SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BROSCHERA broʃe4ra l. brå-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(stundom, i sht förr, skrifvet broch-)
Etymologi
[jfr t. broschieren, af fr. brocher; besläktadt med BROKAD, BROSCH]
1) väfn. inväfva blommönster l. dyl. (i tyg, i sht siden) på så sätt att fasoninslaget icke löper öfver tygets hela bredd, utan endast införes inom fasonernas område; i sht i p. pf. i adjektivisk anv., om tyg l. mönster. PT 1758, nr 81, s. 4. Blommerade och brocherade sidentyger. EconA 1807, mars s. 16. Brocherande af gardiner. Wolter Symask. 20 (1866). Broscherade mönster. Fatab. 1915, s. 23. jfr GULD-, HVIT-, IN-, SILFVER-, SVART-BROSCHERAD m. fl. — särsk. ss. verbalsbst. broschering i konkret anv., om de inväfda fasonerna. Svarta och hvita Kokarder, nämligen svart botten med hvit brochering. SP 1780, s. 1037. KonstNyhMag. 2: 20 (1819).
2) bokb. häfta (bok l. dyl. med provisorisk häftning) o. förse (den) med omslag o. pappersrygg, häfta som broschyr. Andersson (1845). Musiknoter, häftade och brocherade. SPF 1852, s. 286. Broscheringen användes endast för att tills vidare sammanhålla arken till en bok. ArbB 323 (1887).
Spoiler title
Spoiler content