 (1879).
-KULTUR. om den för bronsåldern utmärkande kulturen. Nilsson Ur. 1: VIII (1865).
-KÄRL. Nilsson Ur. 2: 6 (1862).
(jfr 3) -LACK. tekn. Bronslack, benämnes dels bronsglänsande lackfärger .. dels ock fernissor, som användas till lackering af bronsföremål. Ekenberg (o. Landin) (1888).
-LEGERING. UB 4: 205 (1873).
-MEDALJ. medalj af brons l. bronserad koppar l. dyl. (ofta vid täflingar utdelad ss. tredje pris). Diplom på bronsmedalj. Wrangel TessPal. 32 (i handl. fr. 1735).
-METALL. Rinman 1: 310 (1788; se under BRONS 3).
-MONUMENT. 2NF 18: 374 (1912).
-MYNT. Nilsson Ur. 2: 137 (1864). Kopparmynten eller rättare sagdt bronsmynten bestå i Skandinavien .. af 95 % koppar, 4 % tenn och 1 % zink. 2UB 6: 616 (1904).
(jfr 3) -PULVER. tekn. färgstoff till bronsering, bestående af pulveriserad brons (l. annan metall); jfr -FÄRG 2, -STOFT. Almström Tekn. 1: 706 (1844).
(jfr 3) -SALT. tekn. bronsersalt. Ekenberg (o. Landin) (1888; se under BRONSER-SALT).
(jfr 4) -SJUKA. [jfr eng. bronzed skin] (föga br.) med. ”Addisons sjukdom”. NF (1878). Genom .. (binjurarnas) sjukliga förändring uppstår s. k. bronssjuka (Addisons sjukdom), som yttrar sig bland annat genom en stark bronsfärgning af huden, hvaraf sjukdomens namn. Wretlind Läk. 6: 43 (1897). 2NF (1905).
(jfr 4) -SKINN. visst slags bronsfärgadt skinn (till finare skodon o. d.). Kleen Kvinn. 233 (1910). 2NF 25: 1037 (1917).
-SKULPTUR. PT 1903, nr 148 A, s. 3. —
-SKULPTÖR. Bagge Wendt 92 (1835).
-SMYCKE.
-SPÄNNE.
-STAKE. ljusstake af brons. DA 1824, nr 9, s. 6. —
-STATY. Wrangel TessPal. 13 (efter handl. fr. 1720).
(jfr 2) -STATYETT.
-STOD. M. Aurelii bronzstod till häst. Atterbom Minn. 514 (c. 1818).
(jfr 3) -STOFT. = -PULVER. MeddSlöjdf. 1884, s. 121. Bronsstoft till målarfärg. TT 1898, K. s. 37. —
-STOFTAD, p. adj. tekn. öfversållad med bronsstoft. UB 5: 572 (1874).
-TID(EN). (föga br.) bronsålder(n). Nilsson Ur. 2: 93 (1862). Hildebrand FörhistF 149 (1874).
(jfr 3) -TINKTUR. tekn. AHB 12: 28 (1890). Bronstinktur är en lösning af harts i bensin eller terpentinolja, med hvilken bronsfärg fästes på trä m. m. 2NF 29: 110 (1919).
(jfr 3) -TRYCK. tekn. med bronsfärg(er) utfördt färgtryck. UB 1: 673 (1873).
-TRÅD. Nilsson Ur. 1: 173 (1866). Hård koppartråd eller bronstråd .. företrädesvis använd vid mycket långa telefonledningar. 2UB 3: 111 (1897).
-YXA. Nilsson Ur. 1: 145 (1866).
-ÅLDER. [efter d. bronzealder, tidigast användt (1836) af den d. fornforskaren C. J. Thomsen] i sht i sg. best., benämning på den förhistoriska kulturperiod (mellan stenåldern o. järnåldern, i Norden omfattande tiden ungefär 1700500 f. Kr.) då (hufvudmassan af) vapen o. eggverktyg m. m. förfärdigades af brons. Äldre och yngre bronsåldern. Nilsson Ur. 2: 1 (1862).
-ÅLDERS-FOLK. AntT 2: 222 (1869).
-ÅLDERS-FYND. Montelius i IllSvH 1: 196 (1876).
-ÅLDERS-KULTUR. AntT 4: 23 (1872).
Afledn.: BRONSERA, se d. o. —
BRONSIT, r. miner. benämning på ett till de rombiska pyroxenerna hörande mörkt (på grund af metalliska inneslutningar bronsliknande) bergartsbildande mineral. Berzelius i FKM 4: 100 (1815). Ssg: bronsit-diabas. diabas som innehåller bronsit. Den vermländska bronzitdiabasen. GeolFF 1880—81, s. 611.
Spoiler title