SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1905  
DAG da4g, hvard. äfv. da4 (jfr skrifsättet da Nordenflycht QT 1746—47, s. 139 (rimmande med ha), Enberg Sv. spr. 73 (1836; anmärkt ss. tillhörande hvard. o. mera vårdslöst umgängestal); jfr äfv. Cederschiöld Skriftspr. 220 (1897, 1902)), r. l. m.;
best. -en, hvard. o. i poesi äfv. dan da4n (Lucidor Hel. E 4 a (1672: daen; enstafvigt i vers), Kellgren 1: 129 (1788: dan), Runeberg 5: 55 (1860: da'n; rimmande med fan), Strindberg Utop. 108 (1885: dan), Rydberg Dikt. 2: 67 (1891: dan; rimmande med ban) m. fl.) ((†) dag(h)an Tegel G. I 1: 39 (1622; i uttr. annan daghan), Kiöping Resa 27 (1667; i uttr. andra dagan)); i fråga om vissa uttr. i hvilka dag förekommer i best. anv. utan slutartikel se I 3 a η, ϑ (sp. 24) o. ι (sp. 25), d (sp. 30), 6 (sp. 45);
gen. sg. dags da4gs, i ssgr vanl. dak4s; se för öfr. DAGS; gen. sg. best. dagens, sällan dans da4ns, förr ofta, numera bl. i vissa stelnade uttr. (se I 1 h (sp. 19), II 1 g γ (sp. 52)) dagsens dak4sens, äfv. da4gsens (Mat. 20: 12 (NT 1526), Spegel Guds verk 33 (1685), Livin Kyrk. 62 (1781) m. fl.);
pl. -ar, i sht hvard. o. i poesi äfv. dar da4r (Sigfridi C 4 a (1619: daar; rimmande med war), Swedberg Schibb. 418 (1716: dar; rimmande med qwar), Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740: dar), Leopold 1: 129 (1802, 1815: dar), Almqvist Drottn. j. 100 (1834: dar), Wennerberg 2: 77 (1847, 1882: da'r; rimmande med karl), Quennerstedt Tal v. sommark. 1902, s. 7 (dar) m. fl.) ((†, utom i uttr. (taga) af daga, jfr anm. 1:o nedan) -a Mark. 2: 20 (NT 1526; jämte -ar), Mess. 1531, s. C 3 b (på andra ställen -ar), Carl IX Rimkr. 1, 63 (c. 1600), Ps. 1695, 92: 11. -e Svart Gensv. I 3 a (1558; på andra ställen -ar), Carl IX Cat. Z 2 b (1604; i uttr. (taga) af dage), Tegel G. I 1: 66 (1622; i uttr. (taga) af dage). -er G. I:s reg. 8: 9 (1532), Holof. 38 (c. 1580; på andra ställen -ar), Tegel G. I 2: 69 (1622), Kiöping Resa 26 (1667). — utan pl.-ändelse i uttr. fyra dag å slag Vg. fornm. tidskr. II. 4—5: 30 (1591); jfr anm. 2:o nedan).
((†) nom. sg. dagher Apg. 2: 20 (NT 1526), Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 49 (1595); se för öfr. DAGER; gen. pl. dag(h)a O. Petri Kr. 247 (c. 1540; i uttr. otta dagha dagh), L. Petri Mandr. F 5 a (1562; i uttr. biudha sigh til dagha, se I 9 d (sp. 50)), Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 46 (1595; i uttr. 14 daga dag), RARP 1: 32 (1627; i uttr. här till daga); dags med bet. af gen. pl.? se I 5 a α α' (sp. 38); dat. pl. dag(h)om G. I:s reg. 1: 26 (1521), RA 1: 469 (1546; i uttr. (taga) af daghom), Rääf Ydre 3: 171 (i handl. fr. 1626; i uttr. (taga) af dagom), Ps. 1695, 37: 1; se för öfr. DAGOM)
Ordformer
(Under 1500- o. 1600-talen skrifves ordet nästan regelbundet med gh, hvilket afser att beteckna g-ljudets spirantiska uttal (jfr Noreen hos Columbus Ordesk. IX (1881), N. Beckman i Arkiv f. nord. filol. 11: 166 (1895)). Gen. sg. skrifves under samma tid oftast dagz (sällan daghz). Huruvida z här betecknar ett uttal ts, är mycket ovisst (jfr Kock Fsv. ljudl. 442 (1886) samt Dens. i Skand. archiv 1: 57 (1891)). Den icke sällan förekommande skrifningen da(g)x (t. ex. G. I:s reg. 2: 79 (1525), Oxenst. brefv. 3: 130 (1627)) afser möjl. uttalet dak4s. Anm. 1:o I uttr. af daga som förekommer redan i den yngre fsv., motsv. d. af dage, äldre fsv. af daghom (jfr I 5 d (sp. 43)), har den r-lösa pl.-formen (eg. ack.) bevarats på grund af uttryckets adverbiella karaktär i anslutning till andra adverbiella uttr. på -a, t. ex. till känna, med rätta osv. Uttr. å daga är en efterbildning af t. am tage o. an (den) tag med -a ersättande t. -e l. analogiskt tillagdt efter andra adverbiella uttr. (se strax ofvan), särsk. måhända med anslutning till af daga. Det enstaka för daga, före dager (se I 1 c β (sp. 18)) torde på samma sätt vara en efterbildning af ä. t. vor tage. Jfr om dylika försvenskningar E. H. Tegnér i Arkiv f. nord. filol. 5: 336 (1889). 2:o Saknaden af ändelse i det ofvan anförda uttr. fyra dag å slag beror väl på att slutande a bortfallit i hiatusställning [jfr fsv. Ill dagha at slagh])
Etymologi
[fsv. dagher, motsv. d. dag, isl. dagr, urn. ðaȝaR (anträffadt ss. mansnamn på Einangstenen i Norge), got. dags, mnt. dach, holl. dag, t. tag, fht. tac, eng. day, ags. dæȝ osv., af urgerm. *ðaȝaz, ieur. *dhoghos. Af några förf. föres detta till en rot *dhĕgh, *dhŏgh, brinna, bränna, hvilken föreligger i sanskr. roten *dah, bränna, lit. dâgas, skörd(etid) (eg.: den heta årstiden), preuss. dagis, sommar; af andra sammanställes det med sanskr. áhar, ahan-, dag (med afs. på saknaden af dental i ordets början i sanskr. jfr förh. mellan sanskr. açru o. urgerm. *tahr-, sv. TÅR). Se Kluge, Falk o. Torp Etym. ordb. samt Tamm. Om möjligheten att förena dessa båda meningar se Tamm. Jfr DYGN. — Med afs. på bet.-utvecklingen jfr fr. jour, lat. dies, gr. ἡμέρα o. hebr. jōm]
Översikt
Öfversikt.
I. dag ss. tidsbegrepp o. i därur härledda anv.
1) om den ljusa delen af dygnet; motsatt NATT. 2) bildl. om t. ex. lefnadstid, verksamhetstid, blomstringstid. 3) i utvidgad o. mera obestämd bet., i det att af denna anv. icke klart framgår, huruvida endast dagen (i bet. 1) l. hela dygnet afses, faktiskt dock vanl. innefattande äfv. natten (i sin helhet l. till ngn del). Härunder bet.: domstol, eg.: dag på hvilken domstol sammanträder (b ε). 4) tid af 24 timmar, dygn.
5) i pluralis ss. beteckning för en längre l. kortare tidsperiod; ofta liktydigt med: tid. Härunder bet.: lefnadsdagar, lifstid (c).
6) i det adverbiella uttr. i dag.
7) i hälsningsformler o. i därur härledd anv.
8) eg.: fastställd dag; sammankomst, möte, t. ex. riksdag o. d. 9) eg.: tid som begränsas framåt af en viss fastställd dag. a) fastställd tid, termin. b) frist, anstånd, uppskof, respit. c) stillestånd, (på viss tid ingången) förlikning. d) lejd, fred. e) (tids-)förlopp.
II. dag ss. beteckning för det under dagen (i bet. I 1) rådande ljuset o. i därur härledda anv.
1) i allm.: dagsljus, dager. 2) om dagsljuset ss. infallande (klarast l. starkast) från en viss sida; om den sida från hvilken dagsljuset infaller (klarast l. starkast). 3) ljus, sken i allm. 4) belysning af viss beskaffenhet, ljus af visst slag; i sht bildl.
5) i uttr. som beteckna, att ngt är l. ligger l. blifver blottadt, obetäckt, öppet, synligt (eg.: tillgängligt för dagsljuset), o. i anv. som härledts ur dylika uttr. (jfr 7).
6) bildl. närmande sig bet.: offentlighet.
7) i vissa bildl. uttr. o. förb. af adverbiell natur (till bet. mer l. mindre nära anslutande sig till 5), se nedan.
8) eg.: öppning gm hvilken dagsljuset infaller; i uttr. (bredd l. höjd) i dagen (i fråga om fönsterram, tafvelram o. d.).
Särskildt märkas följ. uttr. o. förb.:
hela dagen, dagen lång, dagen om, dagen i ända, Guds långa dag(en) o. d., se I 1 a (sp. 14).
vara karl hela dagen o. d., en karl om en dag, se I 1 a α, β (sp. 15).
natt och dag l. dag och natt, se I 1 b (sp. 15).
(midt) på ljusa dagen o. d., se I 1 c (α) (sp. 17).
se (l. skåda) dagens ljus, se I 1 c γ (sp. 18); se (l. skåda) dagen, se II 1 d (sp. 52).
dagen bräcker l. gryr l. randas l. skymmer l. släckes osv. l. går upp l. går ned l. sjunker osv., se I 1 d (sp. 18).
artificiell dag, se I 1 e α (sp. 18); naturlig dag, se I 1 e β (sp. 18) o. I 4 b (sp. 36); civil dag, se I 4 a (sp. 36); siderisk dag, se I 4 c (sp. 37).
Guds dag, se I 1 f (sp. 19) o. I 3 f ε (sp. 33); Herrens dag, se I 3 f α β' (sp. 32) o. I 3 f ε (sp. 33); (Jesu) Kristi l. människones sons dag, se I 3 f ε (sp. 33).
tillbringa, fördrifva, förspilla osv. sin dag (l. dagen) o. d., se I 1 g (sp. 19).
bära (l. draga) dagens tunga (och hetta), se I 1 g α (sp. 19).
medan dagen är, se I 2 a (sp. 20).
en ny dag uppgår (l. gryr l. upprinner osv.) för l. öfver (ngt), se I 2 b (sp. 20).
åtta (fjorton) dagar, hvar åttonde (fjortonde) dag, i går åtta dagar o. d., i morgon fjorton dagar o. d., se I 3 a α (sp. 22); i dag åtta (fjorton) dagar, se I 3 a α β' o. γ' (sp. 22) o. I 6 b (sp. 46).
(icke) dag eller timme o. d., se I 3 a β (sp. 23).
dag och dygn, se I 3 a γ (sp. 23).
år och dag l. dag och år, se I 3 a δ (sp. 23).
(arbeta) på dag, se I 3 a ε (sp. 24).
dag och datum, se I 3 a η slutet (sp. 24); dags datum, se I 3 d γ (sp. 31); denna dags datum, se I 3 a γ α' slutet (sp. 25 nederst).
på utsatt l. fastställd dag o. d., se I 3 a η (sp. 24).
andre dag(en) martii o. d., se I 3 a ϑ (sp. 24).
tredje dag jul l. påsk l. pingst o. d., se I 3 a ι (sp. 25).
(i) denna dag, se I 3 a λ (sp. 25); (i) dessa dagar (l. darna), se I 5 a α α' (sp. 37).
i morgon dag, se I 3 a ξ (sp. 26).
en dag (i förra veckan, i nästa månad osv.), se I 3 a ο (sp. 26).
endera dagen, se I 3 a π (sp. 27); en af dagarna, se I 5 a α γ' (sp. 38).
(icke) på den dag jag minns o. d., se I 3 a ρ α' (sp. 27).
ngns l. ngts sista l. yttersta dag, se I 3 b α (sp. 28); (gå l. befinna sig osv.) på sina sista dagar, se I 5 a α ε' (sp. 38).
yttersta (l. sista) dagen (i pregnant anv.), se I 3 b α β' (sp. 28).
icke kunna nämnas på en (l. samma) dag o. d., se I 3 b β (sp. 28).
dagen efter (i pregnant anv.), se I 3 b γ (sp. 28).
dagens tidningar, dagens priser, dagens opinion, frågor för dagen o. d., se I 3 c (sp. 29).
(betala osv.) på dagen, se I 3 c (sp. 29).
ha(fva) dagen, (officer osv.) af dagen, se I 3 c α (sp. 29).
dagens hjälte l. hjälten för dagen, se I 3 c β (sp. 30).
lefva för dagen, se I 3 c γ (sp. 30).
(ngt hör till) ordningen för dagen l. dagens ordning o. d., se I 3 c δ (sp. 30).
förbannad l. förkastad dag, se I 3 e α (sp. 31).
göra sig en glad dag, se I 3 e (sp. 31); göra sig glada dagar, lefva Herrans glada dagar, se I 5 b β (sp. 40).
ha en lycklig dag (som ngt), se I 3 e (sp. 31).
vredens dag, den stora dagen, se I 3 e β (sp. 32).
S:t Jakobs dag, Johannes Döparens dag, Karls dag o. d., se I 3 f α (sp. 32).
ngns dag har varit l. är inne l. kommer osv., se I 3 f δ slutet (sp. 33).
hvar(je) (l. hvar enda osv.) dag, om dagen, per dag, dag efter dag, dag från dag, dag för dag o. d., dag ut och dag in, mången (god) dag, se I 3 g (sp. 34 f.).
(i) dessa dagar (l. darna), i dagarna, en af dagarna, (nu) om dagarna, se I 5 a α (sp. 37 f.).
(i) våra dagar, (i osv.) forna l. gamla l. flydda osv. dagar, i l. under osv. Davids dagar, Gustaf Adolfs dagar o. d., se I 5 a β (sp. 38 f.).
i sin krafts dagar o. d., se I 5 b (sp. 39).
(hafva l. göra sig) goda dagar, se I 5 b α (sp. 40); hafva sett (l. skådat) bättre dagar, se I 5 b γ (sp. 40); i sina bästa dagar, ha(fva) sett sina bästa dagar o. d., se I 5 c ι (sp. 43).
gå i väntande dagar, se I 5 b δ (sp. 40).
mina osv. dagars tal l. mått, se I 5 c β (sp. 41).
mina osv. dagars upphof, se I 5 c κ (sp. 43).
sluta (l. ända) sina dagar, se I 5 c γ (sp. 41).
i, till osv. sina halfva dagar, se I 5 c δ (sp. 41).
ngns l. ngts dagar äro räknade, se I 5 c ε (sp. 41).
i (mina osv.) unga l. yngre dagar o. på gamla l. äldre dagar, se I 5 c ϑ (sp. 43).
dagarnas slut l. ände, se I 5 e β (sp. 44).
alla dagar, se I 3 g β (sp. 34) samt I 5 f (sp. 44) o. g (sp. 45); i alla världens dagar l. dar, se I 5 f α (sp. 45) o. g (sp. 45); i (alla) mina (osv.) dagar l. dar, se I 5 c η (sp. 42) o. g (sp. 45); (kors l. hvad l. hur l. när) i alla (mina l. världens osv.) dagar l. dar, se I 5 g (sp. 45).
himlens dagar, se I 5 e α (sp. 44) o. g (sp. 45).
af daga, se I 5 d (sp. 43).
ge ngn l. ngt (en) god dag, se I 7 f (sp. 49).
(komma, hafva, bjuda sig) till daga, se I 9 d (sp. 50).
i dagen, se II 1 c (sp. 51), II 5 a, b o. c (sp. 55 f.), II 6 a (sp. 57), II 7 c (sp. 59 f.) o. e (sp. 60 f.), II 8 (sp. 61).
bergarten går här (upp) i dagen o. d., malmen föres upp i dagen o. d., se II 5 a (sp. 55).
lägga, bringa, komma osv. i dagen, se II 5 c (sp. 56) o. II 7 c (sp. 59 f.).
dikets bredd i dagen o. d., se II 5 b (sp. 56); taflans, fönsterramens o. d. bredd l. höjd i dagen, se II 8 (sp. 61).
likna (osv.) (ngn) upp i dagen, se II 7 e (sp. 60).
sätta l. lägga osv. (ngt) i (en) (klar l. full osv.) dag, se II 1 h β (sp. 53); sätta (ngt) i sin dag, se II 2 b (sp. 54); se l. (fram)ställa l. sätta osv. (ngt) l. ngt visar sig osv. i sin rätta dag, se II 2 b (sp. 54); se l. (fram)ställa l. sätta l. visa osv. (ngt) i en så l. så beskaffad dag, se II 4 b β (sp. 55); ställa (ngt) i dag af (ngt annat), se II 4 b α (sp. 55).
(ligga osv.) i öppen dag, se II 5 a α (sp. 55), II 7 d (sp. 60).
(ligga, lägga osv.) för en dag l. för dagen, se II 7 a (sp. 58).
(lägga, komma osv.) å daga, se II 7 b (sp. 58 f.).
se (l. skåda) dagen, se II 1 d (sp. 52); gifva (l. skänka) dagen (åt ngn), se II 1 e (sp. 52); utsläcka dagen (för ngn) l. undanrycka (ngn) från dagen, se II 1 f (sp. 52).
vacker som en dag l. som dagen, se II 1 g α (sp. 52).
klar(t) som dagen, se II 1 g β (sp. 52).
dagsens (l. dagens l. dags l. dag) sanning, se II 1 g γ (sp. 52 f.).
tränga (ngn) ur dagen, se II 2 a (sp. 54).
(icke) se (sig) ngn dag att (göra ngt), se II 2 c (sp. 54).
Samlingar af ordspråk förekomma under I 1 h (sp. 19), I 3 h (sp. 35), I 5 b α α' (sp. 40), I 6 c med β o. γ slutet (sp. 46 f.).
I. dag ss. tidsbegrepp o. i därur härledda anv.
1) benämning på den ljusa delen af dygnet; motsatt NATT. En klar, vacker, solig, varm, molnfri, mulen, grå, gråkall, regnig, stormig dag. Årets längsta dag är den 21 juni. Det är tidigt l. sent l. långt lidet osv. på dagen. Bittida på dagen. Midt på dagen. Om, på, under dagen. När han hadhe fastat j fyretiyo daghar och fyretiyo nätter. Mat. 4: 2 (NT 1526); jfr b. Thet lijder ååt afftonen, och daghen är förligen (tryckfel för förliden). Luk. 24: 29 (Därs.). Gudh giorde tw stoor liws itt stoort liws, som regeradhe daghen, och itt litit liws som regeradhe nattena. 1 Mos. 1: 16 (Bib. 1541). (Rekab o. Baana) komo til Isboseths hws, tå daghen war hetast. 2 Sam. 4: 5 (Därs.). Bittidha om daghen. Lex. Linc. (1640; under mane). Imedlertid kom Morgonrådnan, öpnade himlaportarna för Solen och bebådade oss en vacker dag. Ehrenadler Tel. 232 (1723). Jag stiger upp nu om vintern med dagen. C. C. Gjörwell i Sv. mem. o. bref 2: 191 (1800); jfr c β. För molnets välde, dagens stjerna (dvs. solen) viker. Leopold 2: 145 (1801, 1815). Vi se med glädje huru dagarne, vid en annalkande sommar, blifva allt längre och klarare. Wallin 2 Pred. 2: 27 (1821). När natten sakta stiger utöfver land och sjö, / Och dagens sorl begynner att försvinna. B. E. Malmström 6: 36 (1840); jfr γ. Hvad som byggdes under dagens lopp, refs ner om natten af trollen. Wigström Folkdiktn. 2: 343 (1881). Hon märkte icke, att dagen blef sval och beskuggad. Heidenstam Birg. 211 (1901). — jfr MIDDAG samt HÖST-, MAJ-, OVÄDERS-, REGN-, RÖTMÅNADS-, SOL-, SOLSKENS-, SOMMAR-, VINTER-, VÅR-DAG m. fl.; jfr för öfr. de under 3 upptagna ssgrna. — särsk.
a) [jfr d. den ganske l. hele dag, dagen igennem, t. den (ganzen) tag lang l. hindurch, eng. all day osv.] i vissa uttr. hvilka angifva, att en handling l. ett tillstånd osv. varar från dagens början till dess slut: hela dagen, dagen lång, dagen i ända, dagen om, Guds långa dag(en), (den) hela Guds (långa) dag(en), så lång som dagen är osv. Hwi stå j här hela daghen fåfenge? Mat. 20: 6 (NT 1526). Aldrig höres et gott ord så lång som dagen är. Manhaft. löjtn. 50 (1666). Hela Guds långa dag. Kalm Resa 324 (1753). Så kunde hon sitta den långa guds dag / .. Och räkna upp anor och kälta på drag. Lenngren 96 (1798). Uti skor och strumpor promenera / herdar i det gröna dagen lång. Sturzen-Becker 5: 34 (1844, 1862). Här ska' vi sitta den hela guds da'n. Wennerberg 2: 106 (1848, 1882). I Svaneliden / om sommartiden / der hör jag göken från Vänsjö strand: / då kan jag sitta guds långa dagen / och räkna slagen / och inte göra det minsta grand. Melin Huml. 45 (1882). Carlsson .. gick i ett litet halfrus dagen om. Strindberg Hems. 187 (1887). Arbeta och knoga dagen i ända. Cronholm Tio år i Sthm 60 (1901). — särsk.
α) (hvard.) i uttr. hela dagen (l. dan), i öfverförd anv. ss. förstärkning till ett ss. predikativ brukadt ord; eg.: ständigt, alltid; helt o. hållet, alltigenom, ända igenom; ofta ersättande ett attribut: förträfflig, präktig; ”som duger”; kärn-. Fröken Kosvans, mamsell Dunder, / Parbleu! ä flickor hela da'n. Stenhammar 131 (1794). Han är karl hela dagen. Rhodin Ordspr. 64 (1807). Han (dvs. A. Retzius) var, som man säger, lärare ”hela dagen”. Anderson i 3 SAH 7: 245 (1892). jfr: Hej, ”Björn”, du är hund hela dagen, du! Schröder Min. fr. skog. 26 (1888). — (föga br.) om sak. Det är en marche hela dagen! Crusenstolpe Mor. 4: 283 (1841). Der (dvs. i Wien) trifs jag bäst; det är en stad hela dagen! Benedictsson Folkl. 126 (1887).
β) [sannol. af ett nt. *um'en dach (dvs. *um den dach); jfr mnt. umme des daghes, hela dagen (i eg. bet.); jfr äfv. det uttr. om en da som förekommer i följ. barnrimsvarianter: vi ska' saua (dvs. såga) om en da'; / fyra skilling ska' vi ha' osv. (Skåne, se J. Nordlander i Landsm. V. 5: 98 (1886)); skär, sav (dvs. såga) / om en da, / .. skär långe dra, skär längje / så får barned månge pängje osv. (södra Skåne) samt: sågskära om en da osv. (Blekinge)] (†) i uttr. om en dag, hela dagen; anträffadt bl. i öfverförd anv., jfr α. En kar om en dag, (dvs.) förträflig. Columbus Ordesk. 17 (1678).
b) i vissa sammanställningar med ordet natt.
α) [jfr lat. diem noctemque] (†) i uttr. dag och natt l. natt och dag, en natt o. en dag, ett dygn. Gustaf II Adolf 244 (1621). Hwem ther medh (dvs. med svordomar) blifwer befunnen .. sittie Natt och Dagh i kistan (dvs. häktet) och böthe Fyratijo Marck. Privil. ang. bergsbr. 1649, 3: § 1.
β) [fsv. (baþe) nat ok dagh; jfr d. nat og dag, mnt. nacht unde dach, holl. dag en nacht, t. tag und nacht, eng. day and night, äfvensom fr. jour et nuit, lat. noctes et dies] i uttr. (både) natt och dag l. dag och natt, alltid, ständigt, oupphörligt, utan uppehåll, samt hvarken natt eller dag l. dag eller natt, aldrig (någonsin). Han läser både natt och dag. Natt och dag tänker han bara på det. Laath honom arbete nath ok dagh. G. I:s reg. 1: 60 (1523). Luk. 2: 37 (NT 1526). The gåfve sigh ingen ro hvarken natt eller dagh. RA 2: 321 (1569). Opå de andre skeppen arbethes, snarest sagtt, bådhe dagh och natt. Oxenst. brefv. 3: 58 (1623). (Soldaterna) tänkte dag och natt uppå, huru de skulle göra sina rätter smakelige. Tessin Bref 1: 38 (1751). Lof, pris och ära vare dig, / O Gud! att, från det höga, / Du vakar, dag och natt, på mig / Med nådigt fadersöga. Ps. 1819, 416: 1. Stranden hörer dag och natt / hans rörande, hans hemska klagan. Tegnér 1: 178 (1822). jfr: Then andra (blifver) Fattög, fast han Dagh ok Nätter fijker. Lucidor Hel. H h 4 a (1673).
Anm. Den urspr. ordningen af orden i den omtalade förb. är i sv. liksom i åtsk. andra indoeur. språk natt och dag. I GT är ordningen på grund af inflytande från det hebreiska språkbruket i allm. den motsatta, i NT, hvars grekiska original påverkats af hebr., växlar ordningen.
γ) i uttr. genom natt och dag l. dag och natt.
α') (numera i sht i historisk l. arkaiserande framställning) i uttr. (resa, färdas osv.) genom natt och dag, äfv. genom dag och natt, eg.: (resa, färdas osv.) utan att göra uppehåll för natthvila; (resa, färdas osv.) med största möjliga skyndsamhet, i ilfärd. Eth ridende budt, som genom natt och dag .. till Dammark .. siig förfoga skulle. G. I:s reg. 13: 269 (1541). A. Oxenstierna Skr. 2: 314 (1618). (Savari) skyndade sig .. genom natt och dag, så at han följande afton var i Svenska Lägret framme. Nordberg 2: 209 (1740). Soop .. fick befallning att genom natt och dag begifva sig till Lifland. Carlson Hist. 5: 179 (1879). Sedan fortsattes färden utan stora afbrott, ofta genom natt och dag, till Paris. Tegnér Armfelt 1: 137 (1883). jfr: Utskeppningen .. fortsattes utan uppehåll genom dag och natt. Oscar II i VittAH 24: 119 (1861). (†) Atj (dvs. att I) wele .. giffue oss offorsumelige genom natt och dag tilkenne huad i for tidender midle tijd forfarit haffue. G. I:s reg. 9: 134 (1534). Och skole vij genom natt och dagh hvadh hopp vij framdeles få E. K. M:t underdånigst berätta. A. Oxenstierna Skr. 2: 667 (1624).
β') (†) i uttr. genom natt och dag, alltid, ständigt; när som helst. Medh sodanne wilkor, att han och hans .. arffwinger effter honom, skole .. sigh vdi alle motte, till Landh och watn, genom natt och dagh, emott wåre och Riikisins Fiänder, eehwar som hälst behoff görs .. troligen och manligen bruke och befinne lathe. G. I:s reg. 19: 157 (1548).
δ) [jfr fr. faire du jour la nuit et de la nuit le jour] i uttr. göra natt(en) till dag, äfv. förvandla natt(en) till l. i dag.
α') [jfr c] åstadkomma dagsklar belysning nattetid. Det elektriska ljuset på våra gator förvandlar natten till dag.
β') [jfr g] vara uppe om natten (o. sofva om dagen), använda natten till verksamhet l. sysselsättning(ar) (som eljest tillhöra dagen); särsk.: tillbringa natten med nöjen o. förlustelser, i utsväfningar osv. At lefwa vthi sööl (dvs. rummel, svirande), at giöra natt til dag. Spegel Återv. par. 27 (1711). Men huset styrs af Frun, och hon gör natt til dag. Gyllenborg 3: 238 (1773). Konungen (fick) det infallet att förvandla dag i natt och natt i dag. Crusenstolpe Mor. 2: 128 (1840). Lagerlöf Drottn. 185 (1899). jfr: (The) haffua giordt dagh aff nattenne, och aff daghenom natt. Job 17: 12 (Bib. 1541; öfv. 1904: natten vill man göra till dag).
ε) [jfr d. det er som nat og dag l. dag og nat, holl. 't is een verschil als (tusschen) dag en nacht, äfvensom fr. ces choses diffèrent autant que le jour et la nuit] i uttr. vara (så) olika l. skilja sig från hvartannat osv. (äfv. bl. vara) som natt och dag l. dag och natt, vara alldeles olika, vara vidt skilda. Thet nampn, han här skrifvit, in för tingzRätten, (har) eij mehra lijkhet .. med thet namn, han skrifvit under Anna Stockhus Ecktenskapsskrifft, än som dag, och natt. Växiö domk. akt. 1749, nr 190. De båda flickornas portraiter, hvilka .. blifva olika som natt och dag. Knorring Cous. 1: 27 (1834). Dalin (1850). jfr: (Sjukdomen torsken) är från Froszan så skiliachtig, som natt ifrån dag. Linder Fross. 18 (1717). jfr äfv.: De begge Furstar, som nu ställde Europas planet, .. voro i sitt yttre natt och dag. Crusenstolpe CJ 1: 167 (1845).
ζ) i uttr. dag och natt o. natt och dag ss. namn på vissa växter, ss. heraldisk term osv., se DAG OCH NATT o. NATT OCH DAG.
c) [jfr fsv. arla um morghin dagher var liws o. d., d. det er høi lys dag, t. der tag leuchtet, es ist hoher tag osv.] med tanken särsk. fäst på det under dagen rådande ljuset, ofta närmande sig till l. öfvergående i bet. II 1; jfr motsv. anv. af DAGER. Det är (redan) ljus(an) dag l. ljusa dagen. Vara uppe l. dansa osv. till ljus(an) dag. Gudh .. kalladhe liwset, Dagh, och mörkret, Natt. 1 Mos. 1: 5 (Bib. 1541). En morgonstund när dagen war klar (dvs. när det var ljus dag). Carl IX Rimkr. 9 (c. 1600). Til thesz lius dag warder. Swedberg Schibb. 190 (1716). De Platzar som liggia rätt under Polen hafva 6 Månader liust eller Dag (på sommaren). Rajalin Nav. 53 (1728). Jorden vid den tända dag / I solens länta färgor prålar. Kellgren 2: 59 (1777); jfr d. Hon (dvs. människan) .. genom Talgljus våga tör / At sjelfva dagens strålar härma. Därs. 155 (1792). Evige Gud! .. Under Ditt beskydd hafver jag denna natt hvilat trygg .. och jag får åter skåda dagens glada ljus. Handb. 1811, s. 41. Det (är) stora, ljusa, glada dagen, och solen glindrar in genom alla kyrkfönsterna. Wetterbergh Altart. 584 (1848). (dvs. under sommaren) var der oppe (dvs. i Lappland) evig dag, / Nu är der evig natt. Böttiger 1: 102 (1852, 1856). Det var full dag derute. Rydberg Ath. 158 (1859; uppl. 1866, 1876: dager). Nu köra de (dvs. rymmarna) en half mil .. sen var det höge dagen, så de torde inte åka längre. Bondeson M. V. K. 163 (1885, 1903; bygdemålsfärgadt). Morgonrodnaden mildrar öfvergången från natten till den solblanka dagen. Lagerlöf Drottn. 74 (1899). jfr: (Hårfrisören) kunde ej hinna att frisera alla .., om han ej fick taga dagen i näbbet (dvs. börja tidigt). Carlén Skuggsp. 2: 201 (1865). — särsk.
α) [jfr d. ved høi lys dag, t. am hellen tage; jfr äfv. fr. en plein jour] i uttr. (midt) på ljusa dagen (förr äfv. om ljusa dagen l. bl. ljusa dagen), äfv. på ljusan dag. Se spöken midt på ljusa dagen. Hes. 12: 3 (Bib. 1541). Blef han .. um liuse dagen upå gathen genom någre Tysker .. förrådt och schambligen angifven och .. fongen. RA 1: 456 (1546). Alla Nattenes fuchtige Vallmogefrö vore .. liusa dagen öfver dem utströdde. Ehrenadler Tel. 1005 (1723). Sitter ni icke och gäspar midt på stora ljusa dagen? Sturzen-Becker 2: 33 (1861). Råttorna springa fram och gnaga på ljusan dag. Heidenstam Karol. 2: 344 (1898). jfr: (†) Konungen i Sverje (angrep) .. vid full liusan dag .. fiendens retrenchement. Nordberg 1: 145 (1740); jfr II 1.
β) (†) närmande sig bet.: dagning, daggryning; jfr motsv. anv. af DAGER. (Vi skulle) icke efter dagen bida. Carl IX Rimkr. 33 (c. 1600). Jagh will komma medh första lysningen eller dagen. Lex. Linc. (1640; under cum). — särsk. [jfr d. før dag, t. vor tag(e), eng. before day; med afs. på formen daga se anm. 1:o sp. 10] i uttr. för dag l. daga, före dager, före daggryningen. De voro redo för dag. Sv. forns. 1: 201. Petreius Beskr. 1: 78 (1614). Göstaf Horn skal för daga föra sit regemente i slagordningh. Gustaf II Adolf 254 (1621). För dag, bittida. Lex. Linc. (1640; under antelucanus).
γ) i uttr. se (l. skåda) dagens ljus, i mer l. mindre oeg. l. öfverförd anv. Ni sjelf .. och .. edra vänner .. ha sett dagens ljus för sista gången, om ni ej följer mig. Crusenstolpe Mor. 1: 28 (1840). De (litterära) skatter hvilka fordom sett dagens ljus, men nu åter försjunkit i glömskans natt. Rundgren Minnen 1: 95 (1853, 1870). — särsk. pregnant: se dagen, se dagsljuset; födas; jfr II 1 d. I detta hus såg den berömde skalden (för första gången) dagens ljus. Der (dvs. i huset på bergåsen) såg jag första dagens ljus. Geijer I. 3: 185 (1811). Wulff En sv. Petrarca-bok 94 (1905).
d) [jfr fsv. daghin took at gry o. d.] i uttr. som beteckna, att dagen börjar l. slutar: dagen bräcker l. gryr l. randas l. bryter in osv., dagen skymmer l. (i sht i poesi) slocknar l. släckes osv. Som daghen begynte ath synas. Apg. 27: 33 (NT 1526; öfv. 1883: det vardt dag). Så snartt som dagen begntte gryy. Oxenst. brefv. 5: 441 (1627). Så snart dagen börjar skymma. C. I. Hallman 7 (1783). Dagen hade redan börjat bräcka. Crusenstolpe Mor. 2: 93 (1840). Förr'n dagen släckes. Oscar II Skr. I. 2: 108 (1859, 1886). — särsk. [jfr fsv. lithet äpter ath daghen opran, för än daghin mon op ga o. d., t. der tag geht auf, unter, fr. le jour se lève, décline; jfr äfv. motsv. uttr. med ordet SOL som subj.] (mindre br., jfr anm. nedan) i uttr. dagen går (l. rinner) upp (jfr 2 b), dagen går ned l. sjunker osv. Dagen gick upp klar, men gick ned mulen. Tå daghen vpgick. Judit 14: 7 (Bib. 1541). J samma sinn, tå Hanen sågh / At vpstijga then liuse dagh. Sigfridi C 8 a (1619). Dagen rinner up och Soolen som war bergad / Haar teedt sig fram. Spegel Guds verk 53 (1685). Förr än dagen rann på himmelen var hon afleden. Växiö domk. akt. 1686, nr 203. Dagen sig sänker. Geijer I. 3: 317 (1840). (Jungfrun satt och) såg på hur fint dagen gick ner. Carlén Ensl. 1: 41 (1846). jfr: När han vaknade, stod dagen ånyo högt på himmelen. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 250 (1831).
