SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
DAGA da3ga2, v. -ade; o. DAGAS da3gas2 (da`gas Weste), v. dep. -ades, p. pr. -ande (se under I 1 b ζ). vbalsbst. -AN (föga br., Upsala n. tidn. 1901, nr 1674, s. 3 (i vers)), -ANDE (se under I 1 b ϑ α'); jfr DAGNING.
Etymologi
[afl. af DAG; se för öfr. nedan under I o. II]
I. [fsv. daghas; jfr d. dages, isl. daga, nor. daga o. dagast, feng. dagian samt mnt. o. holl. dagen, fht. tagēn, t. tagen] blifva dag; sprida dag; jfr BEDAGA II, UPPDAGA.
1) DAGAS.
a) opers. med formellt subj.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., nor., holl., nt. o. t.] i eg. bet.: blifva dag, gry; ljusna (till dag). Luk. 22: 66 (NT 1526). Om morghonen bittijdha tå thet daghadhes, stoodh Konungen vp. Dan. 6: 19 (Bib. 1541). Lex. Linc. (1640; under astrum). Dagen effter däd första dhäd dagades, for Olof till fechte platzen. Reenhielm Olof Tr. 67 (1691; isl. í dagan). Der sof han alt til des det dagades. Lagerström Bunyan 1: 76 (1727). Det dagas hos Hans Nåd (dvs. Hans Nåd är uppstigen). G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 241 (1773, 1797). Himlahvalfvets matta sken / Mer och mer försvagas: / Re'n det börjar dagas. Bellman 3: 130 (1790). När man skall til gästebod dagas det aldrig (dvs. tycker man, att det aldrig vill blifva dag). Rhodin Ordspr. 103 (1807). Det dagas re'n, och Frithiof kommer icke! Tegnér 1: 41 (1825). Men gryningen vaknar till slut ändock, / Det dagas i österled. Strandberg 1: 306 (1872). Se efter om igen hur pass det dagas! Heidenstam Vallf. 92 (1888). — i bild. Nu dagas det i käppavrån, dvs. det blir lif o. rörelse i den vrå där käpparna stå, det kommer att vankas smörj (ordspråksliknande o. bygdemålsfärgadt talesätt). Så lenge (dvs. till dess) thet daghas .. och morgonstiernan vpgår j idhart hierta. 2 Petr. 1: 19 (NT 1526). Skymmer det på, / kommer ändå / stund, då det slutligt skall dagas. Gellerstedt 2 Dikt. 107 (1881).
β) [jfr t. es fängt an zu tagen in seinem kopfe] bildl.: blifva ljusare l. klarare, ljusna. Strax Christus wände sig til Petrum, och hanen begynte gala, tå dagades thet uti Petri hierta. Spegel Pass. 161 (c. 1680). I den delen (dvs. i frågan om förändring i magnetens inklination) börjar det äfven efterhand å flera sidor at mera dagas. J. C. Wilcke i VetAH 36: 302 (1775). Det dagas re'n i mitt hufvud, jag får allahanda utsigter. Runeberg E. skr. 2: 91 (c. 1850). Kastar jag på dig en enda blick, / Och hör mitt öra af din röst blott ljudet, / Då dagas det å nyo i min själ. Oscar II II. 1: 33 (1861, 1887). Det händer äfven i vansinnets mörker, att det dagas emellanåt, förnuft och oförnuft omvexla. Svedelius i SAH 51: 151 (1875). — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] för att uttrycka, att ljusare utsikter yppa sig för ngn med hänsyn till hans ekonomiska ställning o. d. l. med afs. på målet för hans sträfvan osv.: ljusna, blifva bättre. Weste (1807). Han har länge varit olycklig; ändtligen börjar det nu dagas för honom. Dalin (1850). Jag har länge förgäfves sökt uppnå mitt mål; ändtligen dagas det nu för mig. Dens. Det dagas väl för tiggarn med någon gång. E. H. Lind i Landsm. XI. 2: 31 (1896; anf. ss. värml. talesätt).
b) (i högre stil) med saksubj.
