SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÄRFÖR 40 l. 04, l. (numera bl. i skriftspr., högtidl. l. ålderdoml.) DÄRFÖRE4~10 l. 032, adv.
Etymologi
[fsv. þär for (fore, före); jfr d. derfor, t. dafür o. darum]
I. demonstr.
1) (numera föga br.) därframför. GR 3: 4 (1526). Wolter Symask. 26 (1866).
2) (numera nästan bl. i skriftspr.) vid hvarjehanda sbst., adj. o. verb som konstrueras med prep. för: för den l. det l. denna l. detta l. den saken osv. Han gaf inte mycket därför. Är det tacken därför? Jag rådde inte därför. Han gaf goda skäl därför. Thet han ther fore næpses. GR 1: 208 (1524). Sig sjelf, sitt nöje, hvad hans ära rör, / det älskar mannen, offrar allt derför. Tegnér 2: 511 (1835). Dalin (1850). särsk. (†) i uttr. hålla (det) l. akta därföre (att), hålla före, anse (att). Håller thet icke therföre, ath troon på Iesum Christum .. kan lidha personers anseende. Jak. 2: 1 (NT 1526). Humbla Landcr. 128 (1740).
3) af den orsaken l. grunden l. anledningen, på grund däraf, fördenskull, till följd däraf; således, alltså. Det var just därför (som) jag frågade. (Djäfvulen) äre wij aldrigh frij så lenge wij här leffue, Ther fore måå wij wara gladhe ath wij kunne snart komma til jtt annat liffuerne. OPetri Hb. C 3 b (1529). Han hatar lifvet, och därför framåtskridandet, och därför hänförelsen. Rydberg 2: 310 (1867). särsk.
a) med koncessiv bet.: trots detta, det oaktadt; ”för det”. Petreius Beskr. 1: 9 (1614). Den sjelfständige mannen kunde beundra och älska utan att derföre vara blind. CAHagberg i SKN 1841, s. 31.
b) med syftning på en efterföljande att- sats, skildt från denna gm andra satsdelar l. (vanl.) ställdt omedelbart framför densamma; i senare fallet äro adv. o. konj. antingen att uppfatta ss. två särskilda ord (i så fall med starkare tonvikt på adv.) eller ock sammansmälta de till en enhetlig konj.: emedan, eftersom, alldenstund. Jag gjorde det inte därför, att jag trodde det skulle vara bättre så, utan (osv.). 1Mos. 2: 23 (Bib. 1541). Dherföre äre .. så mång Tusende på en dag slagne, .. att the haffue syndet. Ludvigsson Norman 31 (c. 1550). Han hade många ovänner, därför att han aldrig skonade hvad han ansåg dumt. De Geer Minn. 2: 39 (1892).
II. (numera bl. ngn gg i skriftspr., i sht i juridisk l. kameral stil) rel.
1) motsv. I 2: för hvilken l. hvilket osv. GR 17: 387 (1545). Kajanläggningarna, därför han påtagit sig ansvarigheten. PT 1909, nr 258 A, s. 3.
2) (†) motsv. I 3: hvarför, på grund hvaraf. GR 3: 2 (1526). Strinnholm Hist. 2: 205 (1836).
Spoiler title
Spoiler content