SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BYFFÉ byfe4, äfv. (mindre vårdadt) BUFFÉ bufe4 l. bɯ-, r.; best. -n l. -en; pl. -er; i Finl. äfv. BUFFETT (med hörbart t), r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(byf(f)é 1889 osv. buf(f)et 17031911. b(o)uf(f)ett 17401911. boufé 1892. buffé 18931923)
Etymologi
[af fr. buffet (hvaraf t. büfett), af ovisst ursprung]
1) (†) uppsättning (af bordssilfver). Jag frögdar mig eij litett jemväll att höra min Engell låtitt giöra sig een skiön bufet af sijlver. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 38 (1703).
2) lägre (matrums)skåp (vanl. med öfverstycke med fack l. hyllor l. mindre skåp) afsedt för förvaring af bordssilfver, porslin, duktyg m. m.; skänk. Carlberg SthmArchitCont. D 1 b (1740). Någon matsal med den obligatoriska byffén, det massiva bordet (osv.) .. hade han hvarken kunnat eller velat arrangera. Öberg Makt. 2: 3 (1906).
3) bord hvarifrån l. ställe hvarest gästerna l. de närvarande vid en bjudning o. d. kunna servera sig (lättare maträtter o.) förfriskningar; (vid bjudning osv. förekommande servering af) förfriskningar. Sjöberg Singstock IX (1832). Sturzen-Becker 2: 35 (1861).
4) värdshusdisk (med lättare maträtter o. förfriskningar); (mindre) restauration (på teater, järnvägsstation o. d.). Andersson (1845). Vi voro en hel hop resande, som sutto der inne i buffeten och åto. Munthe Nap. 1 (1885). Lind frågade vid bufetten efter sitt sällskap. Söderhjelm Brytn. 54 (1901).
Ssgr: (2) BYFFÉ-DUK. Freja 1880, s. 159.
(4) -FRÖKEN. Tavaststjerna Barnd. 82 (1886).
(2) -LÅDA.
Spoiler title
Spoiler content