Anm. I fråga om närmare upplysningar ang. de ofvan anförda uttryckens bruklighet se under vederbörande verb.
e) (†) i uttr. artificiell dag o. naturlig dag.
α) [jfr motsv. uttr. i (ä.) fr.] i uttr. artificiell dag; jfr ARTIFICIELL 2 e β. Corvin Styrm. 31 (1756). Chierlin Sjöm. 83 (1777). Den artificiele dagen innehåller den tid, på hvilken Solen är öfver horizonten. Melanderhjelm Astr. 2: 244 (1795).
β) [jfr motsv. uttr. i (ä.) t.] i uttr. naturlig dag (jfr 4 b slutet). Den naturliga dagen är intet annat utan den tiden Solen är ofvan för Horizonten. Rajalin Nav. 41 (1728).
f) i uttr. Guds dag (jfr 3 f ε), om dagen betraktad ss. en gåfva af Gud, se GUD.
g) med tanken särsk. fäst på dagen ss. den tid under hvilken människor äro uppe o. i verksamhet, stundom närmande sig bet.: arbetsdag (jfr 2 a). Fördrifva sin dag (l. dagen) med romanläsning, i lättja osv. Förspilla, förlora, sofva bort, drömma bort osv. sin dag (l. dagen). Dagarne i strid förtära, / Nättren under sömnlöshet. Kellgren 3: 94 (c. 1790). Nyfödt hopp och ökad kraft / Till dagens värf jag äger. Ps. 1819, 422: 2. Så fördrefvo sin dag, på den välbemedlade herrgåln, / Ryssarnes glädtiga tropp. Runeberg 1: 67 (1832). Vi sutto efter slutad dag / vid aftonbrasans sken. Dens. E. skr. 1: 2 (1846). Tillbringa sin dag hemma. Dalin (1850). Hos honom blir det aldrig dag förr än kl. 10, han vaknar, uppstiger aldrig förr. Dens.; jfr d. Hans dagar blefvo långa. Han hade ledsamt. Topelius Läseb. 1: 3 (1856, 1891); jfr 3 e. (Hon) lefde sin dag fram bland så kallade skådespelare och i en så kallad konstverld. Sturzen-Becker 1: 211 (1861). Klosterfolkets dag började tidigt. Schück Ur g. ppr 5: 58 (1902); jfr d. jfr ARBETS-, FÖRRÄTTNINGS-DAG m. fl. — särsk.
α) [efter Mat. 20: 12 (se första språkprofvet nedan)] i uttr. bära (förr äfv. draga) dagens tunga (och hetta). Tesse sijste hafua arbetat en tima, och tw giorde them lika medh oss som haffua burit dagsens twnga och heta. Mat. 20: 12 (NT 1526). Han ensamt då ibland får dagsens tunga dra. Livin Kyrk. 62 (1781). Wallin Rel. 4: 210 (1837). Snoilsky 5: 168 (1897).
β) närmande sig bet.: dagsverke. Stenhugget utgjorde allenast ett tvådagstorp: .. Torparen .. gjorde sina två dagar i veckan, och skötte på de öfriga sitt eget hem. Almqvist Grimst. 3 (1839). jfr HERRGÅRDS-DAG. — (i sht i fackspråk) ss. benämning på en arbetstid af viss längd (som kommer på hvarje dygn); jfr ARBETS-DAG 3. Arbetsenheter (timmar, dagar etc.). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 25 (1891).
h) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Mörksens gärningar äro dagsens skam. Daghen hann är aldrigh så långh / at aften må vÿ eÿ venta. Visb. 1: 133 (c. 1620). jfr: Aldrigh är Dagen så lång, thet kommer ju Qwäller en gång. Grubb 11 (1665); jfr äfv. Ps. 1819, 424: 7 samt Sv. ordspråksb. 2 (1865). — Aldrigh är dagen så lång, Paddan kommer ju i högsätet .. (dvs.) Stållter will gärna sittia främst. Grubb 11 (1665); jfr Dens. 81. — Dagen kommer fulle (dvs. väl), fast Haanan intet gaal. Dens. 79; jfr Sv. ordspråksb. 11 (1865) [jfr t. es wird (wohl) tag, wenn auch der hahn nicht kräht]. — Jw längre Dagh, jw stäckre (dvs. kortare) tråd (dvs.) När dagarna äre långa (dvs. om sommaren), blijr minst spunnet. Grubb 405 (1665). (För) Laater man, är Dagen lång. Dens. 448; jfr Sv. ordspråksb. 54 (1865). — Lius Dagh och klaar Ögon, giöra bästa kiöpet. Grubb 464 (1665) [jfr t. lichter tag, lichte augen]. — Skogen har öron och Dagen ögon. Verelius Ind. 123 (1681); jfr Vendell Östsv. dial. 125 (1904) samt: Ty Natten säges inga ögon hafwa, utan Dagen, men Natten Öron. Rudbeck Atl. 2: 238 (1689) [jfr isl. mǫrg eru dags augu (Hávamál)]. — Ju längre på dagen, ju vackrare folk. Rhodin Ordspr. 83 (1807; eg. till besökande som komma sent); jfr Sv. ordspråksb. 50 (1865); jfr äfv.: Ju längre på dan dess finare folk. Strindberg Utop. 108 (1885). — Det är bättre få något om morgonen, än hela dagen intet. Rhodin Ordspr. 38 (1807). — Mulen morgon gör en klar dag. Därs. 96. — Dag skall du prisa, Frithiof, sen bergad sol sig döljt. Tegnér 1: 13 (1825) [efter isl. at kveldi skal dag leyfa (Hávamál)]. — Skum Natt har många ögon, men Dagen ett. Tegnér 1: 12 (1825). — Godt lag gör kort dag. Sv. ordspråksb. 39 (1865). — ”Nu kan man se att dagarne börja blifva längre”, sa' pigan annandagjul när hon väntade på jul-lekarne. GHT 1897, nr 299 B, s. 2; jfr E. Wigström i Landsm. VIII. 2: 33 (1891).
2) (i sht i högre stil) bildl. ss. beteckning för en längre l. kortare tidsperiod som gm sitt förh. till andra omgifvande perioder påminner om l. kan liknas vid en dag i dess framskridande förlopp l. i dess förh. till natten l. morgonen l. aftonen osv. Tu lychtar daghen för migh förr än afftonen kommer. Jes. 38: 12 (Bib. 1541); jfr öfv. 1904. (Forntidens vise) hafva lefvat sin dag ut. Hoffman Förnöjs. 531 (1752). Christus kom; och dagen tändes, / Full af sanning och af nåd. Ps. 1819, 73: 2; jfr 1 d. Förr än min dag är all. Tegnér 3: 24 (1840). När skall morgonen af förnuftets dag omsider gry? Hwasser V. skr. 1: 159 (1847). (Människans) andeliga lif är icke en fortsättning af det naturliga, förhållande sig till ett föregående tillstånd såsom mannaålderns dag till barndomens morgon. Thomander Pred. 1: 35 (1849). Sakta förtonande / Släcktes hans dag. Snoilsky 5: 166 (1897); jfr 1 d. — jfr LEFNADS-, TUSENÅRS-DAG m. fl. — särsk.
a) [efter Joh. 9: 4 (se första språkprofvet nedan)] om större l. mindre tidrymd betraktad ss. tid för arbete o. verksamhet l. i allm. för att utföra ngt (jfr 1 g). Jach moste werka hans werck som migh vthsendt haffuer, mädhan daghen är, natten kommer thå ingen kan werka. Joh. 9: 4 (NT 1526). Så mycket angelägnare synes det vara att ännu, medan dagen är, rädda hvad som räddas kan af detta språk (dvs. kottiskan). Castrén Res. 2: 362 (1847).
b) i uttr. en ny dag uppgår (äfv. gryr, upprinner osv.) för, äfv. öfver (ngt) o. d. (jfr 1 d slutet), en blomstringstid inträffar för (ngt), ngt kommer i en bättre ställning. En ny dag upklarnade för Svenska Vitterheten (då fru Nordenflycht framträdde). J. Fischerström hos Nordenflycht Utv. arb. Föret. 5 (1774). En ny dag uppgick (gm Gratianus) öfver rättsvetenskapen. Strinnholm Hist. 3: 849 (1848). Aurora-förbundet .. ville beteckna gryningen af en ny dag för den Svenska vitterheten. Rundgren Minnen 1: 137 (1855, 1870). För hofvet hade en ny dag uppgått genom Choiseuls fasta beslutsamhet. Malmström Hist. 6: 13 (1877).
3) i utvidgad o. mera obestämd bet., i det att af sammanhanget icke klart framgår, huruvida endast dagen (i bet. 1) l. hela dygnet afses, faktiskt dock vanl. innefattande äfv. natten (i dess helhet l. till ngn del). Tagh tijne gåfwor i acht, medan Åhren, och dagarne lijda. Stiernhielm Herc. 58 (1668). Stoor-Afwan i Pitheå-Marck, som så många holmar i sig begrijper som dagarna i åhret. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 22. Månge äro / Min lefnads dagar. Geijer I. 3: 202 (1811). Aftnarna voro hans käraste stunder på dagen. Bremer Pres. 135 (1834). Hvar dag i vår lefnad är icke blott en länk i en kedja .., utan en lifstid för sig. Franzén Pred. 1: 77 (1841). Så bjöd jag verldens äflan spetsen / Och gladdes åt den dag, som var. Strandberg 1: 207 (1858); jfr a ρ. Otåligt räknade han dagarna och timmarna till den stund, då Birgitta .. skulle få företräde hos drottning Johanna. Heidenstam Birg. 237 (1901). Dagarna kommo och gingo, alla sig tämligen lika. Hallström Sparfvert 153 (1903). — jfr AFRADS-, ARBETS-, AUDIENS-, BAK-, BATALJ-, BEBÅDELSE-, BEGRAFNINGS-, BESTÄLLNINGS-, (Marie) BESÖKELSE-, BOSÄTTNINGS-, BRÖLLOPS-, BÖN-, BÖRS-, CITATIONS-, DÖDS-, DÖPELSE-, EDGÅNGS-, ER(IK)SMÄSSO-, EXAMENS-, FAR-, FASTE-, FERNISSNINGS-, FEST-, FLYTT(E)-, FRESTE-, FRI-, FÄRD-, FÖDELSE-, FÖRFALLO-, FÖRLOFNINGS-, GÅR-, HELG-, HIMMELSFÄRDS-, HUND-, HVILO-, HÄLSO-, HÖGTIDS-, HÖST-, INRYCKNINGS-, INSTIFTELSE-, INSTÄLLELSE-, INVIGNINGS-, JORDAFÄRDS-, JUL-, KAMP-, KASSA-, KONFIRMATIONS-, KONSELJ-, KORSMÄSSO-, KRÖNINGS-, KYNDELSMÄSSO-, KYRKO-, (Marie) KYRKOGÅNGS-, KÖTT-, LARSMÄSSO-, LEK-, LIGGE-, LIKVID-, LOF-, MANÖVER-, MARKNADS-, MARSCH-, MIDSOMMAR(S)-, MINNES-, MOBILISERINGS-, MORGON-, MOTTAGNINGS-, MÅNADS-, MÄSS(E)-, NEDERBÖRDS-, NYÅRS-, OFFER-, OL(OF)S-MÄSSO-, ORDENS-, PARAD-, PINGST-, PLENI-, POST-, PREDIKO-, PÅSK-, RAST(E)-, (Marie) RENINGS-, RENSELSE-, RES-, RÅDS-, RÅDSTUGU-, RÄKENSKAPS-, RÄTTEGÅNGS-, RÄTTS-, SAMLINGS-, SAMMANKOMST-, SESSIONS-, SKAPELSE-, SKOTT-, SKOTTÅRS-, SKUR-, SKÖRDE-, SLAKTE-, SOLSTÅNDS-, SOMMAR-, SPEKTAKEL-, STAFFANSMÄSSO-, STARBRAKS-, STILLESTÅNDS-, STRIDS-, STÄMME-, STÄMNINGS-, STÖK-, SVÄRJE-, SÅNINGS-, SÄDES-, SÄLJE-, SÖCKEN-, SÖTEBRÖDS-, TACKSÄGELSE-, TEATER-, TIDEGÄRDS-, TILLTRÄDES-, TOMASMÄSSO-, TORG-, TROLOFNINGS-, TRONBESTIGNINGS-, TVÄTT(E)-, UNDERHÅLLS-, UPPBROTTS-, UPPSTÅNDELSE-, UPPSÄGELSE-, UPPVISNINGS-, UTFÄRDS-, UTNÄMNINGS-, UTRYCKNINGS-, UTSLAGS-, VAL-, VANDRINGS-, VECKO-, VINTER-, VISIT-, VISITATIONS-, VÅG-, VÅR-, VÄXT-, ÅDER-, ÅMINNELSE-, ÅRS-, ÖFNINGS-, ÖFVERMORGONS-, ÖFVERSKOTTS-, ÖKELSE-DAG m. fl. samt MÅNGDAGA. — särsk.
a) i uttr. som angifva tidslängd l. tidpunkt. Han har varit borta (på) några da(ga)r, har rest bort på ett par da(ga)r, är borta (nu) på tredje dagen. Han reste för några da(ga)r se(da)n. Han reser om några da(ga)r l. ännu icke på några da(ga)r. Han stannar (i l. under) tre da(ga)r. Tre da(ga)r därefter l. efteråt. Tre da(ga)r före påsk. Tre da(ga)r i l. å rad. Undsättningen kom icke en dag för tidigt. Efter den dagen. Dagen för deras bröllop, dagen för den stora banketten osv. Dagen före l. efter (en viss dag l. en viss händelse osv.). Följande dag, samma dag, dagen därefter, dagen därpå, dagen förut. The drucko vdi dagar, the drucko vthi twå. Sv. forns. 1: 166. Uaker for then skul, för ty j weten hwarken daghen eller stundena, när menniskiones son är kommandes. Mat. 25: 13 (NT 1526). (Kristus) wardher .. på tridie daghen vpstondandes. Mark. 9: 31 (Därs.). Een dags föda. Var. rer. 45 (1538). (Noah) bidde än nu andra siw daghar. 1 Mos. 8: 10 (Bib. 1541). Judit haffuer nu uarit borte på 4 dagh. Holof. 53 (c. 1580). 9. Daghar å slagh. L. P. Gothus Pest. 83 a (1623); jfr SLAG. Att dee (kyrkliga ceremonierna) uthi dett eene stifftett icke för[r]ettas såsom uthi dätt andra, hvilkett intett för een dagh sädan heller några uthan för lång tidh begynt ähr. RP 8: 25 (1640). Tå någor Ledamot med döden afgår, må ej nytt val anställas förr än på Trettionde dagen sedan dödsfallet .. kungjordt blifvit. 1 SAH 1: 23 (1786, 1801). Den andra morgonen / Hon for, och tredje dan till hennes (dvs. väninnans) boning lände. Leopold 2: 283 (1800, 1815). I Valland jag tog mig en mö — / I tre dagar gret hon, och så blef hon nöjd. Geijer I. 3: 181 (1811). Vendôme påstod, att man icke borde förlora en enda dag, utan genast anfalla. Bergman Carnot 256 (1816). Ett tre dagars gästabud. B. E. Malmström 6: 46 (1845). Rocken, / Som jag i dag bär på mig andra da'n. Runeberg 5: 55 (1860). Första kammaren (biföll) värnpliktslagen med betydlig majoritet, efter en fyra dagar lång öfverläggning. De Geer Minnen 2: 236 (1892). — särsk.
α) [jfr d. otte, fjorten dage, t. acht, vierzehn tage, eng. eight days, äfvensom fr. huit jours] i uttr. åtta dagar, en vecka, fjorton dagar, två veckor, samt hvar åttonde dag, hvar fjortonde dag. Det är (snart l. öfver) åtta da(ga)r se(da)n. I fiortan dagha. G. I:s reg. 1: 6 (1521). Nu sznart for viij daghar szedann. Därs. 10: 192 (1535). Att han töfver (dvs. väntar på) .. Jacob Häss på en 14 dagar. Därs. 21: 120 (1550). Hwar Ottonde, eller hwar Fiortonde Dagh. I. Erici 15 (c. 1640). Carlén Ensl. 2: 209 (1846). Hon har varit borta i åtta dagar. Lagerlöf Berl. 2: 209 (1891). (Vi) bodde .. i fjorton dagar hos Sibberns. De Geer Minnen 2: 225 (1892). — särsk.
α') [jfr t. alle acht (vierzehn) tage, äfvensom fr. tous les huit jours o. eng. every eight days] (†) i uttr. alla åtta (l. fjorton) dagar o. i hvarje åtta (l. fjorton) dagar, hvar åttonde (l. fjortonde) dag, hvarje (l. hvarannan) vecka; jfr ALL V 1 a α δ'. Bestel ju så at wij altijd j huaria otta dagher få kunskap huad ther på färde är. G. I:s reg. 8: 34 (1532). Så attu (dvs. att du) hade alle 8 dagar, eller xiiij sanne och wisse tidender vm alle legligheter ther i Dammarch. Därs. 12: 164 (1539).
β') [jfr d. i lørdags osv. otte dage] (numera i sht hvard.) i uttr. i går (l. i söndags osv., stundom i dag) åtta (l. fjorton) dagar (l. dar) o. i dag (l. i går osv.) åtta (l. fjorton) dagar (l. dar) se(da)n, i går l. i söndags l. i dag osv. för en vecka (l. två veckor) sedan. I Lögerdagx xiiij daga. G. I:s reg. 9: 122 (1534). Såsom wij hörde jdagh ottedaghar. L. Petri 2 Post. 59 a (1555). I Dag, otta dagar sedan. Spegel Pass. 90 (c. 1680). Den .. resolution som i dag 8 dagar blef fäldt. Växiö rådstur. prot. 22 okt. 1733. I dag åtta dar sedan. Almqvist Drottn. j. 86 (1834).
γ') [jfr d. i morgon osv. otte dage] (numera i sht hvard.) i uttr. i dag (l. i morgon osv.) åtta (l. fjorton) dagar (l. dar), äfv. i dag (osv.) åtta (l. fjorton) dagar (l. dar) till, fordom äfv. [jfr t. heute osv. über acht tage] i dag (osv.) öfver åtta (l. fjorton) dagar (l. dar) samt åtta (l. fjorton) dagar (l. dar) i dag (l. i morgon osv.), i dag (l. i morgon osv.) om en vecka (l. två veckor). I dag otto dage. G. I:s reg. 6: 39 (1529). The skola möta idher .. j morghon offuer viij dagher. Därs. 8: 9 (1532). Nestkommende söndagh otte dager till. Oxenst. brefv. 6: 23 (1627). Ganska tijdeligen om onssdaag fiortendagar. Växiö domk. akt. 1654, nr 68. Och upskutz saken till i dag 8. dagar. Växiö rådstur. prot. 1718, s. 397. (Vi skola) arrangera en konsert .. söndag 8 dar till. E. G. Geijer i Sv. mem. o. bref 7: 203 (1838). I dag åtta, fjorton dagar till. Dalin (1850). Åtta dar i dag. R. Nordenstreng i Förh. o. upps. 16: 67 (1903).
β) (†) i uttr. (icke) dag eller timme l. dag eller stund o. d., (icke) en dag l. en timme, (icke) en enda stund. Nästen j alt Rijket .. war han hwarken dagh, stund eller ögnableck til sitt lijf frij eller säker. G. I:s reg. 18: 284 (1547). Han försvuär sigh att aldrigh skola boo dagh eller timma med henne. Växiö domk. ark. 1652, nr 49.
γ) i det allittererande uttr. dag och dygn.
α') [jfr de i fsv. lagspråket förek. uttr. a sama dagh ok dyghne o. innan dagh ok dyghn(e) (l. dax ok dyghne)] (fordom) jur. (förloppet af) ett dygn, tjugofyra timmar. Dråpare måtte (enl. landslagen) ey fångas, utan innom dags och dygne. Abrahamsson 749 (1726). Begreppet färsk gerning bestämdes (i stads- o. landslagarna) i tiden till dag och dygn efter det brottet förefallit. Nordström Samh. 2: 439 (1840). jfr: Nu kan then man, som dråp haffwer giort, fångas innan then dagh och dygn som han dråp giorde. Lagförsl. 498 (c. 1606).
β') (numera föga br.) dag o. natt, dygnet igenom. Nogh trälar jagh både Dagh och Dygn, / Alt til at rickta Faderen min. Brasck Förl. son. L 2 b (1645). Hästarne stå och äta dag och dygn. Carleson Hush. 669 (1769). När den nya vägen skulle utstakas genom den vilda skogen mellan Butle och Etelhem, ringdes det dag och dygn uti dessa socknars kyrkor. P. A. Säve i Land o. folk 1873, s. 112.
δ) [fsv. ar ok dagher; anledningen till uttryckets uppkomst är den, att enl. svenskt rättsbruk vid tids beräkning den dag som utgör utgångspunkten för beräkningen icke medräknas, hvarför året utgår först med det dygn som motsvarar utgångsdagen. Se NF 11: 863 (1887). Jfr äfv. d. aar og dag, mnt. jâr unde dach o. t. jahr und tag med delvis annan bet. (se t. ex. Grimm D. rechtsaltert. 222 (1828))] i uttr. år och dag, förr äfv. dag och år, om en tidrymd af ett år; jfr natt och år (se under NATT).
α') i sht jur. ss. strängt begränsadt tidsmått. Kong:e Ma:tt haffwer länt (dvs. förlänat) Erich Swensson i Gäffle på år och dagh helfftene aff iernskatten som faller pro Anno (15)45 vdi Gästringelandh. G. I:s reg. 17: 214 (1545). RA 3: 102 (1593). Then som .. sig, öfwer Åhr och Dag, ifrån Herrans Nattward håller. Kyrkol. 11: 2 (1686). Där Kronan ej löste Skatträttigheten til sig innom år och dag, fick Donatarien den behålla. Botin Hem. 2: 226 (1756, 1789). NF 11: 863 (1887).
β') (numera i sht hvard.) allmännare: ett års tid, minst ett år, fullt ett år; stundom för att i allm. beteckna en lång tid; fordom äfv.: hela året igenom, ett helt år igenom. Honom har jag sannerligen inte sett på år och dag. (Tiggar-) munkane .. (skulle) icke liggia wthe (för att tigga) Dag och år som the plägad haffua. G. I:s reg. 6: 147 (1529). (De insaltade riskorna) hålla .. sigh friska åhr och dagh. Kokeb. C 1 b (1650). Hans plågor ha .. nästan utan mildring räckt öfver år och dag. Brinkman i H. Järtas brefv. 1: 52 (1826). Han .. hade hört, att för år och dag sedan en skräddare Haselborn .. dödt af pesten. Cederschiöld Riehl 1: 122 (1878). — i numera obr. förb. Förbenemde krigh iagh wel fwlborda må, / Thet alra ringeste innan dag och åår. Holof. 5 (c. 1580). Uthi eett åhr och dagh skole näpligen dhe Pommersche kunna eller villja (besluta sig). RP 7: 187 (1638).
ε) om dagen betraktad i motsats till längre tidsafdelningar, i uttr. arbeta på dag, dvs. för dagspenning (i motsats till för månads- l. årslön l. på beting). Dalin (1850).
ζ) (†) ss. mått på väglängd, närmande sig bet.: dagsresa. J twå daghar longt kring om läghret. 4 Mos. 11: 31 (Bib. 1541; öfv. 1904: en dagsresa vidt på hvardera sidan, rundt omkring lägret).
η) [jfr d. af hvad dag er brevet? o. d.] närmande sig bet.: datum. Hvilken dag (i månaden) ha vi i dag? (jfr κ). På utsatt, fastställd dag. Det är på dagen tio år sedan. Hvarföre vi (dvs. prästerskapet) och nu efther stempninge brefvens innehåldh .. på sagdan dag och rum hafve .. varit församblade. RA 3: 94 (1593). Kongl. Maijestets och Rijks Cancellariorum sluut (dvs. beslut), aff (dvs. från) hvad dag deras löön beräcknas skulle. Rudbeck Bref 56 (1670). Dagen påskrifves, på hvilken hvart exercitium, varit före. Skolordn. 1724, s. 18. Nu är ej viss dag til betalning förelagd; söke tå then, som utgaf, sitt åter, när han vil. HB 9: 4 (Lag 1734). Teckna dagen på något. Sahlstedt (1769; under datera). Mins du hvilken dag det är i dag. .. Det är den 18 Januari tror jag, svarade frun. Wetterbergh Fyra sign. 205 (1843). — särsk. i sg. obest. i (allittererande) förb. med ordet datum (l. dato) (jfr λ α' slutet samt d γ). På samme dags dato, som de (dvs. kvittenserna) inkomne äro. Arbin Præs. i VetA 1773, s. 77 (i handl. fr. 1666). Hafvandes han åberopat sig åtskillige documenter efter dag ock datum. 2 RARP 4: 366 (1727). Til en likhets erhållande i Dag och Datum med större delen af de öfriga Europæiske Makterne (vilja vi) .. här i Riket införa det förbättrade (Gregorianska) Calendarium. Publ. handl. 5: 3180 (1752). Vendell Sv. fraseol. 5 (1903). särsk.
α') (†) i uttr. till dag och datum, på bestämd dag. (De skulle) ställa sig til dag och Datum in. Nordberg 2: 133 (1740).
β') (numera mindre br.) i uttr. (in)till dag och datum (l. dato), (in)till denna dag, till i dag; hittills; jfr d γ. Hwilket bref och resolution iagh in till dagh och Datum förspart (dvs. uppskjutit att skrifva). Växiö domk. akt. 1686, nr 7. Sverige är ändock det bästa land till dag och dato. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 236 (1827).
ϑ) [jfr ä. t. am 25 tag septembris o. d.] (numera bl. arkaiserande) i förb. med ett föreg. ordningstal o. efterföljande månadsnamn i lat. genitivform l. däremot svarande uttr. Then xj:de (dvs. 11:te) daghen wthij Januarij moonadt. G. I:s reg. 3: 4 (1526). På tiyonde daghen j thenna siwnde månadhenom. 3 Mos. 23: 27 (Bib. 1541). Thenn 8 dagen Septembris. G. I:s reg. 19: 310 (1548). Then 17 dagh Maij' war .. en sörgeligh och bedröffuat dagh. Petreius Beskr. 2: 189 (1614); jfr e. Nästkommande andre dagh Martij. Oxenst. brefv. 8: 347 (1641). jfr: November den femtonde dagen, / Et tusen sjuhundra och åttiotre. Bellman 4: 113 (1791).
Anm. Det här omtalade uttryckssättet andre dag martii osv. motsvarar ett (under medeltiden o. äfv. senare i Sv. brukligt) lat. uttryck, bestående af ett af ordningsnummer bestämdt dies, åtföljdt af månadens namn i gen. Det numera uteslutande brukliga uttryckssättet med bl. ordningstal o. månadsnamn (den tredje januari osv.) går däremot tillbaka till ett samtidigt med det förra förekommande lat. uttr., i hvilket dies gm ellips uteslutits. Jfr anm. under APRIL, sp. 2047.
ι) [jfr fsv. þrättanda dagh iula, annan dagh paska o. d., i hvilka uttr. iula, paska osv. utgöra af ordet dagh styrda genitiver] i uttr. annan (stundom andra) l. tredje l. fjärde osv. (i sht förr äfv. första) dag (förr äfv. dagen) jul l. påsk l. pingst (förr äfv. pingstdag). Siette dag Pasca. G. I:s reg. 1: 45 (1523). XX dag Jwla. Därs. 157. Scriffuit i Jöneköpingh fiärde Dag pingesdagh Anno etc 1529. Därs. 6: 381 (1529). Drotning Margreta hölt .. sin Kyrckiogång, på första Dagen Juul nästföliande. Girs G. I 178 (c. 1630). På Store Högtijdes Dagar, såsom förste Dag Juhl, Påsk och Pingst, måge inga Bröllop hållas. Kyrkol. 14: 2 (1686). Evangelium på Tredje dag Juhl. Borg Luth. 1: 193 (1753). Andra dag Pingst. Porthan Bref t. Calonius 108 (1794). — jfr TJUGON(DE)-, TREDJE-, TRETTON(DE)-DAG. — särsk.
α') i uttr. annan dag jul osv., se ANNANDAG.
β') (†) i pl. Tiänste-hion böra ock intet undandraga sig, at efter sluten Guds-tiänst på .. tredie dagar Jul, Påsk och Pingst, förrätta deras syslor. Publ. handl. 2: 1596 (1739; möjl. ssg).
κ) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] om dagen betraktad med afs. på dess plats i veckan, närmande sig bet.: veckodag. Hvilken dag (i veckan) l. hvad för dag ha vi i dag? (jfr η). Gudh .. welsignadhe siwnde daghen, och helghadhe honom. 1 Mos. 2: 3 (Bib. 1541). Hvad är det för dag i morgon(?) Det är Torsdag. Bäckström Fr. spr. 34 (1729). Dagarnas namn i veckan påminna oss ännu om de stumma och blinda afgudar, som våra förfäder dyrkade. Franzén Tal 264 (1830, 1835). — jfr MIDVECKO-, SABBATS-, VECKO-DAG samt SÖNDAG, MÅNDAG, TISDAG osv.
λ) i uttr. denna (förr äfv. denna här) dag. — särsk.
α') (numera i sht i daterade handlingar af mer l. mindre officiell natur, ss. affärsbref, förordningar, kungörelser, protokoll, reverser, examensbetyg m. m.) i uttr. denna dag, förr äfv. i l. på denna (här) dag, i dag. Vid .. denna dag afslutad examen har N. N. gjort sig förtjänt af följande vitsord osv. (i examensbetyg). Undertecknad förbinder sig härmed att .. betala en denna dag lånfången summa osv. (vanligt reversformulär). G. I:s reg. 10: 263 (1535). På thenna dagh. 3 Mos. 8: 34 (Bib. 1541; öfv. 1904: i dag). (N. N.) blef i denne dag frisagder (dvs. frikänd). Växiö rådstur. prot. 1625, s. 174. jfr: Med denna dagens post skrifver jag till landshöfding Rosenstein. Tegnér 5: 71 (1811). — (†) i förb. (efter, från osv.) denna dags dato (jfr η slutet samt d γ). Tiye Åhr ifrån thenna Dags Dato recknandes. A. J. Gothus Thes. ep. 3: 11 (1619). Effter dänne dagz dato. Växiö domk. akt. 1675, s. 236.
β') (numera i sht hvard.) i uttr. i denna dag (förr äfv. dagen), stundom bl. denna dag, vanl. emfatiskt: i dag, redan i dag. Om tu och wiste huad thin fridh, tilhörer, så wåre tu thz wisseligha j thenne daghen betenkiande. Luc. 19: 42 (NT 1526; Bib. 1541: j thenna tinom dagh). Iag skall i denna dag skicka tridie posten kring i häradet angående desse Collecter. Växiö domk. akt. 1720, nr 421. Res i denna dag, efter en halftimme! jag vill icke se en otacksam för mina ögon! Almqvist Am. H. 2: 111 (1840). Jag undrar, hvar du hållit till / i denna dag? Melin Breitenfeld 14 (1893, 1900).
γ') [jfr ä. t. ich weiss noch uf diesen tag nit o. d.] i utvidgad anv. i uttr. än(nu) i denna dag, äfv. bl. i denna dag, ännu i dag; intill denna dag, till den dag som i dag är; efter denna dag, hädanefter. Hulken .. andelig eller verdzlig epter thenne her dag nogra onda stämplan i rigit pa nyt beginna vil. RA 1: 4 (1522). Thetta talet är beryctat jbland Judhana in till thenne dagh. Mat. 28: 15 (NT 1526). Att icke nogon kåppar nogon efther denna dagh vidh bärged lefvereres. A. Oxenstierna Skr. 2: 177 (1614). (Om icke Engelbrekt o. Gustaf Vasa hade befriat oss), vij hade i thenne dag legat under Danmark med samma condition som Norrige. RP 8: 160 (1640). Hvilket the Gode Herrar wthi wbsala .. nogh än i denna dag witna. Växiö domk. akt. 1651, nr 110. Thetta folkslaget (har) alltid och in till thenna dag ansett (namnet lappar) såsom ganska skymfeligt och förnedrande. Ihre Föret. XXIII (1779). Sverige producerar i denna dag icke så mycket kläde, att hvarje person, som nyttjar yllekläder, kan deraf få beklädnad för mer än den ena armen eller det ena benet. Agardh Bl. skr. 2: 155 (1853).
δ') betecknande l. innefattande motsvarande års- l. månads- l. högtidsdag(ar) osv. i förfluten l. tillkommande tid. O Herre gud som j thenna dagh (dvs. juldagen) .. werdades vppenbara tin .. son .. hedningomen. Mess. 1537, s. D 4 b. J skolen haffua thenna daghen (dvs. påskdagen) til åminnelse. 2 Mos. 12: 14 (Bib. 1541). Ach Gud, at jag mång Åhr må siunga, thenne Dag, / Mijn Drottnings Lof. Stiernhielm Fägn. 127 (1643, 1668). Denne dag (dvs. konfirmationsdagen) vare alltid för eder en årlig högtidsdag. Handb. 1811, s. 100.
μ) i uttr. förliden dag, se FÖRLIDEN.
ν) i uttr. här om dagen, se HÄROMDAGEN.
ξ) [sannol. bildadt ss. en motsvarighet till o. efter mönstret af det liksom det här ifrågavarande vanl. emfatiskt använda uttr. i denna dag (se λ β')] (hvard.) i uttr. (redan) i morgon dag, redan i morgon. Jag måste .. packa mig af, och det i morgon dag. Carlén Lindorm 422 (1839). Den gunstig herrn ska' flytta i morgon dag. Jolin Barnhusb. 97 (1849). Tigerschiöld Dikt. 3: 17 (1895, 1898). — närmande sig bet.: genast, när som helst. Jag vore färdig att i morgon dag gifta mig med Hofrättsrådet. Jolin En kom. 21 (1845).
ο) [fsv. en dagh; jfr d. en dag, mnt. ênes dages, t. eines tages, eng. one day, äfvensom fr. un jour] i uttr. en dag, ngn dag, en viss dag (i förfluten l. tillkommande tid) som ej kan l. behöfver närmare bestämmas; stundom (i sht i vitter stil) närmande sig bet.: en gång; samt [jfr d. en smuk l. skønne dag, fr. un beau jour, eg. antingen: en dag, då det är vackert väder, l. måhända: en lycklig, lämplig dag; jfr språkprofvet från Kolmodin under e nedan] (i sht hvard.) i uttr. en vacker dag, en dag rätt som det är (var). En dag i förra veckan l. förra månaden, i denna (l. nästa) vecka l. denna (l. nästa) månad; en dag i juli (månad); en dag här förleden (l. förliden). Ni ska få se, att han en vacker dag blir professor. Thet begaff sigh en dagh, at Joseph gick in j hwset til at göra sina sydzlo. 1 Mos. 39: 11 (Bib. 1541). (Ryttarna) droge en dagh .. vtöffuer elffuene och in vppå Hijsingen. Svart G. I 166 (1561). Thet sker väll en dagh, att han skall spy thet svart utt igen. RA 2: 112 (1564; i fråga om G. I:s godsindragningar). En vacker dag .. Jag fick den djerfva hog, at Gratiers ära sjunga. Kellgren 2: 201 (1781). Förtälj om undren, som vi ej förgäte, / från solens länder, dem du såg en dag. Tegnér 1: 186 (1820). Sergeant Dufva kom en vacker dag igen / Och kuttrade sin gamla ton: ”hvad skall du bli, o Sven?” Runeberg 2: 49 (1846). Tack för den graf, som varder redd / En dag åt mina ben. Strandberg 1: 323 (1877). Så har det (dvs. djuret) en vacker dag försvunnit. E. Wigström i Sv. fornm. tidskr. 10: 161 (1898). En dag nu på hösten. A. T. Gellerstedt i PT 1904, nr 252, s. 3. — (†) med prep. i l. på. Så begaff thet sigh på en dagh ath han steegh vthi itt skip. Luk. 8: 22 (NT 1526). Hvad honom i en närmare eller aflägsnare dag, måtte hända. Lehnberg Pred. 1: 123 (c. 1800).
