SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1907  
DAMM dam4 (dam (ă) Weste), sbst.2, n., numera sällan r. l. m. (Kiöping Resa 108 (1667), Rel. cur. 314 (1682), Kræmer N. dikt. 74 (1882)); best. -et, ss. r. l. m. -en (Kiöping Resa 108 (1667)); pl. (†) = Lex. Linc. (1640; under exhalatio; i bet. 1 a), -er Risingh Landb 32 (1671; i bet. 1 b).
Ordformer
(ofta skrifvet dam. damb Jak. 4: 14 (NT 1526), Balck Ridd. L 8 a (1599), Lex. Linc. (1640; under vapor), Swedberg Sabb.-ro 1029 (1698), Linné Öl. 12 (1745), Sahlstedt (1773), Weste (1807; jämte dam o. damm), Tranér Hom. Il. 5: 503 (1818), Deleen (1829), Lindberg Orgv. 103 (1850, 1861) m. fl. — dam(m) Åthsk. Sthms stadz ord. C 1 a (1627: damfulla), J. Messenius (1629) i Hist. bibl. 1: 154 (rimmande med fram), Verelius Ind. 135 (1681), Dahlstierna Kunga skald K 2 b (1697), Dalin Vitt. I. 1: 46 (c. 1745), Bellman 2: 116 (1783) osv.)
Etymologi
[fsv. damb, dåm, ånga, motsv. sv. dial. damb, n., damm, damm, f., dimma (Rietz; under dimba), nor. damb, damm, damm, äfvensom nt. damp, ånga, rök (se DAMP, sbst.2), holl. damp, domp, ånga, dunst, rök, eng. damp, fukt, imma, dimma, ånga, dunst, mht. dampf, tampf, ånga, rök, t. dampf, ånga. Med andra afljudsstadier föreligger samma rot i sv. DIMMA, mht. dimpfen, ånga, ryka, hvartill faktitivum mht. dempfen, nht. dämpfen, mnt. dempen (se DÄMPA), samt i isl. o. nor. dumba, damm, dammoln, t. dumpf, fuktig, kvaf, oklar, dof, slö m. m. Med afs. på växlingen b : p i stamslutet, sannol. motsvarande en ieur. växling bh : b, jfr Noreen Urgerm. lautl. 182 (1894) o. där citerad litt. Se för öfr. Tamm o. Kluge (under dampf). Jfr DAMPA, DAMMA, v.1 — Beträffande tiden för förstummandet af b-ljudet i damb jfr Tiällmann Gram. 94 (1696), A. Noreen hos Columbus Ordesk. VIII (1881), Dens. Altschw. gram. 225 (1899), äfvensom de från 1600-talet ofvan anförda enstaka skrifningarna dam(m)]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nt., holl., t. o. ä. eng.] (†) om allahanda i luften uppstigande l. sväfvande (vanl. för synen skymmande) anhopningar af fint fördelade (fasta l. flytande l. gasformiga) ämnen: rök, ånga m. m. (jfr a o. b); ofta i förb. rök och damm l. damm och rök (jfr 2). Ther vpgick itt damb aff landena lijka som en röök aff en vgn. 1 Mos. 19: 28 (Bib. 1541; öfv. 1864: en rök). Röök och damb gåår före ther eelden brinna wil. Syr. 22: 30 (Därs.; öfv. 1869: ånga); jfr a. Damb eller röök aff beek. Lex. Linc. (1640; under pix). Mäst all Damben och Röken (från bålet) dreeff osz starckt vthi Ansichten. Kiöping Resa 108 (1667). Dhen södre delen aff Ginungagap lättades aff Gnister, warmt Damb, som kom från Munspelheim. Rudbeck Atl. 2: 453 (1689). (Befälhafvaren) continuerade så häftigt med stadigt skiutande på the fienteliga skiep, at man them för rök och damb intet ifrån wåra förmåtte åtskilja. Humbla 252 (1740). Köket blef (af åskslaget) liksom en rök-badstugu med rök ock damb aldeles upfyldt. D. Tilas i VetAH 3: 39 (1742). Et ganska subtilt Arsenikaliskt damb hade samlat sig i förlaget ock sågs där länge sväfva som en tun dimba öfver vatnet. J. Browallius Därs. 5: 24 (1744). I lågor och i dam en Ängel svärdet drar. Linder 1: 202 (1789). (Jag) såg .. ett afgrunds damm / Af Trojas röda flammor. Stiernstolpe Blumauer 27 (1813, 1825; måhända rätteligen ssg: afgrundsdamm). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., nt. o. d., holl., ä. eng. o. t.] ånga, imma, dimma, töcken. Liwmt watn, thet intet Damb giffwer ifrån sigh. L. P. Gothus Pest. 93 b (1623). Dambet som går aff oslächt Kalk, när man slår ther Watn på. Palmcron Ber. A 3 a (1638, 1653). (Lat.) Exhalatio .. (sv.) Wååt damb. Lex. Linc. (1640). Den Fuchtighet och Dam som stijger opp uthur Siön. Rosenfeldt Nav. 49 (1693). Arnell Moore LR 2: 28 (1830; eng. mists).
b) [jfr motsv. anv. i (ä.) t. o. ä. eng.] (osynlig) dunst, gas. (Själen) är icke något wäder och andadräckt, röök eller tunt damb, som snart förswinner. Phrygius Him. lif. 110 (”101”) (1615). Wädret (dvs. vinden) är icke annat än itt Damb eller Röök, som aff Solennes heeta drager sigh op aff Jorden. Bondepract. E 5 b (1662). Säders och Fruchters förderff kommer aff then Lufft och aff the damber som stijga vp af Jorden. Risingh Landb. 32 (1671). — särsk.
α) om gasbildning i matsmältningsorganen: ”väder”, gas. Heet och Dambande maat, som föder mykit damb aff sigh. B. Olavi 22 a (1578). Utaf matens tyngd beswäres magen, därnäst hiernan utaf dät ifrån magen upstigande damb. Hermelin Du Four C 5 a (1683).
