SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
CENTRAL säntra4l l. sen-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. zentral, eng. o. fr. central, af lat. centralis, af centrum (se CENTRUM)]
adj. till CENTRUM (o. CENTER 1).
1) som tillhör l. har afseende på centrum l. medelpunkten (af ngt); belägen i l. utgående från l. utgörande l. innehållande (osv.) centrum l. medelpunkten (af ngt); midterst, midtel-; äfv. i ngt allmännare bet.: som befinner sig (osv.) i det inre (af ngt). Ehrenheim Phys. 207 (1822). Gränsförsvaret .. gifver de inre delarna af landet mera lugn, då deremot ett centralt försvar fordrar ett större direct deltagande af nationen. Platen Sv:s försvar 13 (1828); jfr CENTRAL-FÖRSVAR. Lika väl i de periferiska som i de centrala delarna (af kroppen). Uppf. b. 5: 244 (1874). Den första stora kyrka i Sverige med central anläggning. G. Göthe i Ill. Sv. hist. 4: 635 (1881; om Kalmar domkyrka); jfr CENTRAL-FORM. När fröfästet befinner sig i midten af frögömmet, kallas det centralt. NF 5: 469 (1882). Central luftvärmning. Tekn. tidskr. 1887, s. 135; jfr CENTRAL-UPPVÄRMNING. Då en kropp rör sig uti en sluten bana kring en punkt, från hvilken en ständig dragningskraft verkar på kroppen, säges den beskrifva en central rörelse. Wijkander Fys. 1: 73 (1896); jfr CENTRAL-RÖRELSE. — särsk.
a) [jfr fr. forces centrales] (föga br.) fys. i förb. central kraft, centralkraft. Den tyngsta materien äger de största centrala krafterne. Triewald Förel. 1: 192 (1728, 1735). Duræus Naturk. 26 (1759).
b) [jfr fr. éclipse centrale] astr. om sol- l. månförmörkelse vid hvilken solens, månens o. jordens medelpunkter ligga på en rät linje. Melanderhjelm Astr. 2: 181 (1795).
c) anat. om den del af nervsystemet som utgöres af hjärnan o. ryggmärgen; jfr 2 a. Så vida man vill med några författare skilja emellan centrala och periferiska nerfsystemet. Florman Syst. cerebro-spinale 3 (1830). Klercker Människokroppen 269 (1902). jfr: Den centrala (dvs. den hjärnan l. ryggmärgen närmast liggande) ändan af den genomskurna (nerven). E. J. Bonsdorff i Acta soc. scient. fenn. IX. 1: 166 (1868, 1871).
d) i fråga om ort l. stadsdel l. byggnad o. d.: i midten l. ”hjärtat” af sitt område (där befolkningen är tätast o. rörelsen lifligast); i sht i förb. hafva ett centralt läge, ligga centralt, centralt belägen. Banken ligger mycket centralt. Det undangömda lifvet i bergsbygden utan beröring med det allmänna samhällslifvets stora pulsådror och centralt belägna hufvudorter. Uppf. b. 3: 137 (1873). En af Göteborgs äldsta, centralaste och mest upparbetade (fotografi-)Atelierer. SD(L) 1900, nr 285, s. 1. Stadens centrala delar. SvD(L) 1903, nr 345, s. 4.
2) i bildl. o. öfverförd anv. — särsk.
a) närmande sig bet.: ledande, dominerande, som utgör en högre sammanfattande l. sammanhållande l. sammanbindande enhet för l. utöfvar (högsta) ledningen l. kontrollen öfver (ngt) o. d.; hufvud-; samlad l. koncentrerad l. som samlar l. koncentrerar (ngt) på ett ställe; ofta motsatt LOKAL, adj. Centrala myndigheter l. ämbetsverk. Centralt ställbara växlar (å bangård). De Egyptiska Esseerna .. hade en central anstalt för hela secten, dit anhängare från alla länder samlades. Agardh Teol. skr. 1: 35 (1842, 1855). Forssell Hist. II. 2: 117 (1875). Nervsystemet intager bland organismens öfriga beståndsdelar en central ställning, ty dess funktion är öfverhufvud att förbinda och ordna alla de öfrigas verksamhet till ett samstämmigt helt. Rein Psyk. 1: 401 (1876). De Geer Minnen 2: 99 (1892). De Centrala straffanstalterna, vanligen kallade Centralfängelser eller Straffängelser. Sundberg Fångv. 140 (1892). Gustaf III, 1700-talets centralaste konstpersonlighet. G. Göthe i SD(L) 1896, nr 496, s. 4. Den s. k. centrala filtreringen eller reningen (af vattenledningsvatten), d. v. s. den som sker innan vattnet insläppes i ledningsnätet. 2 Uppf. b. 1: 529 (1898).
