SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÖPA 3pa2, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (föga br., Sjöl. 1667, Skipm. 20, AStrindberg i Framtiden 1877, s. 479); -ARE (se d. o.), -ERSKA (tillf., Düben Lappl. 264 (1873)); jfr DOP, sbst.1
Etymologi
[fsv. döpa, doppa, döpa, motsv. d. døbe, isl. deypa, doppa, fsax. dōpian, got. daupjan, mht. töufen (med biformen toufen, t. taufen); sannol. kausativbildning till DJUP; besläktadt med DOPPA; jfr DOP, sbst.1 o. sbst.2 Ordets anv. i bet. 2 torde bero på tyskt inflytande]
1) (†) = DOPPA, v. 1. (Säcken) döpes uti 2 delar beck och 1/7 del tiära. Grundell AnlArtill. 2: 42 (c. 1695). Månge (sjömän) .. blifva .. tämmeligen döpte, ja ock .. dränckte. Bliberg Acerra 274 (1737).
2) (låta) förrätta sådan religiös handling med (ngn) hvari ett väsentligt moment utgöres af (namngifning i förening med) öfverösning l. bestänkning med l. neddoppning i vatten l. annan vätska; vattenösa; särsk. i fråga om det kristna dopet; jfr KRISTNA samt anm. nedan; äfv. abs. Gossen är döpt till Erik, dvs. har i dopet erhållit namnet Erik. Gåår för then skul vth, och lärer alt folk, och döper them J namn fadhers och sons och then helghe andes. Mat. 28: 19 (NT 1526). Prästen bör altijd fråga, om Barnet är hemma döpt eller ey, och rätteligen döpt. Kyrkol. 3: 6 (1686). I den judiska församlingen döptes både späda barn och fullvuxna menniskor. Thomander 2: 230 (1855). — jfr OM-, TVÅNGS-, VÅLD-DÖPA, äfvensom NY-, O-DÖPT. — särsk.
a) [i de bibliska uttryckssätten vanl. efter uttr. med prep. εἰς i den gr. grundtexten i NT] i förb. med prep. (numera bl. till), i vissa (i sht bibliska l. religiösa) uttryckssätt som angifva visst syfte med l. viss verkan l. effekt af ett dop. (Johannes döparen:) Jach döper idher j watn till bätring. Mat. 3: 11 (NT 1526). Jagh döptes ey till lycka, / Men dygd och salighet. Ps. 1819, 350: 2. — särsk. med bestämning angifvande ngt hvari den döpte får del l. ngn l. ngt som den döpte har att hylla sig till l. bekänna l. underordna sig resp. den kategori af trosbekännare som ngn gm ett dop kommer att tillhöra. Weten j icke brödher ath alle wij som äro döpte till Christum Jesum, wij äro döpte j hans dödh? Rom. 6: 3 (NT 1526; Bib. 1917: döpta till hans död). Alle wordho the vthi Mosen döpte j skynom och i haffwet. 1Kor. 10: 2 (NT 1526; Bib. 1917: döpta till Moses). (Judegossen) supplicerade .. det H. M. ville låta honom döpas till Christen. JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 102. Då hans dotter döptes till lutersk tro. GGranfelt i FinBiogrHb. 2481 (1905).
b) (†) i uttr. döpa (ngn) vid (ett visst) namn, i dopet gifva (ngn ett visst) namn. LMil. 1: 2 (1680).
c) (†) i uttr. döpa (ett barn) (ngn), vid dopförrättning uppföra (ngn) ss. fader (till ett barn). (Pastor i Sahalax rannsakades för) att han skulle hafua döpt itt barn på en, som war wid tinget frijkallat. ConsEcclAboP 529 (1661).
d) oeg. (Han) hade .. ”döpt” .. (det tillverkade träspöket) med sitt eget blod. KyrkohÅ 1914, s. 241 (1639). (Häxan) gjorde sig .. af klutarna en docka, som hon döpte med sand till Erik. Heidenstam Svensk. 1: 168 (1908, 1909). — särsk.
α) om invigning af kyrkklockor (i den katolska kyrkan) o. fartyg under dopliknande ceremonier. Huru han skal wiya .. altare eller döpa klockor. OPetri 1Post. 65 a (1528). SDS 1899, nr 488, s. 1.