β) närmande sig bet.: lukt; jfr DAMMA, v.1 I c. Euphorbium .. är fast skarpt och bittert på tungan, och thes röök och damb brenner j näsaboren, at en moste ther aff prusta. B. Olavi A 6 b (1578).
c) i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv.
α) närmande sig bet.: utandning, utstrålning (jfr b). (Visheten) är itt damb vthaff Gudz krafft. Vish. 7: 25 (Bib. 1541; Vulg.: vapor; gr. ἀτμίς; öfv. 1869: en fläkt utaf Guds kraft); jfr Spegel Öp. par. 24 (1705).
β) [urspr. bibliskt uttryckssätt (jfr första språkprofvet nedan)] bildl. för att beteckna ngt (särsk. människolifvet) ss. flyktigt, förgängligt o. intigt: dunst, dimma, rök (jfr 2 e). Huadh är idhart lijff?, Itt damb ärith, som vthi en lithen tijdh warar, och sedhan förswinner. Jak. 4: 14 (NT 1526; Luther: eyn dampff; Vulg.: vapor; gr. ἀτμίς; öfv. 1883: en rök). Döds tankan .. / .. kallar verdsens alt et damb, en flygtig rök. Nordenflycht QT 1745, s. 117.
2) [bet. utvecklad ur 1; jfr liknande bet.-utveckling hos sv. o. nor. dial. damb, äfvensom eng. dust (se DUNST)] fint fördeladt, torrt stoft af hvarjehanda fasta ämnen (t. ex. jord o. d.) som (ofta i form af mer l. mindre täta moln) sväfvar fritt i luften l. är utbredt som ett täckande lager öfver föremålen osv., stundom (förstärkt) i förb. rök och damm (jfr 1). Fint, lätt, tjockt, tätt damm. Skorna äro hvita af damm. Dammet står i högan (l. himmelens) sky (l. högt i sky). Dammet yr omkring. Man kan inte se för damm. Ryttaren försvann i ett moln (l. en sky) af damm. Röra (l. rifva) upp damm. Möblerna l. böckerna äro alldeles öfverhöljda (l. betäckta l. inpyrda osv.) med (l. af) damm. Skaka l. borsta l. piska (osv.) dammet ur (l. af) ngt. Torka damm; jfr DAMM-TORKA. Vpå thett the förgylthe Roser som schole vpslaes vnder taketh icke måtthe bliffwe skamfärede aff damb och stufft så schall tw icke lathe vpslå samme Roser och löffwärch, för än golffwen .. äre inlagde. Hist. bibl. 1: 191 (1572). Klåckaren (skall) .. låta stryka vthaff alle Bäncker Dambet, .. sedan thet är sopat. Åthsk. Sthms stadz ord. C 1 a (1627). (Fienden) hade där till medh solen och vädret sig till stoor fördeel för dett myckna damb, af långlig torcka förordhsakat. Oxenst. brefv. 1: 740 (1631). Bibelen .. står .. på hyllon öfwerskyld med damb. Swedberg Sabb.-ro 1029 (1698). Jag .. måste tråka i dammet mellen heta Sten-hus. Dalin Arg. 1: 213 (1733, 1754). Rägnet slår ned dambet. Lind (1749). Jägarn som en blixt ur skogen hinner fram, / Af hundens muntra glafs förföljd i rök och dam. Bellman 2: 116 (1783). Dammet det står opp i taket. Dens. 3: 218 (1790). Företag dig att uppsätta små historiska afhandlingar. Detta skall sätta dig i behof .. att blåsa dammet af åtskilliga folianter. C. Livijn (1803) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 16; jfr f β. Hvar vinkel och vrå (i kyrkan) var fejad och putsad, och dammet / blåst från väggar och hvalf och från oljemålade bänkar. Tegnér 1: 188 (1820). Ofantliga massor af dam, upprifvet från de stora, torra (Pampas-)slätterna, komma farande och uppfylla luften. Skogman Eug. 1: 61 (1854). Damm, som samlat sig .. mellan ett par dubbelfönster (visade sig vid undersökning innehålla) .. en hel mängd qvarts- och kolpartiklar, kalkkorn, ylle, bomulls- och linnetrådar, stärkelsekorn, delar af insekter .., af fogelfjädrar, växthår, tolf olika slags svampsporer, frömjöl från flere olika växter, två arter infusionsdjur, en alg m. m. A. Törnblom i UVTF 2: 11 (1872). Som för heta ökenvinden hvirfla moln af stoft och dam, / så dref Israel från Horeb än i lösa skaror fram. Rydberg Dikt. 1: 11 (1877, 1882). En solglimt faller från gardin, / I sneda strimman dansar dammet. Snoilsky 2: 17 (1881). De tröskade .. så att dammet rök. Rydberg Vigg 10 (1883); jfr c. De unga svängde om i polskedans, så att dammet yrde. Lagerlöf Berl. 1: 276 (1891). En vermouth att skölja ned dammet med. Stenfelt Skepparlif 162 (1903). Anm. I följ. språkprof torde damm af moderna läsare allmänt fattas i den nu vanliga bet. o. har måhända uppfattats så äfv. af förf. själfva. Emellertid är sannol. hela det i desamma förekommande uttr. rök och dam ärfdt från ä. tid med annan bet. af det däri ingående damm (se ofvan 1). Det är på denna vagn, som Carl (dvs. K. X G.) i rök och dam / Så många gånger sedd, har tvingat segren fram. Gyllenborg Bält 73 (1785, 1800). Kung Karl, den unga hjelte, / han stod i rök och dam. Tegnér 2: 145 (1818). I det sista ex. torde dessutom direkt påverkan af d. Kong Christian stod ved høien Mast, i Røg og Damp (ur J. Ewald Fiskerne (1779)) kunna antagas. — jfr BOK-, GATU-, GLITTER-, LANDSVÄGS-, SKOL-, SOL-, SOMMAR-DAMM m. fl. — särsk.
