SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KANCER kan4ser, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(i sht förr ofta skrivet cancer)
Etymologi
[av lat. cancer, skrank, kräfta (om såväl djuret som sjukdomen); jfr sanskr. kaṅkaṭa, pansar; sannol. besläktat med gr. καρκίνος (se KARCINOM). I fråga om ordets anv. ss. sjukdomsnamn jfr KRÄFTA]
med. benämning på en sjukdom som yttrar sig i bildandet av svårartade svulster, kräfta. BOlavi 26 a (1578). SvLäkT 1932, s. 49.
Ssgr (med.): KANCER-CELL. kräftcell. Hygiea 1855, s. 132.
-DEGENERERA. om organ o. d.; jfr DEGENERERA 1 b. NordMedT 1934, s. 933.
-FORSKNING. ASvLäkT 1910, s. 367.
-FÖRENING. Svenska kancerföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande, namn på en 1910 bildad förening. ASvLäkT 1910, s. 365.
-PATIENT. ASvLäkT 1910, s. 372. LbKir. 1: 443 (1920).
-SJUK. Att icke opererade kancersjuke i allmänhet gå under förr än de opererade. Hygiea 1891, 1: 435.
-SVULST.
-SÅR. kräftsår. Stinkande kancersår. Hygiea 1897, 2: 424.
Avledn.: KANCERÖS l. KANKRÖS, adj. (kancerös 1922. kankrös 18321904) [jfr fr. cancéreux] med. kräftartad. Kancerösa (kankrösa) sår. TLäk. 1832, s. 119. LbKir. 2: 160 (1922).
Spoiler title
Spoiler content