SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KURTAGE kurta4ʃ (äv. med mer l. mindre fr. uttal), r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. COURTAGIE, r. l. m.
Ordformer
(cortage 1662. courtage 17001931. courtagie 16881771. kurtage 1801 osv.)
Etymologi
[av fr. courtage resp. ä. holl. cortagie, till fr. courtier, mäklare, av ovisst urspr.]
handel. mäklararvode vid köp l. försäljning av varor l. värdepapper, vanl. utgående i procent av slutsumman. Stiernman Com. 3: 98 (1662). Provision och Courtage för de till Tyskland remitterade Wäxlarne. Därs. 5: 839 (1700). Deltagarna i fondbörsen äga att i avtal, som de sluta för annans räkning, uppbära provision, vanligen kallad courtage. Leander TidnHand. 20 (1926).
Spoiler title