SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEKANTERA dek1ante4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. dekantieren, eng. decant, fr. décanter, efter det mlat. alkemistordet decanthare, af de, af, från, o. canthus, snip på en kopp l. kanna o. d., lånadt af gr. κανϑός, ögonvrå, hjulring]
(i fackspr., i sht kem. o. farm.) afhälla (se d. o. 3 a) o. därigenom afskilja (en vätska) l. låta (den) afrinna (från ett fast ämne, i sht från bottensats l. fällning, mera sällan från en tyngre vätska); jfr AFGJUTA 1; äfv. med afs. på den i ett kärl befintliga lösningen (osv.) i dess helhet: afhälla den (klar)flytande delen af (ngt). Efter Uplösningen (af guld i kungsvatten) decanteras Solution och silas. Wallerius Chem. phys. II. 3—4: 457 (1768). Berzelius Kemi 3: 192 (1818). För att beqvämt kunna dekantera ur ett kärl, måste dess kant vara utviken såsom på ett bägarglas. Borck Oorg. kem. 44 (1853). Dekantera genom filtrum. Keyser Kemi 1: 10 (1869). Ju hastigare dekanteringen sker, desto tunnare blir det stelnade skalet. Uppf. b. 4: 160 (1873; i fråga om gjutning af metallföremål utan kärna); jfr DEKANTERINGS-METOD. GHT 1892, nr 239 A, s. 3 (i fråga om vin). Sv. farm. 85 (1901). — i ngt allmännare anv.: låta (det klara af en vätska) afrinna (jfr DEKANTERINGS-BRUNN). (Björköfjärden) utgör själf en högst effektiv afsättningsbassäng för allt vester, söder och norr ifrån kommande vatten, kvarhållande dess föroreningar och aflemnande genom det grunda Bockholmssundet dekanterad vara till Ekeröfjärden. Tekn. tidskr. 1900, B. s. 15.
Ssgr: A: DEKANTER-BÄGARE103~200. jfr -KÄRL. Dekanterbägare af glas, med 2 tuber. Priskur. fr. N. Peterson 1886, s. 62.
-KÄRL~2. i sht om ett slags särsk. konstrueradt kärl, ur hvilket vätskan får afrinna gm tuber i kärlets vägg; jfr -BÄGARE, -GLAS o. DEKANTERINGS-KÄRL. Tekn. tidskr. 1872, s. 292. Prislista fr. aktiebol. Th. Ekecrantz' kem. lab. 1901, s. 13.
-VATTEN~20. vatten som användes vid s. k. tvättning af en fast kropp i ett fällningskärl o. som afhälles (o. ersättes med nytt), alltefter som det upptagit lösliga föroreningar hos den fasta kroppen. Tekn. tidskr. 1874, s. 165.
B: DEKANTERINGS-BRUNN1030~2. tekn. brunn afsedd att upptaga (de) fasta l. uppslammade ämnen(a) men låta (det klara) vattnet afrinna; jfr DEKANTERA slutet. För att rena Hammarbysjöns vatten är förslag å bane att anbringa dekanteringsbrunnar vid trummornas utlopp i sjön. AB 1898, nr 26, s. 2.
-METOD~02. särsk. tekn. metod för förfärdigande af gjutna föremål enl. hvilken gjutformen med den smälta metallmassan (hastigt) omstjälpes, då denna vid utrinnandet kvarlämnar en tunn stelnad skorpa utmed formens botten o. väggar. Uppf. b. 4: 160 (1873).
Spoiler title
Spoiler content