SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DEJ däj4, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet dey. day (dai) Lenæus Hübner Geogr. 402 (1726), Biurman Brefst. 216 (1729, 1767))
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. dey, af turk. dāī, eg. morbror]
(i sht förr) under vissa tider nyttjad titel på regenten i hvar o. en af de (mestadels under turkisk öfverhöghet stående) nordafrikanska staterna Algier, Tunis o. Tripolis; jfr BEJ. Lenæus Hübner Geogr. 402 (1726; i fråga om Tunis). Dalin Montesquieu 141 (1755; i fråga om Algier). Den sadelmundering, som Deijen (i Tripolis) gjorde Hans Maj:t present utaf. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 286 (1779). Deyerne i Barbariet. SP 1809, nr 43, s. 2. Ett fat gudomliga pasteyer, / Som kunde sättas fram för Chaner och för Deyer! Leopold 1: 466 (1814). Deyen i Alger. Svedelius Statsk. 2: 204 (1868). Derefter (dvs. efter 1552) var landet (dvs. Tripolis) under en till Turkiet skattskyldig dej l. bej. NF 16: 726 (1892). jfr: Deyen, (Presidenten där uti (dvs. i statsrådet i Tunis),) Beyen, (Generalen öfver Krigs-Folket,) och Turkiska Baschan hafva tilvällt sig hvar sin del där af (dvs. af högsta makten), och upväckt faseliga inbördes oroligheter. Voltemat Statsk. 3: 48 (1742).
Spoiler title