α) [jfr fsv. daghadhis them ewerdheliker dagher, t. kaum tagte der morgen] i eg. bet., om dag l. morgon: gry, randas; inträda, börja; jfr DAGAS UPP. Din Sorgedag Han törs (dvs. tör) Ey slutas som han dagas. Börk Dar. 507 (1688). Den dagen dagas aldrig. Weste (1807). En klar Novembermorgon dagades öfver (hemmet). Bremer Pres. 442 (1834). Derför trygga se vi, du och jag, / Qvälln, som flyr, och morgonen, som dagas. Böttiger 3: 248 (1851, 1858). Ingen julmorgon hade dagats under djupare tystnad. Heidenstam Karol. 2: 261 (1898).
β) [jfr fsv. ä. til thäs honom daghas himerikis liws a domadagh, t. es wird euch keine sonne tagen] om ljus: börja lysa, gå upp; eg. o. bildl. Att vi må se / I väl och ve / Ditt ljus allt mera dagas. Ps. 1819, 306: 5. Det heliga berget .. (är) en .. tröst och tillflykt för alla jordens länder och folk, hvarhelst det eviga ljuset dagats. Wallin Rel. 4: 333 (1838).
γ) [jfr t. schon tagt ein neues Austerlitz] om tidsskede o. d.: börja, taga sin början, gry, randas, inträda. God natt min värda Vän tils Nya året dagas. Hush.-bibl. 1755, s. 416. Franzén Skald. 2: 170 (1798, 1828). Babylon kom under grekernas välde. Härigenom tyktes en ny storhetsperiod dagas för kaldéernas gamla stad. E. H. Tegnér i UVTF 12: 93 (1875). Innan vår nuvarande tid hade dagats, den förnuftigt realistiska. Lysander Skr. 324 (1877). Sedan många, många vårar redan dagats öfver .. (hans) graf. Nervander Bild. 52 (1887). Mot slutet af 18:de årh. dagades en bättre tid för den inhemska .. (slovenska) literaturen. NF 14: 1443 (1890). Fram genom långliga strider / det dagas väl bättre tider. Fröding Guit. 189 (1893).
δ) [jfr t. nächte voll von labyrinthen tagen] om natt, mörker o. d.: öfvergå till dag, vändas i dag, ljusna; eg. o. bildl. Oss kom ett mörker an, som aldrig ville dagas. Frese Verldsl. dikt. 9 (1726). Var trofast! Natten dagas: / Re'n purpras österns rand. Ps. 1819, 224: 6. Den natt, som aldrig dagas, räcker till. Hagberg Shaksp. 9: 297 (1850).
ε) [jfr t. ihr auge hing sanft am tagenden himmel] (föga br.) ljusna, blifva ljusare, eg. o. bildl. Hvem är det stora ljus, som gör at Tyskland dagas, / At från dess mörka tract, båd gräl (dvs. skolgräl, skolastik) och vantro jagas? Nordenflycht Frunt. 27 (1761). Östern ånyo i guldskyar dagas. P. H. Ling (1839) enl. Kindblad. Men ingen natt vår kärlek ser .. / Och dödens dimmor dagas. Topelius Nya blad 39 (1863, 1870); jfr δ. — med tanke på morgonrodnaden vid dagningen, om kind: rodna. I morgonpurpur dagas din unga kind. Nybom S. dikt. 2: 84 (1853, 1880).
ζ) [jfr t. jene religion der zukunft, die schon jetz in vielen herzen tagt] om ngt abstrakt: börja visa sig för att så småningom framträda allt tydligare o. mera lysande; gry. Nu dagas hans lycka. Möller (1790). Detta dagande snille. Järta V. skr. 2: 39 (1826). Redan långt innan Mesopotamiens historia för oss börjar dagas, tyckes en fast tideräkning där hafva varit införd. E. H. Tegnér i UVTF 12: 53 (1875); jfr ϑ.
η) om känsla, begrepp o. d.: komma till klarhet, blifva medveten. Jag vet, du älskar mig, har vetat det / allt se'n mitt väsen började att dagas. Tegnér 1: 54 (1825). Sådana uttryck som ”själ”, ”medvetande” (osv.) .. måste vi höra hundratals gånger, innan det motsvarande begreppet hos oss dagas. E. H. Tegnér i UVTF 26: 92 (1880). Kanske sympatiserade Sigrid långt mer än hon själf anade med Baardsen; men flickans känsla hade .. ännu icke dagats. Wirsén i PT 1903, nr 211 A, s. 3.