b) med afs. på lärosystem, åskådning o. d.: väsentlig, konstitutiv, som utgör l. hör till l. berör osv. hjärtpunkten l. kärnan i (ngt); motsatt PERIFERISK. ”Gud är när”: se detta är den sanning, den centrala sanning, den uppenbarelsesanning, som tron måste fatta för att kunna lefva. Rudin 2 Evigh. 1: 120 (1882, 1887). Denna den kristna åskådningens centrala fråga (dvs. frågan om människosonens väsen). Paulson Minnestal 51 (1896, 1899). Den kanske mest centrala punkten i hans (dvs. Tegnérs) konstnärsnatur. Levertin Sv. gestalt. 251 (1903). — särsk. i uttr. central lyrik, centrallyrik. Dietrichson Det skönas verld 1: 501 (1870). Den ”rent emotionella” eller ”fria centrala” lyriken betecknas också såsom den ”äktlyriska”, vi kunna kalla den innerlighetens lyrik. Wrangel Diktkonsten 30 (1903).
Ssgr: (2 a) CENTRAL-AFDELNING03~020, af ämbetsverk osv. Sv.-fin. lagt. (1883).
(1) -AFRIKANSK~002. hörande till l. belägen i (osv.) Centralafrika. —
(1) -AMERIKANSK~0002 l. ~0102. hörande till l. belägen i (osv.) Centralamerika. Det .. centralamerikanska näset från Tehuantepec till Panama. Svensén Jorden 84 (1884).
(2 a) -ANSTALT~02 l. ~20. om högre l. högsta institut l. institution (inom visst fack osv.). Brink Fäng.-syst. 46 (1848). Det året (dvs. 1873) inrättades meteorologiska centralanstalten. Lundin N. Sthm 376 (1888). Statens anstalter för sinnessjuke äro: 1:o) centralanstalter med eller utan asylafdelning ..; 2:o) asyler ..; 3:o) upptagningsanstalter. FFS 1889, nr 23, s. 1.
(1) -ANTÄNDNING~020. antändning som sker i midten af en patrons botten; motsatt KANT-ANTÄNDNING. Stålpatroner för centralantändning uppfunnos redan för 6 till 7 år sedan af (engelsmannen) Ch. Lancaster. Sv. jägarförb. tidskr. 1869, s. 62. Eldhandv. skjutsk. 2: 145 (1877, 1886). Spak Handeldvap. 31 (1889).
-ANTÄNDNINGS-GEVÄR—010~02. Wetterhoff Från skog 2: 177 (1887).
-ANTÄNDNINGS-PATRON—010~02. Eldhandv. skjutsk. 2: 28 (1877, 1886). SFS 1887, Bih. nr 4, s. 15.
(1, 2 a) -APPARAT~002. Förhållandet mellan sinnesorganernas nerver och dessa organers central-apparat i hjernan. Thorell Zool. 1: 154 (1860). Rein Psyk. 1: 245 (1876).
(1) -ASIATISK~0020. hörande till l. belägen i (osv.) Centralasien. NF 15: 1424 (1891).
1) mat. Cylindriska ytor med oändligt många medelpunkter, belägna antingen på en central-axel eller i ett central-plan. Lindelöf An. geom. 216 (1864); jfr AXEL, sbst.1 II 1 o. 3.
2) zool. Centralaxeln (hos rörmaneten Physophora disticha) utgöres af ett rör, som upptill begynner med en blåsa. Brehm III. 2: 368 (1876); jfr AXEL, sbst.1 II 9 b.
-BANA~20. om järnväg.
1) till 1. Östra centralbanan. Anläggandet af en centralbana under London. AB 1890, nr 11, s. 4.
2) till 2 a: järnväg som förbinder landsbygd o. smärre orter med hufvudorten l. medelpunkten för deras affärslif o. d. Flodström Sthmstariffer 39 (1894).
-BANGÅRD~02 l. ~20. till 1 d (o. 2 a): centralt belägen (hufvud-)bangård; jfr CENTRAL, sbst. Centralbangården (i Sthm). Ill. Sv. 1: 42 (1882). NF 19: 218 (1895).
(2 a) -BANK~2. bank som utgör ett centrum för bankväsendet i ett land (vanl. gm att i detta ensam äga sedelutgifningsrätt). Komitén (har) .. funnit sig böra .. förorda ett banksystem grundadt på en enda sedelutgifvande centralbank. Bankkom. bet. 1883, s. 246. SvD(L) 1904, nr 32, s. 3.
(1) -BATTERI~002. särsk. sjömil. i midten af pansarfartyg (af viss typ) placeradt kanonbatteri. Wrangel Sv. flottans bok 242 (1898).
(2 a) -BESTYRELSE~0200. om öfverstyrelse för inrättning, verk, sällskap osv. med underafdelningar l. filialer. Sv.-fin. lagt. (1883). FFS 1891, nr 43, s. 10.
(1) -BLÄNDARE~200, r. l. m. fotogr. midt emellan tvenne linser l. linskombinationer placerad bländare i en fotografisk kamera; jfr följ. Utom de brukligaste enkelbländarna .. användes särskildt hos vidvinkelobjektiv de s. k. central-, revolver- eller rotationsbländarna .., som bestå af en vridbar, inuti infattningen anbringad, rund metallskifva med 4 till 5 runda hål, de egentliga bländarna. Roosval Schmidt 49 (1896).
