publicerad: 1905
CYKEL sy4kel l. syk4-, stundom 32 (sy´ckl Dalin), sbst.1, r. (m. Dalin (1850), Lundell); best. -n, numera sällan -klen (Wasberg Ferguson 304 (1771), Ljunggren SVH 5: 538 (1895: diktcyklen, Fannycyklen)); pl. -kler, äfv. -klar; l. (numera föga br.) CYKLUS syk4lus l. sy4k-, r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
Etymologi
[jfr eng. o. fr. cycle, t. cyklus, af lat. cyclus, af gr. κύκλος, ring, krets, kretsformig bana, kretslopp (med afs. på etymologien se vidare HJUL); jfr BICYKEL, EPICYKEL, HEMICYKEL, MONOCYKEL, TRICYKEL, CYKEL, sbst.2, samt CYKLAMEN, CYKLOID, CYKLOMETER, CYKLON, CYKLORAMA, ENCYKLIKA, ENCYKLOPEDI m. fl.]
1) [jfr motsv. anv. i gr. o. lat.] (föga br.) cirkel (se d. o. I 1). Sundén (1885). — i bild (jfr 2). Genom att således till en sammansmälta de båda ändpunkterna, förvandlar hon (dvs. erfarenheten) linien af sina fortsättningar till en cykel. Atterbom Philos. hist. 5 (1835).
2) [jfr motsv. anv. i lat., t., eng. o. fr.] astr. följd af år efter hvilkas förlopp vissa kronologiska förhållanden (vanl. i samband med vissa astronomiska företeelser) åter inträda i samma lägen som förut. En Cyclus är en stadigvarande omgång eller Circulation af samma delar utaf något slags tid. Wasberg Ferguson 304 (1771). Denna omgången (dvs. måncykeln) kallas (efter upptäckaren, greken Methon) Methons Cycle. Chierlin Sjöm. 88 (1777). Solens Cyclus. GT 1788, nr 53, s. 3. Vissa cycler och tidsperioder (hafva) blifvit brukade til sammansättningar af det Julianska och Gregorianska calendarium. Melanderhjelm Astr. 2: 258 (1795). Hvarje år är utan tvätydighet betecknadt .., när man uppgifver dess ordningstal inom de tre ifrågavarande cyklarne (dvs. solcykeln, måncykeln o. indiktionscykeln). Lindhagen Astr. 428 (1858). Cyklerna anordnades egentligen för att man lättare skulle kunna bestämma de kyrkliga högtidsdagarna. NF (1879). De längre tidrymderna (kallas vanligen) perioder, de kortare cykler, så att en period består af flere cykler. Därs. 12: 1048 (1888). jfr INDIKTIONS-, MÅN-, PÅSK-, SOL-CYKEL. — [jfr motsv. anv. i eng.] (föga br.) i allmännare anv.: följd af företeelser l. händelser som regelbundet upprepas i en viss ordning; kretslopp; tidsskede efter hvars förlopp vissa företeelser l. händelser upprepas i samma ordning som förut; stundom: världsålder; jfr CIRKEL I 8 b slutet. Dalin (1850). Kindblad (1868). En indisk cykel. Edgren Tennyson 44 (1902; om inom sig begränsad period af många årmyriader). jfr LIFS-, VECKO-, ÅRS-CYKEL.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] krets l. följd l. serie (af sägner, dikter, berättelser, romaner osv. som röra sig omkring en gemensam hufvudperson l. hufvudhändelse osv. l. som uppbäras af en gemensam grundidé osv. o. därigenom bilda ett sammanhängande helt); sammanhängande serie (af konstverk, t. ex. målningar); i fråga om musikaliska alster: följd (af satser som tillsamman bilda ett musikaliskt helt). (Folkvisorna) foga sig ej tillsammans i större cykler — smärre sådana förekomma någon gång. Geijer I. 3: 378 (1814). Jag ville .. engång se .. Dagens Stunder, behandlade (af Fahlcrantz) i en cyclus af landskapsstycken. Atterbom Minnen 287 (1818). En cyklus af hänförande sångprof ur en fornnordisk kämpasaga. Böttiger 6: 364 (1847; om de först offentliggjorda nio sångerna af Tegnérs Frithiofs Saga). Tidemand målade .. en cykel af 10 bilder, som framställde den Norske bondens lif från vaggan till grafven. Nord. tidskr. 1852, s. 61. Fältskärns berättelser. Första cykeln. Topelius (1853; titel). Sonaten .. är en cykel af tre eller fyra satser, hvilka utgöra de serskilda faserna af en lyrisk, skildrande eller dramatisk framställning. Bauck Musikl. 2: 125 (1871). I Tyskland utvecklades (Sigurds-)sagan vidare genom förbindelse med andra cyklar. Schück Sv. lit.-hist. 1: 52 (1885). Under den gemensamma titeln Riddara-rímur utgaf han (dvs. T. Wisén) .. tre cykler af rimor. Söderwall i 3 SAH 7: 39 (1892). Själf har (Bellman) .. alltid betraktat denna cykel (dvs. Fredmans epistlar) såsom sitt främsta och djupaste verk. Levertin Sv. gestalt. 147 (1903). — jfr BILD-, DIKT-, NOVELL-, POEM-, ROMAN-, SAGO-, SONETT-, SÅNG-CYKEL m. fl.
4) [jfr motsv. anv. i eng.] (mindre br.) i allm.: följd, serie, rad; grupp. Klassen är stängd (dvs. lärjungen måste förblifva i en viss klass), ända till dess hela cyclen af dess läroämnen är genomlupen: gossen måste således först och främst vänta på sig sjelf. Klassen är äfven stängd, ända till dess hans kamrater genomlupit denna cyclus: gossen måste således äfven vänta på de andra. Tegnér E. skr. 3: 224 (1828). En cyklus af nordiska forntidsminnen blomstrade upp i Oelenschlägers odödliga ungdomsdikter. A. Cronholm i SKN 1841, s. 20. Agardh Theol. skr. 1: 56 (1843, 1855).
5) [jfr motsv. anv. i gr.] (föga br.) krets (af personer); jfr CIRKEL I 10 a. Den inskränktare cyklus af skriftställare och skalder, hvilka (slöto sig samman) under namn af den Götiska Skolan. Sturzen-Becker Sv. skönlitt. 71 (1845). — särsk. med anslutning till CYKLISK 4 slutet. Den (af grekerna) i antikens tidehvarf så kallade Cykeln af episka skalder. Atterbom Poes. hist. 2: 115 (1848).
Ssgr: (3) CYKEL-MÅLNING30~20. Den stora cykelmålningen ur Niebelungenlied. Estlander Konst. hist. 325 (1867). —
(2) -TAL~2. tal som angifver huru många år, månader, dagar osv. en viss kronologisk cykel innefattar. Rydberg Urpatr. 35 (1873).
Spoiler title
Spoiler content