a) [jfr t. staub aufwerfen, erregen, machen, fr. faire de la poussière] i numera föga br. förb. (jfr b, d, e). De stolta hästars gnägg, som, frustande och hesa, / .. Uppkasta rök och dam. Bellman 2: 142 (1783). Upväcka damb. Widegren (1788). Dammet, som de gjorde, var starkare, än i mån af deras antal. Kolmodin Liv. 3: 349 (1832).
b) (numera föga br.) närmande sig bet.: dammoln. Af närmaste Högder (syntes) ett tiockt damb upstiga i Luften, och strax derpå blef man varse en otalig hop .. Fiender. Ehrenadler Tel. 33 (1723; fr. un tourbillon de poussière). Längre bort gaf ett högre och tätare dam anledning att förmoda ett rytteri. Kolmodin Liv. 3: 349 (1832). Han (dvs. K. XII) yr som ett dam öfver Brandenburgs hed. Sturzen-Becker 5: 73 (1862).
c) (i sht i ssgr) om fint fördeladt (kringflygande) stoft af ngt visst uppgifvet ämne (ofta uppkommet vid ngn viss teknisk procedur o. d.); jfr 3. Tisell Foderv. 39 (1808). Det (vid skalning medels Bauers skalmaskin för säd) afrifna dammet utblåses medelst stora fläktvingar, anbragta inuti siktcylindern. Tekn. tidskr. 1874, s. 74. Almquist Häls. 644 (1897). — jfr YRKES- samt BLY-, BOMULLS-, GLAS-, HORN-, JÄRN-, KOL-, KVARN-, KVARTS-, KVICKSILFVER-, METALL-, MJÖL-, PAPPERS-, PIM(P)STENS-, SIKT-, SKRAP-, STEN-, SVAFVEL-, TEGEL-, TRÄ-, ULL-DAMM m. fl.
d) (i sht i vitter stil, föga br.) oeg., utan tanke på smuts o. d., om ngt som för synen ter sig ss. l. kan liknas vid damm. Ur drifvors väckta dam, / Et stolt Cavalleri i dagen tränger fram. Gyllenborg Bält 252 (1785, 1800); jfr SNÖ-DAMM o. DAMM-SNÖ. Liksom af Stjernors dam .. / Är Vintergatans väg till Fästets ändar spridd. J. G. Oxenstierna 1: 98 (1805); jfr STJÄRN-DAMM. — särsk. [jfr motsv. anv. af t. staub, fr. poussière] om fint fördelade vattenpartiklar, stänk, ”duggregn”. I vågens damm tyckas vålnader stå. Geijer I. 3: 191 (1811).
e) [jfr motsv. anv. af t. staub, fr. poussière] (numera föga br.) i jämförelser för att beteckna ngt ss. obetydligt l. värdelöst l. intigt o. d.: stoft, stoftkorn (jfr 1 c β). Hwad är wårt Lijf? .. / Ett Glaas: Et Grääs: Ett Damm: Ett Sole-grann: Et inte. Dahlstierna Kunga skald K 2 b (1697). Emot dygden räcknar hon (dvs. Visheten) alt annat för ett stoft och ett damb. Mörk Ad. 1: 436 (1742). Så sku vi ned i grafven fara; / Och bli til intet som et dam? Dalin Vitt. I. 1: 46 (c. 1745).
f) mer l. mindre bildl. Fylld är än ej verldseröfrarns lusta, / Fast solen skyms af hans triumfers dam. Böttiger 1: 64 (1845, 1856). Lof och klander skiftas öfverdrifvet, / Hvar man mänger sig i verldens dam. Strandberg 1: 243 (c. 1870). Håller jag blott från rost och dam / rent mitt strängaspel. Melin Prinsess. 36 (1885). — särsk.
α) (i sht i vitter stil) i uttr. lefva i l. bland böckernas (l. folianternas osv.) damm o. d., för att beteckna ett instängdt bokmalslif (i motsats till ett friskt o. rörligt lif ute i naturen l. bland människorna osv.). Förspilla / Lifvets dar, bland luntors dam. Leopold 2: 173 (1815). (Man) skulle .. tro, att hans lif förgått uteslutande inom bibliotekens väggar bland ”böckernas ädla damm”. AB(L) 1895, nr 257, s. 5. jfr: Har lyckan trälar mera låga, / Än de som födas i dit (dvs. filosofiens) dam? Gyllenborg Vitt. 1: 143 (1795).
β) [jfr t. wird die zeit nicht den heilsamen staub der vergessenheit über seine wunde streuen, fr. un corps qui fasse sortir les lois de la poussière où elles seraient ensevelies] i uttr. som beteckna, att ngt är (l. varit l. blifver osv.) bortglömdt l. gammalmodigt o. d. (eg.: höljdt af under årens lopp hopadt damm). Andra sträfva blott att undfly glömskans dam. Gyllenborg Bält 187 (1785, 1800). Man (har) med nog stark halitus afblåst dammet på några gamla psalmer. Ödmann (1816) i 2 Saml. 4: 144. Skulle i ett och annat fall något ålderdomligt dam lagt sig öfver hans (dvs. Törneros') berättelser, hafva de å andra sidan mången gång legat till sig. NF 16: 1229 (1892).
γ) [jfr d. ophvirfle (meget) støv, t. (viel) staub aufwerfen l. aufwirbeln, fr. faire de la poussière] i uttr. röra l. rifva upp (l. uppröra l. upprifva) (mycket) damm o. d., föranleda l. ställa till mycken (mycket) onödig(t) l. onyttig(t) l. olämplig(t) diskussion l. käbbel, väcka l. ställa till obehaglig(t) uppståndelse l. bråk l. ”rabalder”; stundom: framdraga i ljuset (en mängd) saker o. förh. som vederbörande helst velat hemlighålla. Under .. arbetet för nyttiga samhällsreformer måste .. en massa damm rifvas upp. AB 1895, nr 269, s. 4. Ett sant krigstillstånd inträdde (vid universitetet), som i öfver trenne år ej blott upprörde akademiskt dam i hvirflar, utan slog verkliga sår. Annerstedt O. Rudbeck d. ä. cxxxviii (1905). Denna sak, som på sin tid rörde upp så mycket damm. LD 1906, nr 230, s. 2.