(1) -BLÄNDE~20. (mindre br.) fotogr. = föreg. Mellanblende (centralblende). Nyblæus Fotogr. 17 (1874).
(1) -BUFFERT~20. Å ena ändan af (järnvägs-)vagnen (användes) en centralbuffer med själfkopplande hake och å den andra en fast krok. Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 115.
(1) -BYGGNAD~20. byggn. byggnad (i hvilken icke längdriktningen är förhärskande utan) där allt grupperar sig kring en medelpunkt (vanl. byggnadens betydelsefullaste del); jfr -FORM. Ljunggren Resa 82 (1871). Bysans (blef) den kristna centralbyggnadens (rundkyrkans) hufvudsäte, medan långkyrkans (basilikans) princip utvecklade sig i Rom. NF 2: 1413 (1878). 2 Uppf. b. 1: 321 (1898).
-BYGGNADS-TYP—00~2.
(2 a) -BYRÅ ~20 l. ~02. Central-bureau'n för Pariser policen. Meyer Underr. om Paris 176 (1798). Sv:s o. Norriges cal. 1859, s. 127. År 1858 ersattes den gamla Tabellkommissionen af Statistiska Centralbyrån, afsedd för alla de statistiska utredningar, hvilka icke höra under något af de förvaltande verken. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 77 (1894). Meddelande från Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar. (1898; titel).
(1, 2 a) -BÄCKEN ~20. geogr. sänkning i jordytan som utgör medelpunkten för ett vattensystem; jfr -SJÖ. Denna sjö utgör ett isoleradt centralbäcken. Hedin Gm Asien 2: 315 (1898).
(1) -CELL~2. Orsaken till de periferiska cellernas tilltagande är den fortgående ombildningen af centralcellerna (i embryonalmassan hos mollusken Actæon viridis). S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—49, s. 101.
(1) -DEL~2. C. Sundevall Årsber. t. VetA 1837—40, s. 425. Nervsystemet indelas .. i centraldelar (hjerna och ryggmärg) och periferiska nerver. E. J. Bonsdorff i Öfvers. af fin. vet.-soc. förh. 2: 36 (1854); jfr CENTRAL 1 c. Dess (dvs. näthinnans) centraldel .. äger en mycket finare känslighet än den öfriga membranen. Thorell Zool. 1: 191 (1860). Rein Psyk. 1: 403 (1876).
(1, 2 a) -DEPÅ~02. i sht mil. centralt belägen (hufvud-)depå. Då Karlsborgs hufvudsakliga bestämmelse vore ”att vara rikets militära centraldepôt”. Jungstedt Sv:s befästn.-väs. 36 (1899; cit. fr. 1861). NF 3: 174 (1878).
(1) -ELD~2.
a) filos. (den) eld som enl. pytagoréernas antagande utgjorde världsalltets medelpunkt (o. kring hvilken himlakropparna l. sfärerna, äfv. jorden, ansågos kretsa). Hammarsköld Philos. hist. 1: 58 (1825). NF (1878).
b) om den glödande massa hvaraf jordens inre vanl. antages bestå. Pfeiffer (1837). P. S. Munck af Rosenschöld i SKN 1841, s. 262. NF (1878).
(1) -EUROPEISK~0020, äfv. ~002. hörande till l. belägen i (osv.) Mellaneuropa. H. Pipping i Förh. o. upps. 16: 2 (1903).
(2 a) -FABRIK~02. NF 5: 910 (1882). särsk. om (bet-) sockerfabrik som bearbetar sockersaften från under densamma sorterande s. k. saftstationer. P. Klason i LAHT 1892, s. 77.
(1) -FORM~2. byggn. jfr -BYGGNAD, -KYRKA, -SYSTEM. E. V. Langlet i Tidskr. f. byggn. 1867, s. 33. Den bysantinska centralformen. NF 2: 1394 (1878).
(1) -FRÖFÄSTE~020. (föga br.) bot. centralt fröfäste; jfr -FÄSTE. Hartman Botanol. 225 (1838, 1843).
(1) -FYLLNING~20. tandläk. fyllning af hålighet i midten af en (kind-)tand; äfv. konkret om fyllningsmassa(n) l. plomb(en). E. Sjöberg i Odontol. tidskr. 1897, s. 4.
(1) -FÅRA~20. särsk. anat. om fåra å midten af hjärnbarken. B. Bergqvist i Ped. tidskr. 1897, s. 5. Wretlind Läkareb. 9: 5 (1901; se under -LOB).
