SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
CEMENT semän4t (ceme´nt Weste), n., stundom (i bet. I 4 i regel) r. (n. Sahlstedt, Weste, Dalin (1850), Kindblad (1868), Lundell; r. Cronquist 64 (1878; men s. 263 ff. genomgående n.), C. R. Nyblom i PT 1892, nr 207, s. 3, SDS 1903, nr 111, s. 3); best. -et, ss. r. -en; pl. (i bet. olika slag af cement) -er l. =.
Ordformer
(ciment Cronstedt Min. 37 (1758), P. A. Gadd i VetAH 31: 205 (1770), Berzelius Kemi 5: 1172 (1828), G. Dalin (1871; med hänvisning till cement). cediment Euphrasén St. Barthelemi 39 (1795; i bet. I 2))
Etymologi
[jfr t. o. eng. cement, fr. ciment, murbruk osv., cément, cementpulver, tandkitt, af lat. cæmentum (senlat. cimentum), huggen sten, af cædere, hugga (jfr CESUR, KONCIS). En under medeltiden rådande sed att bereda murbruk af sönderkrossad mursten (tegelsten) gm uppblandning med kalk synes hafva gifvit anledning till att namnet cement öfverflyttades på det sålunda tillverkade murbruket, sedermera på murbruk öfverhufvud, för att i senare tid inskränkas till att blifva namn speciellt för det hydrauliska murbruket (jfr Murray). Formen cediment beror på ombildning i anslutning till lat. cædere (se ofvan)]
I. om murbruk l. i allm. bindämne o. i däraf härledda anv.
1) (†) murbruk i allm.; i sht om sådant af bättre beskaffenhet. Om de ämnen, hvilka nyttjas til Murbruk, väl blandas och ihopältas, bidrager det mycket til Cimentets styrka. P. A. Gadd i VetAH 31: 205 (1770). Den sålunda fint stampade slaggen .. blefve .. et oförlikneligit godt ämne .. til et godt cement och murbruk för väggars rappning. Rinman Jernförädl. 122 (1772). Ett finare murbruk, beredt med serdeles omsorg, och af bättre beskaffenhet än vanligt, .. kallar man i allmänhet Cement. Stål Byggn. 1: 94 (1834).
2) murbruk som har egenskapen att hårdna under vatten, hydrauliskt murbruk. Cronstedt Min. 37 (1758). Coement brukas i stället för murbruk vid murningar och byggnader i jord och under vatn. Rothof 239 (1762). S. Rinman i VetAH 34: 97 (1772). Ett bröstvärn af cement inhägnade denna anläggning. Benedictsson Fru M. 75 (1887). Murbruk indelas i .. vanligt murbruk, som hårdnar genom inverkan af luftens kolsyra och .. hydrauliskt murbruk eller cement, som .. för sitt hårdnande kräfver närvaro af vatten. Rosenberg Oorg. kemi 415 (1888). De om gamla tider påminnande (heraldiska) vapnen .. äro för bättre minnes skull i cementen äfven schrafferade samt prickade, när en gyllene bottenyta skall betecknas. C. R. Nyblom i PT 1892, nr 207, s. 3. Bruket af stenlagda gator .. har .. börjat undanträngas af gatornas beläggande med trä, asfalt eller cement. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 344 (1893). Att belägga soplastningskajerna med tuktad sten i cement. SD(L) 1901, nr 507, s. 5. — jfr FOGSTRYKNINGS-, VATTEN-CEMENT.
3) om vissa ämnen som hårdna gm inverkan af vatten l. som, blandade med ett annat ämne, komma detta att hårdna gm inverkan af vatten.