β) i fråga om det bland sjömän förekommande bruket att första gången en person till hafs passerar ngn viktig linje l. punkt (numera bl. ekvatorn) doppa honom (ett antal gånger) i hafvet l. öfverskölja honom med vatten. Effter thenna Dagh (skall) sådan Döpning (vid passerande af Kullen) hwarken tålas eller tillåtas. Sjöl. 1667, Skipm. 20. Kalm Resa 3: 320 (1761).
Anm. till 2. I fråga om den specifikt kristna dophandlingen användes i sv. äfv. verbet kristna, hvilket starkare än döpa framhåller dopet ss. den akt hvarigm ngn upptages i den kristna församlingen. I ä. tid höllos stundom de båda verben med tillhörande vbalsbst. strängt i sär. En person ansågs sålunda kunna vara döpt utan att vara kristnad. Detta var fallet, för så vidt dopet blott försiggått hemma o. icke i kyrkan i församlingens närvaro. Mot detta betraktelsesätt o. den med detsamma i närmaste sammanhang stående seden att efter ett regelrätt dop i hemmet låta döpa ett barn en andra gång i kyrkan fördes af de högre kyrkliga myndigheterna en häftig kamp. Jfr SynodA 1: 18 (1607), 108 (1660), 115 (1662), Kyrkol. 3: 3 (1686).
3) i öfverförd l. mer l. mindre bildl. anv. — särsk.
a) med tanke på dopet ss. ett genomgående af ngt resp. ss. en rening, ett begåfvande med anden, en invigning, en besegling osv. Kunnen j .. döpas medh thet dopet som iach skal döpas medh? Mat. 20: 22 (NT 1526). Han skal döpa idher medh then helgha anda, och medh eeld. Mat. 3: 11 (NT 1526). (Den siste kämpen:) Döpter är jag / I rödan blod. Geijer I. 3: 194 (1811). (I Rochester) skall jag spendera en kagge sekt att döpa kontraktet med. THedberg i VLitt. 3: 459 (1902).
b) med tanke på dopet ss. en akt af kristning. De lärde sig den kristna kyrkans symboliska tecken och färger, i afsigt att .. ”döpa den grekiska konsten”. Estlander KonstH 128 (1867).
c) med tanke på dopet ss. en akt af namngifning. The kunna alla döpa / Mäd lyt' ok Ökenampn. Lucidor Hel. H 2 b (1673). All den svaghet, man döper till styrka. VNorström (1911) hos Liljedahl Norström 2: 306. — jfr OM-, UPP-DÖPA.
d) med tanke på dopet ss. ett öfversköljande med vatten. Stundom Mälaren wtlöper, / salt watn stundom honom döper. JMessenius (1629) i HB 1: 77. (Man kan) på ett mycket bekvämt sätt upptäcka, om mjölken blifvit ”döpt” (dvs. uppblandad med vatten). 2UB 2: 107 (1901).
Särskilda förbindelser: DÖPA NED. (†) = DÖPA 1. Medh thet at wij döpes nidh j watnet, betecknas (osv.). OPetri 2Post. 220 b (1530).
DÖPA OM10 4. jfr OMDÖPA.
1) till 2: döpa (ngn) på nytt. HH 24: 157 (i handl. fr. 1710). (Vederdöparna) yrkade, att hvarje rätt kyrkomedlem borde döpas om igen. NF 1: 665 (1876).
2) till 3 c: gifva nytt namn åt (ngn l. ngt). Björnståhl Resa 2: 106 (1773). Ville man ha större frihet i odet, döpte man om det till kantat. Sylwan (o. Bing) 1: 413 (1910).
Ssgr (†; till 2): A: DÖP-BARN. dopbarn (se d. o. 2). Lind (1738, 1749).
-NAMN, se B.
B: DÖPE-FADER. [fsv. döpefadhir] = DOPFADER. Presten, som Barnet döpte, kallades fordom Döpefader. Ullenius Ro 301 (1730).
-NAMN. (döp- Dalin) = DOPNAMN. Eskill han döpenampnet bär. Messenius Christm. 237 (c. 1616). Dalin Arg. 2: 122 (1754).
-STEN. = DOPSTEN. Linc. (1640).
Spoiler title
Spoiler content