π) i uttr. endera dagen, en af de närmaste dagarna, en dag när som helst, en dag innan man vet ordet af; bl. i fråga om tillkommande tid; jfr 5 a α γ'. Hr Landzhöfdingen lärer endera dagen giöra een skarp effterfrågan. Växiö domk. akt. 1688, nr 263. Jag ämnar en dera dagen resa till Norrk(öping) att se M(in) Far. Leopold i 2 Saml. 6: 79 (1774). Endera dagen undertecknas det spanskamerikanska fredsslutet. PT 1898, nr 283, s. 2. — jfr: (†) Nu att detta bundet (dvs. förbundet) .. icke skall vara oss till något præjudicium, när vij een dagen ville det bryta. RP 8: 332 (1640); jfr ο.
ρ) i vissa uttr. i hvilka den enskilda dagen kan sägas stå som representant för l. symboliskt beteckna en kortare l. längre tidrymd. Kan skie, her kommer then dag, / Min hustroo hon önskar, hon woro / i werlden eÿ till. Wivallius Dikt. 96 (1634). Om jagh skal lefwa til then dagh, / At jagh gråhärig (dvs. -hårig) blifwer. Ps. 1695, 70: 5. En gång kommer den dag, då det heliga Ilion faller. Wallenberg Hom. Il. 1: 153 (1814). F. d. statsrådet Vogt .. yttrade, att den dag kanhända skulle komma, då man icke klandrade mina åtgöranden i förhållande till Norge. De Geer Minnen 1: 218 (1892). Allvarets dag skulle komma för henne som för alla andra. Lindhé Ledf. 65 (1903). — jfr URMINNES-DAG m. fl. — särsk.
α') (hvard.) i uttr. (inte) (på) den dag jag minns o. d., (icke) så långt jag kan minnas tillbaka. Jag hade ej sett minsta blå lapp på himmeln och icke en solstråle på den dag jag mindes. PT 1896, nr 274, s. 3.
β') (numera mindre br.) i uttr. den dag, användt som ett slags temporal konjunktion: då, så snart (som). Den dagh vij träda ifrån honom (dvs. fransmannen), skall Danus (dvs. dansken) alliera sigh med honom. RP 7: 601 (1639). — närmande sig bet.: om (någonsin), ifall (någonsin). Schroderus Hoff. väck. 160 (1616). Den dag iag låter en fogde brÿ mig i mit ämbete må iag så hafwat. Växiö domk. akt. 1684, nr 48 (yttradt af en präst). Sturzen-Becker 3: 68 (1861).
b) i vissa uttr. som eg. beteckna tidsmoment, men i hvilka denna bet. träder i bakgrunden för ngn annan speciell synpunkt.
α) (numera föga br. utom i α' o. β') i uttr. ngns l. ngts sista l. yttersta dag, den dag ngn l. ngt går under, förstöres, upphör att finnas till; i fråga om person: dödsdag. Vil någon lefva förnögd, han föreställe sig altid sin yttersta dag. Lagerström Bunyan 2: 54 (1727). Kommen är Trojas yttersta dag, oryggeligt kommen! Adlerbeth Æn. 38 (1804, 1811; lat. venit summa dies .. Dardaniæ). — särsk.
α') (fullt br.) i uttr. se sin sista dag, dö. Ther sågho the sin sidste dagh. Messenius Sign. 25 (1612). Sturzen-Becker 2: 42 (1861).
β') [jfr d. den yderste dag, holl. de jongste dag, t. der jüngste tag, eng. the last day, fr. le dernier jour; från Joh. 6: 40 m. fl. bibelställen, efter gr. ἡ ἐσχάτη ἡμέρα, som åter beror på ett motsv. hebr. uttr.] (fullt br.) pregnant i uttr. (den) yttersta (i sht förr äfv. sista) dagen, om den dag på hvilken denna världen förgås, de döda uppstå o. Kristus återkommer för att döma människorna: domedagen. Iach skal honom vpweckia på ytersta daghen. Joh. 6: 40 (NT 1526). Muræus 1: 53 (1648). Himmel och jord (skola) en gång förgås .. wid sidsta dagens stora och förskreckeliga eld. Swedberg Sabb.-ro 76 (1705, 1710). Norbeck Theol. 203 (1840, 1866). Var den yttersta dagen kommen? Lagerlöf Antikr. 36 (1897).
β) i uttr. icke kunna (äfv. icke vara värda att) nämnas (l. omtalas osv.) på en (l. samma l. en och samma) dag, för att beteckna (att vissa omtalade personer l. saker äro hvarandra mycket olika, särsk.) att en person l. sak är en annan i ngt visst afseende mycket öfverlägsen. Pyramus och Ladislaus .. / ähre icke werde nämpnas både på en dagh. Asteropherus 22 (1609). Tar man hänsyn härtill (dvs. till de båda kandidaternas duglighet, begåfning o. erfarenhet), kunna naturligtvis icke den valde och den fallne nämnas på samma dag. VL 1899, nr 294 A, s. 2.
γ) [jfr eng. the day after, fr. le jour d'après] (hvard., vanl. skämts.) pregnant i uttr. dagen efter (näml. efter en fest, ett dryckeslag o. d.), med tanke på de (för välbefinnandet) obehagliga följderna af omåttligt förtärande särsk. af starka drycker. Det ser ut, som om det vore dagen efter för honom i dag. Dagen efter. Braun Dikt. 2: 65 (1838, 1844; öfverskrift). Strix 1904, nr 47, s. 5.
δ) i uttr. välja dagar, se VÄLJA; jfr DAG-VÄLJARE.
ε) [efter gr. ἡμέρα i motsv. bet.] (†) eg.: dag på hvilken en domstol sammanträder; domstol. Mich är thz en ringa ting, ath iach wardher dömder aff idher, eller aff menniskligh dagh. 1 Kor. 4: 3 (NT 1526; jfr motsv. uttr. hos Luther o. i Vulg.); jfr Hof Förkl. 36 (1765).
c) i best. sg. i pregnant anv. för att beteckna en viss omtalad l. i fråga varande dag, särsk. den (från den talandes synpunkt) innevarande dagen; i utvidgad anv. [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng., äfvensom fr. le goût du jour, la philosophie du jour o. d.] om den (närmast) närvarande tiden, tillfället, ögonblicket; särsk. ss. bestämning till ett sbst. i uttr. dagens l. för dagen, för ögonblicket, för tillfället, för det närvarande; som nu är i allas mun l. tanke l. tycke, som nu föreligger till afgörande osv.; aktuell; ofta i bestämd motsats till det som har längre bestånd l. varaktigare betydelse: efemär, tillfällig, kortvarig. Dagens nyheter (namn på en sedan år 1864 i Stockholm utkommande daglig tidning). Har du läst dagens tidningar? Dagens evangelium, epistel (i fråga om viss dag af kyrkoåret). (Till) dagens priser, dvs. (enl.) de senaste noteringarna. Infinna sig, betala osv. på dagen, dvs. på bestämd l. öfverenskommen dag. Dagens (fråga l.) frågor. En fråga (l. frågor) för dagen. Dagens opinion l. opinionen för dagen. Sedhan läses Euangelium itt cap. eller halfft vthaff någhon Euangelist, eller ock thet daghen tillydher (dvs. tillhör). Mess. 1541, s. A 3 b. Dagzens Text. KOF 1: 375 (c. 1618). Jag har sökt utgallra (ur mina skrifter) alt, hvad jag ej trott förtjena att öfverlefva dagen. Kellgren i 2 Saml. 7: 123 (1788). För sorglös njutning född .., / han läspe tidens lof och fire dagens nöjen. Tegnér 2: 110 (1811). Hans (dvs. Geijers) stora förtjenster kunna icke af någon opartisk nekas: han är dagens man, och det beror på honom sjelf att bli tidehvarfvets. Dens. 5: 268 (1822); jfr β. Dessa (flickornas) sysselsättningar .. följde slafviskt den ordning, som modet upprättat för dagen. Bremer Pres. 119 (1834). Skildringar ur det inre af dagens historia. Crusenstolpe (1834; titel). Mor Ingrid blir nog .. värdinna för dagen. Tegnér 1: 246 (1841). Jurymannens lagliga ansvarslöshet, som lemnar hans anseende till pris åt dagens dom. Snellman Stat. 154 (1842). Han var en man för sig. Ej, hopen lik, / För dagens gudar han sitt hufvud böjde. B. E. Malmström 6: 122 (1851); jfr β. Ur dagens krönika. Ahnfelt (1881; titel). Den Hegelska filosofien var vid denna tid för mången ung vetenskapsman .. dagens lösen. Rundgren i 3 SAH 2: 27 (1887). Jag (kunde) icke för depensens skull välja mina ungkarlsvänner bland lejonen för dagen. De Geer Minnen 1: 70 (1892). Kungen .. (hade) sagt, att de gamla statsråden i dagens konselj bestämt vägrat återtaga sina platser. Därs. 2: 127. — särsk.
α) mil. [jfr fr. être du jour] i uttr. hafva dagen, om officer l. underofficer osv. som bestrider viss i tur o. ordning (eg. dag för dag) mellan de olika officerarna l. underofficerarna osv. växlande tjänstgöring; samt [efter fr. officier du jour; jfr eng. officer for the day] (numera mindre br.) (officer osv.) af dagen, daghafvande (officer osv.); jfr JOUR o. JOUR-HAFVANDE. General-Major Schommer, som hade dagen, skulle blij vid spetzen (af den tågande hären) hoos Hans Excell(en)ce .. att draga försorg om hvad som förefalla kunde. VittAH 25: 21 (i handl. fr. 1712). Då allarm blir, samlar sig Piqueten och Vakterne på utsedt ställe, under Officerarens af Dagen befäl. Tj.-regl. f. fl. 1790, s. 81. En Major af Dagen. Tj.-regl. 1858, 2: 250. NF 3: 741 (1879).
β) [jfr d. dagens helt] i uttr. dagens hjälte (hjältinna) l. hjälten (hjältinnan) för dagen, om person som vid ett visst tillfälle är den som mest utmärker sig l. som hembär (seger)priset l. som man särsk. har att tacka för ett företags lyckliga utgång; äfv. om person som vid ett visst tillfälle särsk. är föremål för hyllning osv.; äfv. om person som af allmänna meningen för ögonblicket är högt prisad l. uppburen, som för tillfället har stort inflytande osv. Dagens hjelte, den ädle Luther. Wallin Rel. 1: 316 (1817, 1825; i tal vid Luthersfesten). Jag älskar icke dagens hjeltar, som med tappert mod slå sig till riddare på den fallne konungens döda lekamen. Tegnér 3: 134 (1817). Husets enda dotter, .. dagens hjeltinna (dvs. födelsedagsbarnet). Bremer Dagb. 9 (1843). Ett högt bifallsdunder bekräftade hans val. Han var dagens hjälte. Cederschiöld Riehl 1: 28 (1878). Dagens hjälte (vid Borodino) var marskalk Ney, ”den tappraste bland de tappre”. Pallin 2 N. tid. hist. 160 (1879, 1887). Dagens hjälte. Hagfors (1901; titel). jfr: Redan en krans / Binds af behagen; / Försten för dagen, / A(tterbo)m, får den vid Musernas dans. Polyfem II. 25: 2 (1810). jfr äfv.: (†) Hvem är den såkallade Gudinnan af dagen (dvs. namnsdagsbarnet) ..? Kexél 1: 434 (1795); jfr f β.
γ) [jfr d. leve for dagen; jfr äfv. t. in den tag (hinein) leben, fr. vivre au jour le jour l. au jour la journée, lat. in diem vivere] i uttr. lefva för dagen, dvs. utan tanke på l. omsorg om framtiden; ur hand i mun. Ostjakerna äro .. ett ganska fattigt folk och lefva mest för dagen. Castrén Res. 1: 299 (1852). Uti ett land, der .. (vintrarnas) hårdhet och långvarighet förbjödo att ”lefva för dagen”, hafva invånarne .. varit nödsakade att för .. (husdjurens) uppehälle under årets längsta tid .. samla förråd. Möller Jordbr. 5 (1881). E. Holmberg i Läsn. f. sv. folket 1901, s. 131.
δ) [jfr DAGORDNING] i uttr. ngt hör till ordningen för dagen (i sht förr äfv. dagens ordning), förr äfv. ngt blifver dagens ordning, ngt förekommer l. upprepas (under en viss tid) ständigt o. jämnt; (förr) äfv.: ngt är (för tillfället) på modet l. utgör högsta modet osv. Alla blommor höra til ordningen för dagen. Konst- o. nyhetsmag. 1: 20 (1818; i fråga om damtoaletter). Det hör till ordningen för dagen, att nedsätta all högre förtjenst. C. P. Hagberg i SAH 10: 28 (1821). I Athen hörde bedrägeri och underslef till dagens ordning. Palmblad Fornk. 1: 76 (1843). Konkordaterna blefvo dagens ordning. Geijer I. 5: 388 (1846). Processer om ansvar för olycksfall begynte .. höra till ordningen för dagen i de industriela etablissementen. Forssell Stud. 2: 26 (1884, 1888).
d) i obest. sg. i pregnant anv., om den innevarande dagen.
α) i uttr. i dag, se 6.
β) (†) i uttr. till dag, till i dag. (N. N.) blef citerat till dagh. Växiö domk. prot. 1661, s. 336. — särsk. i förb. till dag tre veckor (till), en månad (till) o. d. Därs., s. 373. Därs. 1664, s. 575. Därs. 1665, s. 669.
γ) (mindre br.) i uttr. dags datum, äfv. i utvidgad anv. (jfr c); samt till dags dato l. datum (jfr a η β' o. λ α' slutet). (Den häktade) meddelade .. hvad han tagit sig före från det han trädt ut i verlden till dags dato. SD 1899, nr 71, s. 4. Detta .. skådespel är härligt fritt från allt det lilla och tillfälliga, som skvallrar om dags datum. O. Levertin i SvD(L) 1904, nr 356, s. 6.
e) med en bestämning som karakteriserar den ifrågavarande dagen (l. de ifrågavarande dagarna) med hänsyn till hvad som under densamma (l. desamma) händer l. med hänsyn till huru den (l. de) ter (l. te) sig för ngn l. till hvad ngn under densamma (l. desamma) upplefver (af lycka l. olycka, glädje l. sorg osv.); jfr 5 b. Göra sig l. hafva en glad dag, ”slå sig lös”, roa sig, ”festa” (jfr 5 b β). Herr N. N. hade i går en lycklig dag som Faust (i teaterrecensioner o. d.). Ha sin vackra dag o. d. [jfr fr. avoir son beau jour], med tanke på det skiftande utseendet hos samma person vid olika tillfällen. Een bedröffuat menniskia haffuer aldrigh en godh dagh. Ordspr. 15: 15 (Bib. 1541). Thetta är en bedröffuelses, straffs och försmädhelses dagh. Jes. 37: 3 (Därs.). Petreius Beskr. 2: 189 (1614; se under a ϑ). Hon fåår sigh Sven (till man) om hon vill, hon fåår ingen godh dagh medh honom. Växiö domk. akt. 1679, nr 331. Om du tvingar mig till att vigas ved dig, förr an (dvs. än) tijder är, skall du få 7 Onda dagar i vekan. Därs. 1720, nr 110. Thet var min vackra dag (dvs. en solskensdag för mig), tå han (dvs. den älskade) på hofvet lyste. Kolmodin Qv.-sp. 1: 373 (1732). Officerarne (hade) lagat til at giöra sig en glad dag. Nordberg 1: 891 (1740). Jag har måst göra mig många sura dagar med Locke och Encyklopedien. Polyfem I. 49—52: 10 (1810). Denne är den store dagen, / Som oss Christus hafver gjort. Ps. 1819, 112: 1 (om påskdagen). Den stora dagen kom. Bremer Pres. 347 (1834; om födelsedag). Hans hustru lär allt sedan ej ha haft en glad dag på jorden. Dens. Strid 79 (1840). Stiftelsen af nämnde vittra samfund var en bland Lovisa Ulrikas mest lysande dagar. Crusenstolpe Mor. 1: 19 (1840). Jag .. (har) knappast .. en enda frisk dag. Blanche Läk. 25 (1845). Oravais blodiga dag / Till sorg gick opp. Runeberg 5: 90 (1860); jfr 1 d slutet. Man får taga den onda dagen med den goda. Sv. ordspråksb. 60 (1865). Segrens och hämdens dag var kommen. Cederschiöld Riehl 2: 95 (1878). — jfr FEBER-, FRÖJDE-, GLÄDJE-, HEMSÖKELSE-, HÄLSO-, HÄMNDE-, JÄMMER-, KLAGO-, LIDANDES-, LYCKO-, MEDGÅNGS-, MOTGÅNGS-, OLYCKS-, PLÅGO-, PRÖFNINGS-, SEGER-, SJUKDOMS-, SKRÄCK-, SORGE-, TRIUMF-, VEDERGÄLLNINGS-, (Guds) VREDES-DAG m. fl. — särsk.
α) [jfr t. verworfener tag] (fordom) i uttr. förbannad l. förkastad dag, dag på hvilken det enl. ä. tiders uppfattning var olyckligt att företaga vissa handlingar; olycksdag; jfr FORSYNE-, TYKOBRAHE-DAG. Dies religiosus, Dies ater, forsynedagh, förbannat dagh. Var. rer. 4 (1538). Förkastade Dagar. Bondepract. F 7 a (1662). Schenberg (1739; under dag).
β) [jfr t. der tag des zorns, eng. the day of wrath, samt t. der grosse tag, eng. the great day; efter hebr. förebilder] (i religiös framställning) i uttr. vredens dag, en stor dag, den stora dagen, dels (ss. i gamla testamentet) om dag på hvilken Herren låter sina straffdomar utgå öfver människorna, dels (ss. i nya testamentet) om den yttersta dagen; jfr f ε. Effter thina hardheet och oböyelighit hierta, församblar (du) tigh sielffuom wredhe påå wredzens dagh. Rom. 2: 5 (NT 1526). Then onde warder behållen in til förderffuelsens dagh, och in til wredhennes dagh bliffuer han. Job 21: 30 (Bib. 1541); jfr Klag. 1: 12 (Därs.), Sef. 1: 18 (Därs.). Thet är iw en stoor dagh .. och en bedröffuelse tijdh är j Jacob. Jer. 30: 7 (Därs.). Muræus 1: 54 (1648). På det de .. måtte framdeles få samlas inför Jesu thron, på den stora dagen. Handb. 1811, s. 102.
f) i uttr. hvilka beteckna en viss dag ss. invigd åt l. märklig för osv. en viss person; vanl. i förb. med ett personnamn i gen. l. däremot svarande uttr.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., nt., holl., t. o. eng., äfvensom motsv. anv. af fr. jour o. lat. dies] dag som är helgad åt ngn (t. ex. Gud l. ett helgon), (ngns) högtidsdag. Thenna (dvs. dessa) dagar (må ock hållas) S. Johannis baptiste dagh, Michels messo och Helgona messo. L. Petri Kyrkoord. 46 b (1571). Kyrkol. 14: 1 (1686). Vid kyrkans höga fester, serdeles på helgonens dagar, samlade sig menniskor dit (dvs. till biskopssätena) från alla sidor. Strinnholm Hist. 4: 484 (1852). Jag såg en ädel skara sköna damer / På alla helgons dag, nu här förleden. Wulff Dante 43 (1897). jfr: Han (dvs. lazzaronen) .. vet dagarne för en hop helgon. Munthe Nap. 23 (1885). — särsk.
α') (numera bl. arkaiserande) ss. namn på en viss dag i året, ofta motsvarande l. ersättande en datumbestämning. Scriffuit j .. askeby clöster Sanctj ypolitj (dvs. Hippolytus') dag Anno domini MDXXI. G. I:s reg. 1: 5 (1521). Otto dager för S. Jacobs dagh. Tegel G. I 2: 69 (1622). Helge tre konge dagh. RP 7: 576 (1639). Carls Dag, den 28 Januarii. Handb. 1811, s. 14. På Margarethas dag år 1397. Strinnholm Vas. 1: 1 (1819). — jfr ALLHELGONA-, APOSTLA-, FRUE-, KARLS-, LUCIE-, MIKAELI-, MÅRTENS-, OSKARS-, SJUSOFVAR(E)-, VÅRFRU-DAG m. fl.
β') [jfr d. Herrens dag, t. der tag des Herrn; jfr äfv. lat. dies dominica, fr. dimanche] (i religiös framställning) i uttr. Herrens (l. Herrans) dag (jfr ε), om söndagen. Herrans Dag eller Sabbat. Schmedeman Just. 1139 (1687). På Herrans dag, i Herrans hus / Jag får ock hemta tröst och ljus / Utaf hans dyra nåd och bud. Ps. 1819, 334: 5. Franzén Pred. 2: 260 (1842). Upp. 1: 10 (öfv. 1883; gr. ἐν τῇ κυριακῇ ἡμέρᾳ, NT 1526: en söndagh).
β) [jfr motsv. anv. i t., äfvensom i lat., gr. o. hebr.] (numera bl. i vitter stil) om namnsdag, födelsedag o. d. Hiob .. förbannadhe sin dagh. Job 3: 1 (Bib. 1541). När nu i dag E'r vackra dag, / Från Öster börjar bryta (dvs. bräcka). Frese Verldsl. dikt. 134 (1715, 1726; om namnsdag). Ren kom hans dag. Franzén Skald. 1: 285 (1810, 1824; om bröllopsdag). Min gemål och jag hafva en fest med sällskapsspektakel i beredskap åt drottningen, på hennes dag. Crusenstolpe Mor. 1: 149 (1840). — jfr FÖDELSE-, HEDERS-, HYLLNINGS-, NAMNS-DAG m. fl.
γ) [jfr t. jeden ereilet endlich sein tag, lat. stat sua cuique dies (Virgilius)] (numera föga br., bl. i högre stil) i pregnant anv.: olycksdag; dödsdag. The som effter honom (dvs. den ogudaktige) komma, skola giffua sigh offuer hans dagh. Job 18: 20 (Bib. 1541; efter motsv. uttr. i hebr.; öfv. 1904: ofärdsdag). Vet, för en hvar, är dagen bestämd. Adlerbeth Æn. 267 (1804, 1811).
δ) i allmännare anv., om dag som bestämts för l. tilldelats ngn för utförandet af ett visst åliggande o. d. l. på hvilken ngn gör sig särsk. gällande l. utför en stor gärning osv.; stundom närmande sig bet.: segerdag, triumfdag. Privil. ang. bergsbr. 1649, s. B 4 a. (Döden säger:) Min Dag ej upteknad finnes / At man hwar Dag skal mig minnas. Lucidor Hel. X x 4 b (c. 1670). De härhöfdingar, som hade varit af den tanken, att man borde strida, afträdde till Miltiades öfverbefälet, då det blef deras dag att anföra hären; och han emottog väl befälet, men levererade intet slag, förr än hans dag inföll. Carlstedt Her. 2: 361 (1833). Vår kamp blir skön, i dag är Döbelns dag. Runeberg 2: 118 (1848). Hallström Gr. af Antw. 130 (1899). — särsk. [jfr eng. diplomacy has had its day o. d.] i uttr. ngns (l. ngts) dag har varit l. är inne l. kommer osv. l. ngn (l. ngt) har sett sin dag o. d.; i sht i utvidgad anv. om tid då ngn (l. ngt) ”är med” l. gör sig gällande osv.; stundom närmande sig bet.: tur. (Den falske Demetrius) sadhe at i gåår war theras (dvs. ryssarnas) dagh. Men thenna daghen och alla the andra skulle wara hans dagar, han wille nu regera, och göra hwadh honom täcktes. Petreius Beskr. 2: 174 (1614). Jag har .. sedt min dag / Och måst qvittera (dvs. lämna) lifvet. Odel Sincl. 48 (1739). Att äfven gubben haft sin dag, / Då han var ung i verlden, / .. Var jag för höglärd att förstå. Runeberg 2: 10 (1848). Din dag kommer nog (säger bokförläggaren). Och då växer honorarerna. Geijerstam Aldrig i lifvet 35 (1890). Herr Olas makt sin dag har sett. Hallström Skogsl. 194 (1904).
ε) [ytterst efter hebr. förebilder] (i religiös framställning) i uttr. Herrens (l. Herrans) dag (jfr α β') l. Guds dag (jfr 1 f) l. (Jesu) Kristi l. människones sons dag, dag på hvilken Herren (osv.) i särsk. mening uppenbarar sig l. gifver sig till känna. Luk. 17: 22 (NT 1526). — särsk. dels (ss. i gamla testamentet) om dag på hvilken Herren låter sina straffdomar utgå öfver människorna (i uttr. Herrens dag), dels (ss. i nya testamentet) om yttersta dagen; jfr e β. Wårs herres Jesu Christi dagh. 1 Kor. 1: 8 (NT 1526). Herrans Zebaoth dagh skal gå offuer alt höghferdigt och högdt, och offuer alt vphäffuet, at thet skal förnedhrat warda. Jes. 2: 12 (Bib. 1541). Hes. 13: 5 (Därs.). Amos 5: 20 (Därs.). Falck Underv. 199 b (1558). När all bedröfwelses och wedermödos frost och kiöld är som swårast, si tå nalkas Gudz dag, som är förlosningens dag för the vtwalda. Swedberg Sabb.-ro 72 (1705, 1710). Så fridfullt de (rättskaffens människorna) uti Herran somna, / Så fröjdfullt helsa de Herrans dag. Wallin Vitt. 1: 55 (1839).
g) i vissa uttr. o. förb. af mer l. mindre utprägladt adverbiell natur.
α) i uttr. hvar(je) dag, dagligen, o. för (l. med) hvar(je) dag (som går o. d.), i fråga om ngt som undergår en daglig ökning l. utveckling osv. Här får man post hvar(je) dag. Flickan växte upp och blef vackrare för (l. med) hvar(je) dag. Apg. 5: 42 (NT 1526). Olycka, Håår och Naglar, wäxa hwar dagh til. Grubb 612 (1665). Med hvar dag växte hans rykte. Tegnér 1: 21 (1825). Förhållandet blef snarare sämre än bättre med hvar dag som gick. PT 1904, nr 302, s. 3. — särsk. i uttr. hvar enda l. endaste l. eviga dag, se ENDA o. EVIG.
β) [jfr t. alle tage, fr. tous les jours] i uttr. alla dagar (jfr 5 f), hvarje dag; jfr ALL V 1 a α γ'. Träffas alla dagar kl. 8—9 f. m. (Ett sådant tillfälle) biudess oss icke alle dagar. Oxenst. brefv. 5: 383 (1625). Det var en dryck, som icke bestods alla dagar. Strindberg Hems. 149 (1887). (numera mindre br.) Ath the (dvs. ryttarna) alle dagha wel bliffua bettaleth. G. I:s reg. 2: 25 (1525). Som hon alla dagha lågh honom vppå medh sådana ordom. Dom. 16: 16 (Bib. 1541; öfv. 1904: dagligen). Then förvittiga gemena hoop .. begärar alle daghar någhot nytt. Fosz 349 (1621). (Det) regnar .. alla dagar. H. Reuterdahl i 2 Saml. 25: 144 (1838). [efter motsv. anv. af fr. tous les jours] (†) för hvarje dag. Kors, Elin, du blir alla dar yrare. Gustaf III Skr. 3: 192 (1782).
γ) [jfr eng. a day, fr. par jour] i uttr. om dagen, per dag, (för) hvarje dag. Den här vägen går jag sex gånger om dagen. För detta arbete har han fem kronor om dagen l. per dag. En arbetis qwinna (skall hafva i lön) om dagen ij (dvs. två) huithe (dvs. vitten). G. I:s reg. 1: 153 (1523). Om han bryter tigh emoot siw resor om daghen. Luk. 17: 4 (NT 1526). Ångerm(anlands) quinnor löga mest sijn barn 2 resor om daghen. Bureus Suml. 23 (c. 1600). En mark svenska om dagen på mannen (dvs. per man). Oxenst. brefv. 6: 22 (1627). Under 16 sk(illing) det är 4 1/2 Dal(er) K(oppar)m(yn)t, äter man icke om dagen. Leopold i 2 Saml. 7: 43 (1784). Första klassens sjukrum, där betalningen är 6 kr. pr dag för enskildt rum. Lundin N. Sthm 579 (1889). Grottes hållande i gång / .. kräfver .. / tio tusen lif per dag. Rydberg Dikt. 2: 74 (1891).
δ) [jfr fsv. dagh vidh dagh, dagh fran dagh, d. dag fra dag, dag for dag, isl. dag frá dag, hvern l. annan dag frá ǫðrum, mnt. dach by daghe, holl. dag aan dag, t. (von) tag zu tag, (von) tag auf tag, tag für tag, tag bei tag, tag um tag, eng. day by day, day after day, (from) day to day; jfr äfv. fr. de jour en jour, jour à jour] i uttr. dag efter dag, dag efter annan, den ena dagen efter den andra, dag (i)från dag, (i)från dag till dag, dag för dag o. d., stundom dag på dag, förr äfv.: dag om dag, dag vid dag, dag å dag, för att beteckna, att ngt upprepas hvarje dag l. fortsättes från den ena dagen till den andra under en längre l. kortare tid, särsk. i fråga om ngt som är stadt i en fortskridande utveckling: dagligen, för hvarje dag, med hvarje dag. Then inwärtes menniskian (varder) förnyiat dagh frå dagh. 2 Kor. 4: 16 (NT 1526; öfv. 1883: dag efter dag). 2 Sam. 13: 4 (Bib. 1541). (Mången) plåghar sig så dagh vidh dagh medh sitt arbetande wtan troo. L. Petri Oec. 29 (1559). All ting dagh från dagh / Tager af och sigh borthastar. Ps. 1695, 270: 8; jfr Ps. 1819, 455: 8. Nu inkommo rapporterne dag efter dag ifrån Regementerna. Nordberg 1: 214 (1740). Cardinalen ville dag å dag komma fram med nya konster. Därs. 613. Den sjuke (blef) dag om dag bättre. L. Hjortzberg i VetAH 39: 76 (1778). Han (dvs. biskop Brask), så innerligt tillgifven den påfviska läran, förmådde ej se, huru den dag för dag förvandlades. Fryxell Ber. 3: 110 (1828). (Karmides hade) från dag till dag uppskjutit sitt beslut. Rydberg Ath. 263 (1859, 1866). Jag växer högre dag från dag. Runeberg 5: 5 (1859). Männen ligga dag efter dag ute på sjön (för att fiska). Torpson Eur. 1: 185 (1895). — (numera knappast br.) Saken skiutes upp den ene dagen ifrån den andre. A. Oxenstierna Skr. 2: 691 (1624). Jag väntade nu från en dag til en annan på Bref från eder. Ågren Gell. 119 (1757).
ε) [jfr d. dag ud og dag ind, t. tag ein tag aus; jfr äfv. år ut (och) år in, vecka ut (och) veeka in] i uttr. dag ut (och) dag in, för att beteckna, att ngt fortsättes dagen igenom under en följd af dagar; ofta med särsk. framhållande af enformigheten l. långvarigheten af det som sker l. företages osv., närmande sig bet.: ideligen, beständigt. Dag ut och dag in spelade de ett och samma. Wetterbergh Nord 14 (1862). Att under en följd af år, dag ut och dag in, lära allmogens barn abcbok och katekes. Böttiger 5: 23 (1867, 1874). Vi (dvs. Mickel o. Grå) hjälptes åt .. / dag ut dag in att råna och mörda. Andersson Mickel räf 89 (1900).
ζ) [jfr fsv. marghan dagh, d. mangen god dag, isl. margan dag] (numera i sht hvard.) i uttr. mången (god) dag, länge; (i sht i senare tid) äfv.: mången gång (hela dagen igenom); på mången god dag, på länge. Detta hafwer iag Mongen dag gråtit att iag så nesligen hafwer mist min egendomb. Reenhjelm Olof Tr. 204 (1691). Han (dvs. klänningen) kunde väl brukas ännu mången da; / Men han lägges af; ty modet vil så ha. Nordenflycht QT 1746—47, s. 139. Ifrån Holland har jag icke fått några fiskar på mången god dag. Linné Sv. arb. 1: 214 (1750). Almqvist Grimst. 20 (1839). Det var .. mången god dag sedan jag fick en sådan (dvs. en sup). Wetterbergh Altart. 221 (1848). En bland de finast skrifna svenska berättelser, som utkommit på mången god dag. G. Nordensvan i AB(L) 1895, nr 290, s. 2. Mången god dag satt hans (dvs. påfvens) nuntius och väntade utanför Birgittas kammare. Heidenstam Birg. 222 (1901). — (†) med prep. till. Här wil iagh göra migh lustigh och gladh, / Och plägha migh wäl til mång godh dagh. Rudbeckius Starcke B 4 b (1624).
h) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Dagarna äro många, och målen äro fler (maning till sparsamhet); jfr: Det är många dagar i året, och än flere måltider. Sv. ordspråksb. 27 (1865). Den dagen, den sorgen. En annan dag har ett annat lag (dvs. skick). Lefva, som (om) hvar dag vore den sista, föra ett bekymmerslöst l. lättsinnigt l. slösaktigt l. vällustigt osv. lif, lefva för stunden utan tanke på morgondagen [möjl. med anslutning till Jes. 22: 13, 1 Kor. 15: 32]. Taga dagen, som den kommer, icke i förväg göra sig bekymmer för hvad den kommande (dagen l.) tiden kan medföra, utan med lugn gå den till mötes o. utan knot taga emot, hvad den gifver; äfv.: lefva för dagen. In diem vivere .. Taga daghen som han kommer. Lex. Linc. (1640; under dies); jfr Grubb 309 o. 505 (1665), Rhodin Ordspr. 63 o. 92 (1807), Sv. ordspråksb. 62 (1865). — Sörg intet för dhen dagh du aldrig såg. Grubb 788 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 116 (1807), Sv. ordspråksb. 86 (1865); jfr a ρ. — Kommer dagh så kommer rådh. Glossa t. Pred. 3: 22 (Bib. (1541); jfr Grubb 420 (1665), Rhodin Ordspr. 85 (1807); jfr äfv.: När Gud ger dag, så ger Han råd. Borg Luth. 2: 236 (1753); jfr: Än kommer dag, än är ej allt förbi. Runeberg 5: 45 (1858). — Första Dagen dhen bästa, sade Bonden om onda Hustrwn. Grubb 236 (1665). — Hwar Dagh haar sin plåga. Dens. 346; jfr Sv. ordspråksb. 44 (1865); jfr äfv.: (Det) ähr best at hwar dag haf:r sin egen sorg. A. Oxenstierna Bref 4: 549 (1649) [efter Mat. 6: 34: Thet är noogh, at huar dagh haffuer sijn eghen plågho (Bib. 1541; NT 1526: bekymber); jfr d. hver dag haver nok sin egen plage]. — Rom bleff intet alt bygdt på en Dagh. Grubb 690 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 108 (1807), Sv. ordspråksb. 77 (1865) [jfr fr. on ne fit pas Rome en un jour]. — Dagh gifwer dagom lära. Ps. 1695, 37: 1; jfr: En dag lärer den andra. Rhodin Ordspr. 49 (1807) [jfr Psalt. 19: 3 samt d. den ene dag lærer den anden, lat. dies diem docet]. — Det går icke så i sju år som i sju dar. Rhodin Ordspr. 36 (1807); jfr Sv. ordspråksb. 24 (1865). — I morgon är också en dag. Sv. ordspråksb. 46 (1865); jfr: Det är en god dag i morgon. Dalin (1850) [jfr d. i morgen er der og en dag, t. es kommt doch morgen auch ein tag]. — Kommer väl åter den dagen, då kon behöfver sin rumpa. Sv. ordspråksb. 51 (1865) [fsv. æn kombir thæn daghir koon thorff sin stiærth vidhir (Kock o. Petersens Medeltidsordspr. 1: 151); jfr isl. sá kemr dagr, að svinið þarf síns hala (G. Jónsson Safn af ísl. orðskviðum 286)]; jfr a ρ.