a) om åtskilliga till beredning af hydrauliskt murbruk (jfr 2) använda produkter som erhållas gm att bränna antingen vissa naturliga kalkhaltiga mineral l. med konst gjorda blandningar af kalk med lerarter osv. o. som hafva egenskapen att, utrörda med vatten, stelna till en stenhård massa; hydraulisk kalk; äfv. om de nämnda kalkhaltiga mineralen före bränningen samt om vissa andra naturliga mineral som först gm blandning med kalk få egenskapen att hårdna under vatten. Romerskt cement, romancement. Rödt cement, om blandning af kalk, trass o. tegelmjöl. Starkt cement, om blandning af kalk, puzzolanjord o. trass. Svenskt cement, om bränd o. pulveriserad alunskiffer. Asphalt nyttjas .. såsom ciment för vattenmurbruk. Berzelius Kemi 5: 1172 (1828); jfr 5. Åstrand (1855). Det ämne, som kallas cement och .. användes till murbruk vid vattenbygnader, finnes endast på få ställen .. i naturen färdigbildadt. Uppf. b. 3: 43 (1873). Vanligt kalkbruk kan man äfven göra hydrauliskt (dvs. sådant, att det hårdnar under vatten) genom tillsatser. Sådana tillsatser kallas cement, och dertill egna sig så väl de i naturen förekommande mineralen (som innehålla kiselsyrad lerjord), som de med konst frambragta föreningarna. Därs. 4: 439. P. T. Cleve i NF (1878). Med cement menar man konstgjord hydraulisk kalk, hvilken både i bindkraft och i förmåga att hastigt hårdna så väl i luft som i synnerhet under vatten är den naturliga mycket öfverlägsen. 2 Uppf. b. 1: 414 (1898). 16,000 fat malen cement. SDS 1903, nr 111, s. 3. — jfr GLAS-, JÄRN-, MAGNESIA-, PORTLAND-, ROMAN-, RÅ-, SLAGG-, VATTENGLAS-CEMENT.
b) om vissa, vanl. till framställning af prydnadsföremål, byggnadsornament, stenimitationer osv. använda ämnen l. blandningar af annan sammansättning hvilka hafva egenskapen att hårdna under vatten. Engelskt l. franskt cement, marmorcement, blandning af bränd gips med en lösning af alun. Med cement förstår man dessutom en mängd ämnen eller blandningar som, utan att innehålla kiselsyra, hårdna i vatten. Cleve Handlex. 77 (1883). — jfr MARMOR-, STUCK-, ZINK-CEMENT.
4) (ny bet.) af hårdnadt hydrauliskt murbruk (jfr 2) bestående yta o. d. (N. N.) föll från velocipeden och slog hufvudet så hårdt mot cementen, att han .. måste föras till Serafimerlasarettet. SD(L) 1898, nr 425, s. 2. — särsk. [jfr liknande anv. af ASFALT (se d. o. 4 slutet)] (hvard.) i sg. best. form elliptiskt för CEMENT-BANA(N). På hösten sågo vi honom åter här (dvs. i Göteborg) på cementen (dvs. cykelbanan) vid St. cykelklubbs löpningar. Tidn. f. idr. 1900, Juln., s. 44.
5) om bindningsmedel af hvilken sammansättning som helst hvilket sammanbinder l. är afsedt att sammanbinda fasta kroppar; i sht om kitt, särsk. sådant som stelnar till en stenhård massa. En Bricka af Boxbom, .. medelst cement vid botnen (af en öppen glascylinder) fastkyttad. Triewald Förel. 2: 38 (1729, 1736); jfr 2. Med Cement förstås eljest ett kitt af hvilken sammansättning som helst. Stål Byggn. 1: 94 (1834). Spillror af polyper .. och conchylier, hvilka genom ett kalkigt cement sammankittats till en mer eller mindre fast sten. Kruhs Jordkl. 1: 350 (1881). Hagdahl Fråga mig 233 (1883). En del limlösningar förekomma äfven under namn af cement, likaså kitter. Ekenberg (o. Landin) 194 (1889). — jfr MASTIX-, OLJE-CEMENT.
6) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] bildl.: sammanhållande kraft l. element. Fall sådana som angreppen på arméreformen måste upplösa det cement, som sammanhåller (parlaments-)majoritetens olika element. LD 1903, nr 48, s. 2.
7) [jfr motsv. anv. af fr. cément] anat. broskartadt ämne som bekläder tandroten, tandkitt. Thorell Zool. 1: 42 (1860). Hammarsten Matsmältn. 32 (1875). O. Ulmgren i NF 16: 1196 (1892).
8) tandläk. om vissa slag af kitt som användas till att fylla ihåliga tänder. Lenhardtson Konserv. tandläkek. 104 (1897). Med cement som tandfyllnadsmaterial förstår man metalliska föreningar, vanligen ett .. pulver, som genom tillsats af vissa vätskor bildar först en plastisk, men inom kort fast, stenhård massa. Welin Tandfylln. 2: 35 (1899). — jfr TAND-CEMENT.