δ) (hvard., mindre br.) i uttr. klappa (o. d.) dammet ur (ngn l. ngns rock o. d.), i öfverförd anv.: (grundligt) smörja upp (ngn), prygla (ngn), klå (ngn), afbasa (ngn); jfr DAMMA, v.1 II 5. Ther stodh en staff vthi en wrå, / Then monde Mårten i hand få, / Han språng til Kater (dvs. katten) frisk och snill, / Damb aff hans Pälsz han klappa will. Fosz 100 (1621). Gif ordres att klappa dammet ur nalles pels, hvarhelst han visar sig. Topelius Fält. 3: 31 (1858). Björkman (1889).
3) [jfr 2 c samt motsv. anv. af t. staub, eng. dust, fr. poussière] (†) om ett fint fördeladt ämne utan tanke på att det ryker omkring l. dyl., blott för att beteckna finheten af partiklarna: pulver, puder, mjöl. Et stycke vanlig krita brännes i stark eld; kastas ännu glödande ned uti rent vatten at släckas och fällas sönder til et fint damb. J. C. Wilcke i VetANH 1: 3 (1780). Platinasalmiak rifves till finaste damm. Berzelius Kemi 3: 197 (1818). Nyblæus Pharm. 41 (1846). — jfr HÅR-DAMM.
4) [jfr motsv. anv. af t. staub, eng. dust, fr. poussière] (†) om frömjöl (hos vissa växter); jfr DAMMA, v.1 II 1 d β. Det Dambet, hvaraf Tallens kåttar fröas. Cederhjelm Præs. i VetA 1740, s. 19. Dahlman Reddej. 194 (1743, 1772).
Sammansättningar (i allm. till 2). Anm. Vissa af de nedan upptagna ssgrna skulle äfv. kunna fattas ss. bildade till DAMMA, v.1: DAMM-SNÖ, -SVAMP till DAMMA, v.1 II 1 (b, resp. d α), DAMM-BORSTE, -DUK, -HANDDUK, -KVAST, -PENSEL, -TRASA, -VIPPA, -VISKA till DAMMA, v.1 II 4.
DAMM-AFLAGRING3~020. jfr -LAGRING.
-AFLAGRINGS-YTA—010~20. (i fackspr.) yta på hvilken damm (lätt) aflagrar sig. I de nyare (centraluppvärmnings-) anläggningarna äro .. varmkamrarne .. rymliga och lätt tillgängliga ..; damaflagringsytorna snart sagdt inga. Tekn. tidskr. 1895, A. B. s. 46. —
-ATOM~02. dammpartikel, dammkorn. Dammatomen, som måste blåsas bort. Bremer Fam. H. 2: 85 (1831).
(1) -BAD. [jfr d. dampbad, t. dampfbad, holl. dampbad] (†) ångbad; jfr DAMP-, IMM-BAD. Wallerius Chem. phys. 1: 48 (1759). E. D. Salomon i VetAH 25: 60 (1764). Möller (1790).
-BESPRÄNGD~02, p. adj. (föga br.) Damm- rök- och krutbesprängda gestalter. Geijer I. 3: 22 (1809).
-BLÅST~2, p. adj. (föga br.) eg.: från hvilken dammet blåsts bort; fullkomligt fri från damm, väl putsad. Stat-rummen hade minst tio dygn stått damblåsta och spegelklara. Carlén Fosterbr. 532 (1840, 1872).
-BORSTARE~200. (föga br.) särsk. [jfr fr. épousseter, damma, o. étriller, rykta, båda bildl.: obarmhärtigt kritisera; jfr äfv. -KVAST slutet] i bildl. anv. (föraktligt) om kritiker. Somlige (undra), hvad höflighet en Damborstare i lärda Verlden skäligen äskar? Götheb. mag. 1759, s. 242. —
-BORSTE~20. borste att afborsta damm med; jfr -KVAST, -PENSEL, -VIPPA, -VISKA. Växiö gymn. räkensk. 1738, s. 272. Rothof Hush. 512 (1762). Damborst, viska eller skofvel / Är der (dvs. i staden M.) lika rar som mat. Bellman 4: 79 (1791). Langlet Husm. 816 (1884). (skämts., föga br.) bildl. om sup l. klunk; jfr SOTARE. Dalmark, som tagit sig en dugtig ”dammborste” ur en mindre punschbutelj. Zedritz 2: 15 (1857).
-DUK~2. duk att aftorka damm med; jfr -HANDDUK, -TRASA. Iduna 1864, s. 26. Flickorna sysselsättas med .. väfnader af dammdukar, handdukar (m. m.). Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 219 (1897). Priskur. fr. Cronquist 1905, s. 13. —
-DUKS-KORG—0~2. korg att förvara dammdukar i. Iduna 1865, s. 13.
(jfr 2 c) -FILTER l. -FILTRUM~20.
1) tekn. vid kvarnverk o. d.: filtrum för uppfångande af det (vid malningen osv.) uppkommande dammet; jfr -FÅNGARE. Tekn. tidskr. 1878, s. 233.
2) i allmännare anv. Näsan utgör genom sin byggnad ett dammfiltrum. 2 NF 5: 1217 (1906).
-FIN~2. fin som damm. Almroth Karmarsch 494 (1839). Man kunde .. söndra äfven de fastaste stenar i damm-fina partiklar. Rydberg Filos. förel. 1: 126 (1876). Dammfint pulver. 2 NF 4: 1420 (1905).