4) tid af 24 timmar: dygn; i det borgerliga lifvet vanl. räknadt från midnatt till midnatt. Ett solår består af 365 dagar, 5 timmar, 48 minuter och 46,2 sekunder. Then naturlige heele Dagen, then wij Swenska Dygn kalla. Emporagrius Cat. O 2 b (1669); jfr b slutet. I sex delar delte de (gamla nordborna) .. sin dag, nemligen Dagmål, Hadag, Midmund eller Middag, Non, Mideraafton och Nattmål. Dalin Hist. 1: 243 (1747). Månan går en gång kring sin krets på 27 dagar 7 timar vid pass. Corvin Styrm. 19 (1756). Tiden indelas och beräknas dels efter solens gång, dels efter månens. Efter den förra få vi år och dagar; efter den senare afmättes fordom veckor och månader. Berlin Läseb. 427 (1852, 1866). — särsk.
a) i uttr. civil dag, se CIVIL, adj. 2.
b) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng., äfvensom fr. jour] astr. om dygnet räknadt från middag till middag, dvs. den tid som förflyter mellan två af solens passager gm meridianen. Den astronomiska dagen begynner vid middags-momentet. Melanderhjelm Astr. 1: 21 (1795). Dalin (1850). NF 3: 738 (1879). — särsk. (†) i uttr. naturlig dag (jfr 1 e β). Naturlig Dag kallas den tiden som förlöper ifrån det Solen går ur Meridian tils hon kommer i den samma igen. Corvin Styrm. 31 (1756). Wasberg Ferguson 303 (1771). Chierlin Sjöm. 83 (1777). — jfr SOL-DAG.
c) (†) i uttr. siderisk dag, stjärndygn. Melanderhjelm Astr. 2: 128 (1795). — jfr STJÄRN-DAG.
5) [jfr motsv. anv. af ordets plural i d., t. o. eng., äfvensom fr. jours, lat. dies, gr. ἡμέραι o. hebr. jāmīm] i pluralis (jfr dock under c η o. g) ss. beteckning för en längre l. kortare (af mer än en dag bestående) tidsperiod, hvarvid föreställningen om den enskilda dagen (i bet. 1 l. 3) vanl. helt o. hållet träder i bakgrunden (stundom dock mer l. mindre starkt framstår för medvetandet); ofta liktydigt med: tid. Daghana wordo fulboordade ath hon skulle födha. Luk. 2: 6 (NT 1526). Dagarne blidke sorgen (dvs. tiden lindrar sorgen). Sv. ords. A 4 b (1604); jfr: Dagar minska sorger. Grubb 79 (1665). Thetta rätta Jubel året .. och Salighetennes ewigha daghar. Phrygius Him. lif. 137 (1615). Dagar giöra arbete. (dvs.) Långlig tijdh vthrättar swår ting. Grubb 79 (1665). Bitter är ångrens rot, men stammen gyllene frukter / Bär för eviga dar. Stagnelius 1: 11 (1817). — särsk.
a) i uttr. som angifva tidpunkt l. tidsskede.
α) i uttr. som (eg.) beteckna en (mycket) kort tidsperiod (som bl. kan räknas i dagar) l. som förlägga en händelse osv. till (ngn af) de närmaste dagarna före l. efter en viss dag. De första dagarna (l. darna) längtade jag mycket hem. Han har varit rätt mycket bättre de sista dagarna (l. darna). J the daghar thå beskattningen skeedde. Apg. 5: 37 (NT 1526; öfv. 1883: i skattskrifningens dagar). Vdij the dager nw for Jule nest forgången. G. I:s reg. 11: 21 (1536). Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Första dagarna af år 1710 uppbröt fienden. G. L. Oxenstierna i 1 SAH 3: 221 (1790, 1802). I Helsingör afslöts i sista dagarna af Februari ett fördrag. Strinnholm Hist. 5: 310 (1854). De hade haft höstbak på Ekeby just de dagarna. Lagerlöf Berl. 2: 217 (1891). I samma dagar då Älfsborg dagtingade .., eröfrade Evert Horn Nöteborg. Forssell G. II A. 19 (1894). (†) I dag exercerades som förra dagarna. Ekman Dagb. 5 (1788). — särsk. i uttr.
α') i dessa dagar (äfv. bl.: dessa dagar) l. (hvard.) (i) dessa darna, under innevarande l. (ngn af) de sista l. närmast följande dagarna; i dagarna; för ett par (några) dagar sedan, om ett par (några) dagar; just nu; nyligen. Här har varit sådan oro i huset dessa dagar (l. darna). Jag skall i dessa dagar (l. darna) göra en liten resa. G. I:s reg. 1: 189 (1523). Huad .. skeedt är j thenne daghar. Luk. 24: 18 (NT 1526). RARP 3: 200 (1642). Jag har ändteligen i dessa dagar fått min kammare .. i ordning. Hammarsköld (1811) i Bref rör. N. Skol. hist. 293. Jag har stökat med mycket dessa dagar. Bremer Grann. 2: 193 (1837). Han väntas i dessa dagar. Dalin (1850). (†) Jag fick .. desse dagar eder schrijffvelse. A. Oxenstierna Skr. 2: 421 (1621). — (numera mindre br.) i utvidgad anv.: under senaste tid, i vår tid. J thenne farliga och ytersta daghanar. O. Petri P. Eliæ A 1 b (1527). På thet yttersta ij thesse daghar hafuer han (dvs. Gud) talat til oss genom Sonen. Ebr. 1: 2 (Bib. 1541; NT 1526: j thenne yttersta dagharna). I dessa yttersta dagar. Hjärne Östanifrån 238 (1905). jfr: Alla dessa dags Ost Indiefarers beskrifware. Rudbeck Atl. 1: 376 (1679). När man nu går til desze dagz Geographer. Därs. 2: 9 (1689). Anm. Uttr. är svårt att förklara; möjl. står det i stället för dessa dagars gm anslutning till adverbiella uttr. sådana som fordomdags, här till dags, nu till dags o. d.
β') (just l. just nu l. just då l. nu l. då) i dagarna, under innevarande l. ifrågavarande dagar l. under (ngn af) de närmast förflutna l. närmast följande dagarna (före l. efter en viss dag). Jag reser i dagarna. Klopstock fylde just i dagarne 72 år. Wirsén i 3 SAH 2: 220 (1887). Jag är .. så upptagen just nu i dagarna. Heidenstam End. 77 (1889). (W. kommer) att i dagarna eklatera sin förlofning. Roos Skugg. 195 (1891). jfr: Han hade dagarne förut .. försvarat en .. afhandling. Strindberg Fjerd. 75 (1877).
γ') (i sht hvard.) en af dagarna (l. darna), en af de närmaste dagarna; jfr 3 a π. Jag kommer och hälsar på dig en af dagarna (l. darna). — (†) häromdagen. En af dagarna hörde jag Vattendragaren af Cherubini. E. G. Geijer i Sv. mem. o. bref 7: 69 (1809).
δ') [jfr nor. no um dagarne; jfr äfv. d. nu om dage] (hvard.) (nu) om dagarna (l. darna), i dessa dagar; äfv.: nu för tiden, för närvarande. Hvad har du för dig (nu) om dagarna (l. darna)? Hvar spisen I om dagarna? Serenius (1734; under diet). Sådant är språket nu om dagarne i Norges mest spridda venstertidning. VL 1894, nr 222, s. 3. jfr: (†) Förr om dagarna. Ekman Dagb. 3 (1788).
ε') (föga br.) l. befinna sig osv. (ngnstädes) på sina sista dagar, gå på sina sista ben (se BEN II 1 b α). Jag går här nu på mina sista dagar. E. G. Geijer i Sv. mem. o. bref 7: 175 (1812).
β) i uttr. som beteckna en längre tidsperiod (hvarvid föreställningen om den enskilda dagen nästan alls icke framträder för medvetandet). Alla dagars afton (l. ände) är ännu icke kommen (ordspråk); jfr AFTON 2 b. Vthi the yterste daghanar. Apg. 2: 17 (NT 1526). Sägh icke, Hwadh är thet, at the förra daghar woro bättre än thenne? Pred. 7: 11 (Bib. (1541); jfr γ'. I min ungdoms dagar. Geijer I. 3: 203 (1811). En af de gamla karoliner / jag kände i min barndoms dar. Tegnér 1: 153 (1822). I verldens första dagar. Dalin (1850). Från stångpiskans dagar. Sylwan (1901; titel). — jfr BARNDOMS-, FLICK-, FÄNRIKS-, GAMLE-, LEFNADS-, LIFS-, REGERINGS-, SKOL-, SLYNGEL-, UNGDOMS-, ÅLDERDOMS-, ÅLDERS-DAGAR m. fl. — särsk. i uttr.
α') [jfr t. so lange tage o. in kurzen tagen] (†) (så) långa dagar, (så) lång tid, o. innan korta dagar, inom kort. Innan korta dagha. G. I:s reg. 1: 65 (1523). Tu haffuer giordt migh så stortt etth swek, / ther till så långe dage. Visb. 1: 6 (1572). Hennes Kong. May:tt (fyller) nu innan kårte dagar .. sine Aderton Åhr. RARP 3: 381 (1644).
β') [jfr d. i vore dage, t. in unsern tagen, fr. de l. dans nos jours] (i osv.) våra dagar, (i osv.) vår tid. Våra dagars svenska. The tekn, som nu jemwel i wår lifstid och wåra dagar sig tildragit hafwa. Swedberg Sabb.-ro 76 (1705, 1710). Leopold 6: 131 (1806). Långt före våra dar. Runeberg 2: 5 (1847). Noreen Spr. stud. 2: 158 (1902).
γ') [jfr d. i, fra osv. gamle dage, nor. i, fra osv. gamle dagar, t. in, aus osv. alten tagen, eng. in, from osv. days of old] (i, från osv.) forna l. gamla (äfv. (för)gångna, flydda, (längst) förflutna, (hän-) svunna osv.) dagar, i, från osv. gammal (äldre) tid; fordom(dags); förr. I forna dar. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). I gamla dagar. Leopold 3: 447 (1795, 1816). Forna da'r / Var man karl. Wennerberg 2: 77 (1847, 1882). Utan ett enda minne / Från flydda sällare dar. Runeberg 5: 300 (1848). I gamla dagar och i våra. Wieselgren (1900; titel). jfr: Der (under bautastenen) hvilar han / Af de gamla dagar. Geijer I. 3: 195 (1811). — (†) i uttr. fordom dagar; jfr FORDOMDAGS. Warda icke Guds barn nu dräpte i Rom, lik som Propheterne fordom dagar i Jerusalem(?) Spegel Pass. 37 (c. 1680). — jfr FORNTIDS-DAGAR m. fl. samt GAMMALDAGS.
δ') [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., t. o. eng. m. fl. språk] i, under, från osv. ngns dagar, på, från osv. ngns tid; vanl. i fråga om ngn historisk personlighet; stundom (bestämdt af regentnamn) närmande sig bet.: regeringstid. Från Johannis baptiste daghar, och till thenne daghen. Mat. 11: 12 (NT 1526). Så wardt en hård tijdh j Dauidz daghar j try åår effter hwart annat. 2 Sam. 21: 1 (Bib. 1541; öfv. 1904: under Davids tid). I våra fäders dagar. Geijer I. 3: 178 (1811). Polen kunde .. (på K. X:s tid) af svenskarne anfallas med vida större lätthet än i Gustaf Adolfs dagar. Carlson Hist. 1: 102 (1855). Allt ifrån vår Frälsares dagar. Rundgren Minnen 2: 221 (1870, 1883). Bron öfver till Lofön .. som redan varit påtänkt under Adolf Fredriks dagar. Nyblom i 3 SAH 5: 157 (1890).
b) med en bestämning som karakteriserar den ifrågavarande tiden med hänsyn till huru den ter sig för ngn l. hvad ngn under densamma upplefver (af glädje l. sorg, lycka l. olycka osv.) l. med hänsyn till hvad som fyller den l. hvad som under densamma händer l. företages osv.; jfr 3 e. I sin krafts dagar var N. N. en framstående kommunalman. 1 Petr. 3: 10 (NT 1526). J godha daghar war gladh, och then onda daghen tagh ock til godho. Pred. 7: 15 (Bib. 1541); jfr Ps. 1819, 405: 1. J mootgång och onda daghar. Balck Musæus G 3 b (1596). På lust, och frögdige dagar, skal tig ey wara brist. Stiernhielm Herc. 87 (1668). Spegel Tilsl. par. 77 (1705). Sällan har en monark tillbragt svårare dagar. Adlerbeth Ant. 1: 45 (c. 1792). Sångens / Gyllene dagar. Geijer I. 3: 202 (1811). De sköna dagar i Aranjuez / Ha nu förflutit. Törneblad Schiller Don Carlos 1: 5 (1813). Han talte om de glada dar, / då i sin moders hus han var. Tegnér 1: 164 (1822). I betryckets och vedermödans dar. Wallin 1 Pred. 1: 376 (c. 1830). Nu framlefver hon lyckliga da'r på den ståtliga herrgåln. Runeberg 1: 15 (1832). Fältskärn hade i sin medgångs dagar kunnat samla en vacker förmögenhet. Topelius Fält. 1: 15 (1851). Det är först från den tid, språkforskningen blef historisk, hon räknar sina ärofulla dagar. Claëson Skr. 2: 275 (1857). Hvilket omfång denna stad (dvs. Ninive) under sin prakts dagar egt. E. H. Tegnér i UVTF 12: 81 (1875). När det sedan blef bättre dar. Melin Dikt. 2: 169 (1904). Tjänarne fingo ej längre goda dagar, utan erhöllo snubbor för de minsta fel. C. D. af Wirsen i PT 1905, nr 122 A, s. 3; jfr α. — jfr FÖRNEDRINGS-, GLANS-, HJÄLTE-, KLANG OCH JUBEL-, MEDGÅNGS-, MOTGÅNGS-, STORHETS-, VÄLMAKTS-DAGAR m. fl.; jfr för öfr. de under 3 e upptagna ssgrna. — särsk. i uttr.
α) [jfr d. have gode dage, nor. hava gode dagar, t. gute tage haben] (hafva l. göra sig) goda dagar, dvs. (föra) ett sorglöst l. makligt l. lättjefullt o. med allt materiellt godt (särsk. mat o. dryck) väl försedt lif. Siäl .. gör tigh godha daghar, äät, drick, war gladh. Luk. 12: 19 (NT 1526). Thu gör tich ther gode dager, och achter föge påå thett tich befalett är. G. I:s reg. 16: 615 (1544). Och lågo the (dvs. trupperna) ther inne vthi Staden (Moskva) i tolff Weckor, och hade goda dagar, som meer them förderfwade än the onda. Widekindi Krigshist. 162 (1671). Envallsson Pig. 7 (1781). Hans (dvs. munkens) ansigte var frodigt, / Bar föga spår af späkning, / Långt mer af goda dagar / Och mannakraft och helsa. Wennerberg 1: 73 (1881). När här var bröllop, hade också tiggarne goda dagar. Wigström Folkdiktn. 2: 129 (1881). — särsk.
α') i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Ingen haffuer så starck been att han förmå bära godha dagar. Svart G. I 110 (1561); jfr Balck Esop. 119 (1603), Grubb 258 (1665), Rhodin Ordspr. 21 (1807); se för öfr. under BEN II 1 p. Abborren haar goda dagar, han dricker när han will. Grubb 1 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 34 (1865). Goda dagar kosta mynnt. Grubb 262 (1665). Man kan och ledas wedh goda dagar. Dens. 515; jfr Sv. ordspråksb. 61 (1865). När Åsnan får goda dagar, så springer hon snart ett Been aff. Grubb 589 (1665) [jfr d. naar asenet faar gode dage, springer det snart et ben itu].
β') (†) med tidsbegreppet fullständigt försvunnet, närmande sig bet.: maklighet, bekvämlighet; vällefnad. Glossa t. Job 21: 33 (Bib. 1541). När en siäl wil intet öfwergifwa sina goda dagar; .. Tå griper Christus en sådana hårdare ann. Swedberg Sabb.-ro 608 (1697, 1710). Dhe troupar, som här äro, hafva lättias hela tiden och äro uppgiödda i barasta goda dagar. Carl XII Bref 257 (1704). Thet är et vällusts barn, och goda dagars flicka. Kolmodin Qv.-sp. 1: 82 (1732); jfr GODDAGS-BARN, -PILT.
β) göra sig l. lefva glada dagar (jfr under 3 e) o. (hvard.) lefva Herrans glada dagar, lefva ett gladt o. sorglöst lif, roa sig, ”festa”, lefva i sus o. dus, ”lefva friskt undan”. Nu är tid att lefva glada dagar. Runeberg 3: 82 (1830). Han hade .. gått som dräng åt styffadren .. nu när han fått tömmarne .., skulle han lefva Herrans glada dagar. Strindberg Skärk. 157 (1888). Mäster Pedro .. lefver kräsligen och gör sig glada dagar. Lidforss DQ 2: 289 (1892).
γ) hafva sett (l. skådat) bättre dagar, hafva (en gång) varit i bättre (ekonomiska) omständigheter, bättre (social) ställning osv. (jfr c ι slutet). Geijer I. 3: 198 (1811). Tungt är, när bättre da'r man sett uti sin ålders vår, / Att skyla under tiggarns hatt i nöd sitt gråa hår. B. E. Malmström 6: 38 (1840). — (i sht hvard.) i öfverförd anv. om sak. Möblerna hade sett bättre dagar.
δ) (gå) i väntande dagar, om hafvande kvinna. Nu haff:r samma Anna .. aflat mz honom barn, mz hvilket hon nu gåår hoos sijna föräldrar i väntande dagar. Växiö domk. akt. 1679, nr 356. (Prästens) hustru, som går i väntande dagar. C. D. af Wirsén i VL 1899, nr 58, s. 3.
c) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., nt., holl., t. o. eng., äfvensom fr. jours, lat. dies, gr. ἡμέραι o. hebr. jāmīm] i specialiserad anv.: lefnadsdagar, lifstid (jfr ε, ι). Framlefva sina dagar i lugn och ro. Han tänker tillbringa sina (få) återstående dagar i sitt fädernesland. Mina daghar äre förgongne såsom en skugge. Mess. 1531, s. C 2 a; jfr Job 7: 6, Psalt. 102: 3 (Bib. 1541). At iagh .. moste .. slijta mina daghar medh skam. Jer. 20: 18 (Därs.). Gudi så behagar, / At wij eij fåfängt här förslite wåra dagar. Spegel Öp. par. 46 (1705). (Norrmännen) stucko honom (dvs. konungens fogde) ned under (isen) .. eller ock afkårtade de hans dagar på annat sätt. Kalm Resa 1: 135 (1753); jfr κ. När jag lutande, vid dagarnas fullbordan, / på evighetens tröskel står. Tegnér 2: 89 (1808). Då Njord .. kände sina dagars slut nalkas. Strinnholm Hist. 1: 215 (1834). Under sina sista dagar fick han erfara vanskligheten af de menskliga beräkningarna. Rundgren i 3 SAH 2: 92 (1887). jfr: Den gamle af dagar (dvs. Gud). Dan. 7: 9 (Melin Hel. skr. 1858 o. öfv. 1867; öfv. 1904: en som gammal var); jfr: Then af dagar Gamle. Gezelius Bibelverk (1728; i kommentar till ifrågavarande bibelställe) [uttr. går ytterst tillbaka till bibelaram. attīq jomīn]. — särsk.
α) i numera obr. förb. Melchisedec .. intit begynnilse haffuandes på sina daghar. Ebr. 7: 3 (NT 1526). Och wordo hans (dvs. Adams) daghar sedhan han hadhe födt Seth, ottahundradhe åår. 1 Mos. 5: 4 (Bib. 1541; efter hebr. förebild; öfv. 1904: lefde han åtta hundra år). Herrans fruchtan förmeerar daghanar. Ordspr. 10: 27 (Bib. 1541; efter hebr. förebild; öfv. 1904: förlänger lifvet).
β) [efter bibliska uttryckssätt] (numera bl. i högre stil) i uttr. ngns dagars tal l. mått, ngns lifslängd. Til thesz hon (dvs. plantan) .. hafuer vpfylt sijne Dagars, thet är, sijn af Naturen skipade warelses Taal. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Dock klagar jag (dvs. den tjuguårige vikingen) ej mina dagars tal: / Snabb var, men god, deras fart. Geijer I. 3: 184 (1811). Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått. Ps. 39: 6 (öfv. 1904).
γ) [jfr d. ende sine dage, t. seine tage beschliessen, eng. end one's days, fr. finir ses jours] i uttr. sluta (l. ända) sina dagar, aflida, dö. När jagh sluter mina dagar, / Lät migh roligt somna in. Ps. 1695, 144: 5; jfr Ps. 1819, 204: 5. Efter 22 års ärofull regering slöt Sanherib sina dagar .. för kömska mördares vapen. E. H. Tegnér i UVTF 12: 82 (1875). — (†) afhända sig lifvet. Man (dvs. våra förfäder) trodde sig hafva makt (dvs. rätt, lof), at ända sine dagar, när man ville, sedan man hunnit til en viss hög ålder. Dalin Hist. 1: 153 (1747).
δ) i uttr. i l. till osv. sina halfva dagar, se HALF.
ε) i uttr. ngns (eg. återstående) dagar äro räknade, ngn har icke långt kvar att lefva; äfv. allmännare: ngn skall snart lämna (en viss plats l. ställning osv.). Hans dagar här på orten äro räknade. Hans dagar som minister torde nu vara räknade. Dalin (1850). (Herr Israel) kände .. med sig, att hans dagar voro räknade. Heidenstam Birg. 133 (1901). — i öfverförd anv. om sak. Det gamla rucklets dagar torde nu (snart) vara räknade, sedan det inköpts af byggmästare N. N.
ζ) [jfr mnt. to sinen dagen kommen, t. zu seinen tagen kommen] (†) i uttr. komma till sina dagar, uppnå mogen ålder. Om Gud wille mig lifwet spara, / Jag skulle (dvs. så att jag finge) komma till mina dagar. Carl IX Rimkr. 24 (c. 1600).
η) [jfr d. (aldrig) i mine dage, mnt. al mine dage, t. bei, in meinen tagen, all mein tag(e), eng. in my day, fr. de mes jours] (numera i sht hvard.) i uttr. i mina (osv.) dagar (l. dar) l. i min (osv.) dar, äfv. [sannol. gm påverkan af uttr. i min (osv.) tid l. t. (all) mein tag] i min (osv.) dag, i l. under min (osv.) lifstid, i mitt lif; ofta i förb. med all(a) (jfr ALL V 1 b γ α') l. aldrig (l. knappast osv.). G. I:s reg. 1: 98 (1523). Tu skalt .. förtryckt warda j alla tina daghar. 5 Mos. 28: 33 (Bib. 1541; öfv. 1904: i all din tid). (O Gud!) Wij bidie tigh, at tu wille .. giffua oss tin frid j wåra daghar. Mess. 1557, s. K 4 a. Han (dvs. Erik XIV) ville .. aldrigh i sin daga göra fred emillan Sverige och Danmark. RA 2: 280 (1569). Otroliget har iagh hållet i all min dagh, att ett så ohöffligh och studskt sinne, skulle någonsin finnas hooss een prästman. Växiö domk. akt. 1678, nr 397. Hon har warit en trättosam menniskia all sin dagh. Därs. 1699, nr 167. Han har hafft mycken motgång i sina dagar. Serenius (1734; under cross, sbst.). I dag och alla mina dar / Du gaf mig föda och försvar. Ps. 1819, 31: 3. Vi vilje göra en gerning i afton, som M:r Armfelt skall skratta åt i alla sina dar. Almqvist Drottn. j. 100 (1834). Det är det första (skaldestycke) i egentligen utbildad form, som jag i min dag har författat. Hedborn Skr. 1: 36 (1835). Jag har knappast i mina dar sett sådana originaler. Almqvist Am. H. 1: 107 (1840). Om icke rättvisan kan tämja er, så skall hon aldrig mer i sin dar få handtera vågskålen. Hagberg Shaksp. 2: 107 (1847). Din gamle uf, / nu borde du finna hvilan ljuf, / se'n du tokats i all din dar! Karlfeldt Vildm. 64 (1895). — särsk.
α') [jfr d. i mine levedage, t. in meinen lebenstagen] (hvard.) i uttr. i all min (osv.) lefnads dagar (l. dar), i mina (osv.) lefvande dagar (l. dar), hvilka utgöra ett förstärkt i mina (osv.) dagar. Jag tror väl aldrig, att jag varit med om ett sådant kolorum i mina lefvande dagar. Nyblom Hum. 18 (1874, 1883).
β') i uttr. i mina (osv.) dagar (l. dar) l. i min (osv.) dar, närmande sig bet.: en gång i tiden (numera vanl. i fråga om förfluten tid, i sht förr äfv. i fråga om framtiden); på sin tid; i sinom tid. Än bliffuer tu man i tine daga hwar (dvs. om) du får leffue. Svart G. I 2 (1561). (Sankt Mårten) i förston war / En Krigsman vthi sine daar. Sigfridi C 4 a (1619). Fru Oehlenschläger .. måste ha sett rätt bra ut i sina dar. Nervander Skr. 1: 127 (1833). Ett par gamla, ruskiga hus, hvari skräddar Grönberg bott i sin dar. Almqvist Grimst. 15 (1839). Ulla skall, liksom du i dina dar, bekomma ett betydligt arf. Dens. Tre fruar 1: 7 (1842). Jojo, du var en gök i dina dar. Hagberg Shaksp. 10: 240 (1850). (Verbet förteckna) har .. troligen varit rikssvenska i sina dagar. R. Nordenstreng i Förh. o. upps. 16: 71 (1903).
γ') (†) i uttr. (aldrig) i sin dar, (aldrig) någonsin. That will never be, det skier aldrig i sin da'r. Serenius (1734; under be).
δ') i frågor l. utrop för att uttrycka förvåning osv., se g.
ϑ) [jfr d. i, fra osv. mine unge dage, paa sine gamle dage, t. in, aus osv. meinen jungen tagen, in meinen alten tagen, fr. de l. dans nos vieux jours] i uttr. i, från osv. (mina osv.) unga l. yngre dagar (l. dar), i, från (osv.) min (osv.) ungdom, o. på gamla l. äldre dagar (l. dar), äfv. (förr äfv. i) mina (osv.) gamla l. äldre dagar (l. dar), på min (osv.) ålderdom. Vtij wore vnge dager. G. I:s reg. 12: 236 (1539). Sådant giorde I uthi Edra unga daga. Carl IX Rimkr. 63 (c. 1600). Stälte hon sig wäl och Ehrligen i sina unga åhr, hoppas iag hon giör dhet i sina gambla dagar. Växiö domk. akt. 1689, nr 230. Hon som på sina gamla da'ar / Allenast en i werlden har, / Af alla dem hon födt. Brenner Dikt. 1: 192 (1713). Kronos fick en son på gamla dar. Tegnér 1: 304 (1805). (Dagböcker) måtte han ha fört allt ifrån sina yngre dagar. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 33 (1867). På äldre dagar har jag från honom (dvs. J. Nybom) haft ett par bref. De Geer Minnen 1: 34 (1892).
ι) i uttr. (i l. under) mina (osv.) bästa dagar, (i l. under) min (osv.) bästa (kraftigaste) ålder, (i) blomman af min (osv.) ålder; äfv. i utvidgad anv. om ett folk osv. Han förlorade sin första, älskade hustru i hennes bästa dagar. Tegnér 4: 225 (1835). Denna harmoni var Grekernas, under deras bästa dagar. Ljunggren i SAH 29: 22 (1856). — särsk. (i sht hvard.) i uttr. ha(fva) sett sina bästa dagar; äfv. i öfverförd anv. om sak: vara illa medfaren, ”medtagen”, hålla på att förfalla (jfr b γ). De bleka och allmänt hållna personifikationerna af abstrakta begrepp (hafva) redan sett sina bästa dagar. J. Mjöberg i Ver sacrum 58 (1902). Båd' jag och min gamla skuta / ha sett våra bästa dar. Melin Dikt. 2: 215 (1904).
κ) [efter motsv. anv. af fr. jours] (nästan †, jfr dock slutet) närmande sig till l. öfvergående i bet.: lif. Kom att kasta dig för mina fötter, om du vill frälsa din moders dagar. Gustaf III Skr. 2: 25 (c. 1785). En Prins, vid hvars dagar ett helt folks trygghet fästades. Leopold 6: 42 (1790). Skona endast den här gossens dagar! Strandberg 4: 209 (1857). — särsk. (ännu br.) i uttr. mina (osv.) dagars upphof, se UPPHOF.
d) [jfr c; med afs. på formen jfr anm. 1:o sp. 10] i uttr. af daga.
α) [fsv. taka (l. koma l. hava) af daghum, äfv. af dagha; jfr isl. taka af dǫgum, d. tage l. bringe osv. af dage, mnt. van den dagen bringen, ä. eng. bring l. do osv. out of daw(e)] (i sht i skriftspr.) i uttr. taga (i ä. tid äfv. komma l. skaffa; se äfv. under β') (ngn) af (sällan utaf) daga (i ä. tid äfv. af dagom, enst. af dagar) beröfva (ngn) lifvet, bringa om lifvet, taga lifvet af; jfr AFDAGATAGA. G. I:s reg. 7: 217 (1530). Honom skola i strax taga af daga. Asteropherus 43 (1609). Per Suenson .. hade .. tagit af dagom Bencht Elfson. Rääf Ydre 3: 171 (i handl. fr. 1626). (Kristiern II) tänckte .. at komma them alle aff daga, som han misztrodde. Girs G. I 2 (c. 1630). (Judarna ville) skaffa Jesum af daga, på thet the motte sittia i lekamlig mak och ro. Swedberg Sabb.-ro 378 (1688, 1710). (Magnus Nilsson) lät taga (Inge Hallstensson) af daga genom en förgiftad dryck. Dalin Hist. 2: 66 (1750). Bellman 6: 5 (1787). Kvinnan (måtte) före sitt äktenskap .. haft ett barn, som hon tagit af daga. Wigström Folkdiktn. 2: 325 (1881). jfr: Om en Varg dödat en menniska, (bör man) af alla krafter söka att få honom af daga. Nilsson Fauna 1: 225 (1847). — särsk. (†)
α') fälla (i strid); i pass.: stupa. Wolmer Wrangel .., / Som i detta slag wardt tagen af daga. Carl IX Rimkr. 21 (c. 1600). Then suenske .. / togh nogra iÿtar (dvs. jutar) af dagha. Visb. 1: 138 (c. 1620). Verelius Herv. 96 (1672; isl. af lijfi).
β') [jfr fsv. kalla af daghum] om Gud: hädankalla. Nw wår herre honum åff dagha kallat haffwer. G. I:s reg. 5: 229 (1528). Käre Herre Gudh .. (du hafver) icke .. hasteligen taghit migh af daghe ifrå thenne werlden. Carl IX Cat. Z 2 b (1604).
γ') i pass.: hädankallas, dö. Menniskian .. döör (ofta), förra än hon menar .., thet är, hastigt tagas aff dagar. Wallius Likpr. ö. Könik Pedersson D 4 b (1622).
β) (†) i uttr. komma af daga, dö, aflida. Växiö domk. arkiv 1676, nr 291.
γ) (†) i allmännare anv., i uttr. hjälpa af daga, aflägsna, undanröja (olägenheter, svårigheter o. d.). At hjelpa alla dessa olägenheter afdaga. Palmqvist Räkn. Föret. 2 (1750).
e) i uttr. som beteckna tiden, den timliga tillvaron i allm.
α) [ytterst efter motsv. uttr i hebr.] (†) i uttr. dagarna af himlen, himlens dagar (jfr g), hvilka uttr. eg. beteckna dagarna ss. tidsafdelningar som bestämmas af himlens (skenbara) rörelse (i förh. till jorden), samt jordens dagar, eg.: dagar som äro till för l. på jorden; jfr f α. Så lenge daghanar aff himmelen på iordenne wara. 5 Mos. 11: 21 (Bib. 1541; öfv. 1904: lika länge som himmelen hvälfver sig öfver jorden). Så länge Himmelens daghar bliffwa. Phrygius Föret. 2 (1620). Så länge verlden står och jordenes dagar vara. Nohrborg 78 (c. 1765).
β) [jfr t. das ende der tage ist gekommen; ytterst efter motsv. uttr. i hebr. (jfr språkprofvet från Bib. nedan)] (i högre stil) pregnant i best. pl. At tu må vpstå i tinom deel, när dagarna hafwa ända. Dan. 12: 13 (Bib. 1703). På våra grafvar nyfödda slägter / Sjunga din (dvs. Guds) ära till dagarnes slut. Wallin Vitt. 1: 62 (1813). I dagarnas början / slumrade Adam; då togs ett refben under hans hjerta, / skaptes så qvinnan deraf. Tegnér 1: 244 (1841). Intill dagarnes ända. Rydqvist Statsekon. betr. 3 (1865).
f) [jfr motsv. anv. af ä. t. alle tage, eng. all days, äfvensom motsv. uttr. i gr. o. hebr.; jfr äfv. fr. toujours] (numera bl. arkaiserande, jfr dock α o. β) i de adverbiella uttr. (i) alla dagar (jfr 3 g β), alltid, alltjämt, ständigt, o. för alla dagar, för alltid. Iach är när idher alla daghar in till werldenes enda. Mat. 28: 20 (NT 1526). Påvel haffwer alla dagar warit een stilla och roligh (dvs. fredlig) karl. Växiö domk. akt. 1680, nr 338. Luta har i alla dagar gjort mig ängslig. Tessin Bref 1: 125 (1752). För alla dagar, / Jag dig älska vill. C. I. Hallman 19 (1783). Geijer I. 3: 214 (1812). — särsk.
α) (fullt br., i sht hvard.) i det förstärkta uttr. i alla världens dagar (l. dar) (jfr e α). Uti alla verldens dar / Var Dumhet Öfverdådets far. Kellgren 2: 76 (1790).
