[jfr t. civilität, eng. civility, fr. civilité, af lat. civilitas, -tātis, af civilis (se CIVIL, adj.)]
1) (†) hyfsning, bildning; civilisation (se d. o. 2). Schroderus Uss. D 4 a(1626). Eders Grefl. Excell. skulle gärna hafwa en lärdh Mann till Schole mästare, att thet Barbariska folket (dvs. finnarna) så afläget boendes kunde thär igenom småningom komma till någon cultur och civiliteet. Leinberg Skolv. 3: 114(1662).
2) (numera föga br.) höflighet, artighet; artighetsbetygelse; etikettsbruk. Nu till att mötha them (dvs. borgarna som begärt konferens) medh civilitet, gingo Ridderskapet och Adelen till och resolverade, att thesse (i det följande uppräknade personer) måtte uthskickade warda till att conferera medh dem. RARP 4: 320(1650). Ha kundskap om hattens påsättande och alla små Civiliteter, veta på hvad rum eller trappsteg man skall emottaga eller släppa en annan i Visite &c. &c. Dalin Arg. 1: 276(1733, 1754). G. Dalin(1871).
