SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
CHAUSSÉ ʃåse4, äfv. ʃos- (schåssé Dalin), r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. chaussee, eng. chaussée, af fr. chaussée, sannol. (jfr Murray under causey) af senlat. calciata (näml. via, väg), tilltrampad, af senlat. calciare, tilltrampa (med hälarna), af lat. calx, häl, fot (jfr CHAUSSERA, v.2); enl. ett annat antagande (jfr Diez samt Körting Lat.-rom. Wb. (1901)) af vulgärlat. *calciata (näml. via, väg), belagd med (kalk)sten l. murad, af lat. calx, sten, kalksten (se KALK)]
(i sht om utländska förh.) stor o. bred (lands)väg försedd med upphöjd körbana (på underlag af sten, makadam o. d.) o. med afloppsdiken vid sidorna; stundom allmännare: (stor o. bred) landsväg. Fischer Resa 246 (1800). Atterbom Minnen 32 (1817). På chausséen till Christianstads Söderport. Almqvist Am. H. 1: 129 (1840). Kongl. Maj:t (fann) godt förordna Öfverste-Lieutenanten Israël af Ekenstam, att afresa till norra Tyskland, för att inhemta upplysningar om dervarande Chausséer eller så kallade macadamiserade väg-anläggningar. Propos. t. riksd. 1840—41, nr 71, s. 22. Snoilsky 4: 170 (1887). E. G. Palmén i Atlas öfv. Finl. 27: 12 (1899).
Ssgr: CHAUSSÉ-AFGIFT03~02, äfv. ~20. = -PENNING(AR). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 363 (1893).
-BYGGNAD~20. Jungberg (1873).
-PENNING(AR)~20. jfr -AFGIFT samt VÄG-PENNINGAR. Jungberg (1873).
Spoiler title
Spoiler content