SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BYXA byk3sa2, förr ofta, numera bl. starkt bygdemålsfärgadt l. vulgärt, BÖXA bök3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er GR 18: 626 (1547), Linné Diet. 2: 59 (c. 1750)); stundom (i sht i bet. 2) BYX byk4s, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -ar (HH 20: 274 (c. 1640)).
Ordformer
(byxa PolitVis. 201 (c. 1598: byxe) osv. byx Chronander Bel. E 1 b (1649: Böx'), Livin Kyrk. 9 (1781: böx), Hedin Fronten 576 (1915). by- Skråordn. 313 (1546) osv. bö- BtSödKultH 12: 61 (1596), Östergren (1917; angifvet ss. hvard.). bi- BtFinlH 4: 208 (1563). bu- GR 18: 626 (1547))
Etymologi
[y. fsv. byksor, pl.; jfr d. bukse; af mnt. buxe, boxe, eg. sammansatt af buck (se BOCK, sbst.1) o. hose (se HOSA) o. betecknande byxor af bockskinn]
1) i sht i pl.: klädesplagg som betäcker nedre delen af bålen samt benen o. som delar sig för att kunna omsluta hvart o. ett af benen särskildt.
a) om dylikt plagg användt ss. ytterplagg, i allm. buret af män, af kvinnor bl. ss. del af den nationella kvinnodräkten hos vissa främmande folk ss. lappar, turkar, l. ss. tillhörande mera tillfällig sport- l. arbetsdräkt. Han gick med händerna i byxorna (dvs. i byxfickorna). Skråordn. 313 (1546). Skola Presterna .. fly lättfärdigheet uthi klädnatt medh .. wijdhe och Fransösische byxor. SUFinlH 5: 192 (1617). Ähn slijtes wärre Byxer än gröna .. (dvs.) Bättre något än intet. Grubb 897 (1665). (Han) gick stolt och rak, / Spänd byx, blank stöfvel, sabeln bak. Leopold 2: 363 (1801, 1815). Oj, oj! Det går i byxorna! Andersson GrDram. 242 (1885, 1910; i fråga om naturbehof). Förr dugde .. nästan alla att ”klifva i kronans byxor” (dvs. exercera beväring). GHT 1897, nr 42 B, s. 3. — jfr BECK-, KNÄ-, KORT-, LÅNG-, RID-, SIM-, SJÖMANS-, SKINN-, SPETS-, UNDER-, VADMALS-, VID-BYXA m. fl. — särsk. i åtskilliga bildl. använda l. bildliga uttr. l. förb.: (†) vida byxor, i fråga om på orättmätigt sätt tillskansad rikedom. (Tullnären hade tagit) dubbel tull för een koo, mz hwilket han hade lagt een flijk till hans wida byxor. HernösDP 1664, s. 103. Voigt Alm. 1680, s. 11. — (†) göra ngn byxorna trånga o. d., bringa ngn i trångmål. Ther Swerige tillijka medh Polen wärcket angrijpa skulle, så kunde the wäl giöra Ryssen Byxorna trånga. Brask Pufendorf Hist. 377 (1680). Ullenius Ro § 329 (1730). — (†) hafva hjärtat l. haren i byxorna o. d., i fråga om hög grad af rädsla. Det tyckes mig att hiertat är suncket i Byxorna på Barder. Verelius 36 (1681). Mont-Louis FrSpr. 265 (1739). Menar du, att jag är född med hjertat i byxorne. Knöppel Blindeb. 36 (1746). — (föga br.) taga byxorna af ngn o. d., taga makten l. husbondeväldet från ngn, kväsa ngn; hafva byxorna, hafva husbondeväldet. VDAkt. 1682, nr 25. Dalin Arg. 1: 61 (1733, 1754). Widegren (1788). af det skinnet (l. den tröjan l. det tyget) blir det inga byxor, med den saken blir det ingenting. SvOrdspråksb. 1 (1865). I politiken skall man inte ha på sig sina bästa byxor [efter Ibsen], i politiken får man vara beredd på litet af hvarje.
b) om underplagg hvilket mer l. mindre liknar (korta) byxor i bet. a; nästan bl. om dyl. plagg användt af kvinnor. Bellman (SVS) 1: 274 (1771).