II. kem. o. metall.
1) [jfr motsv. anv. af fr. cément. Namnet tillkom urspr. den (om murbruk erinrande) blandning af tegelmjöl, vitriol o. koksalt hvari man fordom plägade inmura o. upphetta guld för att rena detsamma; det öfverfördes sedan på andra för liknande syften använda blandningar] pulveriserad blandning af olika ämnen i hvilken man upphetter en metall för att befria den från föroreningar l. för att bibringa den vissa åstundade egenskaper; jfr CEMENT-PULVER, CEMENTERINGS-PULVER. (Undersökning af metaller) skeer genom Elden, starcke Skedewatn, och Cementer; genom huilkas wåld och wärckan Metallerne vplösas, genomdrijfwes, afskillias, och fijneras. Stiernhielm Arch. B 2 a (1644). Cementera kallas detta arbetet utaf Cæmentum mursten, emedan Gullet lika som inmuras uti det så kallade Cementet, hvilket är tilblandat såsom et mur-bruk, och har altid haft söndermalen mursten til grund uti blanningen. H. T. Scheffer i VetAH 14: 2 (1753). Rinman 1: 375 (1788). Med aduceradt gjutgods förstås som bekant produkten af en särskild metallurgisk operation, hvilken består deri, att man .. i cement af olika natur, såsom jernoxid, kalk m. m., upphettar tackjernspjeser, som erhållits genom gjutning. C. G. Dahlerus i Jernk. ann. 1882, s. 229.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] i ngra ssgr hvilka antingen beteckna en metall ss. utfälld i fint fördelad form ur en lösning l. vid hvilkas bildning man åtminstone utgått från tanken på nämnda sätt att erhålla en metall. — jfr CEMENT-GULD, -KOPPAR, -KÄLLA, -RÄNNA, -SILFVER, -SLAM, -VATTEN, -VERK.
Anm. Af ordet cement hafva gm tillägg af de i kemiska o. mineralogiska ämnesnamn brukliga afl.-ändelserna -in o. -it bildats orden cementin ss. beteckning för ett visst slag af kitt som användes för isolering af ångpannor, rörledningar o. d. (SDS 1899, nr 35, s. 1), o. cementit ss. namn på en viss koljärnförening (Tekn. tidskr. 1898, A. K. s. 46, C. Benedicks i Öfvers. af VetAFörh. 1902, s. 73).
Ssgr (oftast till I 2): A: CEMENT-AFGJUTNING 03~020. särsk. konkret om ngt i cement gjutet. Den fullständigt hårdnade cementafgjutningen. C. A. Ålander i AHB 123: 113 (1885).
-AFPUTSNING~020. byggn. afputsning med cement. AHB 83: 21 (1873).
-ARBETARE~0200. särsk. till I 3 a: arbetare vid cementfabrik. PT 1900, nr 124 A, s. 4. —
-ARBETE ~020, äfv. ~200. arbete vid hvilket cement användes. Den bäst passande årstiden för utförandet af cementarbeten är höst och vår. AHB 83: 21 (1873). särsk. konkret. Det färdiga cementarbetet. Därs.
-ART~2. (ciment- Gadd)
1) (†) till I 1. Kalk och Lera med blandning af sand och andra ämnen, utgöra våra allmännaste Murbruk och Ciment-arter. P. A. Gadd i VetAH 31: 190 (1770).
2) till I 3 a. Följande cementarter äro de vigtigaste: Puzzuolanjord .. Trass (osv.). Rothstein Byggn. 194 (1857, 1875).
-BANA~20. cementbelagd bana (t. ex. för cykelåkning osv.). Då .. automobilisterna blifvit hemmastadda på Idrottsparkens (i Stockholm) cementbana. SvD 1903, nr 134, s. 5.
-BELÄGGNING~020. särsk. konkret. Cementbeläggningen (är) lika hållbar mot slitning samt i öfrigt fullt jämngod med asfalten (som gatubeläggning). O. Fröman i Stockholm 2: 272 (1897).
(I 3 a) -BETONG~02. af cement, krossad sten o. sand bestående blandning som användes till gjutning af golf, grundmurar, bassänger o. d. Rothstein Byggn. 619 (1875). W. Carling i Tekn. tidskr. 1902, Väg- o. vattenb. s. 17. —
-BLOCK~2. af hårdnadt hydrauliskt murbruk bestående block. AB(L) 1895, nr 257, s. 7. SDS 1900, nr 495, s. 2.
(I 3 a) -BROTT~2. De kalkstensarter, som lemna .. naturligt cement .. brytas .. med stor ifver. I Frankrike har förnämligast trakten kring Grenoble blifvit berömd för sina cementbrott. Uppf. b. 3: 43 (1873).