-FRI~2. fri från damm. Simplicia (dvs. drogerna) böra ständigt hållas renlige, damfrie. Regl. f. apot. 12 febr. 1799, § 12. Damfria Risgryn. AB 1845, nr 262, s. 4 (i annons). En god körväg, mjuk och dammfri i följd af sednaste regn. Bremer G. verld. 6: 226 (1862). Dammfri luft är mörk såsom rymden utanför vår atmosfer. A. Törnblom i UVTF 2: 14 (1872). Välbergadt torrt, damfritt och välluktande timotejhö. Tidn. f. lev. 1892, nr 37, s. 1. särsk. (i sht i fackspr.) om apparat o. d.: så beskaffad l. konstruerad, att damm icke kan intränga i (densamma). Slutna dammfria naf (å ploghjul). Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 39. —
-FRÄTEN, se -FRÄTT.
-FRÄTT~2, p. pf. (-fräten) (föga br.) frätt af damm. Om rimet gör Poesi, så återvakna, omätliga damfrätna Archiv af alla verldens Rimlumpor! Thorild i SP 1783, nr 225, s. 2. —
-FULL~2. (mindre br.) full af l. höljd med damm; jfr -FYLLD. (Är) Kyrckian .. oreen .. och Benckerne damfulla, böte (klockaren till) Kyrckian 8. marck. Åthsk. Sthms stadz ord. C 1 a (1627). Dambfull säd. Berghult Kalkon. 43 (1760, 1775).
-FYLLD~2, p. adj. fylld af damm; jfr -FULL. Damfyld och qvaf kammarluft. Santesson Naturen 133 (1880). Wretlind Läkareb. 7: 114 (1899).
-FÅNGARE~200, r. l. m. tekn. å sädesrensningsmaskiner, kvarnverk o. d.: apparat för uppfångande af det (vid rensningen af säden, vid malningen osv.) uppkommande dammet; jfr -FILTER 1, -SAMLARE 2. Tekn. tidskr. 1878, s. 233. Därs. 1898, A. K. o. B. s. 73. 2 Uppf. b. 4: 445 (1899).
-FÅNGAR(E)-DUK—10(0)~2. tekn. jfr -FILTER 1. Tekn. tidskr. 1878, s. 260. —
-FÄRGAD~20. jfr -GRÅ. De modernaste handskarne äro damm- eller stoftfärgade. Sthms modejourn. 1843, nr 8, s. 8. —
-GRÅ~2. [jfr fr. gris poussière] jfr -FÄRGAD. Mag. f. konst 1826, s. 56. Den låga knutiga oliven med sin mjuka dammgrå grönska. Quiding Främ. namn 182 (1902).
-GÖMMA~20. ställe l. vrå (i ett rum, å ett föremål osv.) som är svår(t) att komma åt vid rengöring o. på hvilket (i hvilken) dammet därför företrädesvis samlar sig; föremål på l. i hvilket damm gärna samlas o. som är svårt att befria därifrån; jfr -GÖMME, -GÖMSLE, -SAMLARE 1, -VRÅ. Intet damkorn stod att upptäcka i de många sirater och löfverk, som annars synas enkom bestämda till damgömmor. Topelius Vint. I. 2: 18 (1867, 1880). Makartsbuketter .. äro ypperliga ”dammgömmor”. Ribbing Barns fostr. 51 (1892). SvD(L) 1905, nr 299, s. 7. jfr: (Lafvarna) äro förträffliga dammgömmor och samla därför det första materialet till en kommande matjord. Strindberg Tr. o. otr. 4: 174 (1897).
-GÖMME~20. (mindre br.) = -GÖMMA. Weste (1807). Dalin (1850). Hollander Ordl. (1895).
-GÖMSLE~20. (mindre br.) = -GÖMMA. särsk. i bild; jfr DAMM, sbst.2 2 f β. Den föryngrande fläkt, som rensade konservatismens dammgömseln. Vest Topelius 26 (1905).
-HANDDUK~02 l. ~20. = -DUK. Hemslöjdsutst. i Sthm 1880, s. 23. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 111 (1897). Sämskskinn till damm- och silfverhanddukar. Priskur. fr. K. M. Lundberg 1898, s. 11. —
-HVIRFVEL~20. jfr -PELARE. (Ett) fält, der damhvirflarna nu, vid minsta fläkt, hafva ett så fritt spelrum, som trotts på någon landsväg. Wallmark Resa 131 (1819, 1832). De bekanta damhvirflarna (de s. k. tromberna) uti Indien. Hildebrandsson Buchan 220 (1874). Heidenstam Birg. 15 (1901).
(1) -HÅL. [efter t. dampfloch] (†) rökhål; jfr -LOCK, sbst.1, o. -LUCKA, sbst.2 Dict. Hamb. (1700).
-HÖG~2, sbst. Hahnsson (1888).
-HÖLJA~20. hölja med damm; i sht i p. pf. ss. adj. Hvad yrke drifver dig / Under dagens hetta / Den dammhöljda vägen fram? Oscar ii 3: 157 (1876, 1889). bildl.; jfr DAMM, sbst.2 2 f β. Det .. är troligt att åtskilligt (af åsikter som nu framställas) kommer att damhöljas i vetenskapens kuriositetskammare. Quennerstedt Agnost. 51 (1888).
-KAMMARE~200.
1) tekn. rum för uppsamlande af uppkommande damm (vid kvarnverk, å sädesrensningsmaskiner, siktmaskiner o. d.); jfr -MANTEL, -RUM, -SAMLARE 2. Tekn. tidskr. 1874, s. 74. Med plansiktarne har man förenat så starka luftvexlingsapparater, att mjöldam och kli ej stanna på sikten, utan der afskiljas och införas i en särskild damkammare. Därs. 1881, s. 92.
