SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEKLAMATORISK dek1lamatω4risk l. de1-, äfv. 01— (declamato´risk Weste), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. deklamatorisch samt eng. declamatory, fr. déclamatoire, af lat. declamatorius, af declamator (se DEKLAMATOR)]
som innebär l. har afs. på l. sammanhänger med (osv.) deklamation, deklamerande, deklamations-. Björkegren (1784; under déclamatoire). Weste (1807). Dalin (1850).
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. DEKLAMATION 2: oratorisk, retorisk, bombastisk, svulstig, braskande, högtrafvande, svassande, uppstyltad, uppskrufvad, effektsökande. Botin anmärkte, att (täflingsskriften) n:r 5 föll in i deklamatorisk skrifart. Ljunggren i SAHist. 1: 129 (efter handl. fr. 1787). En i hög grad tom, halftänkt och declamatorisk afhandling om Ålderdomen. Hammarsköld Sv. vitt. 2: 220 (1819). Deklamatorisk svulst. Leopold 5: 177 (c. 1825). Då Reinhold en gång börjat i denna deklamatoriska ton, så tålde det en bra stund, innan han slutade. De Geer Hjertkl. 16 (1841). Deklamatoriskt pathos. Bolin Statsl. 1: 32 (1868). Språket (hos Echegaray är) ofta konstladt och deklamatoriskt. NF 20: 576 (1897). Viktor Runebergs egna bref visa honom såsom ett grand fantastisk och deklamatorisk. Söderhjelm Runeberg 1: 25 (1904). — särsk.
a) (†) närmande sig bet.: ytlig, innehållslös. At Hr G. .. fäster alt sit hopp på .. Fri-Staterna, är äfven så kortsynt och declamatoriskt, som det öfriga. GT 1788, nr 123, s. 3.
b) i öfverförd anv., om synintryck: effektsökande. (Barockens dekoration är) tillfällig festdekoration utförd i permanenta material, ofta praktfull och storslagen men också ofta svulstig och deklamatorisk. 2 Uppf. b. 1: 230 (1897). (Det konstlade i återgifvandet af naturen röjer sig) i en falsk sentimentalitet i stämningen, i något öfverspändt deklamatoriskt i anordningen. Romdahl Porträttmål. hist. 90 (1907).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] motsv. DEKLAMATION 3. Deklamatorisk soaré. Lithurgiska och declamatoriska öfningar. SFS 1831, s. 306; jfr DEKLAMATION 1 samt DEKLAMATIONS-ÖFNING. Oförgätlig .. var denna röst, som .. egde en i deklamatoriskt hänseende så sällsynt böjlighet. Beskow Minnesb. 2: 376 (1837, 1866; om Bellmanssångaren A. A. Raab). En improviserad deklamatorisk föreställning. Sturzen-Becker 2: 190 (1861). Deklamatoriska anlag erkännas och vårdas oftast icke. Mankell Deklamation 1 (1862). — med klandrande bibet.; jfr DEKLAMATION 3 a. Uppläsa med vårdadt, men ej deklamatoriskt föredrag. NF 13: 782 (1889).
3) i sht mus. om vokalmusik: deklamerande, reciterande, recitativartad, recitativisk; motsatt MELODISK. Ljunggren Est. 1: 199 (1856, 1869). En deklamatorisk sång med accompagnemang af Lutha. Huss Brendel 21 (1861). Wagners deklamatoriska, af orkesterns sjelfständiga, symfoniskt tematiska arbete beledsagade melodi. Wegelius Musikl. 2: 166 (1889). Dens. Mus. hist. 138 (1892). Själfva musiken i Lullys operor är öfvervägande deklamatorisk och utmärker sig genom frånvaron af utsmyckningar och konstfull mångstämmighet. Valentin Musikh. 2: 24 (1901). SD(L) 1907, nr 271, s. 10. jfr: Peri .. ville åt de mera uttrycksfulla ställena i sina recitativer .. gifva egentlig melodisk, icke blott deklamatorisk höjning. Boman Läsn. f. tonk. vän. 1: 29 (1839).
4) motsv. DEKLAMATION 5. Tänka vi på denna melodis (Nordbloms till Grafströms dikt I fallets stund') rytmiska förhållanden, så äro de .. ingenting mindre än deklamatoriskt riktiga. Mankell Deklamation 18 (1862). (Kompositören Grétry) gick .. stundom så långt i minutiös deklamatorisk texttolkning, att Méhul kunde yttra: ”C'est de l'esprit, mais ce n'est pas de la musique”. NF 5: 1561 (1882).
Spoiler title
Spoiler content