Anm. till 1 a. Ordet har i denna bet. ansetts ss. mindre fint — detta gäller åtminstone 1800-talet — o. i mera vårdadt språk ersatts af BENKLÄDER, PANTALONGER, PERMISSIONER, de onämnbara o. d.; jfr språkprofvet från 1838 under BEN-KLÄDER samt: Så skall du inte säga — hvem säger byxor, Adolf? de kallas pantalonger. Wetterbergh Penning. 206 (1847).
2) om hvar särskild af de benen omslutande delarna af ett par byxor, byxben. Chronander Bel. E 1 b (1649). Hans ena böx geck sönder mitt på låret. Livin Kyrk. 9 (1781). Den vänstra byxen. Rydberg KultFörel. 6: 461 (1888).
3) om byxliknande parti af l. på djurens extremiteter; i sht i pl. Fotningarne (fotsingar, byxor) (hos bina) bestå af frömjöl från blomstrens ståndare. Dahm Biet 45 (1878). Hon är ett ädelt och mycket kraftigt sto .., väl ställda ben, synnerligen ”vida byxor” med muskulös och bred skank. NTIdr. 1902, julnr s. 9. FoFl. 1916, s. 210 (om dufhökens benfjädrar). — jfr (†): Den så kallade byxen eller det klyfda lårstycket (på oxe). Zetterstrand Kokb. 605 (1863).
Ssgr (till 1): A: BYX-BAND. (böxe- c. 1775) (i sht förr) band hvarmed byxor upptill tillknytas l. tillsnöras. Lagerström Gir. 21 (1731). Dalin (1850).
-BEN. = BYXA 2. Lind 1: 962 (1749). Han torkade behändigt sina af regnet våta nypor mot byxbenet. Benedictsson Folkl. 75 (1887).
-DAMASKER, pl. stickade, i sin nedre del damaskliknande långbyxor som användas ss. ytterplagg för barn. —
-FICKA. (byxe- 1730) VRP 4/8 1730. Han stod med händerna i byxfickorna och hvisslade. PT 1909, nr 88 A, s. 3. bildl.: knyta näfven i byxfickan, icke våga öppet visa sin vrede. Topelius Planet. 2: 157 (1889).
-FLICKA. (hvard., mindre br.) byxtös. Björkman (1889). Humble Hemm. 233 (1903).
-FÄSTE. (numera föga br.) cykelklämma. För att byxorna icke skola fladdra kring benen och blifva nedsmorda af olja från veflagret och kedjan, är lämpligt att hopfästa dem nedtill med ett par byxfästen. Östberg Vet. 57 (1894). PriskurKMLundberg 1899, s. 109.
-GALON. på uniformsbyxor. SD 1892. nr 333, s. 1.
-HAKE. (byxe- 16371667) hake hvarmed sprundet i byxorna sammanhäktas upptill. OxBr. 11: 694 (1637).
-HOLK. (förr) nedanför kjolen synligt, löst byxben af lärft, kambrik o. d., fäst under knät l. vid underbyxornas nedre del; vanl. i pl. om dylika plagg, i sht under midten af 1800-talet hörande till unga flickors dräkt. Dalin (1850). När en flicka gått och läst, såsom det heter. har hon med detsamma sagt ett evigt farväl åt de der byxhålkarna, som voro så lämpliga för hennes barndomslekar. Blanche Bild. 1: 144 (1863).
-HÅLLARE, r. l. m. apparat för upphängning af byxor hvarigm dessa kunna bibehålla sin pressform. Patent nr 5971 (1895).
-HÄKTA. (byxe- 1640) jfr -HAKE. OxBr. 11: 740 (1640).