ϑ) [jfr fsv. sidhan os daghas Gudz änlite] blifva uppenbar, framträda; uppstå.
α') om ngt osinnligt. Fast misstankarne mot eder höfvidsman / Vid första dagandet af sanningen försvann. J. G. Oxenstierna 5: 311 (c. 1817). Då alla folkslags häfd ur dikten dagas, / Hvi skulle Juden ensam undantagas? Franzén Skald. 7: 28 (1840). Inom honom (dvs. Tegnér) dagades oupphörligt nya verldar. Böttiger 4: 118 (1847, 1869). En ny tanke dagades nu i Carls (dvs. K. XII:s) rastlösa själ. Oscar II 3: 317 (1868, 1888). De nya syner, som nu började dagas inför honom. Nyblom Hum. 76 (1874, 1883). Späda lif, som knappt hann dagas, / förrän kvällens stund var inne. Melin Dikt. 2: 78 (1904).
β') (föga br.) om sinnligt föremål. Hvad ser jag, ljufva hamn! du dagas för mitt öga. J. G. Oxenstierna Dagb. 127 (1770). I strålande öar / I azurens sjöar / Som dagens, när dagen hos oss har gått ner. Wallin Vitt. 2: 108 (1821; om stjärnorna). Framför oss, fjerran i djupet, dagades Argos' himmelsblå vik och gröna slätter. Bremer G. verld. 5: 90 (1862). Korsholm! Du mörka ö, som en gång dagats / i hedendomens töckenhöljda haf. Topelius Nya blad 14 (1862, 1870).
2) DAGA.
Anm. Formen daga är i sv. uppvisad betydligt senare än dagas. Den intr. o. opers. anv. (se a α) har stöd af folkspråket i åtskilliga trakter af landet [jfr isl. daga i samma anv.], men är anträffad endast en gång i litteraturen. Den transitiva anv., hvilken närmast utvecklats ur passiva uttr. (jfr anm. under b α nedan), förmodligen under inflytande af UPPDAGA, som är uppvisadt betydligt tidigare i denna bet., var under slutet af 1700-talet o. början af 1800-talet mycket omtyckt i poesi o. högre stil, men är numera så godt som föråldrad.
a) intr.
α) (föga br.) = 1 a α. Jag uppvaknat, förrn det börjat daga. Lovén Dante 1: 181 (1856).
β) (numera knappast br.) = 1 b β. En lika sol, som nedergången var, / Igenom himlens nåd har nu å nyo dagat. Eldh Vitt. 15: 328 (1724).
b) (numera knappast br.) tr.
α) sprida dager l. ljus l. klarhet öfver l. i, upplysa, (be)lysa.
α') eg. o. i bild. Ljuset är mången gång för svagt, för at daga alla föremålen. Åbo tidn. 1800, nr 27, s. 2. Fåfängt solen dessa öcknar dagar. Atterbom Lyr. 2: 206 (1806). Förgäfves bryter hennes (dvs. stjärnans) bleka sken / Igenom slöjorna af moln och dimmor; / Hon dagar ingen rymd. Runeberg 2: 179 (1830). Solens återsken från månen måste förblekna, / När hon sjelf går upp, dagande himmel och jord. Franzén Skald. 6: 71 (c. 1835).
