SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BYGSEL byg4sel, r.; best. -n ((†) -en Œdman).
Etymologi
[af nor. bygsel, till nor. dial. byggja (burt), arrendera (bort), motsv. fsv. byggia, bortarrendera; jfr got. bugjan, köpa, fsax. buggian, feng. bycgan (eng. buy); jfr äfv. det etymol. skiljaktiga BYGGA, till hvilket ordet synes hafva tidigt blifvit anslutet]
jur. ett slags i Norge i ä. tid allmänt bruklig o. ännu ej helt bortlagd form för jordlega; äfv. kamer. (förr) på vissa hemman i Bohuslän, som under den norska tiden innehafts i arrende, kommande mindre skattetitel. SvLittFT 1837, sp. 462. 2NF (1905). jfr Œdman Bahusl. 57 (1746).
Ssg: BYGSEL-BONDE. (byxel-) (†) i fråga om ä. bohuslänska förh.: landbonde. Œdman Bahusl. 57 (1746).
Spoiler title
Spoiler content