SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DEISTISK deis4tisk (trestafvigt), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. deistisch, eng. deistic]
adj. till DEISM (särsk. till d. o. i bet. 1), DEIST (särsk. till d. o. i bet. 1) o. DEISTERI. Atheistiska förmätenheter, Deistiska snaror, kätterska villfarelser. Dalin Vitt. II. 6: 22 (1736). En deistisk, det är, en död Gud, som ej har upsåt at belöna eller straffa. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 512 (1766). Min Herre påstår .. at han (dvs. Voltaire) under Deistisk masque är i sjelfva verket Materialist. SP 1779, s. 145. Leopold 4: 309 (c. 1820). Cornelius Lärob. i kyrkoh. 78 (1860, 1878). Det deistiska gudsbegreppet. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 23 (1895).
Spoiler title