SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1905  
CYKLISK syk4lisk l. sy4k-, äfv. KYKLISK kyk4- l. ky4k-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(cykl- (cycl-) Melin (se 1 b), Estlander (se 4), Sylwan (se 4) osv. kykl- Thomander (se 1 b), Palmblad (se 4 slutet), Schück (se 4 slutet))
Etymologi
[jfr t. cyklisch, eng. cyclic(al), fr. cyclique, af lat. cyclicus, gr. κυκλικός o. (jfr 1 b) κύκλιος, af κύκλος (se CYKEL, sbst.1)]
adj. till CYKEL, sbst.1: som bildar l. utgör l. hänför sig till osv. en cykel l. cykler. — särsk.
1) [jfr motsv. anv. i gr., lat. o. eng.] motsv. CYKEL, sbst.1 1: som bildar l. utgör en cirkel, cirkelformig, kretsformig. I den gröna delen af bladet finnes ett cycliskt palissadparenchym, som inåt öfvergår i svampparenchymet. Areschoug Bladets anat. 76 (1878). — särsk.
a) bot. i uttr. cyklisk blomma, blomma hvars delar (foderblad, blomblad, ståndare o. pistiller) äro ordnade i ett antal (ofta liktaliga) kransar. NF 20 (1896). — jfr A-, HEMI-, PENTA-CYKLISK.
b) i uttr. cyklisk dans o. d., i fråga om forngrekiska förh.: ringdans som dansades omkring en guds altare vid firandet af ngn religiös högtidlighet, i sht om dylik ringdans vid backusfesten, förenad med afsjungandet af dityramber; ofta liktydigt med dityramb. Kykliska chorer. Thomander Skr. 3: 444 (1826). Att .. (Filoxenos) i de kykliska chorerna först införde melodier eller meliska sånger. Palmblad Fornk. 2: 320 (1844). Den cykliska chordansen var (i allmänhet) likbetydande med dithyramb. Melin Gr. lex. (1845, under κύκλιος).
c) kem. i uttr. cyklisk förening, (vanl. organisk) förening af flervärdiga atomer som binda hvarandra på det sätt, att de bilda en sluten krets l. kedja. Widman Org. kemi 53 (1895). — jfr ALI-, HETERO-, HOMO-, ISO-CYKLISK.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] astr. motsv. CYKEL, sbst.1 2: som hänför sig till l. gäller l. sammanhänger med osv. en kronologisk cykel l. kronologiska cykler. Cyclisk .. beräkning af Påskterminen. Sv. eccles.-tidn. 1844, s. 38. De cykliske måntabellerna (skulle enl. ett af tysken Weigel år 1697 framställdt förslag) endast begagnas så länge, till dess det blifvande kollegiet utarbetat nya astronomiska. E. Hildebrand i Sthms reallärov. progr. 1882, s. 5. De påfliga cykliska tabellerna. H. Hildebrandsson i Nord. tidskr. 1901, s. 612.
3) med. motsv. CYKEL, sbst.1 2 slutet; om vissa sjukdomar: hvars symptom (åter)komma i en viss regelbunden ordning. J. Björkén i Hygiea 1865, s. 192. Cyklisk albuminuri. Flensburg Albuminuri hos friska sold. 8 (1892). — särsk. om vissa sinnessjukdomar; jfr CIRKULÄR, adj. 6 b.
4) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. CYKEL, sbst.1 3. Stora cykliska framställningar. Estlander Konst. hist. 324 (1867). De cykliska (instrumental-)formerna. Bauck Musikl. 2: 125 (1871). Såväl kvartetterna som symfonierna, sonaterna och konserterna äro — som bekant — cykliska kompositioner. Wegelius Mus. hist. 294 (1892). Man har i denna cykliska form — samlingar af i sig mer eller mindre afslutade smärre dikter — velat se en svensk egendomlighet. Sylwan Sv. lit. 295 (1903). Luca Signorelli(s) .. stora cykliska framställning af yttersta domen. Levertin Sv. gestalt. 291 (1903). jfr: Som de (stora förtäljarna) diktar hon episkt och cykliskt, ständigt på bredden, utan att någonsin tröttna vid att foga episod till episod. Därs. 284. — särsk. [jfr motsv. anv. i gr., lat., t., eng. o. fr.] i uttr. cyklisk skald l. diktare (förr äfv. poet), benämning på hvar o. en af de forngrekiska skalder som i enskilda, under en senare tid till sammanhängande cykler ordnade, sånger utförde det sagostoff som beröres hos Homerus utöfver det egentliga innehållet i hans epos; jfr CYKLIKER; samt i uttr. cyklisk dikt l. cykliskt skaldestycke o. cyklisk poesi, om (hvar o. en af) nyssnämnda sånger l. samlingar af sånger. De cykliska poeterna. Höijer S. skr. 3: 495 (c. 1810). Den homeriska skaldesången (fortplantades af de) .. Kykliska skalderna. Palmblad Fornk. 1: cxvi (1843). Den utveckling af episk poesi, som blifvit bekant under namn af den cykliska, betecknar en öfvergång från epos till historia. Atterbom Poes. hist. 2: 118 (1848). Många af de cykliska dikterna gällde för att vara författade af Homeros sjelf. NF 3: 702 (1879). Schück Världslitt. 1: 59 (1898).
Spoiler title