SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1905  
CYKLOP syklå4p (syklóp Dalin; (i pl.) rimmande med hoper: Livin Kyrk. 28 (1781)); i bet. 1 äfv. (i sht i senare tid) KYKLOP kyk-; i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cykl- (cycl-) Rel. cur. 51 (1682), Ehrenadler Tel. 22 (1723), Levertin Sv. gestalt. 122 (1903) osv. kykl- Rudbeck Atl. 3: 582 (1698), Gumælius Passow (1841, under κύκλωψ), Centerwall Mytol. 15 (1897) m. fl. Anm. I ä. tid användes ordet stundom i lat. form med lat. böjning. Cyclopes woro enögde .. jättar widh berget Ätna i Sicilia. Lex. Linc. (1640, under cyclops). Desse cyclopes voro grufsamme Resar. Bliberg Acerra 193 (1737))
Etymologi
[jfr t. cyklop, kyklop, eng. cyclop(s), fr. cyclope, af lat. cyclops, -ōpis, af gr. κύκλωψ, eg. rundögd, af κύκλος, krets (se CYKEL, sbst.1) o. ὤψ, öga (jfr AUTOPSI, MYOPI, OPTISK m. fl.)]
1) i den grekisk-romerska mytologien: individ af ett släkte af oskapliga jättar med ett enda stort, rundt öga midt i pannan, hvilka hos Homerus (Odysséen, 9:de sången) omtalas ss. en på Sicilien boende, jättelik, vild folkstam, söner af Poseidon, men af senare författare göras till söner af Uranos o. Gaia o. framställas ss. medhjälpare åt Hefaistos (Vulkanus) i dennes verkstad under Etna o. ss. stamfäder för smederna. Een Åbäkelig Cyclop. Spegel Guds verk 189 (1685). Cycloperne, de vanskapelige Resar hvilka upäta folck. Ehrenadler Tel. 22 (1723). Polyfem var enligt gamla urkunder, en namnkunnig Cyclop eller Jätte med ett enda öga mitt i pannan. Polyfem I. 1: 3 (1809); jfr anm. nedan. På Sicilien (gaf man åt Hefaistos) kykloperna till hjälpare och gesäller. Centerwall Mytol. 98 (1897). Ett .. allmänt pastoralmotiv är cyclopen Polyfems kärlek till hafsnymfen Galatea. Levertin Sv. gestalt. 122 (1903). — särsk.
a) (†) i allmännare anv. Troglodyter, eller under Jorden warande Cycloper, eller dhe som i wåre gamble Historier kallas BergzTroll och Dwärgar, hwilka förmenas hafwa allahanda .. sköna Smiden förfärdigat. Rel. cur. 51 (1682).
b) (vanl. skämt.) i öfverförd bem.: smed; jfr CYKLOP-FOLK. Gyllenborg Vitt. 1: 238 (1786, 1795). Deras (dvs. sporrsmedernas i Jönköping) efterträdare på 1600-talet varda de talrike bössesmederna, och desse i sin ordning äro föregångarne till Husqvarnas cykloper. Rydberg Jönk. 21 (1880). PT 1905, nr 35 A, s. 3.
Anm. Ang. användningen af cyklop, CYKLOPISK om den 1809 - 1812 utgifna tidningen Polyfem samt om dess skribenter o. gynnare se O. Östergren i Språk o. stil 3: 164 ff., 168 ff. (1904).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr., efter nylat. cyclops, af den danske naturforskaren O. F. Müller upptaget ss. namn på ett visst släkte af klyffotingarna (jfr nedan), hvilket utmärker sig därigenom, att de till detsamma hörande djuren hafva blott ett öga, detta midt i pannan. Jfr Müller Entomostraca seu insecta testacea 99 ff. (1785)] zool. (individ l. art af) det till småkräftorna, ordningen Copepoda (fritt simmande klyffotingar) hörande släktet Cyclops Müll.; särsk. om arten Cyclops quadricornis (Monoculus quadricornis Lin.); jfr HOPP-FOTING. Årsber. t. VetA 1823, s. 365. Cyclopen .. är .. gulaktig och simmar i vattnet likasom i satser. Hartman Naturk. 262 (1836). Cyklopen (Cyclops quadricórnis) är allmän i stillastående vatten. Torin Zool. 202 (1878). Tullberg Djurr. 293 (1885).
Ssgr (till 1): CYKLOP-FOLK03~2. särsk. i öfverförd bem., till 1 b. Cuendias o. Féréal Span. 11 (1851).
-MUR~2. jfr -MURVERK samt CYKLOPISK 1. Cronstrand Skr. 285 (c. 1850). Längst ut mot Sarazentornets cyklopmurar, där vågorna bryta på djupare vatten, dundra och dunka de mot gråstensgrunden. Strindberg Tr. o. otr. 2: 106 (1884, 1890). 2 Uppf. b. 1: 13 (1897).
-MURVERK~02 l. ~20. jfr -MUR. Tekn. tidskr. 1897, A. B. s. 140.
Spoiler title