SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÄMNING däm3niŋ2, r. l. f. ((†) m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dämb- (demb-) Dahlberg Dagb. 200 (1677; Lundströms uppl.), Johansson Noraskog 3: 152 (i handl. fr. 1684))
vbalsbst. till DÄMMA, v.2
1) till DÄMMA, v.2 1; äfv. konkret: damm(byggnad), fördämning; jfr DÄMME; stundom om den gm dämningen bildade vattenbassängen l. den däri befintliga vattenmassan. OxBr. 3: 37 (1622). Dämningarna vid desse dammar voro lagde endast af tufvor. Linné Sk. 376 (1751). jfr AF-, FÖR-, UPP-, VATTEN-DÄMNING m. fl.
2) (†) å orgel: mekanisk inrättning som hindrar parallellerna från att vrida sig åt sidan; jfr DÄMMA, v.2 1 b. Registerna (på orgeln) äro förvarade .. med dämningar, som förhindra deras sidovridning. Hülphers Mus. 304 (1773).
4) mus. till DÄMMA, v.2 3 slutet. UB 2: 494 (1873).
5) (mindre br.) gjut. till DÄMMA, v.2 4. Rinman (1788).
6) skogsv. till DÄMMA, v.2 5; äfv. konkret, om det lager af mull o. sand som vid dämning lagts på en mila. VetAH 1780, s. 43. Dämning eller kallsläckning. JernkA 1899, s. 355.
7) metall till DÄMMA, v.2 6; äfv. konkret, om fördämningen i ”ställets” öppning. JernkA 1825, 1: 251. 2UB 5: 348 (1902). jfr LER-DÄMNING.
Spoiler title
Spoiler content