(2 a) -FÄNGELSE~200. större fängelseanstalt afsedd för personer som dömts till ngn längre tids straffarbete; i Sv. officiell benämning sedan 1885. Brink Fäng.-syst. 41 (1848; i fråga om franska förh.). SFS 1885, nr 68, s. 4. För närvarande finnas .. blott fyra straffängelser, eller, såsom de numera kallas, centralfängelser, nämligen för män å Långholmen (vid Sthm), i Malmö och å Nya Varfvet (vid Göteborg) samt för qvinnor i Göteborg. NF 20: 872 (1897).
-FÄSTE~20. särsk. (föga br.) bot. till 1: centralt fröfäste; jfr -FRÖFÄSTE. Centralfästet .. har olika form, rundadt, aflångt, pelarlikt eller smalt som ett stift. Hartman Botanol. 108 (1832, 1843).
(1) -FÄSTNING~20. i ett lands inre belägen fästning (afsedd för centralförsvar af landet); motsatt GRÄNS-FÄSTNING. Karlsborg vid västra stranden af Vättern är Sverges enda centralfästning. Lefrén Förel. 3: 177 (1817). Gustaf den I:tes .. öfverenskommelse med Ständerna om fosterlandets försvar med Vadstena såsom centralfästning. Platen Sv:s försvar 14 (1828). NF 18: 745 (1894).
(2 a) -FÖRENING~020. Sverges centralförening för idrottens främjande.
(1) -FÖRSVAR~02. mil. försvar som (i främsta rummet) anknytes till ngn (l. ngra) stödjepunkt(er) i det inre af landet. Platen Sv:s försvar 39 (1828). Karlsborg anlades år 1821 .. i ändamål att tjena som bas för ett centralförsvar i händelse af ett fiendtligt anfall. Ill. Sv. 1: 318 (1873, 1882).
(2 a) -FÖRVALTNING~020. om högsta förvaltningen af ett land l. ett verk o. d. SC 3: 100 (1822). Det egentliga Sverige .. och Finland .. hade .. sin gemensamma centralförvaltning. R. Tengberg i Ill. Sv. hist. 5: 1 (1879). Generaldirektören (i järnvägsstyrelsen) och dess adjoint, direktörerne och deras vid centralförvaltningen anstälde assistenter. FFS 1891, nr 4, s. 22.
(2 a) -GANGLIE l. -GANGLION~200. De nerver (hos Acephala), som fördela sig till rörelsens eller känselns organer .., hafva sitt ursprung från ettdera af centralganglierna. S. Lovén Årsber. t. VetA 1843—44, s. 160. Dens. Därs. 1845—49, s. 420.
(1) -GARD~2. fäkt. (Handen hålles) i höjd med den punkt, som svarar mot maggropen, eller tre tum under högra bröstvårtan; och är denna punkt sjelfva centrum för anfallstaflan, hvarföre denna gard kallas central-gard. Ling S. arb. 3: 686 (1820; i fråga om värjfäktning). F. Wahlfelt (1847) i Tidskr. i gymn. 2: 501 (i fråga om värjfäktning).
(1) -HALL~2. Någon särskild kyrka finnes ej (i Bodsfængsleti Kristiania); gudstjensten förrättas i centralhallen. Hagströmer Frihetsstr. 97 (1875). V. Adler i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1898, 2: 44.
(1) -HÅLA~20. (Cellerna i arrowmjölet) visa koncentriska lager kring en liten stjernformigt sprucken centralhåla. NF 1: 1132 (1878). Sv. farm. 135 (1901).
(2 a) -HÄRD~2. i sht om medelpunkt för politiska l. sociala rörelser l. vetenskaplig l. litterär verksamhet osv. NF 2: 1262 (1878). Stockholm utgör .. sedan gammalt de litterära intressenas centralhärd i Sverige. Stockholm 3: 35 (1897). En centralhärd för den europeiska reaktionen. AB 1899, nr 242, s. 4.
(2 a) -INSTITUT~002. Uppf. b. 3: 367 (1873). Bankkom. bet. 1883, s. 240 (om centralbank). särsk. i förb. Gymnastiska centralinstitutet (i Sthm, inrättadt af P. H. Ling 1813). DA 1824, nr 234, s. 2. Stockholm 1: 372 (1897).
(1) -KANAL~02. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—49, s. 547 (om kanaler i midten af tarmluddstrådarna hos Physalia). Lovén Huxley 195 (1871; om den i midten af ryggmärgen löpande kanalen).
(1) -KAVITET~002. särsk. tandläk. om ihålighet i midten af en (kind-)tand. Welin Hvad nytt 1: 73 (1894).
(1) -KEDJA~20. geogr. bergskedja som utgör midt- l. kärnpartiet i ett bergsystem. Hisinger Ant. 7: 127 (1840).
(2 a) -KOMMITTÉ~002. Den centralkomité, som skulle verka för (representations-)reformens främjande. NF 2: 661 (1877). Katal. öfv. ind.-utst. i Sthm 1897, s. VIII.
(2 a) -KONTOR~02. Sv.-fin. lagt. (1883).