2) bergv. rum för uppsamling af sublimeringsprodukter (vid smältning af vissa malmer o. d.); jfr GIFT-KAMMARE. Tekn. tidskr. 1897, A. K. o. B. s. 9. En damkammare för uppfångande och kondensering af blyrök med däri förflyktigadt silfver. Därs. 11. —
-KAPPA~20. kappa (af ngt till färgen lämpligt, t. ex. grått l. gråbrunt, tunt tyg) som bäres utanpå de öfriga kläderna för att skydda dessa för damm; jfr -ROCK. Commerce-rådinnan, med en Dammkappa och et flor öfver sig. Björn Dygd. yngl. 75 (1794). Resdrägt med damkappa af foulard. Freja 1873, s. 67. PT 1904, nr 127 A, s. 2. —
-KAPPE~20. (förr) jfr -SPANN. Olagligt uppburos (i Finl. under 1600-talet) råttekappar, spill- och damkappar äfvensom skrifvare- och utridarekappar. Schybergson Finl. hist. 2: 73 (1889).
-KORN~2. dammpartikel, stoftkorn; jfr -ATOM. Ej finns en fläck der på golf och panelning / Och ej ett damkorn på bord eller stol. Wadman Saml. 2: 128 (1835). Bada måste jag i bäcken här, / Om kanske ett dammkorn eller två / Under värmen fäst sig på min hy. Runeberg 1: 219 (1841). Damkornen dansade .. upp och ned i denna fina solstrimma. Lundegård La Mouche 89 (1891).
-KVAST~2. jfr -BORSTE. Oxenst. brefv. 11: 699 (1637). Damb- och Rijsqwaster. Ordn. ö. sjötullen 1667, s. D 4 b. Linné i VetAH 8: 285 (1747). I Frankrike betjänar man sig af dessa vippor (dvs. vipporna af vass) til nätta damb-qvastar. Fischerström 1: 193 (1779). PT 1904, nr 52, s. 1. i bild; jfr DAMM, sbst.2 2 f β samt -BORSTARE. (Kyrkan) är så full af dam! / Se'n Luthers tid var ingen damqvast der. Franzén Skald. 7: 19 (1840).
-LAGER~20. Ett tjockt, tunt dammlager.
-LAGRING~20. jfr -AFLAGRING. Kakelugnen (måste) så anordnas, att inga dammlagringar på oåtkomliga ställen må ega rum. Tekn. tidskr. 1895, A. B. s. 36. —
-LIK~2, adj. På vägarna låg ett fotshögt, dammlikt stoft. Lagerlöf Kristusleg. 223 (1904).
(1) -LOCK, sbst.1 [af t. dampfloch] (†) = -HÅL. Damblåck, Hol som Warmen och Damb gåår igenom. Lex. Linc. (1640; under vaporarium).
-LOCK~2, sbst.2 lock som är afsedt att skydda (en apparat osv.) mot (inträngande) damm. Verket (på uret) .. brukar .. ofta hafva ett eget, noga tillslutande damlock. Thon Ur 18 (1842).
(1) -LUCKA, sbst.2 [efter t. dampfloch] (†) jfr -HÅL. Damb-lucka .. der Dampff-Loch. Lind (1749).
-LUNGA~20. (särsk. hos arbetare i vissa yrken förekommande) af damm fylld lunga, betraktad som sjukdomsfenomen l. sjukdomsform. Wretlind Läkareb. 7: 114 (1899).
-LÅDA~20. särsk. kring kedjan å velociped anbragt omhölje som skyddar mot damm o. d.; kedjelåda. Östberg Vel. 40 (1894).
-MANTEL~20. tekn. å sädesrensningsmaskiner af visst slag: yttre omgifvande cylinder i hvilken det uppkommande dammet samlas; jfr -KAMMARE 1. Tekn. tidskr. 1874, s. 74.
(jfr 2 c) -MJÖL~2. [jfr t. staubmehl] mjöl som i form af ett fint fördeladt stoft vid malningen ryker omkring o. afsätter sig på väggar o. golf i kvarnen o. sedan därifrån hopsamlas. (Man skall) hafwa sitt swijnhuus uthanför qwarnen, och dijt bära dhet dambmiöl som faller. Stadga om stora vatnqvarnens i Upsala bruk 1680, s. 11. Sådor och dammjöl, sammanblandade, afkomst efter mjölmalning. Tidn. f. lev. 1892, nr 55, s. 2. —
-MOLN~2. jfr -SKY, -TÖCKEN. Stagnelius (1823) enl. Kindblad. Ett dammoln rullar i hvirflar fram. Runeberg 1: 223 (1841). En skarp vind från sydvest dref dammolnen hän öfver slätten, såsom förebud till den norr ifrån anryckande motståndaren. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 223 (1881). Dammoln besvära (hästarna) mera under långsam än snabb körning. Wrangel Handb. f. hästv. 515 (1885). Han .. insveptes i ett tjockt dammoln. Lundin N. Sthm 5 (1887).
(jfr 3) -MOSSA~20. [jfr ä. d. støvmus, ä. t. staubmoos, ä. eng. powder moss; äfvensom nylat. växtnamnet (Byssus) pulverulentus Raj.; anledningen till namnet är väl ifrågavarande växters stoftartade l. mjöliga utseende (jfr Linnés beskrifningar af åtskilliga arter af Byssus i Flora 437 ff. (1745, 1755) samt Nemnich Naturg. 732 (1793)] (numera knappast br.) benämning på vissa algarter som af äldre botaniska förf. sammanfattades under (det numera icke använda) släktnamnet Byssus Mich. Nemnich Naturg. 732 (1793). Dalin (1850). jfr Fries Ordb. (c. 1870).
-PARTIKEL~020. jfr -ATOM, -KORN. A. Törnblom i UVTF 2: 11 (1872). Wretlind Läkareb. 7: 114 (1899). 2 NF 5: 1215 (1906).
-PELARE~200. jfr -HVIRFVEL. Electriska moln updraga ibland ifrån jorden täta damb-pelare. J. C. Wilcke i VetANH 7: 22 (1786). Hildebrandsson Buchan 220 (1874).