β) i frågor l. utrop för att uttrycka förvåning osv., se g.
g) [i denna anv. utgöra de ifrågavarande uttr. möjligen en rest af en hel sats: har man i alla (mina l. världens osv.) dagar sett ngt sådant! l. dyl., eller ock kunna de urspr. hafva inskjutits som förstärkning i en sats börjande med tidsadverbial: när i alla (osv.) dagar? l. dyl.; jfr motsv. anv. af i all (min osv.) tid l. alla (världens) tider o. i all världen; med afs. på de olika uttryckens ursprung jfr för öfr. c η, e α o. f (med mom. α)] (hvard.) i uttr. i alla dagar (l. dar), äfv. i allan dag (Lundell (1893; under allan)), äfv. [gm förblandning af dessa båda uttr.] i allan dar (Edgren Kamp f. lyck. 113 (1887), Hedenstierna Komm. 17 (1891)), l. i alla mina dagar (l. dar) l. i all min dar l. i all min dag, äfv. i all sin dag (l. all sin dar), äfv. i all(a) världens dagar (l. dar) l. (all) världens dag, äfv. (i Finl.) himlens dagar, för att uttrycka förvåning l. häpnad l. öfverraskning, stundom otålighet; antingen ss. inskjutet led i en frågesats l. ock ss. själfständigt utrop, i senare fallet vanl. föregånget af hvad l. kors; jfr ALL V 1 a α β' o. b γ α' slutet. Kors i all min (äfv. sin) dar! Hur i all min (äfv. sin) dar har det gått till? Men hvad i alla verldenes dar är det? Envallsson Niugg 33 (1784). Hvad i alla dar hör jag för slag? Dens. Förlor. pup. 55 (1790). Så bittida uppe, kors i alla dagar! Hagberg Shaksp. 3: 314 (1848). Men i alla dagar, barn, huru har du kommit hit? Topelius Vint. II. 1: 47 (1850, 1881). Hvar i verldens dag har du lärt dig att bocka så grannt? Dens. Fält. 4: 495 (1864). Himlens dagar, har man sett / Två, som äro nummer ett, / Så befängdt sin tid förspilla. Dens. Läsn. f. barn 7: 208 (1890). Hvad i alla mina dagar? ... Hallå! Vakten ut! Rydberg Vap. 275 (1891). Hvad i all min dar! Ämnar du göra sällskap med en främmande herre? Lindqvist Dagsl. 1: 96 (1898).
6) [fsv. i dagh; jfr d. i dag, isl. i dag, i degi] i det adverbiella uttr. i dag, om den (från den talandes synpunkt) innevarande dagen (jfr 3 d). Jak fek j dagh the Lypske herrers breff. G. I:s reg. 1: 57 (1523). Geff oss j dagh wårt daghelighit brödh. Mat. 6: 11 (NT 1526). J dagh är Herrans Sabbath. 2 Mos. 16: 25 (Bib. 1541). Bureus Suml. 59 (c. 1600). Vi prise i dag och evigt Ditt namn. Handb. 1811, s. 27. I dag morse kl. 7 reste hon. Bremer Grann. 2: 24 (1837). Slutadt för i dag! Se så ja, gubbar, / Nu skall smaka skönt att ta' en lur. Wennerberg 2: 136 (1850, 1882). Vid begynnelsen af mensklighetens väg på jorden hafve vi i dag stadnat, mine åhörare! Rundgren Minnen 2: 211 (1870, 1883). Där satt Petter Nord från i dag och gick till rätta med Petter Nord från i går. Lagerlöf Länkar 13 (1894). — särsk.
a) (i liflig berättande framställning) om en dag i (äfv. från den berättandes synpunkt) förfluten tid (i det berättaren så att säga försätter sig själf tillbaka till den ifrågavarande dagen). Han hade satt sig för, i dag att vara glad. Kolmodin Qv.-sp. 1: 119 (1732). Tegnér 1: 223 (c. 1825). Ännu hade .. (Gunnar) ej vågat sig långt ut på djupet (under sina simturer), men han hade beslutit göra det i dag. Rydberg Vap. 328 (1891).
b) i uttr. som beteckna motsv. datum l. vecko- l. högtidsdag osv. i förgången l. tillkommande tid. I dag åtta, fjorton dagar (sedan), i dag åtta, fjorton dagar (till) (se 3 a α β' o. γ'). I dag vecka till (i Finl.). I dag för ett år se'n, i dag om ett år. Een iungfru födde itt barn j dagh. Ps. 1536, s. 53; jfr Ps. 1819, 60: 1. O gudh som j dagh lät tin enfödda son .. winna segher offuer dödhen. Mess. 1537, s. E 1 a. Idag åtta wekor sedan. Växiö rådstur. prot. 1654, s. 900. Ps. 1695, 170: 2; jfr Ps. 1819, 109: 2. I dag (dvs. d. 17 juli) eröfrade Carl vid Hoglands kuster sin första lager. J. G. Oxenstierna 5: 376 (1809). I dag, ett år sen, for hon hem till Gud. Wulff Dante 165 (1897).
c) i vissa sammanställningar med i morgon o. i går. Kommer jag intet i dag, så kommer jag i morgon. Rhodin Ordspr. 86 (1807); jfr δ. Tänk i dag, tala i morgon. Sv. ordspråksb. 90 (1865); jfr δ. Uppskjut aldrig till i morgon, hvad du kan göra i dag. Därs. 91; jfr: Alt hvad i dag kan uträttas, står ei i morgon tilbakas. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 353 [jfr t. was du heute tun kannst, verschieb nicht auf morgen]. — särsk.
α) i uttr. i dag eller (i) morgon, närmande sig bet.: endera dagen, en dag, inom kort. Att vij i dag eller mårgon eller när vij ville kunne slippa uthur krigett. RP 8: 70 (1640). Allt skönt, som uppblommar på jordens rund, / Skall i dag eller morgon dö. E. Sjöberg S. dikt. 7 (1819). — jfr: (†) Hon .. vill förlijkas antingen det vore i dagh eller morgon. Växiö domk. akt. 1694, nr 320.
β) för att beteckna beständigheten l. oföränderligheten af ngt. Jesus Christus j går och j dagh och han teslikes j ewogheet. Ebr. 13: 8 (NT 1526). Antingen Skalcken sitter eller ståår, så är han i Dagh så godh som i gåår. Grubb 29 (1665). Dess (dvs. jordens) hjerta slår / I dag som i går. Geijer I. 3: 215 (1812).
γ) för att beteckna, att ngt växlar l. förändrar sig från den ena stunden (eg. dagen) till den andra. Effter thedh intet står ährlige Svenske män an att låfva i dag och neka i morgon. RP 4: 145 (1634). Verlden prisar i dag och fördömmer i morgon. Franzén Pred. 2: 134 (1842). (C. J. L. Almqvist) skref lyrik, epik, dramatik, romaner en legio. I dag i Kina, i morgon i Paris .. än bland svenska nybyggen, än bland moriska palatser! Sturzen-Becker 1: 100 (1845, 1861). Den som var rik i går och yfdes af sitt glitter, kan i dag stå der utblottad. Thomander Pred. 1: 78 (1849). Rudin Ord t. ungd. 2: 28 (1900). — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. J dagh Konungh, j morghon död. Syr. 10: 12 (Bib. 1541). I dagh rijk, i morgon lijk. Grubb 379 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 46 (1865). I dag röd, i morgon död. Rhodin Ordspr. 80 (1807); jfr Sv. ordspråksb. 46 (1865); jfr äfv. Stiernhielm Herc. 65 (1668). I dag rik, i morgon fattig. Rhodin Ordspr. 80 (1807). I dag gull, i morgon mull. Sv. ordspråksb. 46 (1865). I dag köpman, i morgon tiggare. Därs. I dag mig, i morgon dig. Rhodin Ordspr. 80 (1807); jfr Asteropherus 29 (1609) o. Sv. ordspråksb. 46 (1865); jfr äfv.: J gåår borde migh, j dagh tigh. Syr. 38: 23 (Bib. 1541) [jfr t. heute mir, morgen dir, efter lat. hodie mihi, cras tibi].
δ) (hvard.) i uttr. (ett) i dag o. (ett) i morgon, för att uttrycka, att ngt sker långsamt. (Settern) kröp och tog ett steg i dag och ett i morgon. G. Kolthoff i Bibl. f. jäg. 3: 568 (1896).
d) (numera föga br.) i utvidgad anv., i uttr. för i dag, för stunden, för (det närvarande) ögonblicket; jfr 3 c. Skrifva för i dag, är skrifva för förgängligheten. Thorild 4: 50 (1792). Hon (dvs. naturen) lärde menniskan och djuren / Att le och njuta för i dag. Stenhammar 155 (1798).
e) [jfr motsv. anv. af d. endnu i dag; jfr äfv. t. noch heute o. fr. encore aujourd'hui, äfvensom motsv. uttr. i lat., gr. o. hebr.] i utvidgad anv., i uttr. än(nu) i dag, ännu i vår tid, ännu i våra dagar; alltjämt, fortfarande; jfr 3 a λ γ'. O. Petri Män. skap. 91 (1526). 1 Mos. 22: 14 (Bib. 1541). Emporagrius i KOF II. 2: 81 (c. 1655). Än i dag, se vi .. sådana Skrifter (dvs. skämtsamma l. satiriska sedelärande dikter) med mycken nytta utgifvas. Dalin Arg. 1: 3 (1732, 1754). Ödmann Str. förs. II. 1: 64 (1803). Vi (hafva) ännu i dag .. i behåll nära 2,000 runinskrifter. Noreen Spr. stud. 2: 155 (1903). jfr: (†) Sweriges än i dag beskaffenhet. Rudbeck Atl. 1: 166 (1679).
f) [efter fr. aujourd'hui med anslutning till det under e nämnda uttr.] (mindre br.) i uttr. i dag, i vår tid, i våra dagar. Verlden i den tiden (dvs. i Roms forntid) var ej sådan som verlden i dag. Dalin Mont. 8 (1755). Äro Svenskarne i dag bättre och lyckligare, än deras okunniga fäder voro det för flera århundraden sedan? Bremer Pres. 446 (1834). E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 214 (1891). Det Frankrike, som vi i dag räkna med. O. Levertin i Ord o. bild 1896, s. 421.
Anm. Dalins användning af uttrycket framkallade en liten diskussion ang. dess användbarhet, i det en anmärkning riktades mot detsamma af Rudenschöld (Crit. 10 (1755)), hvilken anmärkning besvarades af Dalin (Vitt. 3: 529).
g) [jfr d. den dag i dag (er); jfr äfv. t. der heutige tag o. d.] i uttr. (i) den dag (som) i dag (är), stundom i dag som är l. i dag som i dag är l. i dag som dag är, hvilka utgöra ett förstärkt i dag. Från den dag, som i dag är. Thomander Skr. 3: 262 (1826). Kanske han i dag som är ligger sjuk sjelf. Munthe Nap. 5 (1885). — särsk. i utvidgad anv.: ännu i dag; jfr e. Der lefva och bo de i dag som i dag är. Lovén Folkl. 42 (1847). Ur .. ”kong Carls källa” (vid Kallekindsfjället nära Strömstad) .. hemtas i den dag, som i dag är, .. (ett förträffligt) vatten. Carlén Skuggsp. 1: 50 (1865). De grundvalar, som våra förfäder i heden tid lade till den svenska staten, de ligga .. väsentligen orubbade den dag, som i dag är. P. Fahlbeck i Statsvet. tidskr. 1901, s. 208. Än i dag som är finnes i härvarande (dvs. Helsingfors') universitetsbibliotek det ursprungliga tryckta originalet (till den ena af Eskolagubbens visor). A. Hultin i Förh. o. upps. 16: 137 (1903). Dessa ord .. väcka harm den dag i dag. N. Höjer i Läsn. f. sv. folket 1904, s. 8. jfr: Marknaderna (hafva) till dag som är varit de tillfällen, vid hvilka mer än någonsin eljest frestelser lura på landsborna. Aspelin Stenbäck 168 (1900); jfr 3 d β.
7) [jfr fsv. han bödh honom godhan dagh, isl. gefa l. (fnor.) bjóða (Spec. reg. Kap. 37) einhverjum góðan dag, holl. ieman goeden dag zeggen, t. einem guten tag wünschen l. geben, eng. to bid l. give somebody good day, alla sannol. ytterst beroende på lån från motsv. uttr. i ffr. Den ursprungliga formen för hälsningen är måhända den, att man önskar, att Gud måtte skänka ngn en god dag; jfr ffr. que très bon jour / Vous doint cil que j'aime et aour, ä. fr. Dieu vous donne le bonjour, ä. eng. God give you good day, fnor. Guð gefi yðr góðan dag (Spec. reg. Kap. 30)] i vissa hälsningsformler o. i däraf härledd anv.
a) [jfr ä. fr. je vous souhaite le bon jour o. d., äfvensom ffr. aiez bon jour o. ä. eng. have good day] (numera bl. arkaiserande) i de utförliga uttr. jag önskar dig (l. eder) en (lycksalig) god dag (jfr e slutet) o. haf (l. hafven) god dag (se β) o. d. Jagh önskar tigh en godhan dagh. Messenius Sign. 19 (1612). Jag önskar / Mina blommor skön, god dag. Topelius Läsn. f. barn 5: 235 (1880) [jfr t. schönen guten tag]. — särsk.
α) ss. inledningsformel i bref. Oxenst. brefv. 3: 8 (1612). Wÿrdigh och Wällerdh Mester Lars Lindeli. iagh önsker eder en lycksaligh godh dagh, och derhoos låther edher förnima at ... Växiö domk. arkiv 1651, nr 114.
β) ss. afskedshälsning: farväl; jfr d. (Tuscnelda:) Nådighe frökin .. / Iagh önschar eder en godh dagh. / .. (Tisbe:) Hafuen i godh dagh, hofmesterinna! Asteropherus 9 (1609). För edher skänck tackar och iagh, / Och önskar edhers Nådh godh dagh. Messenius Svanh. 13 (1613). Haff god dagh (du falska värld!), jagh skiljer mig / Hädan, och förbannar tigh. Amnelius Quirsfeld 455 (1690).
b) (†) i uttr. hälsa (ngn) med en god dag, säga god dag till (ngn), hälsa på (ngn); jfr e. (Bonden steg in och) hilsade höfuidzmannen med ehn god dag. Brahe Kr. 51 (c. 1585).
c) (†) i uttr. hälsa (ngn) med tusen (osv.) goda dagar och nätter, användt ss. afslutningsformel i bref. Slutel(igen) behagade min hiertans wän näst sigh sielf helssa sina K(ära) förälldrar och döttrar och alla andra goda wänner med tusende goda dagar och nätter. Växiö domk. akt. 1705, nr 94.
d) (numera föga br.) i uttr. bjuda l. gifva osv. (ngn) god dag, säga farväl till (ngn); jfr a β o. f. H(ans) F(urstliga) N(åde) .. bödh .. them godh dag och gick sin koos. A. Oxenstierna Skr. 1: 4 (1605). Han gaf dem allesamman / Kort goddag och red sin kos. Runeberg 5: 37 (1860).
e) [(sannol. under påverkan af utländska förebilder) elliptiskt af ett urspr. jag önskar dig (en) god dag l. dyl. (se a); jfr d. god dag, fnor. góðan dag, t. guten tag, eng. good day, fr. bon jour, it. buon giorno osv.] i uttr. god dag (gωda4, äfv. guda4 l. gda4, äfv. gωda4g, stundom da4), äfv. (hvard., skämts.) god dagen (gωda4gen), användt ss. inledande hälsningsformel, samt i uttr. hälsa god dag (på ngn) o. d. God dag på dig (hvard., skämts.). God dag, god dag! God dag — yxskaft (se YXSKAFT). Godh dagh Hading tu Danmarckz Kung. Messenius Svanh. 12 (”14”) (1613). Gudh helse tigh, godh dagh. Lex. Linc. (1640; under salvus). Gudz fredh, godh dagh, j gode Män. Brasck Ap. g. D 3 a (1648). Dalin Arg. 1: 16 (1732, 1754). Det passar som God dag Farväl, cela rime comme hallebarde et miséricorde. Weste (1807; under dag). (Sokrates:) God dag, Strepsiades! (Strepsiades:) God dag igen! Thomander Skr. 3: 304 (1826). God dagen, Paulus! nå, hur går det med mathesen? frågade Tegnér. Ahnfelt Stud.-m. 1: 130 (1857). God dag, god vänner! Strindberg Tr. o. otr. 4: 69 (1897).
f) [jfr (a β o.) d; jfr d. give noget en god dag] (hvard.) i utvidgad, urspr. ironisk anv., i uttr. ge (ngt, äfv. ngn) en god dag (en gω4d da4g l. en gωda4(g)) l. god dag (gωda4(g)), äfv. (i Finl. allmänt) ge (en) god dag i (ngt, äfv. ngn), ”säga farväl” till, lämna, öfvergifva, icke (längre) bry sig om, icke (längre) vilja veta af, ”göra en konst i”, ”ge på båten”. Neij, neij, jag gieret een god Dag. Lucidor Hel. Q q 2 b (c. 1674). Iag (kan) väll fåå itt qvinfolck henne för uthan, och iag gir henne och edher en god dag. Prostbok f. Sunnerbo 1706, s. 7 (handskrift i Växiö domk. arkiv). Den här metién, ger jag goddag till slut! Leopold 1: 378 (1808, 1814). Hon ger uti andras sömn god dag. Reuter N. sånger 12 (1888). Du har gifvit den välmenta varningen en god dag. Cavallin Kipling Gadsby 1 (1897).
8) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt. o. t.; utgångspunkten för bet. är: fastställd dag] (†) (till viss dag utsatt) sammankomst, möte (för rådplägning l. öfverläggning l. underhandling osv.). G. I:s reg. 11: 91 (1536). Ther opå är beramett en dag, ath stå vdij Köpenhaffnn nw nestkomendis S: Hansze dag. Därs. 302 (1537). Then dagh, såm ramet (dvs. bestämd, utsatt) är i Vestrårs. RA 1: 333 (1544; om riksdag). The Danske .. haffue .. hollet månge dager bode mz Keyszaren så ock städerne. Stiernman Com. 1: 120 (1550). (Ang. inledande af fredsunderhandlingar) är Rijkz Cantzlern worden förorsakadt en dagh vthi Franckfurt am Main till dhen 1. Martij att vthskriffua. RARP 2: 52 (1634). Därs. 218 (1636). — jfr HANDELS-, HANSE-, HERRE-, HOF-, KRETS-, LANDT-, PARTI-, RIKS-DAG m. fl.
9) [eg.: tid som begränsas framåt af en viss fastställd dag] (†)
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d. (i sht ä. d.), isl., mnt., t. o. ä. eng., äfvensom lat. dies] fastställd tid, termin. Blef afsagdt (dvs. det utslag afkunnades), at M. Hans schulle .. icke kräfia bonden några penningar, för än terminen och dagen var vthe. Växiö rådstur. prot. 1635, s. 573. Nu är dag ute, och löses ej panten åter ... HB 10: 2 (Lag 1734). — i fråga om legohjon: legostämma. (Husbonden) war sin koos rymdher förr än hans (dvs. tjänarens) stadde daghr war wthe. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 49 (1595).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., sv. dial. (Skåne, Halland), d. (i sht ä. d.), isl., nor., mnt., t. o. ä. eng., äfvensom lat. dies] frist, anstånd, uppskof, respit. (Vi) giffue honnom tre wekne (dvs. veckors) dag .. och i the iij wekne dag en frij sekker cristelige leyde .. att komma tiil tals och orde medt oss. G. I:s reg. 6: 112 (1529); jfr d. Han (dvs. gäldenären) föll nidh och beddes dagh, / han wille honom (dvs. fordringsägaren) wel betala. Ps. 1536, s. 16; jfr Ps. 1695, 212: 6. Iagh wil än nu giffua them hundradhe och tiwghu åårs dagh. 1 Mos. 6: 3 (Bib. 1541; Luther: frist). Item Erich Flugh gaf jag dag på 5 eller 6 t(unno)r till hösten heller wintern af thenna års tullen. H. Bielke (1586) i Vg. fornm. tidskr. I. 10: 92. Han hafwer ett helt åhrs frist. (Bättre lydande:) Helt åhrs dag, vtrymme. Swedberg Schibb. 185 (1716). För dem, som til Pohlen bortvikit och ännu höllo K. Sigismunds parti, sattes et halft års dag: om de inom den tiden återkommo, kunde de försona deras sak. Dalin Hist. III. 2: 525 (1762). Lemna dag till betalning. Ihre Gl. (1769).
c) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] stillestånd, (på viss tid ingången) förlikning l. fred; ofta i förb. fri l. felig (dvs. säker, trygg) l. fri och felig osv. dag. Thet skẏtt (dvs. artilleri) som vdi en felig dag och fridh hans nåde åffhändt vartt. G. I:s reg. 4: 380 (1527). Och gaff biscop Kätil så före, at her Boo skulle sielff haffua brutit daghen. O. Petri Kr. 246 (c. 1540). The vproriske Sochner .. begära Dagh på en Månadz tijdh. Girs G. I 75 (c. 1630). — särsk. [jfr motsv. uttr. i fsv., ä. d. o. mnt.] i förb. sätta l. taga (det) i (en) (fri l. felig l. fri och felig osv.) dag, dagtinga, (af)sluta stillestånd, ingå förlikning l. sluta fred l. göra en öfverenskommelse (på viss tid); stundom med ett gm prep. om inledt adverbial, betecknande det som varit föremål för tvist o. hvarom öfverenskommelse göres; samt i förb. stå i dag [jfr mnt. in daghe stân], vara stillestånd, o. komma i dag, blifva stillestånd. (Kristiern) haffuer .. offtha sat thet i dagh oc stundher oc felighen fredh med breff oc insegle med rikena (dvs. Sverge). G. I:s reg. 1: 27 (1521). At thet motte komma i dagh och vpslagh til några wekor eller månada. Därs. 6: 247 (1529). Doch bleeff ther ingen slachting aff, vtan ther wardt taghit i dagh. O. Petri Kr. 110 (c. 1540). Ther woro monga bönder församblade emoot honom (dvs. konung Birger) widh Karlabyy, med them satte han i dagh i tree dagha. Därs. 119. Medhan thet så stoodh i dagh. Därs. 197. Her Gustaff .. (har) satt vdj en dag medt them (dvs. de upproriska). G. I:s reg. 14: 79 (1542). Medhan thet stodh i en frij och fehligh Dag emillan Konung Gustaff och Her Söffuerin Norby. Tegel G. I 1: 140 (1622). Medh the Lübeska wore om samma handel i Dagh satt på Tijo Åhrs Tijdh. Girs G. I 215 (c. 1630). jfr: Saken emillan begge parterne äre vptagne vtti en dagh .. till thess samme ärender wijdere måge förhörde blifwe. G. I:s reg. 14: 344 (1542; i fråga om ett ryskt infall på svenskt område).
d) [jfr motsv. anv. i fsv.] i fråga om en brottsling o. d.: (för viss tid gifven) fred, lejd (särsk. för inställelse inför rätta); i sht i uttr. komma till daga, få lejd osv., hafva (ngn) till daga, gifva (ngn) lejd osv., samt bjuda sig till daga, mot lejd l. löfte om fred erbjuda sig att inställa sig inför rätta, öfverlämna sig åt rättvisan. Om iagh her (dvs. i Sverge) kwnne icke komma tiil dagha. HSH 23: 30 (1525; i bref från Peder Sunnanväder). At hans nadhe (dvs. Gustaf I) wiil haffua migh tiil dagha. Därs. G. I:s reg. 15: 387 (1543). Tillåta doch landzlagh, at mandråpare som .. biudha sigh til dagha, måga först få dagh, och sedhan komma til böter. L. Petri Mandr. F 5 a (1562). Nu kommer han (dvs. dråparen) fram på Konungens leidebref, och dör, sedan han til saken fäld är, och förr än dag hans ute är; tå bötes af hans gods full mansbot. MB 26: 2 (Lag 1734).
e) [jfr särsk. b; jfr ä. eng. a month's, a year's day o. d.] i allmännare anv., med en bestämning som angifver tidslängd, ofta närmande sig bet.: förlopp. I tw eller try aars dagh. G. I:s reg. 1: 102 (1523). Innan sex vechna (dvs. veckors) dagh. Rääf Ydre 1: 358 (i handl. fr. 1601). Han skall fulgiöra Eden om en Månadtz dag efter dato thetta. Växiö rådstur. prot. 1652, s. 719. (Till detta arbete) fordras efter hans utsaga åtminstone 6 månaders dag. Benz. brefv. 23 (1728). Jag har varit fem veckors dag under resan. Leopold i 2 Saml. 7: 5 (1781). — jfr ÅRS-DAG m. fl.
II. dag ss. beteckning för det under dagen (i bet. I 1) rådande ljuset o. i anv. som härledts ur denna bet.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng., äfvensom fr. jour, lat. dies o. gr. ἡμέρα] (numera i sht i högre stil) dagsljus, dager. (Lapparna hafva vid vintersolståndet) ingen Soll till att see, icke heller någon synnerlig dag. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 19. En så stark dag (föll ned igenom öppningen af ett visst schakt) .. at man .. nästan kunnat läsa i bok dervid. A. Funck i VetAH 2: 114 (1741). Fäll ner rullgardinen til hälften, jag vill icke ha full dag i rummet. Envallsson Cassander 24 (1784). Ett mjölkrum .. / Med sina hvita bord, och gröna skydd mot dagen. Leopold 2: 286 (1800, 1815). Då hennes ögon slocknade, började dagen att aftaga på himlahvalfvet. En solförmörkelse inträffade. Fryxell Ber. 3: 194 (1828). Med hvilket nöje jag i morse helsade hålet i rullgardinen och såg dagen titta in derigenom! Bremer Grann. 2: 164 (1837). Djurens yngel blindfödas eller sky dagen, då de äro nyfödda. Wetterbergh Altart. 49 (1848). Inga ord kunna skildra fasan af dessa fyra dygn utan dag, under hvilka Vesuvius fortfor att härja den sköna nejden rundtomkring sig. Scheutz Jorden 208 (1856); jfr I 1 c. Sänkan släppte knappast dag till granens svarta rötter. Hallström Skogsl. 131 (1904). — jfr HALF-DAG. — särsk.
a) i numera föga br. förb. (jfr c, e). Goda takplåtar böra vara .. utan flagor eller hål som emot klar dag kunna uptäckas. Rinman Jernförädl. 106 (1772); jfr 2. Jag vil se det barn i mera dag. / Jag vil i mera ro bese des anlets drag. Murberg Athalie 23 (1776). De föremål, på hvilka dagen skiner. Askelöf Ett o. annat 30 (1834); jfr I 1 c.
b) (poet., mindre br.) mera konkret, om den af dagsljuset fyllda rymden, himlen. Lärkan .. / mot dagen sin flygt höjde bestrålad och fri. Franzén Skald. 1: 344 (1824). Leende mot jord och himmel / Strålar mellan båda dagen. Runeberg 1: 227 (1841). — jfr: (†) Hästen .. gjorde språng, så at dagen syntes under fötterna. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740).
c) (föga br.) i uttr. i dagen, närmande sig bet.: i det fria (jfr 5). — bildl.: i världsvimlet. I dessa tystnadens och den stilla betraktelsens boningar, .. fridlysta för de passioner, som, derute i dagen, jaga och trötta. Wallin Rel. 4: 160 (1816).
d) i öfverförd anv., i uttr. se (l. skåda) dagen.
α) [jfr motsv. anv. af ä. d. se dagen, fr. voir le jour, lat. videre diem] (i sht i högre stil) födas; jfr I 1 c γ. Den andra (sonen) .. skal heta Utvärtes Rikedom, om Gud vil, at han nånsin får se dagen. Dalin Arg. 1: 94 (1754; uppl. 1733: Dager). En lönnomskuggad hydda, / Snarlik den, der först jag dagen såg. Atterbom Lyr. 2: 195 (1805). Den andre, han älskar sin hembygd mest, / Den dal der han dagen skådat. Oscar II Skr. 2: 218 (1861, 1887).
β) om skrift o. d.: publiceras, se 6 c α.
e) [jfr fr. donner le jour à quelqu'un; jfr d α] (i sht i högre stil, numera föga br.) i uttr. gifva (l. skänka) dagen (åt ngn), gifva lifvet (åt ngn), föda (ngn). Leopold 1: 206 (1802). Hell dig, förgudade far! Hell er .. skuggor och stoft af den, som skänkte mig dagen! Adlerbeth Æn. 107 (1804, 1811). G. Arsenius i Tidn. f. idr. 1894, julnr, s. 7.
f) [jfr fr. il est privé du jour] (†) i uttr. utsläcka dagen för (ngn) l. undanrycka (ngn) från dagen, eg.: beröfva (ngn) dagsljuset; beröfva (ngn) lifvet, döda (ngn). Wrangels flygel .. / Ser mången tapper Svensk från dagen undanryckt. Gyllenborg Bält 45 (1785, 1800). Om för sin smädare Rinaldo utsläckt dagen. J. G. Oxenstierna 5: 143 (c. 1817).
g) i liknelser o. jämförelser.
α) [jfr eng. fair as the day, fr. beau comme le jour] i uttr. vacker (äfv. skön, fager osv.) som en dag, ngn gg som dagen, dvs. mycket l. strålande vacker (l. skön l. fager osv.); jfr DAGER i motsv. anv. Mont-Louis Fr. spr. 287 (1739). En Prinsessa .. skön som dagen. Dalin Vitt. 3: 333 (c. 1752). Min Mor, vacker som en dag, oändligen god. Bellman 1: 9 (1794). Den jungfrun hon var fager, ja fager som en dag. B. E. Malmström 6: 48 (1845). Jag såg en liten tafla nyss, / Än våt af friska penseldrag — / Hon var så vacker som en dag! Gellerstedt Dikt. 2: 35 (1881).
β) [jfr d. det er klart som dagen, holl. dat is zoo klaar als de dag, fr. c'est clair comme le jour] (i sht hvard.) i uttr. det (l. den saken l. det förhållandet o. d.) är klar(t) som dagen, dvs. mycket l. fullt l. alldeles klar(t) l. tydlig(t) l. naturlig(t), solklar(t); ofta med en efterföljande att-sats. Thorild 2: 153 (1786). Jag tycker i sanning det vara klart som dagen, att Riksens Ständers utlåtande blott vid de uppräknade §§. .. äger rum. Ad. prot. 1789, s. 595. Anders och Eva skulle nog blifva ett välbergadt par och lyckligt — lyckligt, det var klart som dagen. Blanche Tafl. 1: 254 (1845, 1856). Begriper du inte det? Det är ju så klart som dagen! Cavallin Kipling Gadsby 51 (1897; eng. plain as the noonday sun). jfr: (Vi) hålla .. före vara klarare än liusa dagen, at Eder Konungs förnämste afseende (dvs. syfte) varit, at giöra sig formidabel. Nordberg 1: 174 (1740). — (mindre br.) med annat subj. än det opersonl. det l. de obestämda den saken, det förhållandet o. d. Förräderi't är klart, som dagen! Leopold 2: 314 (1793, 1815). Hans bevisning är klar som dagen. Dalin (1850). jfr: (†) The swar Mester Jasper gaff fore (i) går ære icke aldelis så klare som liwsen dagh som han wæl meenth haffde. G. I:s reg. 7: 488 (1530).
γ) [jfr DAGS-SANN samt isl. þat er satt sem dagr. Uttr. dags sanning, dag sanning hafva sannol. utvecklats ur ssgn DAGS-SANNING, i det att detta ord emfatiskt uttalats med dubbel hufvudaccent (jfr uttr. sten döf i förh. till ssgn STEN-DÖF o. d.)] (i sht hvard.) attributivt i uttr. dagsens (äfv. dagens) sanning, förr äfv. dags sanning l. dag sanning, dagsklar sanning, uppenbar sanning, rena fulla sanningen. Dags sanning, quod tam clarum est quam cœlum, ubi sudum. Ihre Gl. (1769). Det är en dags sanning. Sahlstedt (1773; under dags). Det är dagsens sanning. Hagberg Shaksp. 4: 351 (1848). Dag sanning. Dalin (1850). Detta är .. inte något käringsnack, utan dagsens rena sanning. Wigström Folkdiktn. 2: 199 (1881). Det är dagens sanning, hvartenda ord! Lundquist Småfl. 17 (1891).
Anm. Sannol. utgående från uttr. dag sanning, förekomma ngn gg, återgifvande ett folkligt uttryckssätt [jfr sådana uttr. som kolande mörk, ellande o. ellanste röd i förh. till kol mörk, eld röd o. d.], formerna dagande sanning (Dalin (1850)) o. dagaste sanning (Lönnberg Blad fr. skär. 168 (1876)).
h) bildl. o. i bild. Mon du väl sjelf vid sannings dag, / En mindre löjlig skapnad visar? Kellgren 2: 71 (1777). Se den gamle Vises panna, / Se en tafla af det sanna, / Som ger sekler dag. Franzén Skald. 1: 8 (1810, 1824). Det sägs, att solen sänks, att dagen grånar: / välan, så kämpen under aftonrodnan; / dag är det nog ännu att vinna slaget. Tegnér 2: 207 (1820); jfr I 1 d. Hel, hel vår Furste! dag han bringar, dagen lik. Runeberg 1: 236 (1841). — särsk.
α) [jfr ä. eng. I cannot yet see day in the business, fr. jeter du jour sur une question] (numera knappast br.) ljus, klarhet; jfr DAGER i motsv. anv. En värckelig varsamhet (bör iakttagas gentemot ministern Bernstorff) .., till dess man hinner se mehra dag uti dess tänckesätt. Höpken 2: 255 (1753). (Jag är) tvungen att visa Eder sanningen i sin fulla dag. Gustaf III Skr. 1: 87 (1772). De försök Spallanzani anställde med sjelfva (sädes-)vätskan, som gifva så mycken dag åt des verkeliga egenskaper. Murray Præs. i VetA 1794, s. 59. Åt hvar lärdom gaf din vishet dag. Tegnér 1: 397 (1802).
β) [jfr motsv. anv. af fr. mettre en jour; jfr α] (numera knappast br.) i uttr. sätta l. lägga (ngt) i (äfv. för) (en) (klar l. full osv.) dag (jfr 2 b o. 4 b β), visa, uppvisa (ngt); belysa, utreda (ngt). Många denna stenens (dvs. magnetmalmens) egenskaper voro då redan satte i någorlunda dag. Wilcke Præs. i VetA 1764, s. 8. Vi öfverväga alltså .. orsaken, hvarföre alla flyttningar ske, och med skäl .. lägga (vi) samma orsak i en klar dag. Chydenius 5 (1765). Detta (dvs. att ordet frihet i alla tider varit ett stort bländverk) sättes i dag genom en granskning af alla Theorier derom. Thorild 4: 257 (1792). Hela företaget, och således äfven dess nödvändiga slut, (sättes) omsider i klaraste dag. Atterbom Philos. hist. 512 (1835). Lägga .. för full dag, .. klarligen bevisa. Dalin (1850).
γ) närmande sig bet.: offentlighet, se 6.
