SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DESCENDENT de1ʃendän4t l. deʃ1-, äfv. de1s- l. des1-, l. -än- (deschänndä´nnt Dalin, de´sän- l. de´ʃän- Lyttkens o. Wulff Utt. (1889); uttal med s angifves ss. det vanliga af Rydqvist SSL 4: 362 (1870); jfr skrifningen desendent Sahlstedt (1769)), m.||ig. l. (i fråga om djur l. växt l. sak) r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. descendent, deszendent, af lat. descendentes, p. pr. pl. af descendere (se DESCENDERA); jfr äfv. eng. descendant, -dent, fr. descendant]
(i sht i fackspr.) släkting i nedstigande linje, afkomling, ättling.
1) i eg. bet.
a) (i sht jur.) om person; motsatt ASCENDENT. Swedberg Schibb. 264 (1716). Grefve- och Friherrebrefven lyda på alla barnen ock theras descendenter. 2 RARP 4: 161 (1726). (Att) Homerus var ättläg eller descendent af Linus och Orpheus. Lagerbring Hist. lit. 208 (1748). Hans Descendenter intil femte led. SP 1779, s. 53. Rätta Descendenter. Ad. prot. 1789, s. 844. Minnespenningen utdeltes till de närvarande af Louis De Geers Descendenter. SAH 13: 299 (1830). Dalin (1850; anmärkt ss. förekommande mest i juridisk och politisk stil, nu mera sällan). Preussen eger en arfsskatt i egentlig bemärkelse, från hvilken dock efterlefvande make, ascendenter och descendenter samt lott, som ej uppgår till 150 mark, äro befriade. NF 19: 354 (1895).
b) (i sht biol.) om djur (l. växt). De berömdaste kappspringare i England .. äro alle hans (dvs. en viss hingsts) Descendenter. SP 1779, s. 747. Om man skulle betrakta alla vertebrerade djur såsom descendenter från dessa varelser (dvs. de i den paleozoiska perioden anträffade vertebraterna). C. S. Warburg i Sv. månadsskr. 1864, s. 186. Deras (dvs. plesiosaurernas o. iktyosaurernas) legitima och ej blott så att säga adopterade descendenter kunna vi (enl. den moderna naturåskådningen) ännu på vackra sommardager se solande sig på stenarna i skepnad af små nätta ödlor. A. Quennerstedt i Teol. tidskr. 1869, s. 149. Den nu lefvande dofhjorten (Cervus dama) .. liknar den förre (dvs. Cervus megaceros) så mycket, att man kan blifva böjd för att anse den för en förkrympt och pygméartad descendent af den. Lilljeborg Däggdj. 16 (1870). Ahrenberg Män. 4: 229 (1909). jfr: Ett sådant ord som descendent torde för en svensk ha en vetenskaplig bismak; det för tanken ej så mycket på stolta ättartaflor som på biologiska teorier. Larsson Poes. log. 38 (1899).
2) bildl. Af detta Nerthus (hos Tacitus) är det nordiska gudanamnet Niǫrðr en strängt legitim descendent. H. Pipping i Förh. o. upps. 16: 8 (1902).
Spoiler title
Spoiler content