(I 3 a) -BRUK~2.
1) = CEMENT I 2; jfr -MASSA, -MURBRUK. Rinman 2: 965 (1789). Lång och hög stendam af huggen granit invid gruföppningen .. med bakmur lagd i cementbruk. Uppf. b. 3: 149 (1873). Arbetsbeskr. f. uppför. af univ.-bibliot. i Lund 3 (1902).
2) = -FABRIK. Lomma storartade cement- och tegelbruk. E. Wigström i VLS 193 (1888). Torpson Eur. 2: 116 (1896).
(I 3 a) -BRÄNNARE~200, m. vid cementfabrik anställd arbetare som har till sysselsättning att bränna cement. SDS 1900, nr 336, s. 2.
(II 1) -BÖSSA. (†) slutet kärl hvari vid cementering metallen jämte cementpulvret inneslutes; jfr -DOSA. Wallerius Chem. phys. 1: 45 (1759). Rinman 2: 641 (1789).
-CISTERN~02. 2 Uppf. b. 4: 620 (1899).
(II 1) -DOSA. (†) = -BÖSSA. Wallerius Chem. phys. 1: 45 (1759). En cylindrisk cementdosa af ler. Rinman 1: 376 (1788).
-FABRIK~02. särsk. till I 3 a: fabrik för tillverkning af cement; jfr -BRUK 2, -VERK 1. Uppf. b. 4: 440 (1873). Nyström Sv. geogr. 256 (1895).
-FABRIKATION~0002 l. ~0102. särsk. till I 3 a. Ekenberg (o. Landin) 140 (1888). Sv. mosskult.-fören. tidskr. 1892, s. 432.
(I 3 a) -FAT~2. fat för förvaring af cement; jfr -TUNNA.
-FOG~2, r. byggn. fog af cement. AB(L) 1895, nr 257, s. 7.
(I 8) -FYLLNING ~20. fyllning (af ihåliga tänder) med cement; äfv. konkret. Under höstterminen (utfördes vid polikliniken för tandsjukdomar) 29 guld-, 30 amalgam- och 31 cementfyllningar. C. Rosander i Skand. tidskr. f. tandläk. 1887, s. 80. Lenhardtsson Konserv. tandläkek. 106 (1897).
-GJUTEN~20, p. adj. Cementgjutna (vin-)behållare. 2 Uppf. b. 4: 620 (1899).
-GJUTERI~002. industriell anläggning för gjutning af föremål af cement. Nyström Sv. geogr. 256 (1895). Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 20. —
-GJUTNING~20. gjutning med cement(betong); äfv. konkret. GHT 1895, nr 218, s. 3. konkret. Listverk, fönsteromfattningar och orneringar af cementgjutning. E. A. Jacobsson i Stockholm 2: 50 (1897).
(II 1) -GJUTSTÅL~02 l. ~20. cementstål som förbättrats gm att smältas i deglar. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 108. —
-GOLF~2, n. Tekn. tidskr. 1875, s. 55. (Svinkätten) är rymlig, med cementgolf. H. Linde i Läsn. f. folket 1902, s. 258.
-GRUND~2, r. särsk. mål. grund för väggmålning. Cementgrunden har en långt större fasthet än freskogrund (vanligt kalkbruk) och vattenglasgrunden, hvarjemte den har en vida större sugkraft för vätskor, hvarigenom bildernas målning och fixering väsentligt underlättas. C. A. Ålander i AHB 131: 81 (1887).
(II 2) -GULD~2. guld som i form af ett fint pulver utfällts ur guldsaltlösning. K. A. Åkerblom i Tekn. tidskr. 1890, s. 95.
-INDUSTRI~002. särsk. till I 3 a. SFS 1893, nr 101, s. 3. Sv:s land o. folk 765 (1901).
(I 3 a) -JORD. (ciment- Gadd) (†) om trass o. puzzolanjord, vittrade vulkaniska bergarter, hvilka voro de första mineral som användes för tillverkning af cement. Ciment-jorden, som gräfves vid Neapel och Puzzoli, är en vittrad Järn-jord, som .. binder mycket väl ihop med Kalk i mur-bruk. P. A. Gadd i VetAH 31: 191 (1770). Rinman (1788). Möller (1790).
(I 3 a) -KALK~2.