2) [jfr holl. de schilderij hangt tegen den dag, äfvensom motsv. anv. af fr. jour] (numera mindre br., jfr dock b) om dagsljuset ss. infallande (klarast l. starkast) från en viss sida; om den sida från hvilken dagsljuset infaller (klarast l. starkast); jfr DAGER i motsv. anv. Szå att .. alle Hesterne wände sich vt mott dagenn, och bakenn mot Stadzmuren. G. I:s reg. 16: 722 (1544). (Ekorren) sätter kotten på den sidan (af det lutande trädet), som vetter åt dagen (dvs. uppåt). Trozelius Rosensten 124 (1752). Om den (dvs. en viss ädelsten) under afsvalningen hålles emot dagen (så undergår den en serie af färgförändringar). Berzelius Blåsr. 258 (1820). Hur han ock flyttade den (dvs. taflan), föll dagen aldrig så, som han ville ha den. Carlén Bull. 2: 338 (1847). Gå ur dagen för mig. Dalin (1850). Skymma bort, undan dagen. Cavallin 1: 273 (1875). Hon satt vänd från dagen. Heidenstam Birg. 141 (1901). jfr: (†) (Målningen) är ej i sin dag; / Om den skall skådas väl, han hit bör flyttad vara. Envallsson Tal. tafl. 43 (1782). — särsk. bildl.
a) (numera knappast br.) i uttr. tränga (ngn) ur dagen, ställa (ngn) i skuggan. Innan morgonen sin kos / Smyga sig behagen; / Då en annan yngre ros / Tränger dig ur dagen. Franzén Skald. 1: 140 (1793, 1824).
b) [jfr fr. mettre quelque chose en son jour] (numera i sht i högre stil) i uttr. se l. (fram-) ställa l. sätta osv. (ngt) i sin rätta dag l. ngt visar sig osv. i sin rätta dag, förr äfv. sätta (ngt) i sin dag (jfr 1 h β o. 4 b β), se l. sätta osv. (ngt) l. ngt visar sig osv. i sin rätta belysning, i sitt rätta ljus, sådant det verkligen är; förr äfv.: framhålla, låta (ngt) framträda l. visa sig l. komma till sin rätt; jfr DAGER i motsv. anv. Det Allmänna .. sätter .. med tiden alting i sin rätte dag, dygden i sin och lasten i sin. Dalin Hist. III. 1: Föret. 2 (1760). Sätt Lärdom i sin dag, och lär Dit folk at tänka. Nordenflycht Frunt. 54 (1761; till Lovisa Ulrika). Friherre Wredes militariska talanger begynte visa sig i sin rätta dag. Adlerbeth Åm. i VetA 1796, s. 9. Jag skall inte .. underlåta att i sin rätta dag framställa saken för våra upplysta domare. Lindegren S. arb. 1: 196 (1805). Er skönhet, enkelt prydd, bör sättas i sin dag. Remmer Theat. 1: 23 (1812, 1814). Alla föremål behöfva ett afstånd, för att kunna betraktas i sin rätta dag. Wallin Rel. 2: 39 (1818, 1827). jfr: Ett tidehvarf, som satte dessa egenskaper i den största dag. Crusenstolpe Mor. 2: 30 (1840). — närmande sig bet.: framdraga i ljuset, uppenbara, kungöra, se 6 b.
c) [jfr motsv. anv. af DAGER; efter fr. jour i samma bet.; anv. utgår i fr. från bet.: ljusöppning (jfr 8)] bildl.: ljusning, utsikt, utväg. Ack! Lovisa! hvarför ser jag ingen dag för mitt hopp? Lindegren S. arb. 1: 40 (1805). Jag ser ingen dag att gå i land dermed. Dalin (1850). jfr: (Lönereduceringen) har så nedslagit hog och mod .. (hos lärarna), at de icke mer se någon god dag i Scholverket, utan söka helre privat tjenst. Schotte Nyköp. lärov. hist. 2: 34 (i handl. fr. 1776).
3) [jfr fr. le jour que donnent les bougies o. d.] (numera mindre br., bl. i högre stil) ljus, sken i allm.; jfr DAGER i motsv. anv. (Pupillen) drager .. sig tilsammans .. när en mycket starker dag är. Ribe Præs. i VetA 1748, s. 7. Så dalens åbo solen prisar: / Han njöt dess värma och dess dag. Wallin Vitt. 2: 10 (1804). C. F. Dahlgren S. arb. 1: 28 (1826). Ett eldsken ger dag åt de mörka hus. Snoilsky 3: 15 (1883). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. af fr. jour] i fråga om målning o. d.: dager. Miniaturskolan 20 (1784). I en målning äro skuggor äfven så nödige som dag. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 146 (1795). Man vida massor ser af djupa skuggors drag, / Som höja här och der en klar och liflig dag. Adlerbeth Poet. 2: 203 (1798, 1803). Thomander Skr. 3: 200 (1826).
b) (poet.) i öfverförd anv., i fråga om en persons ansiktsuttryck: ljusning; särsk. i förb. få dag, ljusna, ”lysa upp”, (upp)lifvas. Den unge läkarn hörde mulen ordet, / Dock plötsligt fick hans ädla anlet dag. Runeberg 2: 112 (1848). Bååth N. dikt. 46 (1881). jfr: Uttrycket (i Konrads ansikte), ömsom natt och ömsom dag, / På en gång fängslar och ifrån sig stöter. Strandberg 3: 81 (1868).
c) (föga br.) bildl.: klarhet, glans, skimmer. Nordenflycht QT 1744, s. 30. (Fäderneslandets) ära skall framgå i full dag för verlden. U. Scheffer (1772) hos Odhner G. III 1: 91. Älskarn eldad går att dessa dygder dyrka, / Som få af kärleken en mera liflig dag. Stenhammar 183 (c. 1798). Med snillets dag kring öppna pannan gjuten. Sätherberg 1: 21 (1856, 1862). jfr: Mitt perlarbete tänker jag skall blifva ett mästerprof och visa din Amalia i sin dag. Almqvist Am. H. 1: 94 (1840); jfr 2 b.
4) [jfr fr. toutes sortes de jour o. d.] belysning af ngn viss beskaffenhet, ljus af visst slag; jfr DAGER i motsv. anv.
a) (†) i eg. bet. En och samma färg förändrar sit utseende efter den slags dag, som faller därpå, antingen den är klar, eller mulen, eller skum, eller ock består af eldsljus. Bergklint M. sam. 1: 205 (1781). jfr: De vanligaste (draperierna) äro de violetta, och man gör sådana af två slag, det ena med blå dag, det andra med gul. Miniaturskolan 25 (1784).
b) bildl.
α) (†) i uttr. ställa (ngt) i dag af (ngt annat), dvs. i belysning af (ngt annat). Thorild 2: 150 (1786).
β) [jfr fr. un jour avantageux, faux, beau osv.] (numera i sht i högre stil) i uttr. se l. (fram)ställa l. sätta l. visa osv. (ngt) i (ngn gg under), stundom gifva (åt ngt) en så l. så beskaffad dag (jfr 1 h β o. 2 b), se l. (fram)ställa osv. (ngt) i en så l. så beskaffad belysning, så l. så beskaffadt ljus, måla (ngt) i så l. så beskaffade färger. Du (dvs. sanningen) åt förtjensten ger en sann och värdig dag. Stenhammar 23 (1792). Detta är en alldeles ny dag, att se tyranniet under. Thorild (1794) hos Ljunggren SVH 2: 173. Två afvägar (äro) möjliga, hvilka begge sätta Moraliteten i en falsk dag. Boëthius Sed. 75 (1807). (Han) framställde deras eget förhållande i den vackraste dag. Strinnholm Vas. 3: 105 (1823). Bibel-Sällskaperna ställdes (af fienderna till den allmänna bibelspridningen) i en tvetydig dag. Franzén Tal 176 (1829). AB 1831, nr 84, s. 3. All styrelse, som ej utgick från folket, framställdes i den mörkaste dag. Palmblad Fornk. 2: 29 (1844).
5) i öfverförd anv., i vissa uttr. hvilka beteckna, att ngt är l. ligger l. blifver osv. obetäckt, blottadt, öppet, synligt (eg.: tillgängligt för dagsljuset), o. i anv. som härledts ur dylika uttr.
a) bergv. o. geol.
α) [jfr motsv. anv. af d. i dagen, op i dagen, t. am tage, zu tage, an (den) tag, fr. au jour] i uttr. (uppe) i dagen, äfv. i öppen dag, (uppe) i l. ofvan (l. nära) jordytan, ofvan jord, o. (föra osv. ngt) (upp) i dagen, (föra osv. ngt) upp i l. till jordytan, upp ofvan jord (ur en grufva osv.). Denne jorden (har) tilförene .. warit i dagen. Hiärne 2 Anl. 361 (1706). De bästa Stenkolen stå sällan up i dagen, utan på diupet. Bromell Bergart. 19 (1730). Då han (dvs. ett slags kalksten) kommit up i dagen, och legat i fria luften en tid, blef han mycket hvit. Kalm Resa 1: 291 (1753). Öfverhöljda af mägtiga alluvialbäddar af sand, lera och mylla, visa de (dvs. öfvergångslagren) sig sparsamt i dagen. Hisinger Ant. 4: 15 (1828). Tennet (torde hafva) stått fram i dagen vid Phœnicernas första ankomst (till Tennkusten, dvs. Cornwall). Nilsson Ur. 2: 115 (1864). Ett och samma verk förde malmen från orten i grufvan .. fram till schaktet, uppfordrade honom genom schaktet i dagen, och fraktade honom sedermera till hyttan. Läseb. f. folksk. 351 (1868). (Under benämningen dagbrytning) sammanfatta vi all brytning i öppen dag såväl å bergsluttningar som i sänkningar. Wetterdal Grufbr. 195 (1878). Område i dagen, som icke blifvit inlöst, må grufegaren icke begagna. SFS 1884, nr 24, s. 12. Den svarta, starkt pressade skiffer, som här går i dagen. Hedin Gm Khorasan 420 (1892). Malmbrytningen .. bedrifves .. uti i dagen liggande berg. PT 1903, nr 166 A, s. 3.
β) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] benämning på jordytan omkring o. vid en grufvas öfre öppning; förr äfv. om själfva den öfre gruföppningen (dagöppningen). Både neder uti och ofvan dagen vid Falu Koppargrufva. Bergv. 1: 675 (1728). Under dagen. Leijell Præs. i VetA 1751, s. 14. Dag kallas i synnerhet af bergsmän öfra öpningen uti en grufva, eller schacht; och kunna de äfven härmed förstå sjelfva jordbrynet, eller bergets och jordens öfre yta, när hos dem omtalas något visst djup under, eller ifrån dagen. Rinman (1788). Så framt fyndigheten är .. från dagen åtkomlig. SFS 1855, nr 9, s. 11. Wetterdal Grufbr. 104 (1878). Tekn. tidskr. 1885, s. 33.
b) [jfr a α] (i sht i fackspråk) i fråga om dike o. d.: i uttr. (bredd osv.) i dagen (jfr 8), dvs. i jordytan, upptill, öfverst. Lundequist Landtbr. 165 (1840, 1855). Ett floddikes storlek .. omvexlar vanligen från 4 till 8 alnar i dagen. Arrhenius Jordbr. 1: 47 (1862). Diken af 3 fots bredd i dagen. I. Eklund i Skogvakt. 1891, s. 97. jfr NF (1879).
c) [jfr motsv. anv. af d. i dagen, t. zu tage, fr. au jour] i allmännare anv., i uttr. som beteckna, att ngt är l. blifver blottadt l. öppet l. synligt l. visar sig l. framträder; särsk. i förb. ligga l. befinna sig osv. l. komma osv. i dagen samt lägga osv. (ngt) i dagen. Det faller, täckelset (kring G. III:s staty). / Hög träder han i dagen. Wallin Vitt. 1: 32 (1808). En horisontel täckt gång, som .. ledde ut i dagen ned i strandbrinken. Nilsson Ur. 1: 116 (1843, 1866); jfr a α. Utur kajutorna de kranke / klättra upp i dagen efterhand. Sturzen-Becker 5: 50 (1844, 1862). Då lyste fram ett blottadt sår ur barmen, / Och frisk en ström af blod i dagen lopp. Runeberg 2: 117 (1848). Djupt inne i moskéns blåaktiga skymning stiger den gamla tempelklippan i dagen, naken och grå. Heidenstam Vallf. 122 (1888). I Pergamon (m. fl. ställen) .. hafva de (dvs. tyskarna) lagt i dagen storartade monument från hellenistisk tid. K. F. Johansson i Nord. tidskr. 1901, s. 643. Ungefär en mil norr ut kommer samma flod (som förut genomlupit Adelsbergsgrottorna) åter i dagen. Torpson Eur. 2: 35 (1896); jfr a α.
d) i bildl. anv., i uttr. komma, bringa, lägga osv. i dagen, se 7 c.
6) [jfr t. unrecht scheut tag und licht, äfvensom motsv. anv. af fr. (grand) jour] (numera bl. i högre stil; jfr dock c α) bildl., närmande sig bet.: offentlighet. (Arvid Horn) syntes i dagen icke oftare än han så ville, döljande länge tänkesättet och äregirigheten. HSH 7: 218 (c. 1750). Illskan, kitsligheten, medelmåttan .. frukta vanligtvis dagen. Leopold 3: 128 (1798, 1816). Det är de rena själars företrädesrätt att tåla den fullaste dag. Geijer I. 2: 74 (1826). Gif hans svarta bragd sin dag, / men hölj i natt hans namn. Runeberg E. skr. 1: 5 (1846). jfr: Mot hvarje spöke, som ej dagen tål, / Det svenska vettet ville han (dvs. Kellgren) försvara. Böttiger 5: 199 (1867, 1874). — särsk.
a) (†) i uttr. i dagen, närmande sig bet.: öppet, ”ärligt”. Den oss i dagen faller an, / En ovän är som mötas kan. G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 178 (1795).
b) (†) i uttr. sätta (ngt) i sin dag [jfr 2 b] o. lägga å daga [jfr 7 b α], framdraga i ljuset, uppenbara, kungöra. Monne .. (i svenska historien) något fins, för hvilket vi på våre Förfäders vägnar borde blygas? nej, vi kunne med säkerhet lägga å daga så mycket vi om dem vete. Dalin Hist. 2: Föret. 16 (1750). (Om tryckfrihet finnes) felas aldrig de, som söka at sätta sanningen i sin dag. Boëthius Nat. sed. 168 (1782). Genom Jesum är Guds sanna och trofasta hjertelag .. satt i sin dag. Ödmann Str. förs. 1: 429 (1800).
c) i fråga om skrift o. d., i åtsk. uttr. med bet.: framträda för offentligheten, utkomma (i tryck, af trycket), publiceras o.: utgifva (från trycket), publicera.
α) [jfr motsv. anv. af fr. voir le jour; jfr 1 d α] (i skriftspr.) i uttr. se dagen. (Gyldenstolpes) enskilta brefvexling, om den såge dagen, skulle framte mönster af den lättaste och behagligaste skrifart. Wallin Vitt. 2: 317 (1811). När .. (år 1851) början af Fältskärns berättelser såg dagen, steg Topelius' popularitet till höjdpunkten. PT 1898, nr 60 A, s. 3.
β) (†) i uttr. föra under dagen. Porath Pal. svec. 2: 1 Föret. (1693).
γ) [jfr 7 a γ] (†) i uttr. komma för en dag. Schönberg Bref 1: XXIV (1809).
δ) [jfr motsv. anv. af t. an (den) tag geben, fördern osv.; jfr 7 c α] (knappast br.) i uttr. lägga i dagen. Sällskapet V(itterhetens) V(änner) afhöll sig visligen från att någonsin lägga sina lärospån i dagen. Böttiger i SAH 49: 237 (1873). jfr: Det är för öfrigt du (dvs. S. A. Hedlund), som befordrat detta arbete i dagen. Rydberg Ath. v (1859, 1866).
ε) [jfr motsv. uttr. i t.; jfr 7 c γ] (föga br.) i uttr. komma (l. träda) i dagen. (Vi kunna icke) begripa, hvarföre de (dvs. evangelierna) nästan på en gång alla fyra träda i dagen. Agardh Theol. skr. 2: 81 (1856). Dikter och afhandlingar, hvilka i Auroraförbundet blifvit upplästa och belönta, kommo genom Fosforos i dagen. Böttiger i SAH 49: 229 (1873). jfr: Man kan hoppas ännu få se i dagen ett och annat hittills otryckt arbete af skaldens (dvs. Cygnæus') hand. Nervander Fin. bild. 20 (1887).
7) i vissa bildl. uttr. o. förb. af adverbiell natur (till bet. mer l. mindre nära anslutande sig till 5).
a) [jfr d. for en dag l. for dagen; efterbildning af ett t. vor'en tag (= vor den tag); jfr äfv. holl. voor den dag. Jfr E. H. Tegnér i Arkiv f. nord. filol. 5: 326] (numera föga br.) i uttr. för en dag (enst. för dag, se β) l. för dagen, i dagen, i öppen dag.
α) i uttr. ligga för en dag, ligga i öppen dag. Och lågo Hans (dvs. konung Augusts) framhärdiga onda upsåt för en dag. Nordberg 1: 182 (i handl. fr. 1701). De för dagen liggande frukterna af en lära, i hvilken den vilda kraften och den förrädiska slugheten täfla om den första dyrkan. Fahlcrantz 5: 14 (1830, 1865). Palmær Eldbr. 87 (1838). Sanningen af denna satts låg fordom för en dag. Olivecrona Lagb. gift. 99 (1851). jfr: Det .. bär sin betydelse för en dag. Geijer I. 5: 377 (1846).
β) [jfr d. lægge l. bringe osv. for en dag l. for dagen] i uttr. lägga för en dag (enst. för dag), (fram)visa, framlägga, lägga i dagen, ådagalägga. Ther dygdeprof och ära lägg's för dag. Kolmodin Qv.-sp. 1: 468 (1732). När mine skälige ordsaker, blifva lagde för en dag. Växiö rådstur. prot. 3 sept. 1737. Vi .. kunde intet afhålla oss at lägga vår glädie theröfver för en dag. Humbla 382 (1740). Jag skrifver om en Man hvars slägt-register jag / Ej hinner räkna up och lägga för en dag. Livin Kyrk. 1 (1781). I min närvarande ställning torde det vara nödigt att lägga för en dag, det jag icke varit alldeles lätjefull eller oduglig på min post. Hammarsköld (1810) i Bref rör. N. Skol. hist. 150. Dalin (1850).
γ) [jfr d. komme for en dag l. for dagen] i uttr. komma för en dag l. för dagen, komma i dagen. Här i werlden är mykit blifwit lönligit och fördolt, som aldrig hafwer kommit för en dag. Swedberg Ungd. 563 (1709). Min oskuld (skall) en gång komma för dagen. Envallsson Gen. Schlenzh. 73 (1796). Ej hvad den (dvs. reformationen) tog med sig, utan hvad den lemnade efter sig, är hvad genom (franska) revolutionen kommit för en dag. Geijer I. 7: 20 (1817). Då kommo underbara ting för dagen. Sturzen-Becker 6: 100 (1868). — särsk. om skrift o. d.: publiceras, se 6 c γ.
b) [försvenskning af t. am tage o. an (den) tag, jfr anm. 1:o sp. 10; jfr äfv. holl. aan den dag; jfr äfv. c] i uttr. å daga, i dagen.
α) [jfr t. an (den) tag legen l. geben l. bringen l. setzen osv.] (numera mindre br., nästan bl. i skriftspr.; jfr äfv. anm. nedan) i uttr. lägga (förr äfv. gifva) å daga, lägga i dagen, visa, förete; jfr ÅDAGAGIFVA, ÅDAGALÄGGA. Nordberg 1: 135 (i handl. fr. 1700). At vid alla förekommande tilfällen .. å daga lägga then särdeles högachtning och uprichtiga vänskap som H. K. Maij:t för H. Keijserlige Maij:ts person hyser. 2 RARP 5: 639 (1727). Eders K. Höghets .. emot Oss å daga gifne förtroende. Därs. 646. Huru litet Papisterne voro nögde med denna Kyrkiolag (af år 1571), lade de nogsamt å daga, sedan det Liturgiska väsendet år 1574 tagit sin början. Bælter Kyrkocerem. 116 (1760). Vi vete ofta ej huru starke vi äre: men hvad vi verkeligen äre, lägger frestelsen å daga. Liljestråle Kempis 25 (1798). (G. I) lade å daga .. (en) blandning af allvar och godhet, förstånd och värdighet. Strinnholm Vas. 3: 2 (1823). (Han) lade .. ådaga anlag för teckning och modellering. K. Warburg i GHT 1897, nr 39 A, s. 3. — särsk.
α') (†) utvisa, gifva vid handen. Af den beskaffenhet, som hosgående Syne-förrättning (dvs. besiktningsinstrument) .. närmare å daga gifver. Växiö domk. akt. 1749, nr 360.
β') (numera föga br.) uppvisa, påvisa, bevisa. Han (dvs. G. I) lade (i sitt tal till ständerna 1544) af (dvs. medelst) Guds Heliga Ord ådaga hvaruti en rätt Guds-dyrkan består. Celsius G. I 693 (1753, 1792). Leeuwenhœk har lagt å daga, at de Acari, som lefva på Ost, äro af bägge könen. De Geer Præs. i VetA 1754, s. 2. — (†) med konkret obj. Då kalk hos et lutsalt sig besticker (dvs. döljer sig), kan likväl icke slå felt, at den genom rön å daga gifva. G. Brandt i VetAH 17: 177 (1756).
Anm. Numera föredrages ssgn ÅDAGALÄGGA framför förb. lägga å daga. I språkprof från ä. tid är det stundom svårt att afgöra, huruvida å daga lägga (lade, lagt) bör fattas ss. ssg l. icke, då särskrifning icke nödvändigt behöfver angifva, att de olika lederna i förb. uttalats som själfständiga ord.
β) [jfr t. an den tag kommen, treten osv.; jfr äfv. holl. aan den dag kommen] (†) i uttr. komma å daga, komma i dagen. Sanningen kom sedan å daga. Nordberg 2: 381 (1740). jfr: Omsider måste dock den hemlighet å daga. Kolmodin Qv.-sp. 2: 8 (1750).
c) [jfr 5 (a, c); jfr motsv. anv. af t. am tage, an (den) tag, zu tage; jfr äfv. b] i uttr. i dagen, för att beteckna, att ngt är l. göres synligt l. bekant osv. — särsk.
α) [jfr t. an (den) tag l. zu tage legen l. bringen l. setzen osv.] (i sht i skriftspr.) i uttr. lägga (förr äfv. (fram)ställa l. sätta) i dagen, visa, förete, ådagalägga. Leopold 6: 185 (1786). Jag (har) .. ställt i dagen hvad han var i sitt hus. Franzén Tal 452 (1832). Pressen började att mer och mer ohöljdt sätta i dagen .. afsigten och önskan att kunna förmå den gamle kungen till abdikation. Trolle-Wachtmeister 2: 228 (c. 1850). De oegentligheter och brister (bibel-)kommissionens verk .. här och hvar lägger i dagen. A. Hazelius i Sv. lit.-tidskr. 1868, s. 180. De krigiska utsigterna gåfvo tillfälle att i dagen lägga det goda förhållande, som rådde mellan tronföljaren och riksdagen. Malmström Hist. 3: 206 (1870). Den väld, som de styrande lade i dagen. Odhner G. III 1: 37 (1885). — särsk.
α') (numera föga br.) bringa i dagen, uppenbara; yppa, förråda. Den mäktige Hämnaren, som i dagen framställde din misskända oskuld. Lehnberg Pred. 1: 57 (c. 1800). Ha, nu skall ni få se att han .. ger sig af till kungen och lägger hela vårt förehafvande i dagen. Hagberg Shaksp. 3: 154 (1848). — (†) med personobj.: blotta, afslöja. I fall du .. / Ställer en skurk till sin blygd i dagen. Adlerbeth Hor. sat. 46 (1814).
β') (numera mindre br.) uppvisa, påvisa, bevisa; jfr d slutet. Då .. / Du andras fel i dagen ställer. Kellgren 2: 71 (1777). Behofvet af denna höga förrättning (dvs. återlösningen) är (i skaldestycket) ej nog tydligt i dagen stäldt. Adlerbeth (1801) hos Ljunggren SAHist. 1: 219. Svagheten hos de då varande seminarierna lägger han (dvs. dåvarande professor F. F. Carlson) i dagen genom det enkla sakförhållandet, att dessa, 13 till antalet, skola upprätthållas med ett anslag af 9100 kronor. Rundgren i 3 SAH 2: 58 (1887). jfr: Att en sammansvärjning .. verkligen existerat, derom synes Armfelt .. hafva varit öfvertygad; han endast beklagade, att en undersökning icke lagt den tydligt i dagen. Tegnér Armfelt 3: 379 (1887).
γ') om skrift o. d.: publicera, se 6 c δ.
β) i uttr. bringa i dagen.
α') (föga br., bl. i högre stil) frambringa, skapa. Du (Gud!) den verld, hvars lopp du vänder, / Med ett ord i dagen bragt. Ps. 1819, 30: 2.
β') (i sht i skriftspr.) bringa i (dags)ljuset, uppenbara, röja, yppa; upptäcka. Sundén (1885). — med konkret obj. Den husvisitation, som gjordes, bragte i dagen Königsmarks papper. C. D. af Wirsén i PT 1903, nr 277 A, s. 3.
γ) [jfr motsv. anv. af t. an (den) tag l. zu tage kommen, treten osv.] i uttr. komma (i högre stil äfv. träda) i dagen, komma i (dags)ljuset, blifva uppenbar, uppenbaras, upptäckas; framkomma, framträda; äfv.: framstå. Så hög som låg bör veta, att dess gerningar en gång komma i dagen. HSH 7: 297 (c. 1750). Det skall komma .. bevis i dagen på Heros otrohet. Hagberg Shaksp. 2: 39 (1847). Ej de kärfva kröniksdragen, / Ej det yttre blott han fick: / Slägtets inre lif i dagen / Trädde för hans siarblick. Wirsén Dikt. 66 (1876; om Geijer ss. historieskrifvare). Kanske dolde han under den blida ytan en tyrann, som nu började komma i dagen. Rydberg Vap. 66 (1891). (N. N.) har, enligt hvad nu kommit i dagen, gjort sig skyldig till förskingringar af betydande belopp. VL 1894, nr 235, s. 3. Låt sanningen komma i dagen. 1 Sam. 14: 41 (öfv. 1904). — särsk. om skrift o. d.: publiceras, se 6 c ε.
d) [jfr 5 a; jfr äfv. c strax ofvan] i uttr. i (äfv. för) öppen dag, öppet, uppenbart; särsk. i uttr. ligga i (äfv. för) öppen dag, vara uppenbar, klar, tydlig, o. lägga i (äfv. för) öppen dag, lägga i dagen, visa; uppenbara. Händelserna ligga i öppen dag. Adlerbeth Ant. 1: 44 (c. 1792). Skönast har (Stiernhielm) .. lagt hela sin inre menniska för öppen dag, i sitt mest fulländade Poem, Hercules. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 119 (1818). Det ligger .. för öppen dag, att .. Dalin (1850). En del butiker äro öppna .. hela söndagen; en mängd arbeten fortgå i öppen dag. Topelius S. skr. 24: 160 (1857). Hemligheten af det inflytande, han utöfvade på sin omgifning, låg snart för mig i öppen dag. Ljunggren Tre ber. 9 (1880, 1892). ”Store herskare, du ser fördolda ting”, utbröt Arslan. ”Du ser allt i öppen dag ..” Heidenstam Vallf. 83 (1888). Orsakerna .. ligga för öppen dag. Torpson Eur. 2: 149 (1896). — (numera mindre br.) i uttr. lägga i öppen dag, bevisa; jfr c α β'. Dalin (1850).
e) [jfr d. op ad dage, nor. op i dagen. De ifrågavarande sv., dan. o. nor. uttr. utgå sannol. från äldre UPP(E)DAGAD, resp. oppedaged med samma bet. o. anv.; jfr ä. d. han er sin fader oppedaged (Høysgaard Method. Forsøg t. en fuldst. dansk Syntax 307 (1752)). Uttr. UPP(E)DAGAD, oppedaged hade urspr. bet.: som öfverraskats af dagsljuset o. därigenom tvungits att stanna kvar ofvan jord (om troll o. d.); jfr isl. uppi dagaðr med samma bet. samt sv. dial. (Småland) uppedagad, om gastar som tros kunna verka om dagen (Rietz). Sedermera kommo uttr. äfv. att användas om en afliden människa med bet.: som går igen; jfr sv. dial. (Finland) oppdaga, adj., med samma bet. Ur den sistnämnda anv. har den bet. utvecklats som föreligger i det anförda d. han er sin fader oppedaged (o. i de däraf utvecklade sv. upp i dagen, d. op ad dage). Ett ex. som visar öfvergången, är följ.: ”så lik din far, som om han gick uppdagad”. Runeberg 4: 156 (1832). Jfr Falk o. Torp Etym. ordbog (under dag). — Ett annat förklaringsförsök framställes af O. Siesbye hos V. Andersen i Festskr. t. V. Thomsen 272 (1894). — I hvarje fall får man väl antaga, att uttr. i dan. o. sv. fått sina nuvarande former gm anslutning till sådana uttr. som d. for dagen, sv. i dagen, i öppen dag o. d., i hvilka liksom i de här behandlade uttr. bet. ”uppenbar”, ”klar”, ”tydlig” föreligger]
i uttr. vara l. likna osv. (ngn) upp i dagen, vara mycket l. fullständigt lik (ngn), slående likna (ngn). Det är Stina opp i dagen. Wetterbergh Altart. 14 (1848; om en teckning). (Thomanders skildring af Atterbom) Af skalden återgaf de ädla dragen, / Men med de fina strecken af hans skämt / Blef det jemväl Thomander upp i dagen! Strandberg 1: 277 (1866). Dendär är sin mor upp i dagen, ehuru förfulad. Rydberg Vap. 24 (1891). Hans rena egyptiska profil med de fina dragen liknar ju upp i dagen de gamla egyptiska faraonernas på stenmonumenten. Retzius Nil. 41 (1891).
8) [jfr motsv. anv. af holl. dag o. fr. jour] (i fackspråk) eg.: öppning gm hvilken (dags)ljuset infaller; jfr DAGER i motsv. anv.; i uttr. (bredd l. höjd) i dagen (jfr 5 b), i fråga om fönster-, dörr- l. tafvelram o. d. samt i ram insatt glasruta, tafla osv.: (bredd l. höjd) mellan ramens (osv.) inre kanter. En tafla 45 × 80 cm. i dagen. Takfönster, gjutna 6-rutiga för papptak, bredden i dagen 385, höjden 680 m/m. Tidn. f. lev. 1902, nr 11, s. 2.
Sammansättningar.
Anm. 1:o om ssgr med dag ur formell synpunkt.
Af de nedan anförda ssgstyperna äro åtm. A, B o. D uppvisade redan i fsv.
a) Hufvudmassan af ssgr har formen DAG-. Detsamma är förh. i d. I t. äro likaledes ssgr af typen tag- betydligt talrikare än ssgr af typen tages-. I holl. är typen dag- så godt som enrådande.
b) DAGA- förekommer endast i ett fåtal ssgr, dels föråldrade, dels kvarstående med en viss arkaistisk klang. Formen utgår från den gamla gen. pluralis, o. dag tänkes alltså i dessa ssgr urspr. i flertal.
c) DAGE- är en numera alldeles obruklig ssgsform. Den är vanl. (ss. i DAGE-TAL) uppkommen genom försvagning af DAGA-, men beror i enstaka fall (ss. i DAGE-KLYFT) på ett t. tage-. I t. förekommer denna ssgsform nästan lika ofta som formen tag-, o. ord bildade med tag- o. tage- förekomma ofta vid sidan af hvarandra i alldeles samma bet.
d) DAGS- är gen. sg., dock i många fall ej af rent inhemskt ursprung, utan beroende på efterbildningar af motsv. t. ssgr med tages-.
Anm. 2:o om ssgr med dag ur betydelsesynpunkt.
Med afs. på anv. af DAG- o. DAGS- i modern sv. kunna följande fall mera bestämdt urskiljas.
a) Sammansättningar af typen DAG-.
α) Formen DAG- nyttjas numera nästan genomgående i sådana ssgr, där dag står ss. motsats till NATT. Denna ssgsgrupp är i nysv. ganska omfattande: DAG-CELL, -FÅGEL, -LINNE, -TÅG, -VARD osv. I danskan gäller samma regel som i sv. Skälet till att de nordiska spr. i detta fall så konsekvent hafva DAG- är väl, åtminstone i någon mån, att söka i det förhållandet, att NATT icke bildar ssgr af typen NATTS-, hvilket åter beror på detta i ä. tid alltid feminina ords ä. böjning.
β) Formen DAG- nyttjas vidare, när ssgn betecknar ngt som ligger, materiellt sedt, i dagen (jfr ofvan sp. 55 f.). Hit höra särsk. många ord som afse bergsdrift, geologiska förh. o. d.: DAG-BRYTNING, -KLYFT, -ORT, -STOLL, -VATTEN, -ÖPPNING osv. Dessa ord äro till större delen lånade från l. bildade efter t., där de hafva formen tage- l. tag-. Nära denna grupp står en annan, där dag betyder dagsljus i mera eg. mening. Hit höra t. ex. DAG-HÅL, -SIDA, -YTA, -ÖPPNING.
γ) Vidare anträffar man DAG- i ssgr, där första ssgsleden kan omskrifvas med ”(för) innevarande dag” l. ”för hvarje dag”. Så bl. a. i ett antal till det militära, kommersiella o. publicistiska lifvet hörande ord: DAG-ANTECKNING, -BEFÄL, -BLAD, -KASSA, -LISTA, -NOTIS, -OFFICER, -ORDER, -RAPPOPT, -RULLA osv. Gränserna mellan denna ordgrupp o. de nedan under b β omtalade ssgrna med DAGS- äro af naturliga skäl ngt osäkra o. flytande.
δ) Formen DAG- uppträder ytterligare, när första ssgsleden är, begreppsmässigt sedt, objekt till den andra. Hit höra ej blott verb, ss. DAG-TECKNA, utan äfv. sådana ord som DAG-DRIFVARE, -NÖTARE, -SPILLAN, -VÄLJARE. Man kan också föra hit sådana ssgr som DAG-RÄDD, -TJUF.
b) Sammansättningar af typen DAGS-.
α) Formen DAGS- nyttjas i bet.: en hel dag varande, dagslång, så mycket (af ngt visst slag) som utföres l. hinner utföras l. belöper sig på en hel dag, t. ex. DAGS-ARBETE, -MARSCH, -REGN, -RESA. Samma regel gäller för d. (se Dansk ordb. f. folket (1903; under dag)); dock motsvaras sv. DAGS-REGN af d. dagregn.
β) DAGS- nyttjas vidare i bet.: blott en dag varande. I vissa fall specialiserar sig bet. till: blott den innevarande dagen varande, o. detta fall kommer då att nära beröra den grupp af ssgr som anförts ofvan under a γ. Skillnaden ligger däri, att formen DAG- framhåller aktualiteten af ngt, då däremot DAGS- mera bestämdt betonar bibegreppet flyktig, tillfällig. DAGS- kan i dessa ssgr ofta ersättas med stundens. Hit höra DAGS-BEKYMMER, -INTRESSE, -LILJA, -OPINION m. fl. Nära till dessa ssgr sluter sig en grupp, i hvilken DAGS- har bet.: den innevarande dagen gällande, dagens. Hit höra DAGS-KURS, -PRIS, -PROGRAM.
c) Typen DAG- o. typen DAGS- nyttjade utan begreppsmässig skillnad i betydelse.
α) DAG- o. DAGS- nyttjas, ss. det tyckes, utan ngn fast regel, när den första ssgsleden kan omskrifvas med ”per dag”, t. ex. i ssg med -AFGIFT, -AFLÖNING, -ARFVODE, -INKOMST, -RANSON, -RÄNTA, -TILLVERKNING. I många eller de flesta fall äro både former med DAG- o. former med DAGS- möjliga. Man kan säga både DAG-LÖN o. DAGS-LÖN, DAG-ARFVODE o. DAGS-ARFVODE, DAG-INKOMST o. DAGS-INKOMST. Att afgöra, hvilkendera formen af de särskilda orden bör gälla som hufvudform, är ofta alldeles omöjligt. Ordens fördelning under de olika typerna här nedan måste därför i åtsk. fall vara beroende af tillfälligheter. Äfv. i sådana ssgr, där det allmänna bruket synes fullt hafva bestämt sig för endera formen, kan man sporadiskt påträffa den andra. Så kan man vid sidan af DAGS-PENNING ännu ngn gg påträffa formen DAG-PENNING [fsv. daghpänninger].
