SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DÅS 4s, n.; best. -et.
Etymologi
[till DÅSA]
(hvard., föga br.) förhållande(t) l. tillstånd(et) att dåsa. Slutligen vaknade han ur sitt dås och höjde gäspande armarna. Heidenstam Alienus 1: 108 (1892). Hela sällskapet satt och njöt sitt angenäma dås. Högberg Frib. 198 (1910). — jfr HALF-DÅS.
Spoiler title