SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEFEKTUR def1äktɯ4r l. de1-, r.; best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[af t. defektur, bildadt till lat. defectus, sbst. (se DEFEKT, sbst.); jfr DEFEKTARIE; jfr äfv. t. defectorium, laboratorium]
(föga br.) apot. sammanfattande benämning på de i ett apotekslaboratorium förekommande arbetena; jfr RECEPTUR. Man plägar ock under detta sednare namn (dvs. receptur) förstå sammanfattningen af de i officinen förekommande arbeten efter läkares anordningar och till motsatts använda namnet defectur för de i laboratorium förekommande. Nyblæus Pharm. 8 (1846).
Spoiler title
Spoiler content