SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
CELEBER sele4ber, äfv. -lä4b- (selä´br Dalin), adj. -bre, -bra; -brare.
Etymologi
[jfr ä. eng. celebre, af fr. célèbre, af lat. celèber, talrikt besökt (ort, festlighet osv.), namnkunnig, berömd (person); jfr CELEBRERA, CELEBRITET]
bekant (se d. o. 2); allmänt känd o. omtalad, ryktbar, namnkunnig, berömd, beryktad; numera sällan om person l. förhållande som vunnit (historisk) ryktbarhet af högsta slag. Swedberg Schibb. 255 (1716). (Att) efter allehanda celebra personer uppkalla vexter. Fries Utfl. 1: 149 (1842). Berättelsen .. (om festen) skall införas i veckobladet, och hela orten skall lära känna den! .. ”Bevars,” inföll ryttmästaren .., ”så celeber behöfs väl icke att den blir ...” Carlén Repr. 1: 121 (1861). Den celebre läkaren, Arkiatern Kilian Stobæus. Cronholm Små bref 6 (1865). Huru anarkisterna i utlandet förstått betjäna sig af .. (dolk o. knif), därpå ha vi från det förra året ett celebert exempel (i mordet på presidenten Carnot). Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 202.
Spoiler title