1) (till beredning af hydrauliskt murbruk använd l. lämplig) kalk som innehåller kiselsyra o. lerjord l. kiselsyra o. talkjord l. en blandning af dessa mineral; jfr -STEN 2. Åkerman Kem. tekn. 1: 408 (1832). Berlin Oorg. kemi 311 (1857, 1860).
2) om vissa slag af konstgjord hydraulisk kalk som gm bränning under sintringsgränsen erhållas ur kalkhaltiga mineral l. ur med konst framställda blandningar af kalk o. lera. Ekenberg (o. Landin) 188 (1889).
-KITT~2.
1) (†) = CEMENT II 1. Wikforss (1804, under cementirkütte).
2) till I 3 a: kitt af visst slag i hvilket cement ingår ss. beståndsdel. Nisbeth Handelslex. 259 (1870). Tekn. tidskr. 1872, s. 243.
(I 3 a) -KLINKER~20. af en blandning af lera o. kalk framställdt tegelformadt stycke som blifvit brändt o. som är afsedt att söndermalas till pulver för att bilda det färdiga cementet. SDS 1903, nr 111, s. 3.
(II 2) -KOPPAR~20. koppar som i form af ett fint pulver utfällts ur kopparvitriollösning. Wallerius Min. 277 (1747). På lång tid gyttrar denne slam (dvs. den i fint fördeladt tillstånd utfällda kopparen) tilsammans uti skorpor på järnet, .. hvilka skorpor kunna egenteligen kallas Cementkoppar. Rinman (1788). (Vid Falu grufva fås) årligen omkring .. 20 skeppund Cementkoppar. Stiernstolpe Arndt 2: 147 (1807, 1814). Rosenberg Oorg. kemi 468 (1888). Den (i Falun gm extraktionsmetod) .. erhållna cementkopparn .. håller 70 à 80% koppar. Sv:s land o. folk 689 (1901).
(I 3 a) -KVARN~2. inrättning för söndermalning af cementklinker. SDS 1903, nr 111, s. 3.
(II 2) -KÄLLA~20. källa hvars vatten innehåller kopparsalter. Fischerström 4: 325 (1792). Dalin (1850).
-LAG~2, n. lag af cement. C. A. Ålander i AHB 123: 111 (1885).
-LÄGGA~20. (golf)lägga i cement, belägga med cement. Källare .. Hvälfd. Cementlagd. SD 1892, nr 328, s. 7.
-MAKADAM~002. makadam tillsatt med cement. 2 Uppf. b. 1: 495 (1898).
(I 3) -MARMOR~20. benämning på marmorimitation som framställts af cement. Ekenberg (o. Landin) (1889).
-MASSA~20. särsk. = -BRUK 1 o. -BETONG. C. A. Ålander i AHB 123: 112 (1885). Lundin N. Sthm 43 (1887).
-MOSAIK~002. hårdnadt cement hvars yta gm inblandning af olikfärgade stycken vid slipning blifver brokig. En inskriftstafla af finslipad och polerad cementmosaik. S. v. Friesen Inbjudn. 1891, s. 18. Arbetsbeskr. f. uppför. af univ.-bibliot. i Lund 5 (1902).
(I 3 a) -MURBRUK~02 l. ~20. = -BRUK 1. Ekenberg (o. Landin) 165 (1889).
-MURNING~20. murning med hydrauliskt murbruk. AHB 83: 18 (1873). särsk. konkret. All Cement-murning bör förut torka, innan den kommer under vatten. S. Rinman i VetAH 34: 111 (1772). J. Hellstenius i NF 3: 812 (1879).
-PLATTA~20. Cementplattor för taktäckning. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 116.
(I 8) -PLOMB~2. O. Ulmgren i Bibl. f. hälsov. 2: 78 (1881).
(I 8) -PREPARAT~002. Welin Tandfylln. 2: 35 (1899).
-PULVER~20.
1) till I 3 a: pulveriserad hydraulisk kalk. S. Jolin i NF 8: 764 (1884). Sv. mosskult.-fören. tidskr. 1892, s. 432.
2) = CEMENT II 1; jfr CEMENTERINGS-PULVER. Cement, eller rättare Cementpulver, kallas ock den massa af frätande materier .. som brukas til guldets cementering eller rening på torra vägen. Rinman 1: 375 (1788). Mellanrummen (mellan järnstängerna, som skola förvandlas till brännstål) fyllas med cementpulvret, som består af ej för fint pulveriserad kolstybbe med sextondedelen aska. Almroth M. tekn. 30 (1838). Åstrand (1855). Schulthess (1885).