-PENSEL~20. [jfr t. staubpinsel] (mjuk) pensel för afdamning (af t. ex. fotografiplåtar o. d.); jfr -BORSTE. Plåtar, hvilka .. före inläggandet i kasetten afdammas med .. dammpenseln. Priskur. å fotogr. artikl. 1900, s. 11.
(1) -PIPA~20. (förr) bergv. å vissa masugnar: plåtrör som sättes vid dammen o. formbröstet med nedre änden utmynnande i trumman under ”stället” o. som är afsedt att bereda det därstädes samlade vattnet tillfälle att afdunsta; jfr -TRUMMA samt ÅNG-PIPA. Rinman (1788). Garney Sv. masmäst. 298 (1791). NF (1879).
-PÅSE, se ssgrna under DAMMA, v.1
-ROCK~2. jfr -KAPPA, -SKJORTA. En vandringsman, klädd i en lätt blårandig damrock. Nicander Minnen 202 (1831). En lång grå dammrock. Ödman Vår- o. sommard. 1: 108 (1882, 1887).
-RUM~2. tekn. = -KAMMARE 1. Tekn. tidskr. 1878, s. 234. —
-RÖK. [jfr ä. t. staubdampf] (†) rykande damm; dammoln; jfr RÖK-DAMM. Lind (1749; under staubdampff). Wikforss (1804; under staubdampf). Den håriga lappmudden, som vid hugget gaf ifrån sig likasom en damrök. Strinnholm Hist. 1: 457 (1834).
-SAMLARE~200, r. l. m.
1) jfr -GÖMMA. (Träden på gatorna) stå där som dammsamlare och föra en tynande tillvaro. Tekn. tidskr. 1895, A. B. s. 106.
2) tekn. rum l. apparat för uppsamlande af damm (t. ex. vid en sädesrensningsmaskin, en slipsten osv.); jfr -FÅNGARE, -KAMMARE 1, -SAMLINGSKAMMARE, -UPPSAMLARE. Tekn. tidskr. 1894, A. M. s. 81. 2 Uppf. b. 4: 446 (1899).
-SAMLINGS-KAMMARE—00~200. = -SAMLARE 2. 2 NF 5: 1219 (1906).
-SIKT~2. [jfr t. staubsieb, eng. dustsieve] (i fackspr.) fin sikt hvarmed mjöl l. krut rensas från damm o. d.; jfr -SÅLL. Dalin (1850). Tigerhielm 21 (1867). Tekn. tidskr. 1881, s. 92. —
-SIKTA~20. (i fackspr.) medelst siktning befria (mjöl l. krut) från damm o. d. Reinhold (1838). Dalin (1850). Finkornigt krut poleras och damsigtas i Lefèvre's korningsmaskin medelst såll med väfbottnar, grofkornigt krut i roterande träcylindrar. Billmanson Vap. 11 (1880, 1882). NF 9: 162 (1885).
-SIKTANDE~200, n. vbalsbst. till -SIKTA. Dalin (1850).
-SIKTNING~20. vbalsbst. till -SIKTA. Damsiktning sker med fläkt eller med siktar. Hazelius Artill. 26 (1833, 1865). Fries Krutlär. 48 (1869). NF 9: 161 (1885).
-SIKTNINGS-MASKIN—00~02. (i fackspr.). —
-SKJORTA~20. (förr) blus l. skjorta af ngt lämpligt tyg som drogs utanpå kläderna för att skydda dessa mot damm; jfr -ROCK.
-SKY~2. jfr -MOLN, -TÖCKEN. En yrande stormvind, / Som mot fartygen hvirflade rakt damskyar. Atterbom Lyr. 2: 241 (1809). Mörka damskyar. Kruhs Jordkl. 2: 476 (1882). Bergman Drömmen 219 (1904).
-SMITTA~20. (i sht med.) smitta (särsk. tuberkulossmitta) som öfverföres gm (inandning af) damm som medför smittämne(t). R. v. Post i Sv. nat.-fören. mot tub. kvartalskr. 1: 7 (1906).
(jfr 2 d) -SNÖ~2. (i sht i norra o. mellersta Sv., föga br.) lös snö (som vid blåst ryker omkring ungefär som damm). Vargskidor (äro) bäst på lös snö (damsnö). Bergström Handb. f. jagtv. 105 (1872).
-SOCKER, se ssgrna under DAMMA, v.1
-SPANN~2. (förr) afkortning af 1 spann (dvs. 1/2 tunna) i moderförsamling o. 1/2 spann (dvs. 1/4 tunna) i annex som uppbördsmännen (urspr. kyrkovärdarna) vid redovisningen af (den i kyrkomagasinen samlade) tiondesäden ägde att räkna sig till godo för det som kunde gå bort i damm o. d. (samt som ersättning för sitt besvär); (i Finl.) benämning på en kontant ersättning åt kyrkovärdarna motsvarande numera afskaffade nämnda naturaförmån; jfr -KAPPE samt MÅL-SPANN. Kyrckiowerderna skole efter gammal plägsedh här efter som här til niuta, wanligit måhl eller dambspan, att dhe sitt embete, deste troliligare måge förrätta. Stiernman Riksd. 1321 (1660). Som .. thenne så kallade Damspannen ej kan bestås kyrckio-värdarne, på the orter, ther ingen intäckt af Spanmål i kyrckioherbergen skier. Resol. uppå allmogens besvär 1739, § 33. Rabenius Kam. § 327 (1825, 1832; jfr under AFDAMMA II). SFS 1862, nr 77, s. 15. NF (1879). 2 NF (1906). I Vasa och Uleåborgs län åtnjuta kyrkovärdarne af kronan s. k. damspann, som förut utgick med en tunna spannmål från hvarje kyrkohärbärge, men numera utbetalas från landtränterierna kontant efter medelmarkegång. Willgren Finl. finansrätt 476 (1906). jfr: Jag älskar dig som vår Crono-Fogde älskar damspann, musfrat, Herredags-penningar (osv.). Dalin Arg. 2: 421 (1734, 1754); jfr ex. fr. Schybergson under -KAPPE.