β') mer l. mindre bildl. En stråle mera ren / Har aldrig Svea väckt och hennes himmel dagat. Gyllenborg Bält 201 (1785, 1800). Bäfven för det ljus, som dagar mina öden. Kellgren 3: 89 (1792). Dem, som med en stråle af sitt ljus dagat mina steg på en föga försökt bana. Blom 187 (1797). Den klarhet af ljus som småningom började daga vår verldsdel. A. G. Silfverstolpe i LBÄ 23—24: 64 (1799). Hur ofta ser den fromme sjelf med blygd, / Då döden dagar allt, blott flärd i all sin dygd. Franzén Skald. 4: 98 (1802, 1832). Ingen anblick mer af dina likars väl / Kan lugna stormen i ditt hjerta / Och daga mörkret i din själ. Stagnelius 2: 23 (c. 1815). Detta himmelska ljus, som dagar sjelfva natten, .. (upphör) aldrig att verka. Wallin 2 Pred. 2: 63 (1822). Med analysens fackla dagar han (dvs. Leopold) det Kritiska och Schellingiska systemets dunkla irrgångar. L. M. Enberg (1831) hos Leopold 4: XXXIX. — abs. Mensklig kunskap hade knappt en vrå, / dit ej ditt spejaröga trängde in / och forskade och dagade och redde. Tegnér 3: 75 (1841).
Anm. Då verbet står i pass., kan det understundom vara svårt att afgöra, om ett språkprof bör föras till 2 b l. till 1 b. Med dubbla rader af facklor / Långt kringsluten är vägen och dagad den mörknade bygden. Adlerbeth Æn. 288 (1804, 1811). Fästet är dagadt, och sjöspegeln blå! Atterbom 2: 97 (1827, 1854). En skymt af denne, och rik i sin saknad / Känner hon sig, en blick, och det mulnande hjertat är dagadt. Runeberg 1: 349 (1841, 1851). Frisk blåser en vind från nord, / När vattnen dagas i morgon, kung, / Ett åskmoln för den af segel / Emot din bäfvande strand. Därs. 421 (1844, 1851).
β) uppdaga, upptäcka; uppenbara, lägga i öppen dag, blotta; stundom: öppna. Ditt öga statens refvor dagar. Leopold 2: 117 (1794, 1815). Den framtid, hittils höljd, du dagad för dig skådar. Adlerbeth Poet. 1: 91 (1802). Ingen (vet) på hvad sätt / Den (dvs. dosan) står att öppna. Ack! Jag skulle i förtreten / Slå sönder alltihop och daga hemligheten. Remmer Theat. 1: 135 (1808, 1814). Så nådde vi, i kapp, som i en riddarlek, / För natten, detta berg, som utmed himlen dagadt, / Först syntes oss så när, och sen så fjerran vek. Franzén Skald. 4: 11 (1810, 1832). Minuten .. / Har .. dagat / En utsigt i öknar, der, menlöst och sällt, / Mitt hjerta sig tänkte hesperiska fält. Stagnelius 2: 10 (c. 1815). Hvad en gud / Vill hafva dagadt, uppenbarar nog han sjelf. Palmblad Sophokles 251 (1834, 1841).
II. [jfr sv. dial. nattas å dagas på ett ställe (Rietz 463, anfördt från Västmanl.)] (mindre br., hvard. i bygdemålsfärgad framställning, i sht i södra Sv.) med personligt subj., i uttr. nattas och dagas (l. dagas och nattas) (ngnstädes l. hos ngn osv.), eg. vistas l. tillbringa natt o. dag (l. dag o. natt) (ngnstädes l. hos ngn osv.); ofta bildl.: ständigt l. mycket ofta uppehålla sig (ngnstädes l. hos ngn osv.). Han dagas och nattas där (pop.) il ne bouge delà. Weste (1807). Han dagas och nattas .. hos honom: ab ejus latere numquam discedit. Lindfors (1815). Han har ränt till byn ... Der både nattas han och dagas. Benedictsson Folkl. 19 (1887).
Särskilda förbindelser.
DAGAS UPP l. OPP. (†) jfr UPP-DAGA(S).
a) = DAGAS I 1 b α. D(en) 20 octobr. var then förste dag, som dagades vp för mig i thet året förvt afbrända Upsala. Rhyzelius Ant. 36 (c. 1750). Morgonen hade emellertid dagats upp, ehuru det ännu alltid var ganska tidigt. Almqvist Ekols. 2: 21 (1847).
b) = DAGAS I 1 b ε. Hon (dvs. Svea) ser sin himmel dagas opp. Gyllenborg Bält 200 (1785, 1800).
DAGA UPP l. OPP. (†) = DAGAS I 2 b α β'. En blixt dagat up mina öden. Kellgren 1: 98 (1788). Stenhammar 7 (1794).
Spoiler title