-PUTS~2. byggn. konkret; jfr följ. o. -RAPPNING. Rothstein Byggn. 235 (1875). Almquist Hälsovårdsl. 433 (1896).
-PUTSNING~20. byggn. jfr -AFPUTSNING. särsk. konkret. = föreg. S. v. Friesen Inbjudn. 1891, s. 19. SD(L) 1892, nr 198, s. 4.
-RAPPNING~20. byggn. särsk. konkret; jfr -PUTS. Jordvåningen, hvars utsida ofvan granitsockeln är försedd med kvadrerad cementrappning. S. v. Friesen Inbjudn. 1891, s. 18.
(II 2) -RÄNNA~20. bergv. ränna i hvilken vid grufvor cementkoppar framställes gm att leda det s. k. kopparvattnet öfver järnskrot. Rinman 1: 123 (1788).
(II 2) -SILFVER~20. silfver som i form af ett fint pulver utfällts ur silfversaltlösning. A. Larson i Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 282.
(I 3 a) -SKIFFER~20. (mindre br.) geol. skiffer hvaraf cement kan beredas. Det ena (laget af retiolitesskiffern), cementskiffer, är aflagradt i tumstjocka, spröda, gulgrå eller rödgrå hvarf, ofta skilda genom lameller af mera tunnklufven skiffer. Törnquist Bergbygn. inom Siljansomr. 25 (1883).
(II 2) -SLAM~2. bergv. cementkoppar i fint fördeladt tillstånd, sådan som den afsätter sig på järnet vid utfällningen. Rinman 1: 377 (1788).
-STAMP~2, n. = -BETONG; jfr -STEN 1. SD(L) 1896, nr 119, s. 4.
-STEG~2. trappsteg af cement. Arbetsbeskr. f. uppför. af univ.-bibliot. i Lund 5 (1902).
-STEN~2.
1) till I 2: konstgjord sten framställd af cement l. af blandningar i hvilka cement ingår ss. bindemedel. Största betydelsen har cementstenen till vattenbyggnader. .. Efter cementfabrikationens utveckling .. har tillverkningen af konstgjord sten med cement utvecklat sig till en särskild industrigren. .. Af sådana arbeten, som utföras af cementsten, må nämnas: urnor, piedestaler, konsoler, kapitäler (osv.). Ekenberg (o. Landin) 140 (1888).
2) till I 3 a. = -KALK 1. Åkerman Kem. tekn. 1: 412 (1832).
(II 1) -STÅL~2. stål framställdt gm cementering; jfr BRÄNNSTÅL. Rinman 1: 376 (1788). Rothstein Byggn. 172 (1856, 1875). Rosenberg Oorg. kemi 508 (1888).
-TEGEL~20. hårdnadt cement i form af tegel; jfr -BRIKETT. Tekn. tidskr. 1875, s. 56. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 116. —
-TRAPPA~20. Stenhus, försedda med sten-, cement- eller jerntrappor. SFS 1892, Bih. nr 35, s. 3.
(II 1) -TRÅD. (†) cementerad koppartråd, dvs. koppartråd som på ytan förvandlats till mässing gm att upphettas i galmejpulver. Taxa öfv. sjötullen 6 Juni 1782, s. 54, 17 April 1799, s. 66.
(I 3 a) -TUNNA~20. = -FAT. Olbers Fleischer 68 (1891).
-UGN~2. (cements- Privil.)
1) till I 3 a: ugn för bränning af cement. En Kalk- och en Cements-Ugn. Privil. f. Trollh. kanalbol. 13 Dec. 1793, § 2.
2) (numera knappast br.) till II 1: ugn hvari en metall cementeras; jfr CEMENTERINGS-UGN. Möller (1790). Heinrich (1814).
(II 2) -VATTEN~20. bergv. kopparvitriolhaltigt vatten hvarur cementkoppar utfälles. Vid Garpenbärg här i Sverige finnes Cement vatten och Cement koppar. Wallerius Min. 278 (1747). Rinman (1788). (Ekenberg o.) Landin 535 (1893).
-VERK~2.
1) till I 3 a; jfr -FABRIK. Turistfören. årsskr. 1903, s. 67.
2) bergv. till II 2: anläggning för framställning af cementkoppar. Rinman 1: 123 (1788).
B (knappast br.): CEMENTS-UGN, se A.
Spoiler title