SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DEISM deis4m (tvåstafvigt) (dei´sm Weste), r. (m. Weste, Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. (i bet. ’deistiska system') -er (Palmblad Fornk. 1: 576 (1844)). Anm. I ä. tid användes ordet i lat. form. Deismus, eller Guds försyns föracht. Rydelius Förn. 268 (1722, 1737). Lärda tidn. 1753, s. 165. Conv.-lex. 1: 450 (1821; i best. form däremot: deismen).
Etymologi
[jfr t. deismus, eng. deism, fr. déisme; se för öfr. DEIST]
1) lifsåskådning l. lära som antager tillvaron af ett öfvernaturligt högsta väsen, men förnekar såväl dettas omedelbara ingripande i händelsernas gång som hvarje (historiskt gifven) uppenbarelse o. bl. bygger på det mänskliga förnuftet; särsk. om den filosofi som vid 1700-talets början utgick från England o. under det s. k. upplysningstidehvarfvet allmänt hyllades bland de bildade äfv. i Europas öfriga kulturländer: naturlig religion, upplysningsfilosofi(en); förr (i sht under 1700-talet) äfv. i allmännare anv.: förnuftsreligion, fritänkeri, ateism; jfr DEISTERI. Wijkman Undersökn. 82 (1778). (Hume) försvarade (emot Diderot o. d'Alembert) den naturliga Religionen och Deismen. Höijer 1: 123 (1797). Abstrakt deism, som så skiljer Gud från all natur och qvalitet, att endast en formell begrepps-enhet återstår, hvilken likväl som en yttre orsak skall förhålla sig till verlden. Geijer I. 5: 272 (1820). Den Engelska deismen har haft stort inflytande på de mot christendomen fiendtliga bemödandena i det öfriga Europa. Anjou Kyrkoh. 81 (1842, 1867). Att omvända .. studenter i Lund från deism till kristendom. P. Wieselgren (1847) hos S. Wieselgren Wieselgren 47. Deismen betonar ensidigt Guds transscendens på bekostnad af hans immanens. Ullman Religionslära 1: 24 (1872, 1893). Fehr Underv. 3 (1894). En skollärare från Valencia (i Spanien) .. afrättades (år 1826) för deism. 2 NF 2: 474 (1904).
2) [jfr motsv. anv. i (ä.) t. o. ä. eng.] (föga br.) teism. Conv.-lex. 1: 450 (1821).
Spoiler title