-KRAFT~2. särsk. fys. till 1: kraft som verkar vid en kropps rörelse kring ett centrum; förr äfv. i pl. ss. gemensam benämning på centripetal- o. centrifugalkrafterna (jfr 1 a). Bägge desse krafter (dvs. centripetal- o. centrifugalkraften) kallas med et gemensamt namn tilhopa, Centralkrafter. Klingenstierna Mussch. 152 (1747). Duræus Naturk. Reg. (1759). Den tryckande kraften kallas centripetal- eller centralkraft. Fock Fys. 64 (1853, 1859). Den mot medelpunkten riktade attraktionen hos solen är den centralkraft, som jämte trögheten föranleder planeternas elliptiska rörelse. NF (1878).
(1) -KROPP~2. Foglar, amfibier och fiskar hafva dem (dvs. blodkulorna) större, aflånga, med centralkropp. C. Sundevall Årsber. t. VetA 1837—40, s. 505. särsk. astr. om himlakropp i förh. till andra himlakroppar som på grund af tyngdlagen röra sig omkring honom. Ehrenheim Phys. 112 (1822). Solen är genom sin öfvervägande massa centralkroppen inom vårt planetsystem. Lindhagen Astr. 317 (1858). NF 2: 1025 (1878).
(1) -KYRKA~20. byggn. kyrka af centralbyggnadstyp; rundkyrka. NF 3: 173 (1878). Den Heliga Vishetens kyrka, Hagia Sofia, i Konstantinopel var en s. k. centralkyrka. Laurin Konsth. 90 (1900).
(1) -LADDNING~20. mil. i ett gm kulans midt gående rör inlagd sprängladdning i granatkartesch; motsatt BOTTEN-LADDNING. Billmanson Vap. 57 (1880, 1882).
(1) -LAG~2, r. l. m. (föga br.) gravitationslag. D. Melanderhjelm i VetAH 32: 341 (1771).
(1) -LAND~2. om inland. Huru skola vi (i Växiö) få den (dvs. spannmålen), först till sjöstäderna och sedan till Norrland, då vi, liksom Arkadierna, lefva i ett centralland? Tegnér Bref t. Wingård 27 (1832).
(1) -LINJE~20. Spiralens centrallinje. Berzelius Kemi 2: IV (1822). Centrallinie .. Linie, som går midt igenom en figur eller en kropp. Dalin (1850). särsk. geom. linje som sammanbinder två cirklars medelpunkter, centrilinje. Alreik Geom. 56 (1837). Witt o. Areskoug Eucl. 112 (1850).
(1) -LOB~2. anat. De två centralloberna, den främre och bakre, .. ligga på ömse sidor om en djup centralfåra, som går från hjärnans öfre kant snedt nedåt och framåt. Wretlind Läkareb. 9: 5 (1901).
(1, 2 a) -LUFTVÄXLING~020. Med centralluftväxling mena vi en sådan anläggning, där friskluft från ett centralt ställe i huset ledes till flera lägenheter eller ett helt hus. Almqvist Häls. 350 (1895).
(2 b) -LYRIK~02. lyrik som utgör det direkta uttrycket för en författares personliga stämningar o. känslor, lyrik i inskränkt mening, kärnlyrik; jfr 2 b slutet. Det är centrallyrik i ordets egentligaste mening, som den talangfulla författarinnan .. här erbjuder. Det är känslans inre värld, själslifvets innerligaste skrymslen hon med poetisk finhet tolkar. GHT 1895, nr 140 B, s. 1.
(2 b) -LYRIKER~200. Hans (dvs. Horatius') styrka låg i reflexionen och i den snabba, skarpa uppfattningen, men ingen af dessa egenskaper konstituerar centrallyrikern. Schück Världslitt. 1: 493 (1900). bildl. (Flugsnapparens) frände, den i svart och hvitt klädde centrallyrikern. A. T. Gellerstedt i PT 1903, nr 275, s. 3 (om trädsvalan).
(2 b) -LYRISK~20. Dietrichson Det skönas verld 1: 502 (1870). K. Warburg i GHT 1896, nr 6, s. 1.
(2 b) -LÄRA~20. kardinallära, kardinalpunkt i ett lärosystem o. d.; hufvuddogm. Kristendomens centrallära, att Jesus Kristus är Guds enfödde son. Rudin Bib. enh. 41 (1887).
(2 a) -MAKT~2. vanl. konkret. Tiden 1848, nr 214, s. 2. Det stora slaviska folket, som väl skulle utgöra hela den slaviska racens centralmagt, nämligen Ryssarne. Svedelius Statsk. 3: 59 (1869). Med ordet folk förstå vi .. ett politiskt samhälle, bestående af ett större antal i smärre underordnade samhällen förenade individer, som bebo ett gemensamt territorium och äro mer eller mindre beroende af en centralmakt. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 49 (1891).
(1) -MASSA~20. Inom få timmar har diskens periferiska lager växt omkring den mörkare centralmassan (i embryonalmassan hos mollusken Actæon viridis). S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—49, s. 102. särsk. geogr. Inom midtpartiet (af Alperna) reser sig en samling af mer eller mindre långsträckta bergmassor — s. k. centralmassor. NF 1: 538 (1875). Maladetta, högsta centralmassan i Pyreneerna. Därs. 10: 684 (1886).