β) Växling mellan DAG- o. DAGS- äger också rum i sådana fall, där ssgn betecknar under dagen rådande l. för dagen utmärkande ljus, dager, värme, t. ex. DAG(S)-GLANS, -LJUSNING, -RAND. Vissa ord hafva alltid s, t. ex. DAGS-LJUS, sbst., andra aldrig, t. ex. DAG-BRÄCKNING. Ang. de olika ssgrnas fördelning på de olika typerna här nedan gäller hvad som yttrats i föreg. moment.
d) α) I enlighet med ofvanstående regler finner man vissa ssgr med ordet dag uppträda med helt olika bet., allt efter som de äro bildade med eller utan s. Jfr DAG-ARBETE (a α, β) — DAGS-ARBETE (b α), DAG-MARSCH (a α) — DAGS-MARSCH (b α), DAG-RESA (a α) — DAGS-RESA (b α), DAG-BESTYR (a α) — DAGS-BESTYR (b β), DAG-BRYTNING (a α, β) — DAGS-BRYTNING (b α).
β) I andra fall beror parallellformernas olika bet. på mera tillfälliga förhållanden. DAGS-LILJA = Convolvolus, riktigt bildadt efter b β har vid sin sida ett DAG-LILJA = Hemerocallis, som, begreppsmässigt sedt, borde hafva haft samma form, ty äfv. denna växt tyckes från början hafva fått sitt namn på grund af sin flyktiga blomning. Men det svenska växtnamnet beror här på direkt öfverflyttning af t. taglilie, hvilket ord i sin ordning är bildadt efter gr. ἡμεροκαλλίς. Namnets urspr. syftning har under tidernas lopp blifvit bortglömd. Ordet DAG-LILJA uppfattas ur sv. synpunkt snarast ss. betecknande ”en lilja som blommar om dagen”. I ä. tider var för öfrigt skillnaden mellan DAG- o. DAGS- i detta särsk. fall mindre utpräglad. När t. ex. Thorild talar om DAG-LYCKA, -LÖGN, -SNILLE, skulle vi hellre hafva användt former med DAGS-.
γ) De sist anförda ex. (DAG-LILJA osv.) visa, huru de i det stora hela för sv. gällande språklagarna dels icke gälla för hela den nysvenska tiden, dels stundom genombrytas af inflytelser från andra språk l. från andra (äldre) tidsskeden af vårt eget språk. Den långa här nedan anförda ssgsraden uppvisar från ä. tider åtskilliga former som i sin bildning afvika från nu följda analogier, o. en l. annan dylik kan nog ännu fortlefva. Om slutligen en ssg har blifvit stående o. vanlig under en viss form, kan det hända, att denna form behålles äfv. i betydelser hvilka regelb. skulle hafva kräft en annan ssgstyp. På detta sätt får man väl t. ex. förklara det förh., att DAGS-ARBETE (jfr b α) äfv. kan förekomma med bet.: arbete under dagen.
A: (Anm. 2:o c α) DAG-AFGIFT3~02 l. ~20. (äfv. dags-) till I 3: afgift (beräknad) per dag (å sjukhus, asyler osv.). Patienter, som emot dagafgitt intagas i Lappviks sjukhus. FFS 1872, nr 28, s. 1. Stockholm 1: 590 (1897).
(Anm. 2:o c α) -AFLÖNING~020. (äfv. dags-) till I 3: aflöning(sbelopp) som utgår för en dags arbete l. tjänstgöring l. som beräknas per dag; jfr -ARFVODE, -LÖN, DAGS-LÖNING. Dagaflöning skall allt flottans manskap hädanefter åtnjuta och icke års- eller månadslön. Gynther Förf. 3: 3 (efter handl. fr. 1836). Penningestraff (som åläggas fabriksarbetare) få endast undantagsvis stiga till dagaflöningens storlek. PT 1892, nr 264, s. 3. särsk. per dag beräknad aflöning som af militär vid tjänstgöring uppbäres utöfver den fasta lönen. SFS 1892, nr 44, s. 6. Det fast anställda manskapet åtnjuter, förutom lega vid anställningen, lön och dagaflöning. Tingsten o. Hasselrot Värnpl. bok 17 (1902, 1904).
-AFLÖNINGS-BELOPP—010~02. SFS 1893, nr 41, s. 2.
-AFLÖNINGS-MEDEL—010~20, pl. SFS 1893, nr 41, s. 5.
(Anm. 2:o a γ) -ANTECKNING~020. till I 3: dagboksanteckning; i sht i pl. —
-ARBETE~020, äfv. ~200. (dags- Schulzenheim, Palmberg Hels. 280 (1889; i bet. 1))
1) [jfr Anm. 2:o a α] till I 1: arbete som utföres om dagen; motsatt NATT-ARBETE. Det (dvs. rimförsöket) har ock i sig sjelf blifvit en följd af sömnlösa nätter, så at föga (dvs. knappt) något Dags-arbete til dessa Versers författande blifvit användt. Schulzenheim Thorkil Knutsson 102 (1812). Onekligen är nattarbetet skadligare för arbetaren än dagarbetet. Tekn. tidskr. 1875, s. 54.
2) [jfr Anm. 2:o a β samt t. tagarbeit] till II 5 a: arbete i det vid öppningen liggande partiet af en grufva. Rinman 1: 411 (1788). jfr D.
(Anm. 2:o c α) -ARFVODE~020. (dags- Bergman Gotl. geogr. o. hist. 27 (1879)) till I 3; jfr -AFLÖNING. Kontrollör (vid hvitbetssockerfabrik) erhåller af staten dagarfvode under tjenstgöringstiden med sex kronor. SFS 1893, nr 39, s. 6.
(Anm. 2:o a β) -ART. (†) till II 5 a: en malmfyndighets öfversta, blottade skikt. Dagarterne uti malmgången (pläga) gemenligen vara något vittrade, spruckne, löse och rösige. Rinman 1: 664 (1788).
(Anm. 2:o a γ) -ARTIKEL~020. (mindre br.) till I 3 c: (tidnings)artikel behandlande ngn af dagens frågor, ledare. Dagartiklar komma, såsom under innevarande år, att intagas uti hvarje nummer. Hfors dagbl. 1875, nr 343, s. 3. AB 1898, nr 115 B, s. 2.
(Anm. 2:o a α) -BARN~2. till I 1; å härbärgen, barnkrubbor o. d.: barn som åtnjuter tillsyn o. underhåll om dagen. Det nya barnherberget (är) i stånd att mottaga 40 dagbarn och 12 dag- och nattbarn. DN 1893, nr 8811 B, s. 1.
(Anm. 2:o a γ) -BEFÄL~02. mil. till I 3.
1) [jfr t. tagesbefehl] (numera bl. i Finl. l. om finska o. ryska förh.) dagorder. SPF 1839, s. 302. Medelst dagbefäl af den 26 Aug. .. är .. furst Tschernischeff .. entledigad från krigsministersfunktionerne. SvT 1852, nr 221, s. 3. (Franske marskalken) Baraguay .. (skall hafva) fått i uppdrag, att i ett dagbefäl till de under hans befäl stående trupper uttrycka Kejsarens synnerliga tacksägelse. Östg. corr. 1854, nr 74, s. 2. SD 1899, nr 506, s. 6.
2) befäl som vid ett sammandraget truppförband är kommenderadt att för en dag l. längre tid utföra vissa till den inre tjänsten hörande förrättningar, hvilka icke fordra allt befäls närvaro; jfr DAG I 3 c α, -OFFICER samt VECKO-BEFÄL. Tj.-regl. 1819, 4: Inneh. § 28. Tj.-regl. 1858, 2: 359. Dagbefäl beordras dels för regementet i dess helhet, dels för de särskilda bataljonerna och kompanierna. Tj.-regl. 1889, s. 333. jfr BATALJONS-, BATTERI-, DIVISIONS-, KOMPANI-, REGEMENTS-DAGBEFÄL m. fl. —
-BEFÄLS-TJÄNSTGÖRING—01 ~020. till -BEFÄL 2. Tj.-regl. 1889, s. 355.
(Anm. 2:o a α) -BELYSNING~020. till I 1; motsatt NATT-BELYSNING. Tekn. tidskr. 1891, s. 81. jfr D.
(Anm. 2:o a β slutet) -BELYST~02, p. adj. till II 1. På den dagbelysta jorden / Skimra blommor, glänsa vatten. Runeberg 1: 227 (1841).
(I 3) -BERÄKNING~020. Arfvode efter dagberäkning. SFS 1878, Bih. nr 35, s. 1.
(Anm. 2:o a γ) -BERÄTTELSE~0200. [jfr t. tagesbericht] (numera knappast br.) till I 3: dagligen afgifven berättelse rörande ett visst förh.; jfr -RAPPORT. Dagberättelse (t. ex. om en hög persons sjukdom). Dalin (1850; under bulletin).
(Anm. 2:o a γ) -BESKED~02. mil. till I 3: redogörelse som dagligen afgifves af befälhafvaren för en truppstyrka angående dess storlek o. sammansättning m. m.; jfr -RAPPORT. De dagbesked med rapporter, som skola afgifvas till kompanichefen af plutoncheferna, uppsättas, då qvarterområdet är vidsträckt, skriftligen. Tj.-regl. 1889, s. 386.
-BESKEDS-BOK—01~2. bok hvari dagbesked införas. Tj.-regl. 1889, s. 353.
(Anm. 2:o a α) -BESTYR~02. (föga br.) till I 1. (Jag) inbillade mig, .. att det var rösterna från de vakna antipoderna i deras dagbestyr, som hunno fram till mitt öra. Törneros Bref 1: 244 (1827). jfr D.
(Anm. 2:o a α) -BEVAKNING~020. till I 1; motsatt NATT-BEVAKNING. Styrelsen hemställer .. beträffande banvaktsantalet, att för dagbevakning anställas tre vakter på 10 km. SDS 1899, nr 457, s. 2.
-BLAD, se d. o. —
-BLICK~2. bildl.
1) [jfr t. tagesblick] (tillfällig, poet. anv.) till I 1: dagens blick. Den mur, som i heliga hvalf / Bevarar vestaliska tärnor; / Dit hinner den spejande dagblicken half, / Ej hinna de nattliga stjernor. Wallin Vitt. 2: 51 (1821).
2) (†) till II 3 a: ljusstrimma, dager. Bertolet förstod mästerligen gifva .. sina taflor särdels tindrande dagblickar. SP 1792, nr 7, s. 2.
(I 1) -BLIDA~20. [jfr d. dagblide] (föga br.) fram på dagen inträdande töväder; jfr DAGSMEJA. Innan dagblidan åter skulle göra skidandet ogörligt. Lindholm Sibbo 1: 160 (1890).
(Anm. 2:o a α) -BLIND~2. (stundom dags-) [jfr d. dagblind, t. tagblind] till I 1: behäftad med dagblindhet; motsatt NATT-BLIND. Dalin (1850). Ahlgren Papirii ppr 69 (1901).
(Anm. 2:o a α) -BLINDHET~02 l. ~20. (dags- Lundberg Husdj. 221 (1868)) [jfr t. tagblindheit] till I 1: (på sjukdom i ögat beroende) nedsättning i förmågan att urskilja föremål vid (starkt) dagsljus; nyktalopi; motsatt NATT-BLINDHET. Odhelius Ögonsjukd. 35 (1807). Dagblindhet (Anestesi i retina) förekommer hufvudsakligen hos qvinnor och barn. Hallin Hels. 2: 677 (1885).
(jfr anm. 2:o d β slutet) -BLOMSTER~20. (enst.) blomster som varar blott en dag; jfr ENDAGS-BLOMMA. Hvad är väl ock / Vår (dvs. de dansande gossarnas o. flickornas) muntra flock? / Dagblomster i Cytheres lock. Stagnelius 2: 607 (c. 1820).
-BOK, se d. o. —
-BOT, se B.
(Anm. 2:o a β) -BREDD~2. till II 5 b: bredd i dagen (af ett dike o. d.). S. Rhodin i LAHT 1894, s. 100.
(Anm. 2:o a β) -BROTT~2. till II 5 a: ställe där mineral brytes (l. kan brytas) uppe i dagen (utan underjordiskt sprängningsarbete); mineralfyndighet som ligger uppe i dagen; motsatt GRUFVA; jfr -BRYTNING 2 b. Th. Nordström i Ekon. samh. 2: 241 (1895). Öppna dagbrott. GHT 1897, nr 280, s. 3. (Brunkolsfyndigheterna vid San Giovanni Valdarno) bearbetas både i dagbrott och grufvor. F. Hoppe i Jernk. ann. 1903, Bih. s. 57. —
-BRYN, se D.
-BRYTNING~20.
1) [jfr anm. 2:o c β] (numera mindre br.) till I 1 d: dagbräckning. Lindblom (1790; under dies). I första dagbrytningen. Leopold 3: 116 (1797, 1816).
2) [jfr anm. 2:o a β] till II 5 a; jfr -BYGGNAD 2.
a) abstr.: brytning (af mineral) i dagen; motsatt DJUP-BRYTNING. Uppf. b. 3: 109 (1873). Wetterdal Grufbr. 195 (1878). (För tjugo år sedan) användes (vid järngrufvan i Eisenerz) dagbrytning jämte tvärbrytning ifrån stollar och schakt .., men numera sker uteslutande dagbrytning. F. Hoppe i Jernk. ann. 1903, Bih. s. 2.
b) konkret, = -BROTT. Den ena stora grufvan vid Vieille montagne är ingenting annat än en ofantlig dagbrytning. Uppf. b. 4: 154 (1873). jfr D.
(Anm. 2:o c β) -BRÄCK~2. [jfr eng. daybreak] (enst.) till I 1 d, = -BRÄCKNING. Vid dagbräcket i öfvermorgon skall jag lemna er vida mer penningar än ni behöfva för att muta paschan. Heidenstam End. 172 (1889). Dens. Karol. 1: 314 (1897).
-BRÄCKA~20, v. [bildadt till -BRÄCKNING] (föga br.) bräcka (till dag), dagas. Allt efter det småningom började dagbräcka, visade sig tallösa hopar af fartyg. Wallin Bref o. dagb. 255 (1849). Det dagbräcker på fästet. SDS 1897, nr 154, s. 3.
(Anm. 2:o c β) -BRÄCKNING~20. [jfr d. dagbrækning] till I 1 d: gryning, dagning; jfr -BRYTNING 1, -BRÄCK, -GRYNING. 1) i eg. anv.; i sht i förb. med prep. Om Morgonen i dagbräckningen fick hon äfwen ondt, sedan och wid Sohlennes upgång. Växiö domk. akt. 1698, nr 96. Följande dagen vid dagbräckningen. SP 1779, s. 441. I första dagbräckningen, då (tjäder-)tuppen börjar spela på sin nattqvist. Nilsson Fauna II. 2: 58 (1835, 1858). I dagbräckningen .. begynte dess (dvs. den svenska härens) framryckning mot Lützen. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 25 (1881). 2) bildl.; jfr DAGNING 1 b o. 2 b. Tio år .. äro nu förflutna, sedan vi sammanträdde i Upsala under Auroras beskydd, för att bereda en dagbräckning i det långa mörker, som Ehrensvärd och Thorild förgäfves ville skingra. Atterbom Minnen 88 (1817). Dagbräckningen af den nya svenska vitterheten. Sturzen-Becker Sv. skönlitt. 34 (1845). Dagbräckningen nalkas för nya tidehvarf. Svedelius Norge 67 (1866).
(Anm. 2:o a β) -BYGGNAD~20. till II 5 a.
1) (föga br.) grufbyggnad i dagen. Rinman (1788).
2) [efter t. tagebau] (knappast br.) = -BRYTNING 2. Rothstein Byggn. 122 (1856, 1875).
(Anm. 2:o a α) -BÅGE~20. (dags- Rayalin, Dalin (1850)) [jfr d. dagbue, t. tagbogen] astr. till I 1: den öfver horisonten liggande delen af en himlakropps parallellcirkel; motsatt NATT-BÅGE. Rayalin Nav. 54 (1728). När hon (dvs. solen) absolverat vid pass 5/8 af sin Dagboge. J. Törnsten i VetANH 17: 204 (1796). NF (1879).
(Anm. 2:o a α) -CELL~2. fångv. till I 1: cell i hvilken fånge som undergår cellstraff inhyses om dagen; motsatt NATT-CELL. Gerelius Corr.-syst. 144 (1825). Ett alldeles nytt fängelse, hvilket skulle innehålla 300 nattceller och 200 dagceller. SFS 1875, nr 2, s. 6. GHT 1895, nr 290 A, s. 3. —
-CELL-AFDELNING—0~020. SFS 1875, nr 2, s. 6.
(Anm. 2:o a γ) -CIRKEL~20. (dags- Hallquist Jambon 48 (1835; i bet. 1), Lindhagen Astr. 274 (1858; i bet. 1)) [jfr d. dagcirkel] till I 4.
1) den med världsekvatorn parallella cirkel som en himlakropp beskrifver vid himlahvalfvets skenbara dagliga rotation. Wikforss (1804; under tagezirkel). Bredman Astr. V (1845). NF (1879).
2) (mindre br.) om hvarje på himmelen dragen cirkel som är parallell med ekvatorn; parallellcirkel. Dalin (1850).
(Anm. 2:o a α) -DJUR~2. zool. till I 1: djur som är i rörelse (o. söker sin föda) om dagen; motsatt NATT-DJUR. (Flygande ekorren) är ett nattdjur, tvärtemot vanliga Ekorren, som är ett dagdjur. Nilsson Fauna 1: 397 (1847). Kolthoff Djurens lif 384 (1901).
(Anm. 2:o a α) -DRIFT~2. till I 1: drift (af ett mekaniskt verk o. d.) under dagen. Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 26. —
-DRIFVA~20, v. [nybildning till -DRIFVANDE, DAGDRIFVARE o. DAGDRIFVERI] (mindre br. utom i p. pr.) till I 1 g: drifva omkring (hela dagen) utan (regelbunden l. bestämd) sysselsättning, slå dank. Jag gör mig ändå icke samvete af att tycka, att jag äfven på den tid, jag gått och dagdrifvit, varit i mera verksamhet än mången. Törneros Bref 61 (1824; Bergströms uppl.). Den romantiska dalen St. Helena erbjuder den dagdrifvande eller helsosökande mängden en herrlig promenad. Beskow Vandr. 1: 236 (1833). Tegnér 3: 392 (1836). Ett dagdrifvande lif. Genberg 1: 69 (1867).
(Anm. 2:o a δ) -DRIFVANDE~200, n. (föga br.) till I 1 g. DA 1772, nr 188, s. 2. Dagdrifvande och tiggeri. Oldberg 2 Hemskolan 1: 12 (1842). Dalin (1850).
-DRIFVARE, -DRIFVERI, -DRIFVERSKA, se d. o. —
(Anm. 2:o a δ) -DRÖJA, sbst. (†) till I 1 g, = -DRÖJARE. Men här står jag och pratar, det heter fort hem Borre, din dagdröja. Amman 5 (1756).
(Anm. 2:o a δ) -DRÖJARE. (†) till I 1 g: person som drager ut på tiden l. låter dagen gå förbi utan att uträtta något, dagdrifvare, lätting; jfr -DRÖJA. Hans ohne Sorgen, en lätting, dagdröjare. Lind (1749; under Hans).
(Anm. 2:o a α) -DRÖM~2. [jfr t. tagtraum, eng. day-dream] (föga br.) till I 1: dröm om dagen, dvs. i vaket tillstånd. Ingen existens är ömkligare än den som bortspilles i dagdrömmar. SDS 1888, nr 21, s. 2.
(Anm. 2:o a α) -EFFEKT. (†) konst. till I 1: dagbelysning (på en tafla); motsatt NATT-EFFEKT. Hvar och en af dessa taflor har blifvit framställd med både dag- och natteffect. Daguerre Daguerreotypen 35 (1839).
(Anm. 2:o a α) -EXPEDITION~0002 l. ~01—. (dags-) till I 1; särsk. apot. motsatt NATT-EXPEDITION. Nattvakten (på apotek) måste .. äfven .. sofva för att följande morgon i vanlig tid kunna vara vid dagsexpeditionen igen. AB 1897, nr 136, s. 2.
(Anm. 2:o a α) -EXPRESS~02. (dags-) (föga br.) till I 1: express- (tåg) som går om dagen; jfr -SNÄLLTÅG; motsatt NATT-EXPRESS. ST 1900, nr 3124, s. 2.
(Anm. 2:o a α) -FJÄRIL~20. (dags- Wikforss (1804; under tagevogel), Heinrich (1814)) [efter fr. papillon diurne, hvilket förekommer hos Réaumur Mém. pour servir à l'hist. des insectes I. 1: 328 (1737); jfr d. dagsommerfugl, t. tagfalter, tagpapilion, tagschmetterling] zool. till I 1: eg. fjäril som flyger omkring om dagen; benämning på fjäril tillhörande släktet Papilio Lin. (hvilket af senare forskare uppförts ss. en särsk. grupp, Diurna Latr., af fjärilarnas ordning med Papilio ss. inskränktare släktnamn); jfr -FÅGEL 2 samt AFTON-, NATT-, SKYMNINGS-FJÄRIL. (Ifrågavarande fjäril) är af det slägtet, som flyger om dagen (Papillon diurne.) .. Hufvudet .. har in under et hoprulladt snyte, som alla dag-Fjärillar. C. De Geer i VetAH 9: 209 (1748). Papilio (Dagfjäril) är ett stort slägte som utgöres af vackert färgade arter. Sundevall Zool. 136 (1835, 1864). Skandinaviens Dagfjärilar. H. D. J. Wallengren (1853; titel). Stora aspfjärilen är en af vårt lands största dagfjärilar. Kolthoff Djurens lif 432 (1901).
-FJÄRILS-SLÄKTE—00~20. (-fjäril-) Dahlbom Skand. insekt. 151 (1837).
(jfr anm. 2:o d β slutet) -FLUGA~20. [måhända efter eng. day-fly, öfversatt af lat. ephemera, Lin., eg. f. af gr. ἐφήμερος, varande bl. en dag (se EFEMÄR); jfr ἐφήμερον ss. benämning på ifrågavarande insekt redan hos Aristoteles samt fr. éphémère; jfr äfv. d. døgnflue, t. eintagsfliege] (numera knappast br.) till I 3, = DAGSLÄNDA; jfr AUGUSTI-, ENDAGS-FLUGA. Linné Præs. i VetA 1739, s. 20. Vissa Dagflugor (Ephemeræ) tillbringa få timmar, som fullkomlige, men tillväxa i några år. Bergman Jordkl. 429 (1766). Dalin (1850). i bild. Seneca, som i en enda tanke hade mera själ, än tusende somrars vittre fjärilar och critiska dag-flugor. Thorild 3: 117 (1791).
-FRIST, -FRÅGA, se D. — —
(Anm. 2:o a α) -FÅGEL~20. zool. till I 1; motsatt NATT-FÅGEL.
1) fågel som är i rörelse (o. söker sin föda) om dagen. Foglarnas hufvudskillnader såsom i dag- och natt-foglar, kött-ätande och fröätande, omtalas (af Olaus Magnus). Paykull Præs. i VetA 1796, s. 8. Stormfoglarna .. äro dagfoglar. Nilsson Fauna II. 2: 366 (1835, 1858). Nattens fåglar tystnade, de aflöstes af dagfåglarne. Kolthoff Djurens lif 63 (1899).
2) [jfr t. tagvogel; jfr äfv. SOMMAR-FÅGEL] (†) = -FJÄRIL. Fjärillar eller Dag- och Nattfåglar lysa i de varma Länderne af förträffeligaste färgor. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 113 (1786).
(jfr anm. 2:o a γ) -FÄRSK~2. (mindre br.) till I 3 c: färsk för dagen. Dagfärska råmateriel. SD 1892, nr 327, s. 7. Dagfärsk mjölk. DN 1894, nr 8989, s. 3.
(I 3) -FÖLJD~2. (föga br.) Långa dagföljder igenom. Quennerstedt Karol. krig. dagb. 1: XL (1901).
(Anm. 2:o a α) -FÖRBINDELSE~0200. till I 1: förbindelse l. kommunikation om dagen. Dagförbindelserna mellan Hamburg och Köpenhamn. SD 1893, nr 8, s. 4.
(Anm. 2:o a γ) -FÖRRÅD~02. till I 3: förråd för dagen (för det dagliga behofvet). För expedition af feta oljor med stor åtgång kan det vara tillåtet att hafva dagförrådet förvaradt på flaska med återflödspip. Ahlberg Farm. tekn. 354 (1899).
-FÖRTJÄNST, -GAMMAL, se D.
(Anm. 2:o a α) -GAST~2. [jfr sv. dial. dagagast (Smål.; Rietz, under uppe-dagad)] (i bygdemålsfärgadt spr.) till I 1. Menniskor, som haft för sed att gå årsgång .., tros efter döden få gå omkring såsom dag-gastar. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 467 (1864). Hinna de (dvs. gastarna) inte hem till sina grafvar, innan solen gått upp, så stå de såsom ”dag-gastar” tills solen går ned. A. R. Alvin i Turistfören. årsskr. 1905, s. 278.
(Anm. 2:o a β) -GESCHICK. (†) till II 5 a: minerallager beläget uppe i dagen. J. G. Edelfelt i VetANH 5: 99 (1784).
-GLANS, se D.
(jfr anm. 2:o c β) -GLIMT~2. [jfr d. dagglimt] till II 1, 3: glimt af (dags)ljus. Ringa var du (o blixt), blek som en lysmask, föll som en dagglimt ned ifrån solen. Topelius Vint. II. 1: 43 (1850, 1881).
(jfr anm. 2:o c β) -GLÄNT~2. (mindre br.) till II 1: strimma l. stråle af dagsljus. Ur mörkret då en dag-glänt bröt. Arnell LR 2: 43 (1830).
(Anm. 2:o c β) -GRY~2. [sannol. efter d. daggry] (föga br.) till I 1, = -GRYNING. Då vi voro sjutton år, dansade vi många nätter från solnedgång till daggry. Lagerlöf Jerus. 1: 117 (1901). Därs. 239.
(Anm. 2:o c β) -GRYNING~20. (dags- Spegel Pass. 272 (c. 1680; sannol. felaktig hopskrifning af två skilda ord), Ehrenadler, Fryxell Ber. 2: 85 (1826)) till I 1: gryning, dagning; jfr -BRÄCKNING; i sht i förb. med prep. Alt hvad som möter Ögonen uti första dagzgryningen synes .. mörkt och förblandat. Ehrenadler Tel. 973 (1723). Rätt i dag-gryningen föllo Saxerne an. Nordberg 1: 533 (1740). Just vid daggryningen. Stiernstolpe Arndt 3: 59 (1808). Morgonens stjerna log, / Daggryningens förebud. Thomander Skr. 2: 621 (1828). Ett kanonskott i daggryningen var det öfverenskomna tecknet (till stormningen). Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 212 (1881). Månens ljus släcktes af daggryningen. Ahrenberg Styrk. rätt 108 (1899). bildl. I historiens första daggryning se vi starka rörelser inom den italienska halfön. Böttiger 4: 185 (1857, 1869).
(Anm. 2:o a β) -GÅNG~2, pl. -ar. [jfr t. tag(e)-gang] (mindre br.) till II 5 a: gång uti l. ej långt under jordytan. Rinman (1788). Deleen (1836; under taggehänge).
(Anm. 2:o a δ) -HAFVANDE ~200, adj. o. sbst. m.; ss. sbst. best. -en; pl. =; best. -ena. till I 3 c α.
1) adj.: som har dagen, som förrättar tjänst ss. dagbefäl; jfr JOUR-, VECK-HAFVANDE. NF 3: 741 (1879). Daghafvande stallofficern. Tj.-regl. 1889, s. 335. Befäl och tillsyn i kasern utöfvas af en daghafvande kapten, en löjtnant och en underofficer, hvilka aflösas hvarje lördag. Lundin N. Sthm 525 (1889).
2) sbst.: officer (l. underofficer) af dagbefälet; jfr -OFFICER, JOUR-HAFVANDE samt BATALJONS-, GARNISONS-, REGEMENTS-DAGHAFVANDE. Vara daghafvande. i utvidgad, icke militär anv. Den del af lärarepersonalen, som .. biträdt såsom daghafvande vid dessa middagsspisningar (för skolbarn). SD(L) 1895, nr 290, s. 1.
(Anm. 2:o a α) -HEMISFÄR~002. astr. till I 1: den hemisfär som är belyst af solen; motsatt NATT-HEMISFÄR. Hildebrandsson Buchan 26 (1874).
(Anm. 2:o a α) -HIMMEL~20. [jfr d. daghimmel, t. tag(es)himmel] till I 1, om himmelen sådan den ter sig om dagen; motsatt NATT-HIMMEL. särsk. om dess återgifvande på en tafla. Til en Daghimmel tager man Ultramarin och mycket Hvitt. Miniaturskolan 20 (1784).
(jfr anm. 2:o a β) -HÅL~2.
1) (†) till II 1. Dag-hål, Fönster, (lat.) Fenestra. Schultze Ordb. 1757 (c. 1755).
2) (mindre br.) till II 5 a: borrhål från dagytan. Wetterdal Grufbr. 143 (1878).
3) (föga br.) till II 5 c: hål med öppning mot dagen. Skulle hon (dvs. honan af skabbdjuret) .. bryta sig ett daghål upp till ytan, så borde man någon gång kunna varseblifva ett sådant. S. G. Troilius i Hygiea 24: 227 (1862).
-INKOMST, se D.
(Anm. 2:o a α) -INSEKT~02, äfv. ~20. zool. till I 1: insekt som är i rörelse om dagen. Konvexa ögon med talrika små facetter tillkomma .. flera daginsekter. O. M. Reuter i UVTF 36: 24 (1888).
(Anm. 2:o a β) -IS~2. (mindre br.) till II 5: ytis; motsatt BOTTEN-IS. N. Gissler i VetAH 12: 28 (1751).
(Anm. 2:o a γ) -JOURNAL~02. (†, utom i a, b) till I 3, = DAGBOK 1. I Erics dag-journal jag denna Balen funnit: / Men stället hvar han stod är mig ur minnet runnit. Livin Kyrk. 137 (1781). C. C. Gjörwell i Sv. mem. o. bref 2: 196 (1800). särsk.
a) (mindre br.) = DAGBOK 1 a ϑ. Jag kan sätta i dag-journalen, Baron Eschenhorst, med sällskap. Eurén Orth. 2: 129 (1794).
b) (föga br.) = -LÄNGD 2 c. AB 1899, nr 264, s. 3.
(I 1) -JÄMN. (†) som befinner sig i dagjämningsställning. Solen vthi .. (väduren) ok dagiämn(.) I. Erici 1: 40 (1642; almanacksanteckning för 10 mars g. st.). Anm. Ordet skulle kunna vara en förkortning af DAGJÄMNING.
(I 1) -JÄMNA, sbst., l. -JÄMNE. (dage- Tornæus) (†) = DAGJÄMNING. Effter dageiämnan om hösten hafwa (lapparna) så när 6 Månaders natt. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 20. Verelius Ind. 130 (1681). Dag jämne. Spole Alm. 1700, s. 18.
(I 1) -JÄMNA~20, v. (föga br.) passera gm dagjämningspunkten; jfr DAGJÄMNING 3; anträffadt bl. i p. pr. Sneda föllo strålarne öfver dem (dvs. fälten) från den nu dagjämnande solen. Santesson I Sv. 135 (1887).
-JÄMNARE. (†) = DAGJÄMNINGS-LINJE 1. På andra sijdan om dagjemnaren eller medellinien (æqvatorem). Rudbeck Atl. 2: 427 (1689).
-JÄMNE, se -JÄMNA, sbst. —
-JÄMNING, se d. o. —
(Anm. 2:o a γ) -KAPTEN~02. till I 3 c α: kapten af dagbefälet; jfr -OFFICER. Försl. t. tj.-regl. 1885, 3: 102. Tj.-regl. 1889, s. 333. Efter måltiden hölls korum hvarefter dagkaptenen utbragte det vanliga ”Gud bevare konungen och fosterlandet”. GHT 1897, nr 300 A, s. 2. —
-KARL, se DAGAKARL.
(Anm. 2:o a γ) -KASSA~20. (dags- GHT 1895, nr 210, s. 4 (i bet. 1)) till I 3 c.
1) (den senaste) dagens inkomster, under dagen influtet belopp. Han skulle nödvändigt hem för att räkna dagkassan från Hans Henrik. Carlén Skugg. 2: 98 (1865). Det skåp, der dagkassan m. m. förvarades (hade) bändts upp. VL 1893, nr 36, s. 2. jfr: De som .. telefonerade efter biljetter kl. 4 e. m., fingo till svar, att alla biljetter voro slut och att dagkassan redan var uppgjord. GHT 1897, nr 18 B, s. 2.
2) kassa som är afsedd för de löpande affärerna under dagen. Om vård och inventering af den mindre eller dagkassan varde i Styrelsens instruktion särskildt förordnadt. SFS 1864, nr 60, s. 13. Stadg. f. tj.-gör. v. Sv:s riksbanks hufvudkontor 1899, s. 4.
(Anm. 2:o a α) -KATT~2. zool. till I 1: individ l. art l. släkte tillhörande den ena af de båda grupper i hvilka kattdjuren af somliga forskare indelas; i sht i pl. ss. benämning på denna grupp; motsatt NATT-KATT. (Ögonen) hafva hos dagkattorna runda, hos nattkattorna aflånga pupiller. Rebau Naturh. 1: 156 (1879).
(Anm. 2:o a α) -KIKARE~200. till I 1: till begagnande vid dagsljus afsedd kikare; motsatt NATT-KIKARE. Kindblad (1868). Björkman (1889).
(Anm. 2:o a γ) -KLADD~2, r. handel. (numera föga br.) till I 3: kladd hvari för hvarje dag antecknas utbetalningar, inkasseringar, varors emottagande o. utlämnande osv. Dalin (1850).
-KLAR, se D.
(Anm. 2:o a β) -KLYFT~2. (dage- Leijell Præs. i VetA 1751, s. 9) [jfr t. tag(e)kluft] till II 5 a: klyft som är synlig i dagen; jfr -KLYFTA. A. Swab i VetAH 6: 129 (1745). Koboltmalm röjer sig med sin röda ochra eller beslag, icke mindre vid en viss rostning, än i dag-klyfter och öpningar i bärgen. Cronstedt Intr. i VetA 1754, s. 6. Rinman 1: 989 (1788).
(Anm. 2:o a β) -KLYFTA~20. (mindre br.) till II 5 a, = -KLYFT. Blottade dagklyftor. A. Polheimer o. I. J. Quensel i Econ. annal. 1807, juli s. 11. 2 Uppf. b. 5: 170 (1902).
-KLÄDER~20, pl. (dags- Schultze (i bet. 2))
1) [jfr anm. 2:o a α samt t. tag(e)skleid, eng. day-clothes] (föga br.) till I 1: kläder som nyttjas om dagen. En natt, tillbragt i dagkläderne. Knorring Förhoppn. 2: 83 (1843).
2) [jfr anm. 2:o a γ] (†) till I 3: kläder som dagligen nyttjas, dagliga (gång)kläder. Schultze Ordb. 2324 (c. 1755).
(jfr anm. 2:o a γ) -KOMPONIST~002. (enst.) till I 3 c: kompositör för dagen. Österrikes hufvudstad äger .. sina egna Dag-Componister, hvilkas namn jag der första gången hörde. Atterbom Minnen 600 (1819).
(Anm. 2:o a γ) -KONSTAPEL~020. till I 3 c α: konstapel af dagbefälet; jfr -OFFICER. Konstapelsunderv. f. fältart. 1890, s. 16.
(Anm. 2:o a γ) -KONTROLLANT~002. till I 3: person som (å myndighets, arbetsgifvares osv. vägnar) utöfvar daglig kontroll öfver fortgången af ett arbete o. d. LD 1904, nr 293, s. 2.
(Anm. 2:o a γ) -KORPRAL~02 l. -KORPORAL~002. till I 3 c α: korpral af dagbefälet; jfr -OFFICER. Försl. t. tj.-regl. 1885, 3: 71. Såsom kompanidagbefäl beordras .. en underofficer, dagunderofficern, och ett underbefäl af manskapet, dagkorpralen. Tj.-regl. 1889, s. 334.