-HÄLLA, r. l. f. på långbyxor: band l. dyl. som går under hålfoten o. håller byxbenen sträckta; numera i sht på uniformsbyxor. Blanche Band. 437 (1848).
-HÄNGARE, r. l. m. = -HÅLLARE. KatalNK 1903—04, s. 189.
-HÄNGSLE. i sht i pl. Ett par byxhängslen. Lind (1749).
-JULP. med knäppanordning försedd öppning (sprund) framtill på byxor. Strindberg Hems. 102 (1887). Engström 2bok 44 (1909).
-KANON. (förr) visst slags mörsare under 1600-talet; jfr KJOL-KANON. KatalFlottUtst. 1897, s. 25.
-KIL. (†) = -JULP. Lind (1749). Dähnert (1784).
-KJOL. [jfr fr. jupe-culotte] delad byxliknande kjol. Tenow Solidar 2: 66 (1906).
-KLAFF. (†) byxlucka. Wikforss 1: 855 (1804).
-KNAPP. (byxe- 17451898) Lind (1749).
-KNÄ. vid begagnande uppkommen utbuktning på ett byxben vid platsen för knäet. —
-LINA. (†) byxlinning. BtÅboH I. 9: 32 (1637).
-LINJE. (†) = -LINA. Linné Ungd. 2: 62 (1732).
-LINNING. (byxe- 17151751) linning upptill på byxor. KKD 1: 217 (1709).
-LIST. (numera knappast br.) revär på byxor. Tigerhielm 60 (1867). Spak Unif. 59 (1890).
-LUCKA.
1) (i sht förr) särskildt stycke på öfre framdelen af ett par byxor, hvilket är fäst med knappar upptill o. vid behof kan nedfällas. Livin Kyrk. 14 (1781). Skepparen, kippskodd, knäppte igen böxluckan. Bellman 1: 16 (1794).
2) på barnbyxor: stycke baktill som kan nedfällas. —
-LÄM. (byxe- 1736)
1) (i sht förr) = -LUCKA 1. VRP 30/6 1736.
2) = -LUCKA 2.
-LÖS. (böxe- 1671)
1) adj. Widekindi KrigsH 88 (1671). En skara små barn, af hvilka de flesta ännu voro i den byxlösa åldern. Hertzberg Päivärinta 1: 1 (1883). substantiveradt. ”Kung byxlös”, såsom .. (Albrekt af Mecklenburg) på hån kallade Margareta. Odhner LbFädH 42 (1870) [efter fsv. konung brokalös].
2) (†) sbst.: sansculott. De så kallade Byxlöserna. EP 1792, nr 9, s. 4. Dalin (1850; angifvet ss. ngn gg förekommande).
-PAR. (byxe- 1781) Livin Kyrk. 14 (1781).
-PRESSARE, r. l. m. mekanisk apparat för ”pressning” af byxor. DN 1915, nr 271 A, s. 16.
-REM. (byxe- c. 1700) rem som spännes omkring lifvet nedanför byxlinningen för att hålla byxorna uppe på höfterna, svångrem. Spänna åt byxremmen. Visb. 3: 428 (c. 1700).
-RÖR. (mindre br.) tekn. om rör som grenar sig. JernkA 1886, s. 171.
-SKRÄDDARE. VL 1908, nr 105, s. 2.
-SPJÄLL. (†) byxlucka (se d. o. 1). Lind (1749).
-SPRITT, n. (numera knappast br.) öppning framtill på byxor. Dalin (1850).
-SPÄNNE. (byxe- 1739)
1) (i sht förr) spänne nedtill på byxbenen å knäbyxor. 1 par Byxe Spänne af röd Printz Rubbertz metall. BoupptVäxiö 1739.
2) spänne baktill på byxor för att spänna åt dem omkring lifvet. Dalin (1850).