(2 a) -MONAD~02. filos. De så kallade organiska kropparne eller de monadkomplexer, som tjäna en högre centralmonad, en själ eller ande. Rydberg Filos. förel. 2: 90 (1877).
(2 a) -MYNDIGHET~002 l. ~200. vanl. konkret. Svedelius Statsk. 2: 294 (1868). En kraftig centralmyndighet .., fri församlingsrätt och individuel frihet, bilda grundvalen för en lifskraftig stat. NF 3: 176 (1878). Lundin N. Sthm 479 (1889).
(1) -MÄRG~2. bot. Den centralmärg saknande veden. Rosendahl Farm. 151 (1897).
(1 c) -NERVSYSTEM~002. Haij Boas 207 (1895, 1900). Klercker Människokroppen 317 (1902).
(1) -NERVTRÅD~02 l. ~20. (föga br.) om den innersta hvita substansen i en nervtråd; jfr AXEL-CYLINDER b. Jag skiljer mig från dig (dvs. E. J. Bonsdorff) .. i terminologien. Jag begagnar .. (benämningen) centralnerftråden .. Du begagnar termen .. axelcylinder. Retzius Bl. skr. 279 (1855).
-ORGAN~02.
1) till 1. Pistillen, eller centralorganet i blomman. J. G. Agardh i SKN 1842, s. 217.
2) till 2 a. Thorell Zool. 1: 150 (1860). Centralorganet för det mänskliga själslifvet, storhjärnans bark. Vannérus Wundts psyk. 336 (1896). Klercker Människokroppen 317 (1902). PT 1904, nr 30 A, s. 3 (om förvaltningsorgan).
(1 d, 2 a) -ORT~2. jfr -PLATS. Palmblad Geogr. 188 (1837, 1851). Ändpunkterna af våra stora vattendrag äro centralorter för trävarurörelsen. K. E. Palmén i Atlas öfv. Finl. 24: 10 (1899).
-PARTI~02.
1) till 1: midtelparti. Nerv- och bensystemernas centralpartier. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—49, s. 111; jfr 1 c. Centralpartiet af en spiralborr. Tekn. tidn. 1871, s. 269. NF 2: 1413 (1878).
2) till 2 a. Inom (nerv-)cellerna och de af dem sammansatta centralpartierna går ledningen vida långsammare än inom fibrerna. Rein Psyk. 1: 418 (1876).
(1) -PELARE~200. särsk. bot. centralt fröfäste. Hartman Botanol. 224 (1838, 1843). (Växtsläktet Erodiums frukt-)blad .. (äro) till ett antal af 5 .. förenade kring en centralpelare. T. Fries i UVTF 25: 55 (1880). Centralpelaren .. i kapselns midt (hos mossorna). Dens. Syst. bot. 278 (1897).
(1) -PLAN~2, n. geom. midtelplan mellan två parallella plan. Lindelöf An. geom. 216 (1864; se under -AXEL).
(1 d, 2 a) -PLATS~2. jfr -ORT. Palmblad Nov. 1: 64 (1840). På affärslifvets stora centralplatser. Bankkom. bet. 1883, s. 233. Flodström Sthmstariffer 40 (1894; se under -TRAFIK).
(1) -PLATÅ~02. geogr. platå i midten l. det inre af ett land l. en världsdel osv. Frankrikes centralplatå. Nathorst Jord. hist. 823 (1893).
(2 a) -POLIS~02. afdelning af den uniformerade ordningspolisen i (större) stad l. län hvars verksamhet ej är inskränkt till visst distrikt l. viss ort utan omfattar hela staden l. länet (i Sv. tidigast upprättad i Sthm 1876); motsatt DISTRIKTS-, ORTS-POLIS. Lundin N. Sthm 548 (1889). Med centralpolisens folk anordnas bevakning vid teatrar, förlustelselokaler, ångslupsbryggor o. d. äfvensom å andra platser, där tillfälligtvis folk strömmar samman. Stockholm 1: 285 (1897).
-POSITION~002. i sht mil. = -STÄLLNING 1. Lefrén Förel. 3: 35 (1817). Dalin (1850).
(2 a) -POSTKONTOR~002. Ill. Sv. 1: 95 (1882). Stockholms centralpostkontor. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 32. —
-PUNKT~2. medelpunkt.
1) (mindre br.) till 1. Nilsson Ur. 2: 8 (1862). Rein Psyk. 1: 225 (1876).
2) till 2, särsk. 2 a. DA 1825, nr 194, s. 1. (Åbo) var sedermera centralpunkten för landets utveckling och kulturlif. Schybergson Finl. hist. 1: 24 (1887). Gotland (hade) .. under den arabiska handelns tid .. blifvit en kommersiel centralpunkt. Hildebrand Medelt. 1: 779 (1894). Odhner G. III 2: 268 (1896).