-SPANNS-SÄD—0~2. (förr) Publ. handl. 9: 446 (1770).
-SUGARE~200, r. l. m. = -SUGNINGS-MASKIN. LD 1906, nr 295, s. 1. —
-SUGNINGS-MASKIN—00~02. tekn. apparat för uppsugning af damm (ur luften i ett rum, ur mattor, möbler osv.); ”vacuum cleaner”; jfr -SUGARE. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 199. —
-SVAMP. [jfr d. støvsvamp, röksvamp, t. staub-pilz, staub-schwamm, röksvamp, äfvensom (det numera icke använda) nylat. namnet Fungus pulverulentus Raj.; anledningen till namnet är den, att vid fruktmognaden de ytterst små sporerna utslungas ur frukthyllet i form af ett fint kringrykande stoft (hvaraf äfv. namnet RÖKSVAMP). Jfr DAMMA, v.1 II 1 d α] (†) benämning på (vissa arter af) det till röksvamparnas familj hörande släktet Lycoperdon Tournef., särsk. arten Lycoperdon Bovista Lin. (Bovista Lycoperdon Lenz.), allmän röksvamp; jfr BOFIS(T), BOVIST, FES-SOPP, KÄRING-FIS, KÄRING-RÖK. Til deras (dvs. binas) döfvande .. betjänar man sig utrikes af Damsvampen. Fischerström 1: 741 (1779). Rothman Bisköts. 1: 51 (1800). Dalin (1850).
-SÅLL~2. = -SIKT. Wikforss (1804; under staubsieb).
-TORKA~20, v.
1) tr.: torka (bort) damm(et) af (ngt), gm aftorkning befria (ngt) från damm, damma (af); ofta abs.: torka damm (jfr DAMMA, v.1 II 4 b, DAMMA AF 3 b). Rummet är städadt, men vi ha inte hunnit att dammtorka ännu. Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 41. SDS 1905, nr 149, s. 1.
2) (i fackspr.) intr., om (på en yta struken) fernissa, oljefärg o. d.: torka så mycket, att damm icke längre fastnar; jfr -TORR 3. De ofvannämnda lackerna (behöfva) för att damtorka ungefär 4,6 och 10—12 timmar. AHB 131: 31 (1887).
-TORKNING~20. vbalsbst. till -TORKA. särsk. till -TORKA 1. Hon (begagnade) till damtorkning .. ett handkläde. Snellman Fyra gift. 32 (1842).
-TORR~2.
1) torr som damm; jfr SNUS-TORR. Ett dammtorrt pulver. Dammtorrt snus. Rifningen (af ölpressjästen) afbrytes först, då den från början damtorra massan blir fuktig och sammanbakar sig. Å. G. Ekstrand i Sv. kem. tidskr. 1899, s. 39. bildl. Det är blott de iskalla, dammtorra själarne, som ingenting känna. Blanche Flick. i stadsg. 293 (1847). Damtorra samlingar af intetsägande åratal och fakta. Zilliacus Jap. stud. 59 (1896).
2) (föga br.) torr på grund af (på ngt hopadt) damm; höljd med torrt damm; dammig. Den damtorra strupen. Melander I läger 9 (1887).
3) (i fackspr.) om (på en yta struken) fernissa, oljefärg o. d.: så torr, att damm icke längre fastnar; jfr -TORKA 2. AHB 131: 31 (1887).
-TRASA~20. trasa att aftorka damm med; jfr -DUK. Dalin 2: 764 (1853). Kamraten 1894, s. 333.
(1) -TRUMMA~20. (förr) = -PIPA. Rinman 1: 434 (1788).
-TÄT~2. [med afs. på bildningssättet jfr VATTEN-TÄT] (i sht i fackspr.) så tät, att damm icke kan intränga; jfr -TÄTT. Velocipeder med damtäta lager. DN 1896, nr 9511 B, s. 2. En damtät portfölj. O. Sirén i Meddel. fr. Nord. mus. 1898, s. 126. Den nya fotogenmotoren .. är absolut .. dammtät. SvD 1901, nr 185, s. 3. —
-TÄTT~2, adv. jfr -TÄT. Reläerna (å telefonapparater) anbringas vanligen å särskilda stativ, där de dammtätt inneslutas. 2 NF 4: 1457 (1905).
-TÖCKEN~20. (mindre br.) jfr -MOLN, -SKY. I ett lätt damtöcken hvimla vi förbi hvarandra (i danssalen). Kullberg Mem. 3: 123 (1836).
-UPPFYLLD~02, p. adj. = -FYLLD. Dammuppfylld luft. 2 NF 5: 1215 (1906).
-UPPSAMLARE~0200, r. l. m. tekn. = -SAMLARE 2. PT 1905, nr 288 A, s. 1. —
-VAKT~2, sbst.2, m.||ig. (i vissa skolor) lärjunge som (för den innevarande dagen l. veckan osv.) har till åliggande att damma af m. m. i skolsalen. Kamraten 1894, s. 333. —
-VIPPA~20. jfr -BORSTE. Dalin (1850). AB 1890, nr 42, s. 2. PT 1905, nr 225, s. 3. —
-VISKA~20. jfr -BORSTE. Nordforss (1805). Lätt tofs, som i brist på blommor kan begagnas till prydnad på dammviskor. Journ. f. dam. 1853, s. 40. Tavaststjerna Inföd. 210 (1887).
-VRÅ~2. (mindre br.) vrå där damm (i mängd) samlar sig; jfr -GÖMMA. Dalin (1850). Kindblad (1868).
-VÄDER. [jfr ä. t. staubwind] (†) vind som upprör (mycket) damm. Lind (1749; under staubwind).
Spoiler title