SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BULLDOGG bul3~dog2, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af eng. bulldog, af bull, tjur (besläktadt med isl. boli, tjur), o. dog (se DOGG); namnet beror sannol. på användningen af bulldoggar vid tjurhetsningar]
1) benämning på en medelstor, tungt byggd, med framskjutande underkäk utrustad ras doggar, till hvars mest bekanta egenskaper höra okufligt mod o. envishet; individ af denna ras. Möller (1790). Wirén ZoolGr. 1: 186 (1896).
2) (mindre br.) person hvars utseende l. egenskaper erinra om en bulldogg. Cederschiöld Riehl 2: 86 (1878; om en obesticklig o. argsint portvakt). Kandidaten Blomberg, en stor, rödmosig bulldogg. Högberg Baggböl. 2: 93 (1911). — jfr: Man tyckte sig spåra något af en bulldogg i hans hela väsende. Ridderstad Samv. 2: 156 (1851).
Ssg: (1) BULLDOGGS-FYSIONOMI. Janson CostaN 1: 13 (1910).
Spoiler title
Spoiler content