(2 a) -REGERING~020. En centralregering för hela Tyskland tillsattes (år 1848) under erkehertig Johan af Österrike såsom Riksföreståndare. Svedelius Statsk. 2: 351 (1868). Om centralregeringens organisation under den äldre vasatiden. Edén (1899; titel).
(1) -RÖRELSE~200. fys. af centralkraft(er) föranledd rörelse. Ehrenheim Phys. 152 (1822). En centralrörelse inträder hvarje gång, då en kropp, som rör sig i en bestämd riktning, utsättes för inverkan af en kraft (en dragning eller en tryckning), som ständigt verkar i riktning mot en medelpunkt. Lindeberg Christie 79 (1876, 1892). Wijkander Fys. 1: 74 (1896).
(1, 2 a) -SJÖ~2. jfr -BÄCKEN. geogr. sjö som uppsamlar vattnet från ett visst vattensystem. Päijänne .. är .. centralsjö för hela tavastländska vattensystemet. NF 15: 1445 (1891). Topelius i Finland 13 (1893).
(2 a) -SMÖRJKOPP~02 l. ~20. GHT 1895, nr 246, s. 1. Smörjmedlet tillföres .. genom en s. k. centralsmörjkopp, från hvilken genom en af maskinen drifven mekanism smörjolja utportioneras till hvarje del. 2 Uppf. b. 2: 591 (1901).
(1) -SOL~2. astr. särsk. om en förr antagen stor sol som skulle utgöra (den orörliga) centralkroppen i stjärnsystemet (enl. Kant stjärnan Sirius); jfr -STJÄRNA. H. M. Melin i Nord. univ.-tidskr. I. 2: 2 (1855). Frågan om en centralsol är (numera) .. nästan bannlyst från astronomiens forskningsfält. H. Gyldén i NF (1878). (mer l. mindre) bildl. Skapte att mäta guddomens allt och kring lifvets centralsol / Ila i sferisk dans, din själs förmörkade tankar / Hylla ju jordens magnet och hvälfva slafviskt kring stoftet. Stagnelius 2: 432 (c. 1820). Centralsolen i det vittra förbundet fortfor att glänsa med en sydlig värma. A. P. Cronholm i SKN 1842, s. 210 (med syftning på Atterbom).
(2 a) -STATION~02. jfr CENTRAL, sbst. Stockholms centralstation (om järnvägsstation). Nyström Telef. 50 (1885). Centralstationer för elektrisk belysning. Tekn. tidskr. 1890, s. 127. Ledningarna från telefonapparaterna (sammanföras) inom en viss, ej alltför stor omkrets till en gemensam s. k. central- eller växelstation, som har att efter anfordran verkställa sammankopplingar mellan apparaterna. 2 Uppf. b. 3: 517 (1897).
(1) -STIFT~2. Urnan eller det egentliga fröhuset (hos bladmossorna) .., hysande i medelpunkten ett pelarlikt centralstift .., hvilket når från urnans botten upp i locket och fäster detta. Hartman Botanol. 119 (1832, 1843).
(1) -STJÄRNA~20. jfr -SOL. Hela astralsystemets centralstjerna, Alcyone. H. M. Melin i Nord. univ.-tidskr. I. 2: 2 (1855).
(1) -STRÅLE~20. fys. De s. k. centralstrålarne, hvilka träffa (den sfäriska) spegeln eller linsen nära centrum, skära .. hvarandra på ett större afstånd derifrån än de s. k. randstrålarna, hvilka träffa spegelns eller linsens kant. NF 1: 38 (1875).
(2 a) -STYRELSE~200. vanl. konkret. SC 2: 402 (1822). Sverige fick härigenom (dvs. gm 1634 års regeringsform) en stark och väl ordnad centralstyrelse. E. Carlson i Ill. Sv. hist. 4: 260 (1881). Centralstyrelsen (för Sv:s allm. folkskolelärareförening). Veckobl. f. folkunderv. 1881, s. 494. Centralstyrelsen (för denna bank) eger att gifva afdelningsstyrelserna de föreskrifter, hvilka anses erforderliga. SFS 1891, Bih. nr 78, s. 6. (mindre br.) abstr. Den åt Eder uppdragna centralstyrelsen öfver domänerna. SFS 1877, nr 40, s. 2.
(2 a) -STÄLLNING~20. särsk.
1) mil. om en sådan uppställning af trupper, att dessa med lätthet kunna uppträda åt hvilket håll som helst mot fienden; äfv. konkretare med tanke på platsen för ställningen; jfr -POSITION. SP 1809, nr 44, s. 2. En rådig general .. hade valt Vercelli til samlingsort för arméns särskilta corpser samt från denna centralställning med samlad styrka anfallit. Lefrén Förel. 3: 105 (1817). NF (1878).