(jfr anm. 2:o c α) -KOST~2. (daga- Lex. Linc., Schultze Ordb. 2198 (c. 1755). dags- Schenberg (1739; under dies)) till I 3: kost för en dag, kost per dag; jfr DAGS-FÖDA. Lex. Linc. (1640; under diurnum). Wikforss (1804; under tagekost). En portion dagkost. FFS 1877, nr 18, s. 8. En fullväxt persons dagkost. Hallin Hels. 1: 161 (1885).
(Anm. 2:o c α) -KOSTNAD~20. (dags- Promem. rör. jubil. fond. (1897)) till I 3: kostnad per dag. Dagkostnaden vid det lilla dramatiska spektakelhuset beräknades till 100 R:dr för aftonen. Beskow Ber. om K. theat. förvaltn. 26 (1832). Stockholm 3: 298 (1897). Dagkostnaden för hvarje sjuk (vid serafimerlasarettet). Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1903, s. 365. särsk. om sammanfattningen af alla tillfälliga utgifter per dag som förekomma vid en inrättning. Kindblad (1868).
-KRITIK, se D.
(Anm. 2:o a α) -KÖRNING~20. till I 1; motsatt NATT-KÖRNING. Nästa (drosk-)taxa .. gäller dagkörning för 3 eller 4 .. personer. SD(L) 1896, nr 582, s. 6.
(Anm. 2:o a α) -LAMPA~20. till I 1: lampa afsedd för dagbelysning; motsatt NATT-LAMPA. Tekn. tidskr. 1891, s. 81.
(jfr anm. 2:o a γ) -LEFVARE~200. [jfr eng. day-liver] (enst.) till I 3 c γ: person som lefver bl. för dagen. Arma fiskare och ulsa daglefvare. Andersson Verldsomsegl. 3: 178 (1854).
(Anm. 2:o a α) -LEGA~20. (dags- Wetterhoff Fr. skog 2: 134, 138 (1887; men s. 166: dag-)) zool. o. jäg. till I 1: liggplats (vanl. utmärkt därigenom att gräset blifvit undankrafsadt l. nedtrampadt l. en större l. mindre fördjupning gräfd osv.) hvarpå ett (större) vildt djur hvilar l. hvilat under dagen; stundom närmande sig bet.: hvila under dagen; motsatt NATT-LEGA. När djuret ämnar söka daglega efter nattens fourageringsbestyr, inslår det i en försiktigare och lugnare gångart. E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 23 (1897).
-LIF, se D.
(II 1) -LIK~2. (föga br.) Hvilket sken! Så daglikt månljus / Jag förr ej sett. Atterbom 2: 311 (1827, 1854).
(Anm. 2:o d β) -LILJA~20. (dags- Björkegren (1784; under belle-de-jour)) [jfr t. taglilie, eng. day-lily] till I 3: (individ l. art af) växtsläktet Hemerocallis, hvars blommor (åtm. hos arten H. fulva Lin.) äro utslagna bl. en dag; jfr ASFODILL- o. TULPAN-LILJA; jfr äfv. DAGS-LILJA i annan bet. Holmberg (1795; under belle-dejour). Dagliljorna äro vackra, härdiga prydnadsväxter. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 116 (1876). Ljusgul och mörkgul daglilja (Hemerocallis flava och fulva). F. Laurell i Folksk. vän 1901, s. 159.
(Anm. 2:o a α) -LINNE~20. till I 1; motsatt NATT-LINNE. Freja 1873, s. 41. Priskur. fr. K. M. Lundberg 1897, s. 39.
(Anm. 2:o a γ) -LISTA. till I 3.
1) (†) journal som dagligen föres öfver tjänsteförrättningar o. d.; jfr DAGBOK 1 a. Under hela mätnings-tiden, från Våren til Hösten, hålle Landtmätaren rigtig Dag-lista öfver alla sina förrättningar. Försl. t. landtm.-ordn. 1752, § 18. Landtm.-förf. 1: 177 (1783; men i Landtm.-instr. 1827, § 47: dagbok; i Instr. 1725: diarium). Dalin 2: 764 (1853).
2) (i Finl.) minneslista, promemoria i en tidning. Hfors tidn. 1863, nr 295, s. 1. Hfors dagbl. 1886, nr 1, s. 1 (stående rubrik). Hufvudstadsbl. 1905, nr 113, s. 7.
-LJUS, se DAGSLJUS.
(Anm. 2:o c β) -LJUSNING~20. (dags- Gunterberg Hjälpr. 1: 19 (1896)) (mindre br.) till I 1: dagbräckning, dagning; jfr -LYSNING. Fryxell Ber. 2: 121 (1826). Böttiger i SAH 50: 330 (1875).
(Anm. 2:o a α) -LOKAL~02. till I 1; på hospital o. d.: lokal afsedd för vistelse om dagen; jfr -RUM. Bidr. t. Sv:s off. stat. K II 1875, s. XXVI. —
-LUCKA~20. särsk. [jfr anm. 2:o a γ] (mindre br.) till I 3 c; på vissa större teatrar: biljettlucka där biljetter till dagens föreställning försäljas; motsatt FÖRKÖPS-LUCKA. Lundin N. Sthm 253 (1888).
-LUFT~2. (dags- Nyblæus (i bet. 1))
1) [jfr anm. 2:o a α samt t. tagluft] till I 1; motsatt AFTON-LUFT l. NATT-LUFT. Berzelius Kemi 1: 295 (1808, 1817). Den svalare aftonluften eller den töcknigare dagsluften hafva ett mindre skadligt inflytande på deras (dvs. blommornas) luktande beståndsdelar. Nyblæus Pharm. 23 (1846). Tekn. tidskr. 1882, s. 144.
2) [jfr anm. 2:o a β samt t. tageluft] till II 5 a: luften uppe vid jordytan i motsats till luften nere i en grufva. Genom luftens sugning, eller updragning, vinnes ändamålet (dvs. luftväxlingen i grufvor) altid säkrare än med dagluftens inprässande. Rinman 1: 682 (1788).
(Anm. 2:o d β slutet) -LYCKA~20. (enst.) till I 3 c: lycka för dagen, lycka som det närvarande ögonblicket bjuder. Innan J hunnit dåras .. af den fega Dag-lyckan. Thorild 2: 12 (1784).
(Anm. 2:o c β) -LYSNING. [jfr d. daglysning] (†) till I 1, = -LJUSNING. Följande morgon uti daglysningen. Nordberg K. XII 2: 260 (1740).
-LÅNG, se D.
-LÄNGD~2. (dags- Arbin, Fortif.-ordn. 1695) särsk. till I 3.
1) förteckning på (årets) dagar. Namn- och daglängder. SD 1905, nr 332, s. 5.
2) [jfr anm. 2:o a γ] jfr DAGBOK 1. Weste 1: 1957 (1807). särsk.
a) (†) bok hvari anteckningar af mer l. mindre officiell natur dag för dag göras. (Husbonden) låter så väl sitt egit som Tienstehionets Namn uti Annotations-Boken eller Daglängden antekna. Förordn. 6 juli 1732, s. 3.
b) (†) för hvarje dag upprättad förteckning öfver arbetsstyrkas sammansättning o. verksamhet; jfr DAGSVERKS-LISTA. Diaria eller Journaler och Dagslengder på Handverkerne, jempte Controller. Arbin Præs. i VetA 1783, s. 121 (i handl. fr. 1683). Fortif.-ordn. 1695, 7: 12.
c) (i fackspr., föga br.) läkares journal hvari för hvar dag införes det som förefallit i hans praktik; jfr -JOURNAL b. Öfver de sjuke skall läkaren föra daglängd eller journal. FFS 1875, nr 25, s. 9. jfr D.
(Anm. 2:o d β slutet) -LÖGN~2. (enst.) till I 3 c: lögn som vinner tilltro för dagen. Ett enda hennes (dvs. historiens gudinnas) Ord utplånar alla dag-lögnens gyckelspel. Thorild 4: 264 (1794).
(Anm. 2:o a γ) -LÖJTNANT~20 l. ~02. till I 3 c α: löjtnant af dagbefälet; jfr -OFFICER. Försl. t. tj.-regl. 1885, 3: 102. Af de sålunda (dvs. som dagbefäl) beordrade officerarne skall den ene vara kapten, dagkapten, och den andre subalternofficer, daglöjtnant. Tj.-regl. 1889, s. 333. GHT 1895, nr 219, s. 3.
-LÖN, se d. o. —
(jfr anm. 2:o c α) -LÖNAD~20 l. -LÖNT~2, p. adj. (mindre br.) till I 3: som åtnjuter daglön. Den daglönte fabriks-arbetaren. Geijer I. 4: 167 (1822). Allt hos oss går för det närvarande derpå ut .. att göra största delen af Sveriges arbetande folkmängd till en daglönad, af tillfällig förtjenst beroende massa. Dens. I. 7: 265 (1829). Lundin Bortom Alp. 219 (1883).
-LÖNARE, se d. o. —
(Anm. 2:o a β slutet) -LÖS~2. [jfr eng. day-less] (numera föga br.) till II 1: som är utan dagsljus, som icke nås af dagsljuset; djupt liggande, underjordisk. Än daglöst och dystert i djupet det (dvs. det sorgliga jordiska huset) ligger, / Betungadt af Nattens insöfvande hand. Nicander 1: 340 (c. 1830). Det daglösa mörkret föll. Levertin Magistr. 2 (1900; om vintermörkret i Norden). särsk. (knappast br.) bergv. om (parti af) grufva: underjordisk. Weste (1807). Dalin (1850). Anm. Ang. uttr. daglöszen, daglöös ankar (Runius) se anm. under DAGLIGS.
(Anm. 2:o a γ) -MAJOR~02. till I 3 c α: major af dagbefälet; jfr -OFFICER. Tj.-regl. 1889, s. 333.
(Anm. 2:o a β) -MALM~2. [jfr t. tageerz] till II 5 a: malm som ligger uppe i dagen. Der (dvs. vid Gammelgrufvan i Ljusnedalen) voro .. icke någre ordentelige gångar, utan endast dag- eller klyft-malm. Hülphers Norrl. 3: 95 (1777). Rinman 1: 185 (1788).
-MARSCH~2.
1) [jfr anm. 2:o a α] till I 1: marsch om dagen; motsatt NATT-MARSCH. (Nattmarscher) äro .. tröttsammare än dagmarscher. Örn Taktik 106 (1864).
2) se D.
-MEJA, se DAGSMEJA.
(Anm. 2:o a α) -MOLN~2. (dags- Hildebrandsson Buchan 126 (1874)) till I 1: moln som uppträder om dagen; särsk. om s. k. cumulus-moln. Kruhs Jordkl. 1: 553 (1881).
-MÅL, se d. o. —
-MÅTT~2. (i fackspr.) till II 8: inre mått å fönster-, tafvelram osv. jfr C.
(Anm. 2:o a α) -MÄNNISKA~200. (föga br.) zool. till I 1; namn på den ena af de båda arter i hvilka släktet Homo af Linné indelades (Homo diurnus) o. med hvilket han betecknade människan i motsats till de människoliknande aporna; motsatt NATT-MÄNNISKA (H. nocturnus). NF 10: 1350 (1886). G. Retzius i Ymer 1896, s. 223.
(Anm. 2:o a α) -MÄRKE~20. [jfr d. dagmærke, eng. day-mark] sjöt. till I 1: märke afsedt att vägleda sjöfarande om dagen. SD 1899, nr 476, s. 6. SFS 1903, Bih. nr 8, s. 25. —
-MÄSSA. [jfr isl. dagmessa, t. tagmesse] (†) till I 1 c β; inom katolska kyrkan: högmässa. Ha vi bortsofvit kyrkor och ottesång, / Så ville vi oss till dagmessan gå. Sv. forns. 2: 414.
(jfr anm. 2:o a β) -MÄTNING~20. till II 5 a: mätning af en grufva i dagen; motsatt DJUP-MÄTNING. Horneman Markscheid. 12 (1802).
-NAMN~2. till I 3: namn på en dag.
1) till I 3 a η: namn på dag i månaden. De romerska dag-namnen Idus och Calendæ. Hagberg Shaksp. 12: 395 (1851).
2) till I 3 a κ: namn på veckodag. På hans (dvs. biskop Jón Ögmundssons) yrkande utbytte .. isländingarna de hedniska dagnamnen mot Tredjedag, Midveckodag, Femtedag och Fastedag. NF 7: 1307 (1884).
-NATTA. [med afs. på anledningen till benämningen jfr DAG OCH NATT I 2] (†) (individ l. art af) växtsläktet Melampyrum Lin.; jfr DAG OCH NATT I 2 samt NATT OCH DAG. Dahlman Humleg. 104 (1748).
(Anm. 2:o a γ) -NOTIS~02. till I 3 c: notis (i tidning) innehållande nyhet för dagen. Den brinnande fläng, hvari en redaktör nedskrifver sin sista dagnotis. Laurén Minnen 333 (1877).
(Anm. 2:o a δ) -NÖTARE~200. (daga-) (numera knappast br.) till I 1 g: dagdrifvare. Syslolösa daga-nötare. DA 1771, nr 1, s. 2.
(Anm. 2:o a γ) -OFFICER~002. till I 3 c α: officer af dagbefälet; jfr -BEFÄL 2, -HAFVANDE 2, -KAPTEN, -KONSTAPEL, -KORPRAL, -LÖJTNANT, -MAJOR, -UNDEROFFICER. Tj.-regl. 1889, s. 383. jfr DAG- OCH SIGNAL-OFFICER.
-OPINION, se D.
(Anm. 2:o a γ) -ORDER~20. [efter fr. ordre du jour] mil. till I 3: skriftlig befallning som afgifves af befälhafvaren för ett truppförband o. som afser den inre tjänsten, personliga angelägenheter, förplägnad, sjukvård osv.; jfr -BEFÄL 1. Marskalk Davoust (befallde) genom Dag-ordres af den 29 April, att den hvita fanan skulle uppsättas på skansarne .. i Hamburg. Götlin Sv. arm. fält. 2: 238 (1816). Palmblad Nov. 1: 169 (1840). Instr. f. gen.-stab. fältöfn. 1887, s. 42. i utvidgad anv. Hr L. har icke lydt den liberala dagordern. SD 1905, nr 237, s. 4.
-ORDER-JOURNAL—10~02. (numera knappast br.) SPF 1839, s. 302.
-ORDNING, se d. o. —
-ORKA, se D.
(Anm. 2:o a β) -ORT~2. till II 5 a: i sidan af en bergsluttning ifrån det fria horisontalt insprängd ort (dvs. gång) som afser att undersöka ett malmfält, upptäcka nya fyndigheter, vinna malm l. underlätta bortförandet af vatten l. malm ur grufvans inre; stoll; jfr -STOLL. A. Swab i VetAH 8: 149 (1747). Rinman 2: 843 (1789). SFS 1855, nr 9, s. 24. Om grufvan är upptagen på en bergshöjd, kunna ofta stora vattenmängder afledas genom vid bergets fot indrifna dagorter eller s. k. stollar. 2 Uppf. b. 5: 105 (1902).
(Anm. 2:o a β) -PALL~2. till II 5 a: afsats uppe i dagen; motsatt GRUF-PALL. Wetterdal Grufbr. 141 (1878).
(Anm. 2:o a γ) -PAPPER. [jfr eng. daily paper] (†) till I 3, = DAGBLAD I. Det är .. förskräckeligit at läsa i Engelska Dag-Papperen om de täta röfverier och mord som ske innom och utom London. DA 1772, nr 261, s. 1. Chydenius 395 (1779). Askelöf kommer med nästa års början att utgifva ett komiskt dagpapper. L. Hammarsköld (1809) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 392. Atterbom Siare 4: 129 (1847). Dalin (1850; angifvet ss. föga br.). jfr OPPOSITIONS-DAGPAPPER.
(Anm. 2:o a γ) -PASKILL. (enst., †) till I 3, om (daglig) tidning för att beteckna dess karaktär af smädeskrift. Våra Dagblad .. voro (i sanning föga annat) än Dagpasquiller. Kellgren 3: 125 (c. 1790).
-PENNING, se D.
(Anm. 2:o a β) -PLAN~2, n. till II 5 a: plan af ett gruffält uppe vid jordytan; jfr DAGBLAD II. Wetterdal Grufbr. 47 (1878).
(I 3) -PLÖJD, sbst. (-plögd) (†) = DAGS-PLÖJA. Ekblad Lib. mem. (1764; under juger).
-POLEMIK, -POLITIK, se D.
(Anm. 2:o a α) -POLLUTION~002. till I 1; motsatt NATT-POLLUTION. Wistrand Husmed. 20 (1851).
(Anm. 2:o c α) -PORTION~02. (äfv. dags-) till I 3: (mat)portion per dag (vid fängelse, truppförband, välgörenhetsinrättning o. d.); jfr -RANSON, -RATION. SPF 1833, s. 414. (Invånarna) förminskade från belägringens början sin dagportion till hälften. H. Hamilton i VittAH 20: 60 (1849). Fahlbeck Sv. jordbr. afk. 85 (1893).
-PRESS, se D.
-RAND, se d. o. —
(Anm. 2:o c α) -RANSON~02. (dags-) till I 3; jfr -PORTION. Heidenstam Karol. 1: 248 (1897).
(Anm. 2:o a γ) -RAPPORT~02. (dage- Lagerberg. dags- Blankett fr. C. Wikander i Lund 1905) till I 3: (i sht officiell) berättelse öfver hvad som inom ett visst verksamhetsområde under en dag förefallit; jfr -BERÄTTELSE, -SEDEL. Inspektoren (vid högre jordbruksskola) åligger .. att till kontoret afgifva dagrapport öfver .. arbetena. FFS 1896, nr 16, s. 7. särsk. mil. af befälhafvaren för en truppstyrka dagligen afgifven redogörelse; jfr -BESKED. Lagerberg Dagb. 127 (1711). Jag vill ej tala om hvad storvärk jag bedrifvit, / Det tvifvels utan är i dag-raporten skrifvit. Livin Kyrk. 76 (1781). Commendanten erhåller dagligen .. en af tjenstgörande Majoren underskrifven Dag-Rapport. Tj.-regl. 1819, 2: 9. Tj.-regl. 1858, 2: 45. Lundin N. Sthm 523 (1889). i allmännare anv. Du (skall) få fortsättning af mina dagrapporter. Törneros Bref 1: 264 (1827).
-RAPPORT-JOURNAL—01~02. fångv. (Bevakningsbefälhafvaren åligger) att föra och hvarje dag .. till Direktören inlemna: dagrapportjournal rörande bevakningspersonalen, dagrapportjournal rörande fångpersonalen. Mentzer Centralfäng. i Malmö Ordn. 31 (1891).
(Anm. 2:o c α) -RATION~02. till I 3; jfr -PORTION. Björkman (1889).
(Anm. 2:o a γ) -REGISTER~020. [jfr t. tagregister] (numera knappast br.) till I 3; jfr DAGBOK 1. Humbla Föret. 4 (1740). Dalin (1850).
(Anm. 2:o a α) -RENGÖRING~020. till I 1; jfr -RENOVATION. PT 1904, nr 148 A, s. 2.
(Anm. 2:o a α) -RENOVATION~0002 l. ~0102. hygien. till I 1; jfr -RENGÖRING; motsatt NATT-RENOVATION. särsk. konkret: fast affall från boningsrum, kök, gård o. gata, hvilket bortföres under dagen. Sundberg Mikroorg. 119 (1895).
-RESA~20.
1) [jfr anm. 2:o a α] till I 1; motsatt NATT-RESA.
2) se DAGSRESA.
-RIDT~2. (stundom dags- äfv. i bet. 1)
1) [jfr anm. 2:o a α] till I 1; motsatt NATT-RIDT.
2) se D.
(Anm. 2:o a α) -RO~2. (dage- Bondeson Visb. 236 (i folklig visa upptecknad 1895). dags- Schenberg (1739; under dies)) till I 1; motsatt NATT-RO. Hvad som skulle fröjdat mången annan, och hvarken lemnat dag- eller nattro, .. gjorde henne tvertom bedröfvad. C. F. Dahlgren 5: 182 (1833). Ostörd dagro. Tekn. tidskr. 1875, s. 55.
(Anm. 2:o a α) -ROFFÅGEL~020. [jfr t. tagraubvogel, fr. (oiseau) rapace diurne. Ss. beteckning för en särskild klass af fåglarna användes ”Raub-Vögel bey Tage” af tysken J. L. Frisch (1736) i Vorstellung der Vögel Deutschlandes] zool. till I 1: individ l. art l. släkte af den ena af de båda grupper i hvilka roffåglarna indelas; i sht i pl. ss. benämning på nämnda grupp; motsatt NATT-ROFFÅGEL. Nilsson Fauna II. 1: XV (1835, 1858). Dag-roffoglarne .. ha ögonen riktade åt sidorna, samt fasta och täta fjädrar. Thorell Zool. 2: 189 (1861). Kolthoff Djurens lif 539 (1901).
(jfr anm. 2:o a γ) -RULLA. (†) till I 3; jfr DAGBOK 1. Dagbok, dagrulla, (lat.) Diarium, Ephemeris. Schenberg (1739).
(Anm. 2:o a α) -RUM~2. [jfr eng. day-room] till I 1: rum att vistas i om dagen; i sht på offentliga institutioner, ss. sjukhus, hospital, härbärgen, kaserner o. d.; jfr -LOKAL; motsatt LIGG-, SOF-, SÄNG-RUM. De engelska sängkamrarne (användas) aldrig, såsom ofta är fallet med våra, tillika .. till dagrum. Ödman Ungd.-m. 2: 7 (1876, 1881). För de sjuke skall .. beredas tillfälle till lämplig sysselsättning, dels ute i det fria, dels i dagrummen. FFS 1884, nr 26, s. 3. Lundin N. Sthm 528 (1889). SD(L) 1905, nr 63, s. 2. jfr C.
(Anm. 2:o a γ) -RUND~2. till I 1, 3.
1) abstr. särsk. (förr) mil.
a) rond som göres på ett slagfält för att uppsamla sårade o. döde. Mång tusend på platz (dvs. på slagfältet) blifva qvar och lura (dvs. vänta) på dagrund. Oxe Vitt. 19 (1711).
b) rond som i garnison göres före reveljen i syfte att se efter, om poster l. vakter göra sin skyldighet. Skeer gemenligen .. DaghRundh, enär (dvs. då) Solen will vpgå. Delachapelle Mil. ex.-book 51 (1669). Dag-Runden förrättas af den andra Officeraren på Högvakten. Regl. f. inf. 1751, s. 332.
2) (förr) mil. konkret: af subalternofficer l. underofficer o. ngra man bestående trupp som utsändes för att förrätta dagrund (i bet. 1 b); jfr VISITER-PATRULL. Dag-Runden utgår mot morgonen, i så god tid, att den kan vara åter inkommen innan Reveille slås. Tj.-regl. 1819, 2: 147. Tj.-regl. 1858, 2: 57. NF (1879). jfr D.
(jfr anm. 2:o c β) -RYMD~2. (enst., poet.) till I 1 c: rymd som är upplyst af dagsljuset. Dagrymdens gud (dvs. solen). Wallin Vitt. 2: 261 (1805).
(Anm. 2:o a δ) -RÄDD~2. (enst.) till II 1, = -SKYGG. Dagrädda hamnar (dvs. spöken). Ling As. 422 (1833).
-RÄKNING. (dage- Dalin. dags- Hauswolff 482 (1756; i bet. 2 b; samma s. äfv. dag-)) (†) till I 3.
1) abstr. (Om ej den sjunde dagen på något sätt skilts från de öfriga), skulle man nödvändigt kommit i irring med sin dagräkning. Lagerbring Vet. hist. 65 (1748). Bergklint Sam. 1: 262 (1775, 1794).
2) konkret.
a) kalender. De gamle inskuro sina Rune-Calender .. i hvarjehanda bohagsting .., på det de altid måtte hafva sin dageräkning med sig. Dalin Hist. 1: 244 (1747).
b) om skeppsjournal. Lind (1738; under tagbuch). Chierlin Sjöm. 156 (1777). jfr D.
-RÄNTA, se D.
(jfr anm. 2:o a β) -RÖSCH. [efter t. tagrösche, tagerösche] (†) till II 5 a: graf l. jordrymning vid foten af ett malmförande berg i öppen dag. Rinman (1788). Deleen (1836; under tagerösche).
(Anm. 2:o a α) -SAMTAL~02, äfv. ~20. telef. till I 1; motsatt NATT-SAMTAL. Hfors dagbl. 1886, nr 60.
-SANN, se D.
(Anm. 2:o a β) -SCHAKT~2. (numera föga br.) till II 5 a: schakt som börjar i dagen; jfr BLIND-, ORT-SCHAKT. G. Wallerius i VetAH 4: 146 (1743). Rinman 2: 541 (1789). Uppf. b. 3: 111 (1873).
(Anm. 2:o a γ) -SEDEL~20. (dagz- Salander) [jfr d. dagseddel, t. tagezettel] (numera knappast br.) till I 3: sedel l. pappersblad innehållande redogörelse för det som inom ett visst verksamhetsområde under loppet af en dag förefallit; jfr -RAPPORT. Conducteurerne (skola) .. oprätta wisse Journaler, Register och Dag-Zedlar oppå allt Arbetz-folcket, som hwar dag hafwa arbetat, sampt hwad arbete de förrätta. Fortif.-ordn. 1695, 4: 3. Hvar Afton (bör på herrgården) inlevereras Dagz-Zedel på alt som den dagen upgångit (dvs. gått åt). Salander Gårdsf. 15 (1727). G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 33 (1776). Dagsedlar öfver antalet af alla emottagne och utlemnade panter. Instr. f. gen.-assist.-cont. 1808, s. 17. Dalin (1850; angifvet ss. föga br.).
(Anm. 2:o a β slutet) -SIDA~20. [jfr d. dagside] till II 1, om den (af dagsljuset) belysta sidan (af ngt); motsatt NATT-, SKUGG-SIDA. Miniaturskolan 38 (1784). Jordens dagsida belyser hans (dvs. månens) nattsida, så att månen har jordsken, likasom jorden har månsken. Celander Naturl. 20 (1872). särsk. (mindre br.) bildl.: ljussida. Atterbom Minnen 95 (1817). Sedan jag nu visat skuggsidan af Svenska skogshushållningen, vill jag nu framställa dagsidan deraf. Läsn. f. folket 1845, s. 69. Topelius Evang. f. barnen 111 (1893).
(Anm. 2:o a α) -SIGNAL~02. till I 1: signal som gifves under dagen; motsatt NATT-SIGNAL. särsk.
a) sjöt. om signal som gifves åt fartyg, vanl. medelst flaggor l. vimplar; jfr MIST-, SEMAFOR-SIGNAL. Norberg Vial 112 (1782). Dag- mist- och natt-signaler till sjös och i hamn. (1807; titel). DA 1825, nr 149, s. 3. Wrangel Sv. fl. bok 230 (1898).
b) järnv. om signal som gifves åt järnvägståg medelst signalskifvor; äfv. konkret. Fasta dagsignaler. Tj.-regl. v. stat. jernv. 1862, s. 27. När helst det är någon svårighet att på afstånd se dagsignalerna, skola lyktorna vara tända. Därs. 33. Cronstedt Pres. i VetA 1895, s. 5.
(Anm. 2:o a α) -SIGNALERING~0020. till I 1: signalering om dagen; motsatt NATT-SIGNALERING; särsk. sjöt.; jfr MIST-, SEMAFOR-SIGNALERING. Till dagsignalering användas tre- och fyrkantiga flaggor. NF 14: 1027 (1890).
-SJUK~2. [jfr fr. journalier] (numera knappast br.) till I 3: som är ojämn o. ombytlig till lynnet. Holmberg (1795; under fâcheux). Schulthess (1885).
(Anm. 2:o a α) -SKIFT~2. [jfr t. tageschicht, eng. day-shift] till I 1; motsatt NATT-SKIFT.
1) abstr.: i uttr. arbeta på dagskift; jfr -SKIFTE 1. Arbetstiden (vid gasverken) utgör för skiftarbetare, sådana som växelvis arbeta på dag- eller nattskift, 8 timmar per dygn, helg som söcken. Stockholm 2: 382 (1897).
2) konkret: lag (af arbetare) som arbetar på dagskift (i bet. 1). Det tunga och heta arbetet vid (gas-) värkets retortugnar hade sedan gammalt besörjts af ett dagskift och ett nattskift af arbetare. GHT 1897, nr 12 B, s. 3. —
-SKIFTE~20.
1) (mindre br.) till I 1; jfr -SKIFT 1; motsatt NATT-SKIFTE. Grufarbetet (borde) .. oafbrutet hela året igenom .. fortgå i dag- och nattskiften. A. Polheimer o. I. J. Quensel i Econ. annal. 1807, juli s. 14.
2) (numera knappast br.) till I 1: dagens förändring (till mörker); solförmörkelse. Vid slagets början (blef) dagen plötsligen .. förvandlad till natt. Detta dagskifte hade Milesiern Thales förespått Ionerna. Carlstedt Her. 1: 75 (1832).
3) (mindre br.) till I 5 c: skifte l. växling under lefnadsdagarna. Lär oss att under alla dagskiften med samma barnatro bedja i ditt namn. Wallin 1 Pred. 2: 5 (c. 1830). jfr D.
(Anm. 2:o a α) -SKJORTA~20. till I 1; motsatt NATT-SKJORTA. Freja 1873, s. 44. Ödman Vår o. sommard. 2: 226 (1888). Katal. fr. nord. komp. 1903, s. 177.
(jfr anm. 2:o a α) -SKOLA~20. (dags- Tekn. tidskr.) [jfr eng. dayschool] till I 1.
1) motsatt AFTON-SKOLA. Tekn. tidskr. 1885, s. 103. Tekniska skolan i Vesterås. Dagskola och aftonskola, grundlagd 1881. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 9.
2) skola i hvilken eleverna uppehålla sig bl. under dagen; motsatt INTERNAT, PENSIONAT. (Henry Murgers) uppfostran betalades i slantar uti en liten dagskola. Samtiden 1873, s. 424. Ped. blad 1877, s. 20.
(Anm. 2:o a β) -SKORPA~20. (numera mindre br.) till II 5 a: det öfversta, spröda lagret af en mineralfyndighet. I Pargas Socken vid Åbo, lärer .. en så god hvit Marmor finnas, som den Italienska, när man kommer väl under dagskorpan. Cronstedt Min. 36 (1758). Rinman 1: 597 (1788). A. Polheimer o. I. J. Quensel i Econ. annal. 1807, juli s. 7.
(Anm. 2:o a α) -SKOTT~2. till I 1 c β: skott som aflossas vid dagens inbrott. särsk.
a) [jfr t. tagschuss] sjömil. kanonskott som aflossas för att tillkännagifva, att nattbevakningen upphör, o. för att väcka manskapet. Stiernman Com. 6: 189 (1715). Dagskott låssas i dagningen af Chefen för Orlogs skepp, och betyder at fartyg få passera och ankomma utan parolle och lösen. Dalman Sjölex. 14 (1765). Regl. f. fl. 1875, 3: 42.
b) (förr) mil. skott som aflossas i läger ss. tecken till att revelj skall blåsas l. slås. Möller (1790). Då dag- eller nattskott icke lossas, skall i läger, innan revelj eller tapto slås .. en hvirfvel eller appell vid högste befälhafvarens qvarter eller tält gifvas. Tj.-regl. 1858, 2: 212. NF 11: 864 (1887).
(Anm. 2:o a γ) -SKRIFT. (†) till I 3; jfr DAGBLAD I. Snälla pennor .. nötas på Tidningar, Dag- och Vecko-Skrifter. Björnståhl Resa 3: 32 (1777). Dagskriften Stockholms Posten. Chydenius 393 (1779). Leopold 3: 344 (1794, 1816).
(Anm. 2:o a γ) -SKRIFVERI~002. (föga br.) till I 3 c: skrifveri för dagen, utan bestående värde. En bättre stämpel, än dagskrifveriets. Strandberg 1: 373 (1863).
(Anm. 2:o a δ) -SKYGG~2. [jfr isl. dagskjarr] till (I 1 o.) II 1: som skyr dagsljuset; jfr -RÄDD samt DAGS-FRUKTIG o. -SKY. Hvad hvisken J uti mitt öra åter, / Dagskygga spöken, barn af mörkrets verld? Runeberg 2: 186 (1830, 1852). Börjesson Brödrask. 27 (1861). Det bor dagskygga dvärgar i Fjalars land. Rydberg Gudas. 69 (1887). (Ugglans) duniga, rundhufvade ungar sitta på grenarna och titta med sina stora och dock dagskygga ögon. PT 1898, nr 103, s. 3. bildl. Dagskygge jesuiter. Topelius 24: 105 (1857).
-SKYMNING, se D.
(Anm. 2:o a β) -SKÄRPNING. (†) till II 5 a: skärpning l. mindre sprängning i dagen. Rinman 2: 74 (1789). A. Polheimer o. I. J. Quensel i Econ. annal. 1807, juli s. 9.
(Anm. 2:o a β) -SLAM~2. (numera mindre br.) till II 5 a; vid bokverk: det finaste slammet, som samlas i en sump ute i det fria; jfr -SUMP. Rinman (1788).
-SLAM-SUMP—0~2. (numera mindre br.) = -SUMP. Rinman 2: 913 (1789).
-SLÄNDA, se d. o. —
-SLÄNT. (†) till I 1 g, = DAGDRIFVARE. Daghsläntar och hälgedagzkarar. Bureus Varn. C 3 b (1604).
(Anm. 2:o d β slutet) -SNILLE. (†) till I 3 c; i sht konkret, om person som gäller som snille i (den tillfälliga) dagsopinionen. Våra dag-snillen kunna göra ett droleri (dvs. gyckel) öfver dess (dvs. folkets) dumhet; men ej vörda, ej älska, ej upplysa det. Thorild 2: 118 (1784). Polyfem V. 10: 2 (1812).
(Anm. 2:o a α) -SNÄLLTÅG~02, äfv. ~20. (stundom dags-) till I 1; motsatt NATT-SNÄLLTÅG; jfr -EXPRESS, -TÅG. Geijer Postförf. 312 (cit. fr. 1873). SD 1905, nr 105, s. 7.
(Anm. 2:o a α) -SOFVARE~200. [jfr t. tagschläfer] till I 1; särsk. individ l. art af det till nattskärrornas familj hörande släktet Podargus Vieill., som bl. a. utmärker sig därigenom, att dithörande fåglar tillbringa dagen sofvande; i sht i pl. ss. benämning på detta släkte. Dagsofvarna bebo skogarna på Nya Holland och Sundaöarna. NF (1879).
-SOL. (†) till I 1, i uttr. i dagsolen, i solskenet (midt på dagen), (midt) i solgasset. En (trädgårds-)säng, som icke ligger i rena solvärman, eller dag-solen, utan litet i skuggan. Lundberg Träg. 41 (1754, 1780).
(Anm. 2:o a α) -SOPARE~200. till I 1. SD 1905, nr 142, s. 4.
(Anm. 2:o a α) -SOPNING~20. till I 1. Den ständiga dagsopningen på hufvudstadens gator. PT 1904, nr 148 A, s. 2. —
-SPEL~2. zool. o. jäg. till I 1 c β: (skogsfågels) spel i dagningen; jfr KVÄLL-, MORGON-, SOL-SPEL. Under lektiden spela de (dvs. orrarna) altid hvarje morgon tvänne gångor först uti dagningen, kallas Dagspelet, flyga bort, kommer åter i Solens upgång spela åter en stund, kallas Solspelet. Brummer Jagtlex. 98 (1789).
(jfr anm. 2