-STRÄCKARE, r. l. m. om olika slags apparater för sträckning, upphängning l. dyl. af byxor, så att deras pressform bibehålles; byxhållare. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 147.
-SÄCK. (böxa- c. 1640. byxe- 16341750. byxo- 1689) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) ficka l. pung som är fäst vid l. i byxorna. BtÅboH I. 6: 152 (1634). Mutter! än några slantar, / Än en styfver i böxsäcken: si! Bellman 5: 216 (c. 1775). Snoilsky 1: 181 (1869). Lundell (1893). bildl.
a) (†) med tanke på ”byxsäcken” ss. förvaringsplats för penningar: kassa. Jag gaf (till Hasselqvist) af min Byxesäck 100 dlr. Linné (1750) hos Fries 2Linné 2: 34. GbgMag. 1759, s. 209.
b) i uttr. knyta näfven i byxsäcken l. dyl., knyta näfven i byxfickan. Stundom knöt jag Näfven i Byxsäcken. Dalin Arg. 1: nr 17, s. 2 (1733; uppl. 1754: fickan). Cederschiöld Skriftspr. 163 (1897; anfördt ss. samtalsspråk).
-SÄCKS-BOK. (†) plånbok. Serenius T t 1 a (1734).
-SÄCKS-FLASKA. (förr) BoupptRasbo 1706.
-SÄCKS-KNIF. (†) fickknif. Lind 1: 1518 (1749). Kempe FabritiiL 29 (1762).
-SÄCKS-TJUF. (†) ficktjuf. Serenius (1741). Dalin (1850).
-SÄCKS-UR. (förr) fickur som bars i en därför afsedd ficka framtill på byxorna. Linné Ungd. 2: 329 (1734).
-SÖM. i sht om sömmen längs byxbenens yttre sida. Sparre Frisegl. 2: 162 (1832).
-SÖMMERSKA. SD 1896, nr 128, s. 8.
-SÖMNAD. SD 1892, nr 330, s. 8.
-TYG. (byxe- c. 17001801) Visb. 3: 428 (c. 1700). GT 1788, nr 139, s. 4.
-TÖS. (hvard.) liten tös (eg. med så korta kjolar att byxorna synas). GHT 1895, nr 257 B, s. 2.
-ÅNGEST. [jfr uttr. som hafva hjärtat i byxorna, vara rädd så att det kan gå i byxorna osv.; jfr d. buksefeber] (hvard.) mycket stark ångest l. rädsla; jfr BYXIS 1. Weste (1807). Lagerlöf Juv. 242 (1893, 1896).
-ÄNGSLIG. (hvard.) jfr -ÅNGEST. Socialdem. 1892, nr 382, s. 2.
B (†): BYXA-SÄCK, se A.
C (numera bl. bygdemålsfärgadt l. arkaiserande): BYXE-BAND, -FICKA, -HAKE, -HÄKTA, -KNAPP, -LINNING, -LÄM, -LÖS, -PAR, -REM, -SPÄNNE, -SÄCK, se A.
-TJUF. [jfr BYX-SÄCKS-TJUF] (†) ficktjuf. Dierfwe Byxe-Tiufwar. Spegel GV 64 (1685).
-TYG, se A.
D (†): BYXO-SÄCK, se A.
Afledn.: BYXAD, p. adj.
1) till 1; i ssgr, t. ex. RÖD-, VID-BYXAD.
2) (föga br.) till 4. Byxad, fjädrad om benen, som en dufva. Lind 1: 962 (1749).
BYXIS, sbst. r. l. adj. [jfr BYX-ÅNGEST] (starkt hvard.) till 1. Hellquist 1600-talSv. 66 (1902).
1) ss. sbst. i uttr. vara i byxis, gå i en väldig byxis, vara i byxångest. Landsm. XVIII. 8: 9 (1900).
2) ss. adj. i uttr. vara l. bli byxis, vara l. bli (ytterligt) ängslig. Landsm. XVIII. 8: 9 (1900).
Spoiler title
Spoiler content