2) järnv. om den anordning af växlar, signaler o. spärrbommar å en järnvägsstation, att de manövreras från en gemensam plats, dit ledningar äro dragna från hvar o. en af de olika växlarna osv. Malmö ställverk I för signalering af tåg in till 8 af ändstationens inre och yttre perrongspår samt ut från 7 af samma spår samt centralställning af 15 signaler, 38 vexlar, 8 urspårbara spärrbommar samt förregling af 3 vexlar. SD(L) 1900, nr 465, s. 3.
(2 a) -STÄLLVERK~02 l. ~20. järnv. å större järnvägsstation: under tjänstgörande stationsföreståndares omedelbara befäl stående ställverk hvarifrån order på mekanisk väg utgifvas till öfriga å stationen befintliga ställverk om tågens ut- l. infart o. d. SDS 1894, nr 411, s. 2. Ett stort antal stationer hafva försetts med moderna vexel- och signalsäkerhetsanordningar, å några stationer i förening med centralställverk för underlättande af tågmöten. SD(L) 1897, nr 567, s. 3.
(1) -SYSTEM~02. särsk. byggn. jfr -BYGGNAD, -KYRKA. Protestantiska kyrkobyggnader enligt central-systemet. E. V. Langlet (1879; titel). S:t Pauli (kyrka i Malmö är) .. uppbygd enligt det s. k. centralsystemet. Ill. Sv. 1: 235 (1882). C. R. Nyblom i PT 1898, nr 124 A, s. 3.
(2 a) -TELEFONSTATION~00102. jfr CENTRAL, sbst. Nyström Telef. 67 (1885). SFS 1894, Bih. nr 7, s. 34.
(2 a) -TELEGRAFSTATION~00102. jfr CENTRAL, sbst. Ill. Sv. 1: 42 (1875, 1882).
(1 d) -TRAFIK~02. järnv. Centraltrafiken — d. v. s. den persontrafik som sker medelst tur- och returbiljetter till centralplatserna. Flodström Sthmstariffer 40 (1894).
(1) -TRIANGEL~020. (föga br.) geom. triangel som uppstår då medelpunkten i en reguljär månghörning medelst räta linjer sammanbindes med två närliggande af dess vinkelspetsar. Bergroth Geom. 46 (1876).
(1) -TRÅD~2. särsk. naturv. Långsefter, inuti och midtigenom lafvens bål och grenar går en smal, elastisk, hård, cylindrisk så kallad centraltråd (filamen), sammansatt af ofärgade, genomskinlige, tätt ihopfogade, långa paralela fibrer. Westring Sv. lafv. 71 (1805). (Från den centrala ändan af ett afskuret nervrör) utväxa ånyo nervrör, som fyllas med märgsubstans och centraltråd. Hygiea 1856, s. 694. I en del bakterier har Schottelius påvisat en starkare färgbar central tråd, hos baciller och spiriller, eller punkt, hos kokker, ”centraltråden”. Sundberg Mikroorg. 40 (1895).
(2 a) -UPPVÄRMNING~020. uppvärmning af flere rum l. en våning l. ett hus o. d. gm ledningar från en gemensam värmekälla. Rothstein Byggn. 721 (1875). SFS 1893, Bih. nr 7, s. 16.
(2 a) -VARMAPPARAT~1002. jfr -VÄRMEAPPARAT, -UPPVÄRMNING. Tekn. tidskr. 1887, s. 132.
(1) -VULKAN~02. geol. Thomée Blanc 1: 189 (1865). Vanligen befinna sig vulkanerna flere tillsammans i samma vulkaniska trakt, och de äro då antingen ordnade i rader, s. k. kedjevulkaner, eller grupperade rundt omkring en stor vulkan, hvilken liksom bildar medelpunkt till de öfriga, s. k. centralvulkaner. NF 17: 1460 (1893).
(2 a) -VÄRMEAPPARAT~10002 l. ~10102; jfr -VARMAPPARAT, -UPPVÄRMNING. Tekn. tidn. 1871, s. 122.
(2 a) -VÄRMELEDNING~0020. i sht konkret. Katal. öfv. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 92.
(2 b) -ÅSIKT~02 l. ~20. Det var mig omöjligt att (hos Goethe) träffa en centralåsigt, eller en bestämdt utsagd öfvertygelse om konstens idé. Törneros Bref 1: 398 (1834).
(1) ~2. geogr. Fyra .. ögrupper (i Ålands arkipelag) .. sluta sig till en centralö, fasta Åland. Z. Topelius i Finland 7 (1893).
(1) -ÖPPNING~20. Bland Crinoideerna bilda Pentatremiterna en egen grupp, utmärkt genom de fem omkring centralöppningen på vertex belägna stora öppningarna. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—49, s. 463.
Anm. I ä. tid förekom centralisk i samma bet. som central. Den Himmelska Solen haar sin correspondence och sammanstemmande medh den centraliska Solen. Hiärne 2 Anl. 150 (1706). Et centraliskt omlopp. Rinman 1: 798 (1788). Kahl Tegnér 184 (1851, 1868).
Spoiler title